Människan i den Gudomliga Edens lustgård
Matthew Henry's Commentary - översättning Johnny Dahl
Efter de sex dagarnas skapelse vilade Gud från det verk
han hade gjort. Genom mirakler hade han behärskat naturen men aldrig
ändrat dess bestämdhet eller lagt till något. Gud vilade
inte som en tröttkörd, utan han var mycket nöjd.
Gud skapar växtligheten till välbehag och föda
Första Moseboken
1 Mose 2:1-3
Betrakta begynnelsen av nådens rike i helgelse och håll sabbatsdagen helig. Gör den sjunde dagen till en dag av helig vila till Guds ära; det är en plikt för alla dem som Gud tillkännagjort hans heliga sabbat.
Vid denna tid existerade ingen annan mänsklig ras, annan än våra första föräldrar. För dem var sabbaten fastställd samt för alla efterkommande generationer. Den kristna sabbaten som vi följer är den sjunde dagen och på den firar vi Människosonens vila, samt fulländningen av vår befrielse.
1 Mose 2:4-7
Här tilldelas namnet Jehovah till Skaparen där ordet HERREN är skrivet med stora bokstäver i den engelska Bibeln men i orginalet är det Jehovah. Det namnet för Gud utmärker att han själv ensam har sitt väsen av sig själv och att han ger liv till alla varelser och föremål. Vidare skapades växter och örter, ämnade till att bli föda för människan.
Jorden födde inte fram sina frukter av sig själv, utan det gjordes av den Allsmäktiges kraft. Därför växer inte själens nåd av sig själv i naturens jord, utan är ett verk av Gud.
Gudomlig nåd - en gåva
Regnet är också en gåva från Gud och det kom
inte, förrän Herren Gud framkallade det. Fastän Gud verkar
med olika medel så kan han när han vill, göra sitt eget
verk utan dem och därför ska vi inte fresta Gud genom att
nonchalera dessa medel, utan vi ska lita på Gud både då
vi använder eller då det råder brist på dessa
medel.
På det ena eller andra sättet, bevattnar Gud växterna i hans trädgård. Gudomlig nåd kommer ner över oss som en duva och bevattnar församlingen i tystnad. Människan var skapad av det stoft som ligger på jordens yta men själen var inte gjord av jorden såsom kroppen men vad beklagligt, att den måste hålla sig till jorden och ägna sig åt världsliga saker.
Vi bör snarast visa Gud hur vi har skött dessa själar och om om det visas att vi har förlorat dem, om än vi tjänat världen, så är vi evigt förlorade. Dårar föraktar deras egna själar genom att ägna sig mer åt deras kroppar, framför deras själar.
Eden var till välbehag och glädje
2 Mose 8-14
Platsen för Adam att leva i var inte ett palats, utan en trädgård. Ju mer vi lever med enkla medel och ju mindre vi söker medel för att tillgodose stolthet och lyx, ju närmare kommer vi oskuldsfullheten. Naturen nöjer sig med litet och nåden som är det mest naturliga, nöjer sig med mindre medans begäret, kräver allt och aldrig nöjer sig.
De enda välbehag som kan tillfredställa själen, är de som kommer av Guds egen försyn. Eden är ett uttryck för välbehag och glädje. Överallt fanns där alla önskvärda bekvämligheter, helt utan några besvärligheter och det har aldrig funnits något liknande hus eller trädgård på jorden.
Eden var prydd med alla de träd som var ljuvliga att se på och berikad med alla de träd, som gav ifrån sig smakfulla frukter och som var bra som föda.
Gud som den kärleksfulle Fadern önskade inte bara det som var till nytta för Adam, utan även det som var till välbehag för honom, då det finns välbehag i oskulldsfullheten eller snarare; sant välbehag finns endast i oskulldsfullheten. När Försynen sätter oss på en plats av överflöd och välbehag, borde vi tjäna Gud med hjärtats glädje för allt det goda han ger oss.
Livets träd och Kunskapens träd
Eden hade två karaktäristiska träd. Där
fanns livets träd i mitten av trädgården och av det
kunde människan äta och leva. Kristus är idag för
oss Livets träd och Brödets träd. Upp.2:7; 22:2; Joh
6:48, 51.
Där fanns också trädet med kunskapen om gott och ont som det kallades, därför att det fanns en positiv uppenbarelse av Guds vilja i detta träd och att från det kunde människan förstå det moraliskt goda och onda. Var det gott? Det var bra att inte äta av detta träd. Var det ont? Det var av ondo att äta av detta träd. I dessa bägge träd framför Adam satte Gud gott och ont; välsignelse och förbannelse.
1 Mose 2:15
Efter det att Gud hade format Adam, satte han honom i lustgården. All stolthet var därmed utestängd. Endast han som skapat oss kan göra oss lyckliga; han som är den store Formaren av våra kroppar och Fadern till vår ande. Ingen annan än han kan fullständigt förse oss, med den glädje som finns för dessa bägge.
Även i paradiset måste människan arbeta. Ingen av oss var sända till världen, för att vara sysslolösa. Han som skapade våra själar och kroppar, har gett oss något att arbeta med och han som gav oss denna jord till att befolka, har skapat oss något att arbeta på.
Så länge himlens söner/döttrar och arvingar finns i denna värld har de något att göra med jorden, som måste få sin del av deras tid och tankar och de som gör det med Gud i åtanke och verkligen tjänar honom, gör det också om de måste gå på knäna.
Notera att jordbrukarens kallelse är en gammal och hedervärd kallelse, som behövdes även i paradiset. Det finns ett äkta nöje, i det arbete Gud kallar och använder oss till. Adam kunde inte ha varit lycklig, om han hade varit sysslolös. Det är fortfarande Guds lag att "den som inte vill arbeta inte heller ska äta." 2 Tess. 3:10.
Människans prövning och överträdelse
1 Mose 2:16-17
Låt oss aldrig sätta upp vår egen vilja, emot Guds
heliga vilja. Det var inte bara frihet given till människan att
äta av frukterna i lustgården men hans eviga liv, såg
till att han var i lydnad. Det fanns en prövning kopplad till denna
lydnad.
Genom sin överträdelse gick han miste om sin Skapares förmåner och drog istället på sig obehag, med alla dess hemska effekter. Han blev då mottaglig för smärta, sjukdom och död. Än värre gick han miste om sin heliga avbild av Gud och allt välbefinnande, Gud försåg honom med. Han började känna plågan av syndfulla lockelser och fasan för hans Skapares hämnd, som skulle vara för evigt med hans själ.
Hela mänskligheten berörs
Förbudet att äta av ett speciellt träd var visligt anpassat,
till våra första föräldrars förhållanden.
De levde ju i oskuldsfullhet och var separerade från allt annat,
så vilken möjlighet eller vilken frestelse skulle de bryta
emot, genom de tio budorden? Denna händelse visar att hela mänskligheten
var inblandad i prövningen och syndafallet från våra
första föräldrar.
Att argumentera emot detta plus att argumentera emot Gudomlig uppenbarelse, är att strida emot detta urubbliga faktum.
Människan är syndfull och visar det genom sina första handlingar och genom sitt uppträdande, långt efter detta och han visar att han har nära till att göra det onda. Han är under Gudomlig onåd och är utsatt för lidanden och död. Skriften talar alltid om människans syndfulla natur och sitt eländiga tillstånd och detta är en sanning för människan, i alla tider och i alla nationer.
Gud skapar kvinnan som en medhjälpare till mannen
1 Mose 2:18-25Makten över alla varelser var given människan och som en bekräftelse på det, gav han namn åt dem alla. Detta visar också på hans insikt i Guds skapelse. Även om han var herre över varelserna, fanns där ännu ingen lämplig hjälp för mannen. Om vi vilar i Gud så kommer han att ordna allt, till det bästa för oss. Gud lät en djup sömn falla över Adam och då han inte visste av synden, så såg Gud till att han inte skulle känna smärta.
Gud förde fram kvinnan till mannen som ett hans andra jag och en medhjälpare till honom. Denna hustru som är skapad av Guds nåd och frambringad genom Guds försyn, blev den medhjälpare mannen behövde. Se vilket behov det finns; både av vishet och bön, i valet av denna relation som är så nära och så bestående. Detta behövde göras väl genomtänkt, som det är för övriga livet.
Våra första föräldrar behövde inga kläder att skyla sig emot kyla eller hetta, för inget av dessa kunde skada dem och det behövde inget heller för att pryda sig med.
Så enkel och så lycklig var människan i sin oskuldsfullhet och så god var Gud emot honom. Så enkla var också lagarna som var givna honom.
Emellertid, under det att människan var i denna värdighet, förstod han inte sitt eget bästa, utan kom snart att förvandlas till likt de odjur som förgås.
Matthew Henry (1662-1714) föddes i Wales och verkade sedan i England som frikyrklig präst och som en ansedd Bibelkommentator. Han är ihågkommen för sina praktiska och uppbyggande förklaringar, i ett flertal böcker om gamla och nya testamentet som fortfarande publiceras. Charles H Spurgeon sade om dessa: "Varje predikant borde läsa helt igenom dessa noggrant, åtminstone en gång."
- Guds skapelse av himmel, jord och människan
-
Video - Guds skapelse av himmel och jord
Illustration i symboliska bilder av världens skapelse.
