Att veta vem man är - i Kristus
Av Roger Larsson
Foto: Johnny Dahl
- Jag har då rakt inget självförtroende, sa mannen
som jag satt och lyssnade till.
Det hade han egentligen inte behövt säga. Hela hans varelse
vittnade om hur uppgiven och förtvivlad han var. Han hade ringt
och bett att få komma för samtal och förbön och
rest femton mil för att få det här sammanträffandet.
Allt förmår jag i honom som giver mig kraft
- Jag är så modlös, så nere, fortsatte han. Snart orkar jag inte längre. Jag är i trettioårsåldern, och jag har plågats av mindervärdeskänslor så länge jag minns, ja, egentligen tvivlat på mig själv i hela mitt liv.
Där satt jag och hörde på det han sa i ett par timmar.
Och under tiden bad jag: »Jesus Kristus, var mig nära. Låt
mig få lyssna förbi de många ord han säger. Låt
mig få höra din röst och låt mig förstå
vad den här mannen verkligen behöver.»
Sedan kunde jag börja bedja och komma i närkontakt med Gud
själv, och då kunde jag också få Guds tilltal
till mannen. Vilken makt det ligger i att vara i Guds närhet!
- Nu finns du här inför Kristus och inför mig, sa jag.
Du är här med alla dina problem, hela din pressande situation.
Vill du göra vad jag uppmanar dig till i Jesu namn, nämligen
upprepa de ord jag ger dig från Gud. Och fortsätt att upprepa
dem även när du kommer hem, när du lägger dig på
kvällen, när du vaknar på morgonen, när du är
på sammanträdet. Då kommer du att uppleva en förmåga
som du behöver för att kunna ta itu med detta problem på
ett tillfredsställande sätt.
Och nu vill jag ge dig orden, och de är från Kristus själv.
De lyder: »Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.»
Innan mannen lämnade mig skrev jag upp orden på en papperslapp,
och så bad jag honom läsa upp dem för mig tre gånger.
Långsamt reste han sig upp från stolen. Han stod alldeles
tyst och stilla. Sedan sa han med djup röst:
- Okay, Roger. »Allt förmår jag i honom som giver mig
kraft.»
Och jag kunde se hur han sträckte på sig när han gick ut ur rummet, ut i höstmörkret. Det hade skett något som till och med reflekterades i hans hållning: Tro och förtröstan hade redan börjat inta hans hjärta och hans andliga atmosfär.
Det dröjde inte länge förrän jag fick ett brev från mannen. Han skrev att den här enkla formen av Guds ord hade blivit honom till sådan hjälp. Ja, den hade rentav åstadkommit underverk hos honom själv, hans familj och i hans arbetsuppgift.
Det var så märkligt - att några få ord ur det levande Ordet, Bibeln, kunde göra så mycket för en människa. Men så blir det när Herren säger vilka ord som skall möta en människa till befrielse.
Han blev fri från sitt mindervärdeskomplex genom det ord som hade det gudomliga tilltalets kraft. Och han skrev vidare att han börjat memorera ännu flera bibelord, låta sitt undermedvetna fyllas av ord som Kristus sagt.
Herren kom till honom - just där en öppenhet fanns - där
lite jordmån bevarats för Ordet att tränga ner i, växa
och ge liv.
Han fick alltså ett starkt, varaktigt förtroende för
Herren, och därmed kraft och förmåga att möta livet
med alla dess skiftningar.
Helande atmosfär
Hur många gånger har inte också jag stavat på
de här orden: "Allt förmår jag i honom som giver
mig kraft.» Man kan inte inse sin egen litenhet utan Kristus.
Vad skall jag säga på det här mötet i kväll?
Det är ständigt en vånda. Inte förrän jag
kommer i en sådan beroendeställning till Gud som barnet till
sin far upplever jag hur kraften strömmar till mig. Och så
får jag tacka Herren för att jag får ta emot hans uppståndelsekraft
och den helige Andes ledning, så att jag kan frambära ett
livgivande budskap.
Det är då människor finner vägen till Kristus. Porten öppnas för dem. De får liksom stiga in i ett rum som bara flödar av kärlek och som är fyllt av helande atmosfär.
Detta upplevde vi en kväll i en gammal, vacker kyrka där
jag hade möte. Jag fick under mötets gång se en äldre
kvinna längst ner i kyrkan, och jag blev under Andens ledning förd
gången fram till henne, böjde knä och bad:
"Herre, kom och var mig nära när jag skall utbedja läkedom
för den här kvinnan. Herre, du vet, jag har ingen kännedom
om varför hon har kommit hit, men du ser att hon är i stort
behov av din närhet. Kom in, Herre, med din renande kraft genom
Kristi blod. Låt din eld bränna bort den tumör som bryter
ner den här kvinnans hälsa."
När jag bett den bönen reste jag mig upp. Det var alldeles tyst i kyrkan. Hundratals människor satt och höll andan för ett ögonblick. Vi kände hur Kristus själv var där, och hur den läkande kraften strömmade mot människor - och särskilt mot den här kvinnan.
Kyrkan var vid det här tillfället fylld aven sådan Guds kraft att man tyckte sig förnimma Guds närvaro. Hans kärlek formligen vibrerade genom hela kyrkan - bland utsmyckningar och ljus och yttre symboler. Lovsången flödade när vi såg Guds under. Det profetiska budskapet gick ut till människor, och jag fick också sjunga under Andens ledning och ge uttydning om varför folket var på helig plats. Ja, det var som om själva golvet var belagt med kärlekens stenar. Hela kyrkan var fylld av frälsning och helande kraft.
Jag har sedan dess många gånger tänkt: Borde inte alla våra gudstjänster i kyrkor och kapell och armélokaler vara fyllda av denna kärlek?
Texten är hämtad från boken:"Lova Herren vår befriare" av Roger Larsson.
I Roger Larsson förenas både profeten och evangelisten i en enda person. Här möter vi profetens skarpa blick för kyrkans och nationens tillstånd, samtidigt som vi möter evangelistens lidelse att göra Kristus känd för vår tids människor.
