Julevangeliet och Jesus födelse i Betlehem
Predikan av Yngve Kalin
Bild, geocities.com/snowylovesjesus
Juldagen 1 årg Luk 2:1-20 2005
Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Det finns en risk när man läser julevangeliet att man glömmer bort den verkliga situationen som rådde den här natten för mer än 2000 år sedan. Bilden av det nyfödda barnet i stallet blir så lätt en idyllisk tavla med tindrande ljus och nynnande änglar och andäktiga människor.
Det underbara julbudskapet om frid
Nej, för att förstå måste det som hände måste vi försöka föreställa oss kaoset som rådde i Betlehem, överfyllt av människor som tvingats dit av en brutal ockupationsmakt för en noggrann folk- och bostadsräkning, skattskrivning och allehanda uppgifter som staten ansåg sig ha rätt till. Mitt i detta kaos, mitt i denna verklighet som den såg ut, föder Maria sitt barn ute i det stall, som Josef genom någons vänlighet fått tillgång till.
Josef och Maria hade för sin del tillryggalagt en femton svenska mil för att komma till Betlehem för skattskrivningen, till den stad till vilken de hörde, trots att de antagligen för länge sedan flyttat därifrån. Maria hade inte haft något val, trots att hon var i nionde månaden måste bege sig dit.
Ingenting säger, att hon som ofta i bildkonstens framställning, hade färdats på en åsna. Han hade säkert gått stora delar av vägen och nu började hon få värkar. Josef hade gått från hus till hus, men ingenstans fanns plats för dem. Det var fullt överallt.
Till slut fick de tränga in sig i ett stall, som säkert redan var fullt, inte bara av djur utan också av andra husvilla människor. Där födde Maria sitt barn och en åsnekrubba blev barnets första säng.
Ungefär så har många barn fötts till vår värld i deportationstågs boskapsvagnar eller i flyktingläger eller i båtar, eller uppe bergen under en bar himmel.
Vi kan vara säkra på att så föds många barn också denna natt ibland de miljontals människor som tvingats bryta upp p.g.a. hunger, krig eller andra katastrofer.
Vem tänker på dem i natt? Gud valde att bli en av dem, för att vi också skulle få öppnade ögon!
Herdarna får budet om en stor glädje till hela folket
Det finns alla skäl att tro att fåraherdarna som satt i mörkret utanför Betlehem med sina djur satt och samtalade om den eländiga skattskrivningen och alla människor som var i rörelse.
Plötsligt får de se ett bländande ljussken, berättar evangelisten. Det kallas ibland på fint språk för fotism, en ljussken utan någon materiell förklaring, judarna kallade det schekina, och de hade säkert hört att det brukade var ett hemlighetsfullt tecken på Guds närvaro.
Men herdarna hade aldrig sett det förut, utan blev vettskrämda. Då hörs i ljusskenet en röst som säger: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er..."
Frälsaren, Messias, som skulle komma, hade de säkert hört talas om sedan barnsben. Kanske hade de också hört de skriftlärda förklara att han skulle födas i Betlehem.
Då skulle befrielsen komma. Många tänkte det sig det mycket konkret. Romarna skulle kastas ut. Så konkret tänkte man sig befrielsen, men änglarna talade om frid på jorden. Inte om uppror och upplopp.
Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son
Och nu vad säger detta oss i vår situation år 2005. Vi som med vår tideräkning räknar från det som hände denna natt, må vara att vi kanske räknat fel på några år.
1. Först påminner oss julevangeliet om att Jesus faktiskt föddes in i samma värld som vår, en värld av ekonomiska kriser och politisk spänning, en värld av skattetryck och bekymmer, en värld av hat och hot och sönderfall.
Mitt in i denna värld kom Jesus, mitt in i den värld som är i den ondes våld, men som Gud älskar. "För så älskade Gud världen, att han gav den sin ende Son..."
Jesus tillhör inte en diktad idyll. Han delade vår lott, ja en ännu värre lott än vår, han gick till botten i mänskligt lidande och blev delaktig i all bedrövelse och smärta: flyktingens nöd, men också förtvivlans nöd, och ångesten och syndens och skuldens börda. Han delade allt - och tog det på sig, till och med själva döden.
Guds schekina genomtränger allt
2. För det andra påminner oss kejsar Augustus skattskrivning
om Guds egen skattskrivning, som verkligen omfattar hela människovärlden,
både den som trampat denna jord, den som nu är och den som
kanske skall komma. Han som skapat denna värld, han känner
oss alla och vill ha redovisning för vad vi gör av livet.
Världen är belagd med skuld, hur skattar vi den.? Dess skatter har vi förskingrat! Du och jag och alla andra är i längden utan möjlighet att gömma oss undan denna Guds egen skattskrivning.
Hans schekina, ljuset från hans ansikte, genomtränger allt och avslöjar allt. Varför flyr människan undan Gud, sitt ursprung och Herre? Det finns många förevändningar att Bibelns berättelser är så otroliga, att det finns starka s.k. förnuftsmässiga invändningar mot kristen tro o.s.v. o.s.v.
Men sannolikt är den viktigaste orsaken - att vi försöker fly undan vår ansvar. Därför gömde sig, enligt Bibeln, de första människorna i hopp om att komma undan Gud. Därför har vi samma benägenhet att gömma oss.
Men Jesus kom ju till oss för att rädda oss och sedan dess heter det: "Var inte rädda. Gläd er, ni har en Frälsare, en räddare, som vill befria er, som lyfter bort skuld, som ger er en ny chans. Skulden är struken. Du är fri!
Jesus är vår frid och vårt hopp
3. För det underbara julbudskapet är budskapet
om frid. Han som föddes i Betlehem är vår frid och
vårt hopp. Himlen öppnade sig över jorden den första
julnatten. Jorden blir aldrig annat jord. Men det kan aldrig bli riktigt
mörkt igen. Mitt i smärtan finns det en "frid som övergår
allt förstånd."
Skulden är försonad, jorden föddes på nytt, det folk som vandrade i mörkret såg ett nytt ljus att följa. Så blev de vandringsfolket, som vet att Gud inte övergivit sin skapelse, utan samlar sig ett nytt folk för det nya som skall komma när de gamla slitits ut.
Jesus var det nya friska skottet som sprang fram på den gamla murkna stammen. Det finns ett nytt liv, en ny början och ett nytt hopp. Nu är det jul igen och julen varar inte bara till påska, utan hela vägen in i evigheten.
Ja, må Guds frid som övergår allt förstånd bevara era hjärtan och tankar hos Kristus Jesus.
AMEN
Yngve Kalin är präst i Hyssna församling utanför Göteborg. Predikan ovan är hämtad från Predikobiblioteket, där du finner predikningar för praktiskt taget alla kyrkoårets sön- och helgdagar. Yngve Kalin är verksam både nationellt och internationellt i kyrkans arbete och medverkar med artiklar och debattinlägg i kyrkliga frågor.
