Gratis bön, ständig uppkoppling, fri support.
Av Johnny Dahl
Foto: P. Patataj - Polen
Jag såg en så underbar och rolig annons i T-banan som Svenska kyrkan hade lagt ut. Den lyder så här: Trådlöst. Bön är gratis. Ständig uppkoppling. Be när, var och hur du vill. Fri support i alla församlingar.
Visst var den bra, eller hur? Bibelordet i samtiden och speciellt i dessa dator och internet-tider som är vardag för många.
Att vara koncentrerad och hålla kvar fokus på Jesus
Men visst, det är sant att bönen är gratis och om det nu kostar något så är det vårt eget engagemang och tid till att be till Gud. Att ge sig själv tid till att be och föröka lyssna till Guds röst och tilltal. Den tid vi lägger ned i bönelivet kommer vi att få mångfalt igen, då Herren visar sina förunderliga bönesvar för oss. Då kan vi tacka oss själva för den tid vi tog oss, för att bedja dessa böner.
Vi lever ju i en otroligt stressad värld där allt går snabbare och snabbare och det kanske inte är helt lätt, för den som är betyngd av arbete att få den tid som behövs för bönen. Det är så mycket annat som drar åt olika håll och det är just detta, som är vår fiende. Att tappa koncentrationen och fokus på Jesus är det bästa vår fiende vet och den gör allt, för att vi ska bli så splittrade som möjligt.
Vi kanske sitter uppkopplade med våra datorer och surfar på nätet från den ena sajten till den andra och till slut är sinnet så snurrigt, att vi tappar all koncentration på vad vi egentligen skulle göra då vi gick ut på nätet för att inhämta information. Vi hamnade på helt oväsentliga sajter och kanske fastnade i något betydelselöst spel, som inte alls hade med vårt eller andras andliga liv att göra.
Ständig uppkoppling till Gud i bönen
Men Gud finns där med sin ständiga uppkoppling och då vi kopplar upp oss på den, då är vi helt rätt igen. Vi går in i vår bön med honom och koncentrerar oss på Jesus vår Herre, som vill hjälpa oss på färden. Han finns alltid där för oss och har vi brist på tid, så går det alltid att omprioritera om vad som är det viktigaste i livet. Är det arbetet först eller är det Jesus först? Själv klarar jag mig inte utan att sätta Jesus främst i mitt liv och jag klarar ingenting utan Honom.
Jag använder mig av datorn till att föra ut budskapet om Jesus då det finns många sökande människor som vill finna den verkliga meningen med livet och Jesus väntar på dem alla. Jag ber ofta och överallt; på morgonen vid frukosten, på den dagliga promenaden i samtal med Herren, vid datorn, på kvällen och i kyrkan.
Man kan be varsomhelst och Jesus finns där för att lyssna och vi kan också tala med honom om allt. Det spelar ingen roll hur jag ber bara att jag ber och håller kontakten öppen med Herren.
Support i församlingen
Då vi går till vår församling
finns där
förebedjare som support för oss och vi kan lätta
våra hjärtan inför dem och be de hjälpa oss i
förbön.
Den supporten är alldeles gratis och vi behöver inte ha en
nyinköpt dator, för att få ta emot den. De finns
där för oss och vill vi ha en djupare kontakt och/ eller
stöd,
så finns alltid pastorer eller präster
till vår tjänst.
Den tjänsten är också fri
och det enda det kostar om nu något, är vår egen vilja
till förnyelse
av våra sinnen och att bli helade av Herren Jesus.
Sedan har vi också varandra; kanske det viktigaste. Att
vi ser varandra i kyrkan och samtalar med varandra och stödjer
där
det behövs stöd och tar
emot hjälp då vi behöver det. Att vi finns till för
varandra och ber för var och ens behov. Support är vad jag
vet ett engelskt ord som betyder just stötta, stödja, bära
eller hålla uppe och det är
vad vi gör i kyrkan. Vi är ju inte till för oss själva,
utan vi är till för varandra till stöd, hjälp och
uppmuntran.
Att se och uppmuntra varandra
Just uppmuntran ligger mig själv
närmast
om hjärtat
då jag möter andra; att säga något uppmundrande
eller vara såsom Jesus var, då han vandrade
här på jorden. Han brydde sig verkligen om andra och var
det någon som behövde hjälp eller
stöd, så visst gav han dem det. Och han helade många
och så beskriver Bibeln att vi också ska vara.
Jag tror på uppmuntran som en befriande kraft i denna allvarstyngda
tid vi lever i, då det vi har runtomkring
oss är så stressat och förvirrat.
Att helt enkelt stanna upp och verkligen se den andre människan
och säga några uppmunrande ord, eller lägga märke
till något vackert i den personen
och uttrycka det. Tänk på den ensamme som går i sina
egna tankar mest hela dagarna och kanske inte talar med någon
och så kommer till församlingen och få uppleva att
någon/ vi verkligen ser den personen
och tilltalar den personen; kanske går och
fikar...är inte det support om något?
Och allt detta är gratis: bönen, uppkopplingen till Gud och supporten till varandra. Är inte detta underbart; så säg? Det kan vi sträva efter...
