Leo levde i fruktan - överlämnade sig till Gud
Av Rebecka Häger
Foto: Laura Kennedy - Sydafrika
– Jag har inte pratat om det här på flera år. Folk vill inte höra om bedrövliga saker, de vill ju höra glada och trevliga historier, eller hur. Det är Leo, en brittisk tjugoåring, som berättar. Med en trasig bakgrund har han fått uppleva en del av livets baksidor. Leo kommer från en stor familj och är själv äldst; alldeles nyligen fick han än en gång bli storebror till ett sjunde småsyskon, en liten flicka, Zara.
Vittnesbörd om att leva med misshandel och droger
Uppväxten har skett utan pappa, som lämnade Leo och hans mamma innan Leo var två år. Snart fann Leos mamma en ny man, Andy, och när Leo var fem år fick han en lillasyster. Andy var dessvärre inte någon förträfflig drömpappa på något sätt.
Han hade ett svårt spelberoende och stal alla familjens pengar, så familjen svalt. Leos moster kunde ibland smyga lite mat åt dem. Andy var en grymt våldsam man, han misshandlade och våldtog Leos mamma Linda och misshandlade även lilla Leo svårt fram till elva års ålder. Men det vågade han aldrig berätta för sin mamma.
– Mamma brukade gå på bingo en gång i veckan och då hade Andy hand om oss barn. Andy brukade ge en massa godsaker till sina egna barn, men aldrig till mig. Han tyckte inte om mig, säger Leo med en blandning av sorg och trots. Han vill förlåta – men det är inte lätt.
– Men när fick din mamma reda på att Andy slog dig?
– Jag var elva år och Andy hade slagit in mitt huvud i väggen upprepade gånger. Polisen kom och försökte hålla Andy borta. Men annars gjorde de ingenting, Andy fick med andra ord gå fri. Men han var inte längre välkommen i huset. Trots det kunde han dyka upp, genom att till exempel slå in en fönsterruta.
Leos mamma har fått flytta runt en del med sina barn i fruktan för Andy. Leo kommer ihåg en incident som hände när han var i början av tonåren. Leo gick på en gata hemma i Sutton och plötsligt kommer en bil och kör rakt på honom, Leo hinner precis hoppa åt sidan. Föraren i bilen var Andy!
När Leo var tretton fick han flytta in hos sin morbror i centrala London, för att komma bort från Andy. Han trivdes mycket bra hos sin morbror, men dessvärre hamnade Leo i lite fel umgänge. Han hamnade in i droger och det gick inte heller så bra för honom i skolan.
Leo överlämnar sig åt Gud
Men vändpunkten kom i slutet av gymnasietiden. Gud skickade en person, skolkamraten Pete, som började prata med Leo. Pete fick Leo intresserad av kyrkan och Leo följde med på en ungdomssamling till Petes församling.
Redan andra gången på den här ungdomssamlingen hamnade Leo i en grupp som satt och bad och läste bibeln, men han tyckte inte de verkade så konstiga ändå, de här kristna, som han hade trott.
Några månader senare, i december, åkte den här ungdomsgruppen ner till lägergården Upcott på en ungdomsweekend. Bara två månader senare befann sig Leo med den här gruppen på Upcott igen. Han berättar om ett möte som speciellt etsat sig fast i hans minne.
Predikanten ber för Leo
– En flicka med ett ont knä blev helad och alla ungdomar blev
kallade att komma fram. Man bad för ungdomsledaren och en person
ville be för mig. Men han fick inte be för mig, jag blev arg
och gick ut och rökte istället. Jag stod bara och skakade,
jag visste ju inte vad det handlade om. Jag hade ju sett hur folk ramlade,
och därför ville jag inte att någon skulle röra
mig!
Efter ett tag gick jag in i kyrkan igen, och då såg predikanten mig och kom och pratade med mig. Han sa till mig att det är okej, och frågade om han fick be för mig.
Leo kommer ihåg när predikanten lade sina händer på hans axlar, och då började båda två skaka. Predikanten började be i tungor och de föll på knä. I det ögonblicket förstod Leo att Gud är verklig! Leo överlämnade sig åt Gud den kvällen, han ville lära känna Gud.
– Livet har inte alltid varit lätt, men nu är det mycket lättare. Med Gud har det varit så otroligt mycket lättare än förut.
Kyrkligt arbete med barn och ungdomar
Tio månader efter att Leo mött Gud, i januari 2003, flyttade han ner till Upcott för att jobba som volontär. Han var en av flera andra ungdomar som fick hjälpa till med olika sysslor på gården och hjälpte också till som ledare på de olika barn- och tonårslägren som hölls. Dessutom hjälpte han till med barn- och ungdomsarbetet i kyrkan i Seaton.
Leo har uppenbarligen trivts bra på Upcott; han har snart bott där i tre år. Efter sitt år som volontär har han jobbat på ett ålderdomshem i byn. Han planerar bo kvar på Upcott till september, för att sedan flytta tillbaks till London. Han hoppas på att hitta en lägenhet i förorten Sutton, där han växte upp som liten.
Trots många svåra motgångar i det förflutna så är det en glad och öppen person som lever inom Leo. Han berättar gärna och ivrigt om sina framtidsdrömmar och planer.
Leo brinner verkligen för barn- och ungdomsarbete och det är något som han väldigt gärna skulle vilja jobba med i framtiden. En annan dröm som han haft sedan han var liten är att driva ett eget café.
