Finns det perfekta människor?
Av Johnny Dahl
Perfekta människor, perfekta pastorer, perfekta präster o.s.v. Finns det? Hur är det med oss kristna egentligen? Har vi för höga tankar om de troende, att de ska vara nästan lika Gud själv? Helt plötsligt upptäcker vi att dessa som vi hade satt upp på en piedestal, helt plötsligt hade fel och brister precis som vi andra.
Pastorerna blev vanliga människor
De var inga övermänniskor utan helt vanliga
dödliga som vi alla är. Helt plötsligt vågade vi
inse det faktum att de var som oss; varken mer eller mindre.
Trots all den utbildning, all den kunskap om Guds ord, alla stunder
av helig Gudsnärvaro, alla utmärkta predikningar och allt
annat, som dom gjorde på ett förträffligt sätt.
Så, såsom från Himlen upptäckte vi att den som skulle upphöjas överallt var Jesus. I första hand. Så upptäckte vi att Han fanns helt levande för oss, inom oss och vi började uppleva en ännu större auktoritet, livs levande med sin boning i oss själva.
Pastorerna rasade plötsligt ner från den höjd vi hade satt dem på och rasade pladask ner på marken och jorden där vi alla uppehöll oss. De var också människor! Plötsligt började Jesus tala till oss på ett djupare plan och det blev det viktigaste i livet för oss.
Hans ledning och Hans innerlighet inom oss och den kärlek, som började strömma ut ifrån oss. Först till Jesus själv som uppenbarade detta underbara sedan kom kärleken på ett helt underbart sätt till oss själva och sedan till andra i vår omgivning.
Så kom Bibelordet till oss: 1 Joh 4:4 ...ty han som är i er är större än den som är i världen.
Allting blev omkastat; den tidigare tron på att bara jag håller min blick fäst mot Himlen, så kommer Jesus kraft ner till mig. Men nu fanns den redan här på jorden; i mig och i dig. Så istället för att skåda mot Himlen, skådade vi nu ner mot jorden och in i oss själva och började be Jesus att uppenbara den skatt som Han hade lagt ner i oss alla.
Vi ber att uppenbarelsens Ande ska upplysa oss
Vad var det för gåvor som fanns inom mig? Vad är det för speciellt som jag kan bidra med till att göra Jesus känd för världen? Hur var det med frälsningen? Vi hade blivit räddade genom Jesus. Men var det inte mer? Jo, vi var befriade och vi var helade genom hans sår också. Räddning, befrielse och helande.
Är inte det gåvor som går över allt annat? Då vi så börjar vända utochin på oss och be att uppenbarelsens Ande ska upplysa oss mer om dessa skatter. Ja, då började det hända saker och allt runt omkring oss, fick ett helt annat värde än tidigare. Däribland nämnda kyrkofolk och andra, som vi hade hållit så högt.
Nu gick vi till kyrkan utan en överdriven förväntan på att det var just där, som vi skulle få uppleva Jesus närhet. Nu kom vi som strålande ljus redan innan sammankomsten och nu var vi bara glada att få berätta för andra, vilken skatt vi hade funnit.
Vi var så glada över detta; det fanns inget tungsinne utan det fanns bara en ny underbar insikt om att Jesus verkligen lever på ett sätt som vi tidigare inte upptäckt. Nu var det liv; fullt av liv.
Herren är verkligen levande och jag älskar honom så mycket
Vi prisade Herren som aldrig förr och vi lyfte våra händer till skyn och vi bara njöt att få upphöja Honom, som var över allt annat. Vi var så tacksamma och vi ville ta hela världen i vår famn och säga: Ja, det är sant. Herren är verkligen levande och jag älskar honom så mycket; med hela min själ, min kraft, ja, med allt jag har. Jesus är allt för mig! Vi hade upptäckt skatten! Och allt annat var under den auktoriteten.
Så länge hade vi sökt; i Himlen, i Bibeln, i kyrkobänken, i predikan, i förbönen och visst var allt detta bra och ett led till att komma fram till en större tro, men Jesus; Han fanns inom oss. Prisat vare Herrens namn.
Så idag förstår vi att det bara finns en person som är perfekt och denne ende är Jesus. Vi kan försöka efterlikna Honom men att komma upp till hans fullkomliga nivå, gör vi aldrig. En bit på vägen kommer vi ändå. Det kan vi vara glada för.
