Jag sade ja till Jesus som min frälsare
Av Johnny Dahl
Jag sade ja till Jesus som min frälsare
efter en tid i plågsamt mörker då allt kändes
hopplöst. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till i en
svår
depression. Gud sände då en människa som senare blev
en vän i min väg som jag träffade på Teneriffa.
Han föreslog att jag skulle lyssna till Ulf Ekman som han själv
hade mycket utbyte av, från de tv-utsändningar han tog emot
från olika "ministries" på sin satellit-tv.
Jag blev frälst utanför kyrkan i Uppsala
Den sommaren hade Livets Ord i Uppsala sin årliga sommarkonferens, med olika talare under en veckas tid. Jag tog reda på när Ulf Ekman skulle predika och åkte upp, samtidigt som jag undrade vad jag hade gett mig in på.
Predikanter hade intill dess inte haft något större värde i mitt liv och jag såg ned på alla. Jag vet inte från vilken position jag kunde se ner på dem men i mitt sinne var dom inget att ha. Jag trodde ju att jag var i det närmaste perfekt som varelse och det fanns inget som behövdes förändras på mig.
Men nu var jag där i Uppsala, i mitt usla tillstånd och tog mig fram motvilligt till kyrkan och gick in till mötet med Ekman. Det var det värsta jag hört och mitt motstånd växte sig ännu större, mot denna predikant.
Så jag for hem och ringde upp min vän på Teneriffa och frågade vad det var för "skräp" han hade sålt på mig. Samtalet slutade med att jag skulle ge kyrkan en andra chans och jag for åter till Uppsala.
Denna gång var det annorlunda och mina öron började lyssna till vad som sades och det var inte så tokigt även om jag fortfarande var tvivlande. I en paus mellan mötena träffade jag en norrman utanför lokalen och vi började tala om Jesus och vägen till Honom.
Jag förklarade att jag hade en Gud som jag trodde på och som jag hade valt själv och på frågan om Jesus, så fanns Han inte med i den tron.
Den enda vägen till Gud är genom Jesus
Min nyfunne vän förklarade då att det finns bara en väg till Gud och det är genom Jesus. Efter en stunds samtal var jag övertygad och kom till tro på denne Jesus och vad Han hade gjort för mig på korset. Denne norrman bad frälsningsbönen med mig och jag tog emot Jesus som frälsare i mitt liv.
Sedan gick vi tillsammans in på nästa möte och då var det annorlunda och orden som predikades fick nytt liv. Jag började förstå vad som sades.
Sedan hem igen och hemmavid var det en underbar atmosfär i min lägenhet och det kändes som det fanns nytt liv i den. Jag tog fram min dammiga Bibel 1917 och slog upp Johannesevangeliet och Bibeln hade också fått nytt liv.
Det var som om den glödde i mina händer då jag läste om Jesus och Han hade fått nytt liv. Jag hade läst i den tidigare men då var det ganska livlöst. Nu var det en verklig uppenbarelse om Jesus och jag läste med stor lust och glädje.
Jag själv hade också fått ett nytt liv och nu med en ny far och denne far var Jesus.
Då jag blickar tillbaka på detta idag kan jag se att det inte nödvändigtvis måste vara i en kyrkolokal eller vid ett altare man måste befinna sig för att ta emot sin Frälsare. Detta enkla möte med denna enkla man i ett enkelt men avgörande samtal utanför kyrkan visar detta mycket klart.
Så är det för alla oss idag där vi möts mitt i livet. Det kan vara på promenadvägen, på en parkbänk, på ett café eller liknande där vi kan komma i samtal om den kristna tron på ett enkelt och avspänt sätt. Det måste inte vara en "häftig" upplevelse då man säger ja till Jesus utan det kan ske under de mest avspända förhållanden. Då kommer Han in i våra liv med sin frid.
