Att leva i spänningsfältet i tiden mellan tiderna
Av Johannes Häger
Foto: Griszka Niewiadomski - Polen
Om Gud är god, varför griper han inte in när motgångarna kommer? Om Gud är min far, varför svarar han inte på mina böner? Kanske har det funnits tider då du frågat dig samma sak. Vi lever i ett spänningsfält mellan denna värld och Guds rike, vi lever i en tid där två tidsaxlar möts. I detta fält får vi se försmaker av Guds rike, men också uppleva motgångar som hör denna världen till.
Tiden mellan denna värld och Guds rike
Kanske har du hört uttrycket: ”Om Gud känns långt borta – vem är det då som flyttat på sig?” Det finns ett problem i detta tänkesätt, Gud är nämligen aldrig långt borta. Visst finns det mängd och massor i våra liv som hindrar oss från att förnimma hans närvaro, men det hindrar ändå inte honom från att ständigt vara närvarande. I stället borde det heta: ”Om Gud känns långt borta – då känner du fel.”
Men ändå, hur vanligt är det inte att man anklagar sig själv? Ber jag på fel sätt? Är min tro för svag? Det vi behöver inse är att de problem vi stöter på i livet inte behöver vara tecken på att vi inte är tillräckligt ”andliga”, eller att Gud inte älskar oss, bryr sig om oss, eller hör våra böner.
Sanningen är nämligen den att vi lever i ett spänningsfält mellan denna värld och Guds rike. Det vi ser här på jorden är endast en försmak av Guds rike, som kommer att nå sin fullhet först i himlen (1 Joh 3:2). I detta fält får vi också uppleva motgångar som hör denna världen till.
Tiden mellan tiderna - Församlingens tid
 |
| Illustration av Johannes Häger och Anders Bäck |
För att illustrera detta närmare ska vi se på en bild, som visar två tidsaxlar. Den första tidsaxeln symboliserar världen, från dess skapelse till tidens slut. Den andra axeln symboliserar Guds rike, som får sin början vid Jesu död på korset, och som fortsätter ända in i evigheten.
Där dessa två tider möts lever vi idag, i tiden mellan tiderna. Å ena sidan har vi världens makter som vill dra oss åt ett håll, å andra sidan är Guds närvaro en realitet också här.
Det finns människor som inte vill se detta spänningsfält. En del lever i ett slags vakuum, ständigt väntande på himmelen. Det leder till en världsfrånvänd kristendom som inte fattar vikten av att Gud faktiskt är verksam också här och nu. Men det finns också de som menar att eftersom Jesus tog all synd och sjukdom på sig, så beror det på oss och på vår tro, ifall vi upplever motgångar.
I tro får vi slänga våra glasögon och våra kryckor. Detta leder till en andlig blindhet, där man inte ser (eller vill se) spänningsfältet vi lever i här på jorden. Världen är fortfarande verklig, och vi är fortfarande söndriga mänskor som dagligen vänder oss bort från Gud. Ingen tro och inga prestationer kan frånse detta, endast Guds nåd.
Guds rike är redan nu men ännu inte
Men när Jesus på korset uttalar orden: ”Det är fullbordat”, är inte fallet så? Besegrades inte döden på Golgata? Jo, Guds rike är redan nu – men ännu inte.
För att förstå detta bättre kan vi ta en titt på andra världskrigets slut. Sjätte juni 1944, dagen D, invaderade de allierade Normandie i Frankrike och besegrade tyskarna, som ockuperat området. Detta blev den avgörande segern för de allierade, och början till slutet av kriget. Men det skulle ändå ta ett år till krigets officiella slut, dagen V.
När Jesus dog besegrades döden (2 Tim 1:10), och ondskan fråntogs
all makt. Ändå är världen vi lever i på många
sätt influerad av det onda. Först vid Jesu återkomst,
när tiden här på jorden får ett slut, kommer den
slutliga segerdagen.
(1 Kor 15:23–26)
Jesus visade tecken på Guds rike
Jesus demonstrerade riket genom att bota människor (Matt 9:35),
och till och med uppväcka döda. Men sanningen är att också dessa
människor dog nån gång senare i livet. Jesu vän
Lasarus, som uppväcktes från de döda, dog även han
när han blev äldre. Guds rike hade och har fortsättningsvis ännu
inte nått sin fullhet.
Likväl var det som Jesus gjorde, tecken på Guds rike. Även idag får vi uppleva en försmak av vad som komma skall. Liksom solens strålar når oss här på jorden, får vi ta del av ”strålar” från evigheten.
Tänk dig att du tar en flygtur med Finnair. Finnair är ett finskt flygbolag, som alla vet. Det ser man i de finländska värdinnorna, det känner man på smaken i den finska mat som bjuds, det hör man i dragspelsmusiken som strömmar ur högtalarna. Ändå betyder ju inte detta att man är i Finland direkt man sätter sig i planet. Det är de finska attributen som gör att flygresan känns finsk, vare sig man flyger över Sydamerika eller Asien.
Likadant är det med Guds rike, man erfar hans tydliga närvaro redan här, det som vi kommer att få ta del av i fullhet i himlen en dag.
”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då
skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad;
då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”
(1 Kor 13:12)
Gud rör sig inte på toppen utan på botten
Du som läser det här har redan stött på motgångar i livet. Och du kommer att stöta på många fler. Likafullt älskar Gud dig och vill ditt bästa. När du faller, då är han där som ett skyddsnät som tar emot dig. För Gud är inte på toppen, han rör sig på botten. Hur ofta söker vi oss inte till vindsvåningen för att få uppleva Gud, när han i själva verket är nere i källaren.
Ibland kan det vara så att han behöver låta golvet rasa samman, för att vi ska få möta honom på riktigt. Att ha motgångar i livet är inte något tecken på svag tro, tvärtom. Det är i våra motgångar, i vår svaghet som äktheten lyser fram (Matt 5:3). Det är i spänningsfältet vi är kallade att leva våra liv, i en värld influerad av ondska, fullständigt beroende av en nådefull och älskande Gud.
Johannes Häger kommer från Larsmo; norr om Jakobstad i Finland. Han flyttade till Jönköping 2002, och blev klar musikproducent vid Växjö universitet våren 2006. Idag bor Johannes i Örebro. Lyssna på Johannes musik
