Min Frid >>Moody >>Fyra frågor som Gud framställt - predikan - aug 2008

Fyra frågor som Gud framställt

Predikan av D.L Moody - Kansas City 1899

Gud söker människan
Foto: Ben Canales - Berlin U.S.A

Jag vill kalla er uppmärksamhet till fyra frågor som Gud framställt. Den första frågan till mannen:
"Var är du?" Den första frågan till kvinnan: "Vad har du gjort?" Därnäst frågan till Kain: "Var är din broder?" och frågan till Elia: "Vad gör du här?"

Under sextusen år har Gud sökt efter människorna

1."Var är du?"

En man frågade mig en gång:
- Hur vet du att Gud framställde denna fråga till Adam?
Det bästa svar jag kan ge är detta, då han ställt den till mig många gånger. Jag undrar om det någonsin funnits en Adams son eller dotter som inte hört denna röst ringa i sitt inre många gånger: "Vem är jag? Vad är jag? Vart går jag?" Så låt oss ställa den frågan till oss envar personligen: "Var är jag?" Inte var jag synes vara i människors ögon, detta är av ringa betydelse utan var jag befinner jag mig i den levande Gudens ögon, det är frågan.

Adam borde ha varit den förste sökaren. Han borde ha gått upp och ner i Eden och ropat: "Min Gud, min Gud, var är du? Jag har syndat, jag är fallen." Men Gud var den som sökte då, liksom nu. Ingen människa från det Adam föll till våra dagar har någonsin sökt Gud, förrän Gud sökt människan. "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat." Jag tror att Människosonen som yttrade detta, är densamme som kallade på Adam med dessa ord: "Adam var är du?" Under sextusen år har Gud sökt efter människorna.

I det femtonde kapitlet hos Lukas finns tre liknelser, som visar oss att det är Gud som söker. Det var inte fåret som sökte herden utan herden som gick ut i öknen och sökte intill dess han fann sitt förlorade får. Det var inte silverpenningen som sökte kvinnan utan tvärtom. Dessa liknelser är givna, för att lära oss att Gud är den store sökaren. Om du kan upptäcka dig själv och finna ut vem du är, det blir den största upptäckt du någonsin kan göra. Detta är vad den förlorade sonen gjorde, när han kom till sig själv - han fann vem han var.

De allra flesta människor är borta från hemmet. De gömmer sig såsom Adam gömde sig bland Edens buskar.
Det fanns en tid när Guds röst fyllde Adams hjärta med glädje och även Adams röst fyllde Guds hjärta med fröjd. De levde i ett skönt umgänge med varandra. Gud hade upphöjt Adam ända till himlens portar och hade gjort honom till herre över hela skapelsen. Jag tvivlar inte på att Gud hade för avsikt att upphöja Adam ännu mer - att sätta honom över änglar och över serafimer och keruber att upphöja honom över Gabriel, som står inför Guds åsyn och över ärkeängeln Mikael. Men han vände sig bort från Gud och blev en rebell, gentemot den som ville välsigna honom.

2."Vad har du gjort?"

Lyssna nu för en stund till vad Gud sade till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Vad hade hon gjort? Hon hade varit olydig mot Gud. Hon hade vänt sig från livets källa till dödens och av den drack hon. Hon hade infört synd i världen och Gud lät henne leva länge nog, för att se vad hon hade gjort. Det första barnet som föddes var en mördare. Minns detta, att synden kom fullväxt in i denna världen. Kvinnan hade fått en syndig natur och hon överförde denna till alla sina efterkommande. Om hon fick leva lika länge som Adam så levde hon nära tusen år och fick många tillfällen att se den oerhörda sorg och det elände, som hon infört i världen.

Betrakta det elände och den ångest, som synden förorsakat i våra storstäder! Vi behöver inte gå tillbaka till historien eller till andra länder för att finna vad Eva gjorde, då hon släppte in synden i denna värld.
"Vad har du gjort?" Det var något förfärligt att vända sig bort från den levande Guden till fienden av all rättfärdighet. Men då och där satte Gud ett löftesljus i Evas hand. Detta var den enda hoppets stjärna som lyste under tvåtusen år, så vitt vi vet, att Gud skulle sätta fiendskap mellan kvinnans säd och ormen och att kvinnans säd skulle söndertrampa ormens huvud, medan denne skulle stinga honom i hans häl. Lovad vare Gud för detta löfte!

Jesus Kristus - den renaste varelse som någonsin funnits på jorden - kom hit för att frälsa människorna. Han blev korsfäst som en förbrytare. Jag är säker på att om ängeln Gabriel kom hit ned ifrån himlen med all den övre världens härlighet, för att söka rädda människorna från synden, skulle de inom en vecka ha gjort allt vad de kunnat för att nedsvärta honom.

De ogudaktiga kan inte tåla de gudfruktiga. De orena tål inte dem som är renhjärtade. Fiendskapen existerar ännu. Människor må motsäga och diskutera denna sak bäst de vill, faktum kvarstår. Guds förutsägelse går i uppfyllelse. Ormens huvud skall krossas. Var och en av oss bör göra sitt för att krossa det. Vår värsta ovän är synden.

3."Var är din broder?"

Jag kommer nu till den tredje frågan: "Var är din broder?"
Här är en ung man. Han är ende sonen till en änka, vars man dog och lämnade henne i största misär. Hon har strävat hårt för att ge sin son uppfostran. Hon har vakat över honom med den mest ömma omsorg. Han lämnar hemmet och modern hoppas fast och bestämt att denna son, skall bli hennes ålders stöd och tröst. Han har genomgått läroverket, inte utan att ta skada. Han var så "lättledd". Men om en ung man är lättledd till det onda, varför inte till det goda? Denne unge man kom i dåliga kamraters sällskap, de förledde honom att begå synder som han aldrig kunnat drömma om. Han föll djupt i synden och snart måste han skörda vad han sått. "Syndens lön är döden."

Många unga män har utgått från ett liknande hem som denne yngling och innan han hunnit avsluta sina studier, har han blivit lagd i en kista och hemsänd som ett lik till sin moder.
Var är din broder? Var är han? Svarar du kanhända som Kain: "Skall jag ta vara på min broder? Vad har jag med honom att göra? Jag är inte ansvarig för Abel. Jag är inte ansvarig för någon utom mig själv. Jag sköter mina egna angelägenheter och må var och en sköta sitt! Jag har inget intresse av honom."

Det fanns för några år sedan i en stad i Västern en framgångsrik och inflytelserik affärsman. Man försökte förmå honom att göra sitt inflytande gällande emot krogen. Han var själv helnykter och hade en älsklig familj. Men han trodde det skulle skada hans affärer, om han skulle framträda offentligt i deras led som bekämpade krogen. Hans inflytande kunde ha hindrat krögaren att få nya rättigheter, men han tyckte det angick honom inte och ville inte gripa in, för att inte stöta sig med någon.

Några månader senare for han med sin betjänt i ett elegant ekipage ned till stationen för att möta sin hustru och sin dotter, vilka skulle anlända från Östern. Tåget kom inte och snart kom det telegram, att en tågolycka inträffat. Hans hustru och dotter var döda. Vid undersökning fann man att lokföraren varit drucken. Angick det inte denne affärsman, att rusdrycker såldes?

Det var en man som bodde vid stranden av en sjö. En natt när termometern visade åtskilliga köldgrader, hörde han ett nödrop. En skridskoåkare hade kommit i vattnet, det antogs att han hållit tag i iskanten med huvudet ovan vattnet och ropat på hjälp. Mannen hörde hans rop men sade till sig själv: "Det angår inte mig, natten är kall och jag vill inte gå ut. Vad hade han där att göra?" Ropen blev allt svagare och upphörde till sist. Nästa dag fann man hans kropp. Den man som hört nödropen var dum nog att berätta om det och hela befolkningen blev uppfylld av vrede mot honom och jagade honom bort från staden. De sade att han var inte värd att bo ibland dem.

Vem som helst är färdig att instämma i detta. Och likväl handlar den som än värre, ser en ung man gå under i dryckenskap och inte lyfter sin hand för att rädda honom. Var är din broder?

Guds redskap till att omvända någon från mörkret till ljuset

Det berättas om att vid en svår storm på kusten, blev en livräddningsbåt bemannad för att undsätta de nödställda. En moder kom rusande ned till stranden och fann att hennes son var med bland dem som skulle gå ut på det stormande havet. Hon skrek:
- Min gosse, jag dör om du går ut! Du vet att jag har endast dig kvar, du är mitt allt. Willie omkom på havet. Vänd om!
Men där ute på vraket fanns män ombord som behövde räddas. Så han följde med sina kamrater, för att rädda de ombordvarande. Hans mor såg livbåten kastas upp och ned på vågorna och det såg ut som om stormen skulle slå livbåten i stycken och att alla skulle mista sina liv.

Slutligen nådde de vraket och lyckades rädda de skeppsbrutna. Modern skådade ut åt havet, det såg ut som stormen skulle bli allt hårdare. Men båten kom närmare och snart var han nog nära, så att sonen kunde ropa till sin moder. Han satte båda sina händer till munnen och ropade:
- Mamma, jag har räddat Willie!
Hans egen bror, den som de ansett drunknad var ombord.

Mina vänner, har ni någon gång försökt att rädda någon? Jag frågar inte om ni har lyckats utan om ni har försökt. Gud förbarme sig över den som aldrig försökt att rädda en själ! Må Gud ha förbarmande med honom! Om du aldrig gjort allvar av att försöka, gör det idag! Skulle inte du vilja dela den glädjen de har i himlen över en syndare som omvänder och bättrar sig? Vilken stor dag det skulle bli om du blev ett Guds redskap till att omvända någon från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud.
Du kan förena dig med Kain och säga: "Skall jag ta vara på min broder?" Men Gud ske lov, du kan göra vad som är bättre än detta? Du kan säga: "Med Guds hjälp skall jag rädda någon, jag skall inte leva mitt liv förgäves."

Kasta ut livräddningslinan!
Jag var på fartyget Spree när maskinaxeln brast och slog ett hål i skeppsbotten. Aktern sjönk trettio fot mitt ute på Oceanen. Vi drev en hel vecka och om det stormat hade vi gått under. En man blev så förvirrad och förskräckt att han hoppade överbord. Jag minns hur tillintetgjord jag kände mig vid tanken på att jag inte kunde hjälpa honom. Att se honom lämnad mitt ute på havet med huvudet över vågorna stirrande på oss!

Passagerarna kastade till honom livbälten och vad de kunde få tag i, men allt förgäves. Jag kan aldrig glömma denne mans blick, den har följt mig alla dessa år. Men vad skulle du ha sagt till mig om livräddningslinan legat nedanför min fot och jag inte hade kastat ut den till honom? Vad säger du?
O, mina vänner, livräddningslinan ligger för våra fötter, och människor sjunker runt omkring oss. Må vi skyndsamt kasta ut linan!

En fader fick av en vän höra att hans son var i dåligt sällskap och hade börjat dricka. Fadern ville inte tro ett ord av detta och han blev nästan vred på den som berättade det. Men en kväll beslöt han sig att vänta till dess hans son skulle komma hem. Det dröjde tills fram på småtimmarna - det var en kall vinternatt - då hörde han någon försöka sätta nyckeln i dörrlåset. Han gick fram till dörren för att se efter och det var hans son som kom hem drucken. Fadern stängde dörren för sin son och sade att han inte hade något hem där längre. Han skämdes över honom.

Sedan gick han till sängs och försökte sova, men hans samvete slog honom. Tanken kom: "Har jag någonsin gjort något för att rädda honom? Har jag någonsin talat med honom om ett bättre liv? Har jag någonsin försökt att föra honom till frälsaren?"
Mannen gick upp och klädde sig och gick sedan ut i den kalla natten. Han mötte en polis som gick sin rond, vilken hjälpte honom att söka sonen till dess de fann honom och förde honom till hemmet. När sonen blev nykter, bekände fadern att han inte hade handlat rätt och bad sin son om förlåtelse. Resultatet blev att sonen räddades.

Vet du någon som du är en stötesten för? Du har i många år bekänt dig vara en kristen, men du har aldrig talat med någon om hans själ. Du har sett dem gå under runt omkring dig. Var är din broder? Kanske ett brev idag från dig skulle rädda honom. Be honom förlåta dig att du inte förr talat med honom om hans själ, att du inte förut kastat livräddningslinan till honom. Kanske är han inte så svår att vinna. Säg: "Så sant mig Gud hjälper, så skall jag försöka vinna honom för det goda och rätta."

4."Vad gör du här?"

Elia hade kommit ur gemenskapen med Gud. Han som en gång var så modig hade blivit feg. Elia som nyss hade varit så framgångsrik, hade tagit sina ögon ifrån sin Herre och flytt ut i öknen, där han låg under en ginstbuske och önskade sig döden.
Somliga av er torde ha blivit missräknade och missmodiga. Ni har inte haft den framgång ni väntat i ert kristna arbete. Ni ha mist blicken på mästaren och ni har flytt ut i öknen, där ni försöker att leva ett slags eremitliv.

Mina kära vänner, jag tror att vi bör kasta oss mitt i striden och förbli där, tills dess vi blir hemkallade. Jag vill hellre dö än att leva den dag jag inte kan vara nyttig för Gud. Jag skulle hellre vilja bli kallad hädan just nu än jag ville leva och inte få vara använd av Gud. Jag kan inte tänka mig en större olycka över Elia, den man som hade blivit så underbart använd av Herren, än om han dött där under ginstbusken i missmod och misströstan.

En stor predikant i Skottland har uttryckt följande:
"Elia var allena men dock inte allena. En röst som han inte kunde missta sig på och inte misstolka, hade ljudit i hans öron. Han hörde denna genomträngande fråga:
"Vad gör du här Elia?" Varje stavelse var betydelsefull och full av förödmjukelse. "Vad gör du här?" Livet är ett enda stort görande, inte något overksamt eremitliv, ingen skamlig sysslolöshet. "Vad gör du här?" du min ställföreträdare i denna avfallets tid, du, som jag ärat framför någon annan av dina kamrater, du, som jag visat så många prov på trofasthet! "Vad gör du här?" Här på denna öde plats, medan Baals altaren återuppbyggs och mina altaren ligger i ruiner. Förföljelsens svärd är ju blottat och den bräkande fårhjorden har du, fege herde, överlämnat till den glupande ulven. "Vad gör du här, Elia?" Själva ditt namn borde förödmjuka dig. Var är Gud, din styrka? Var är bönerna och löftena på Karmel? Du svaga barn, som förnekar ditt namn och din bestämmelse, "Vad gör du här?"

Just då förlorade Elia sitt livs stora tillfälle. Det återkom aldrig. När Gud fört honom till en plats, där han hade något synnerligen stort för honom att utföra, flydde han som en stackare. Gud tillät honom att kasta sin mantel på Elisa, men hans egna tillfällen hade gått förlorade. Många av oss har gått miste om stora tillfällen att vara nyttiga. Om Gud kallar dig till någon tjänst, så stanna inte för att diskutera huruvida det är ett storverk eller inte. Lämna den saken åt Gud. Svara i stället: "Herre, här är jag, sänd mig!"

"Vad gör du här?" Har du förlorat umgänget med Gud? Har någon synd kommit in i ditt liv och skilt dig ifrån Gud? Är ditt liv som ett förtorkat träd i öknen utan någon livskraft? Om så är, be Gud att förlåta dig. Vänd åter till honom med hela ditt hjärta och han skall ännu bruka dig på ett mäktigt sätt.

Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp, både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.

Relaterade sidor

<< Tillbaka