Min Frid >>Anden >>Vad som menas med att vara fattig i Anden

Vad som menas med att vara fattig i Anden

Av Charles Grandison Finney

Pastor C. G. Finney

2 Korintierbrevet 12:10
Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.

Det är lätt att se vad Paulus menade när han sade: "Ty när jag är svag, då är jag stark." Paulus hade en törntagg i köttet som var en Satans ängel för att Paulus inte skulle förhäva sig och bli självgod. Han var först besvärad av den och han bönföll Herren tre gånger att få bli av med den. Men Kristus sade till Paulus att Hans nåd var tillräckligt för honom. Som om Kristus sagt, "Jag ska inte ta bort den törntaggen".

"Jag gav den till dig för att bevara dig under en pressande svaghet, så att du aldrig ska glömma ditt beroende av Mig." Sedan gladde sig Paulus i sin svaghet. Han sade att han gladde sig över svaghet, vedermödor och över förföljelser, eftersom det tömde honom på han själv och gjorde Kristus till hans styrka.

De lidandena gjorde honom medveten om hans svaghet och hans styrka. När han var svag i sig själv, var han stark i Kristus. Hans åkommor höll hans beroende levande och rustade honom, att göra allt genom Kristus som gav honom styrka.

Matteus 5:3
³ "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

Att vara fattig i Anden, är att vara i ett högt andligt tillstånd. Människor är ofta i ett andligt tillstånd utan att vara medvetna om det. I mitt umgänge med Kristna, har jag ofta blivit träffad av de ledsamma misstag som görs, om vad som egentligen är det andliga livet.

Vissa höga känslosvall räknas ofta som det högsta andliga tillståndet medans andra tillstånd, som kan existera endast under Andens inflytande, räknas till de mindre viktiga.

Omsluten av Gud
Är detta tillstånd av Andens inflytande där en man ser sig själv som tom och neutral, omsluten av Gud's godhet, omsluten av Gud att göra med honom som Han behagar, till ett kärl av vrede eller ett kärl av nåd.

Hur oändligt resonligt det är för Gud att komma överens med honom, än det är för Gud att komma överens med honom och hans egen visdom, och att han ligger i Gud's händer som lera ligger i krukmakarens händer, till att renas från den smutsiga fläck av ära eller skam, som verkar så bra i hans egna ögon, och där han ligger korsfäst och död i det sista stadiet i ett beroende av sig själv.

Är detta tillstånd av Andens inflytande, ett tillstånd av låg andlighet? Sannerligen inte. Knappast kan det finnas något högre andligt tillstånd än detta. Denna andliga fattigdom, den totala avsägelsen från det egna jaget, är långt ifrån att vara i ett köttsligt oandligt sinnestillstånd.

Andlig fattigdom - Ett hälsosamt tillstånd

Detta tillstånd av andlig fattigdom är ett mycket hälsosamt sinnestillstånd. Det är hälsosamt att bli lagd i stoftet, att bli tömd och avklädd, och att bli naken och bar; att bli lagd i stoftet och bli kvar där. Detta är det enda säkra sinnestillstånd. Jag har stort hopp för den som blir kvar i ett sådant tillstånd.

Vissa stadier av denna andliga fattigdom är mycket nedslående. Individer känner sig starkt beklämda, när Kristus uppenbarar djupet, som om det vore bottenlöst i deras elände, och Kristus ger just då ingen uppenbarelse av sig själv, eller av Hans avsikt att göra allt för dem, som att ge dem ett hopp.

Uppgivet sinne
Det är ett sjunkande ifrån alla förväntningar i dem själva, att om inte Kristus ger dem ett tecken av sin kärlek, och öppnar en kanal för kommunikation mellan dem och Han själv, sprider sig ett stadium av stora farhågor och ängsligt tvivel. Sinnet kommer in i ett tillstånd i vilket det inte gör motstånd, det knorrar inte, och tröttar inte ut sig, det ser inte för stunden, dess accepterande med Gud.

Det känner att Gud är just i stånd till att kasta ut det, och ligger där med ögat fixerat på Kristus, och gråter. "Om inte Gud tar upp mig, och med Hans undergörande godhet frälser och räddar mig, är jag för alltid förlorad."

Fullkomlig sorg

Matteus 5:4
⁴ Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

Nu då det inte finns något i sinnet som bevis för att Kristus finns för honom, lämnas sinnet i ett tillstånd av nedslagenhet. Jag menar inte förtvivlan. Jag vet knappt hur det ska uttryckas; sinnet är inte glatt, inte heller i den ångest som brukar följas med desperat motstånd; utan det är en nedslagehet, en sorts sorg, och kanske det är denna sorg, som finns i versen:"Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade".

Sinnet sörjer när det är helt tömt på självtillräcklighet och inte än, har fått tag på Kristus för att känna sig säkert på ett intresse för Honom. Sinnet sörjer för synd, för sin egen dårskap, det sörjer av tanken att vara separerad från Gud, det sörjer för sitt förlorade tillstånd. Det är ett tillstånd av fullkomlig sorg.

Bortvänd från jaget
Om du har erfarit det, då vet du vilket stadium jag menar. Om du har erfarit hur det är att bli utdriven från sitt jag, och bortvänd från sitt jag, och korsfäst sig själv, före du hade en tro på att gripa tag på Kristus och blivit satt på klippan.

Om du har blivit tömd på ditt jag, och inte längre har några förväntningar på att kunna hjälpa dig själv, som om du skulle kunna skapa ett nytt universum, inget mer av tankar eller intentioner av att kunna frälsa dig själv, eller att göra effektfulla saker för dig själv, som att du skulle kunna vandra i luften, eller att kunna vandra på vågkammarna i havet, om du har varit i det stadiet har du inte längre några tankar på att hjälpa dig själv, lika litet som om du skulla kunna vandra från Amerika över Atlanten till Europa till fots.

Gudomlig sorg

När du har detta helt klart för dig att du inte längre kan lyckas med att göra något i din frälsning, då vet du vilken sorts sorg jag menar. Det är allt annat än en världslig sorg, allt annat än en ogudaktig sorg. Det är en Gudomlig sorg som påverkar det andliga livet.

Och kom ihåg, att en person behöver bli helt tömd på sitt jag, för att komma in i det tillstånd av sorg som jag beskrivit. De flesta har så mycket självtillräcklighet, så mycket självbelåtenhet i sitt jag, och vet så litet om dem själva, så att de inte kan komma in i detta tillstånd. Det kan inte framställas på annat sätt än att visa personen hans karaktär och som han verkligen är.

Starkt växande andlighet

Dessa mycket vanliga tillstånd är förspel till en starkt växande andlighet. Där du kan se denna starkt växande andlighet; där kan du också se att bakom den, fanns ett tillstånd av andlig fattigdom som var grundligt och fulländat. Om tillståndet av andlig fattigdom var svagt då blir också den andliga tillväxten lika svagt och tvärtom.

Om andligheten är stark, kan personen säga till dig saker, som endast en person med ett andligt sinne kan uttrycka. Erfarenheter som att "ingen annan än den som känner, den vet"; och det han säger dig verkar vara allt annat än oförnuftigt. Han ser vad vanliga ögon inte ser. Han har funnit vad alla människor borde veta, men som få har sett.

Frälst och räddad
Om hans växande är bestående, kommer han att ha en rik historia att berätta. Det kanske är svårt att nå honom, men fiska ut honom och försök nå djupet av hans hjärta, och han kommer att sänka sina ögon och säga dig vad han funnit i sig själv, hur han var helt borta, hur han sjönk, och fortsatte sjunka från ett djup till ett annat som var ännu lägre, tills det var som att allt var bottenlöst.

Han var utdriven från den sista hållhaken om sitt jag, den sista länken var bruten, och han föll in i armarna på Kristus och blev frälst och räddad. Och Frälsningen! En sådan frälsning är verkligen något att eftertrakta!

Det finns ingen annan väg

Kristus har inget nöje av att orsaka denna andliga fattigdom som den enda vägen till att kunna sätta Honom före vårat sinne. Det finns ingen annan väg, än att just uppenbara för oss av bitter erfarenhet vår egen svaghet och synd, där Kristus kan få oss att avstå från oss själva och kasta allt på Honom, därför tar Han denna väg. Det finns ingen annan väg.

Och jag säger dig, att ingen människa kan få en viktigare uppenbarelse från Gud, än denna uppenbarelse av det egna jaget genom Anden. Och ingen människa ser Gud i Kristus eller begriper Kristus, till den dag han ser sig själv, till han ser den gamle personen och nödvändigheten av att ersätta den med en ny person. Dessa tillstånd av andlig fattigdom är oumbärliga för att hålla fast vid Kristus.

Den unge och den nyligen omvända personen

Se på en ung omvänd person; de vet lite om dem själva och om Kristus. Det går bra för dem en tid, men de måste lära sig mer om Kristus, och det kan de endast göra genom att lära sig mer om dem själva. Kristus börjar sitt arbete i själen.

Omvändelsen var glad men hans ansikte falnar. Stackars barn! Skäll inte på honom. Han är ledsen, han vågar knappt tänka sig att hoppas på något. Vad är det för fel? Du har uppmuntrat honom att förlita sig till Kristus och att glädja sig i Honom. Men nej, det tjänar inget till, tar inte bort olusten.

Böner och tårar
Kristus har påbörjat sitt verk med honom, har börjat att uppenbara honom själv inför hans egna ögon. Arbetet kommer att kosta många böner och tårar för den stackars själen, jämmer och elände, sökande och leda i hjärtat.

Han bad förut om rättfärdighet och nu är han förvånad, undrande och ur slag. Han får allt i världen utom rättfärdighet. Han bad om Dopet i den Helige Ande, och han förväntade sig sannerligen en lycksalig syn. Han trodde att Himlen skulle öppnas som för andra. Men istället för detta, vilket tillstånd!

"Herre, Herre, låt din nåd komma över mig!"

Han verkar ha givit efter för synden. All aptit och lust skriker som demoner; hans passioner får herraväldet, han oroar sig, sörjer och är förargad på sig själv, och omvänder sig och syndar igen; han är chockad, skäms över sig själv, rädd att titta upp, skäms och är konfunderad. Stackars barn! Han bad för att bli rättfärdigad, och han förväntade att Kristus skulle lysa upp med sitt leende och glädje, rätt igenom mörkret av hans själ. Men inte!

Det är bara förvirring och nattsvart. Han snubblar, glider, sprattlar och rusar huvudstupa rakt ner i dyn, tills hans egna kläder avskyr honom och han börjar gråta: "Herre, Herre, låt din nåd komma över mig!" Han förväntade sig själv att utbrista: Å, vilket vackert land! Och han finner: Vilken öken! Karg, mörk, fullt av fallgropar och snaror; som att det vore en jordisk konspiration för att fördärva just honom.

Kristus svarar på din bön

Barn, låt dig inte nedslås; Kristus svarar på din bön. Professorer kanske avskräcker dig, men tappa inte modet; gråt och jämra dig om du måste, för du går igenom en nödvändig process. För att lära känna Kristus måste du känna dig själv; för att Kristus ska kunna komma in måste du tömma dig på dig själv. Hur kommer det att bli så?

Om du vill överlämna dig, men utan att släppa taget om dig själv och om du vill överlämna dig, men utan att tro allt Gud säger till dig, och förnekar dig själv direkt och på en gång, då kanske du kan besparas många fallgropar; men det vill du inte, du vill tro bara av din erfarenhet, och den erfarenhet Kristus vill att du ska ha till fullo.

Ta emot Kristus
Förväntningar på att bli rättfärdigad utan en full och genomgående uppenbarelse av de egna bristerna, utan att först blivit visad hur mycket man behöver det, är ofta missförstått. När du har lärt dig detta är du redo att ta emot Kristus, som det erbjudande Han ger dig i Evangeliet.

<Texten ovan är från en predikan - "Saliga är de som är fattiga i anden" - den 4 December 1844>

Charles Grandison Finney (1792-1875)

Charles G. Finney var utan tvekan en facinerande Gud's man. Under hans livstid tjänade han som lärare, advokat, evangelist, pastor, teolog, och president av Oberlin College, Ohio. Anmärkningsvärt är att olikt många andra teologer av idag, var Charles Finney självlärd och höll gratis examina. Vissa sätter Finney som den främste evangelisten och teologen sedan tiden för apostlarna.

Finney verkade i den "andra väckelsen" som det kallas. Då han arbetade som advokat upplevde han en dag "ett starkt dop av den Helige Ande" som "likt en elektrisk våg genomströmmade mig och verkade komma i vågor av flytande kärlek".

Nästa morgon sade Finney till sin första klient: "Jag har en kallelse från Herren Jesus Kristus att föra Hans talan och jag kan därför inte föra er talan."
Därefter började Finney att bringa väckelse i New York med omnejd. En av hans mest populära predikningar var "Syndare är skyldiga att förändra deras egna hjärtan."

Ett personligt beslut för kristus

Han utvecklade en ny evangelisk stil till att predika som var baserad på erfarenheten av att ta ett personligt beslut för Jesus. Man uppskattar att under åren 1857- 58 över hundra tusen människor var ledda till Jesus som en direkt eller indirekt följd av Finney's arbete. Och att femhundra tusen människor blev omvända och bekände sin tro på Jesus i den stora väckelsen som började i Finney's möten.

Också anmärkningsvärt är att åttiofem av etthundra personer som bekände sin tro på Jesus förblev i tron på Gud. Finney verkade inneha kraften att påverka människans samvete och nödvändigheten av ett heligt liv, på ett sådant sätt att det blev ett bestående Kristet liv.
C.G.Finney gjorde många och långa väckelseresor både genom Amerika och England.

Relaterade sidor

<< Tillbaka