Livet med Jesus
Den helige Ande
Bönen - samtal
Sinnets förnyelse
Guds ord/ budord
Att bli frälst
D.L Moody
C.H Spurgeon
Ondskan
Om Min Frid
Intressant
Nya sidor
Sajtkarta
Startsidan

Min Frid >>Moody >> Vad Kristus är för oss - predikan - juli 2008

Vad Kristus är för oss

Predikan av D.L Moody i Chicago 1876

Jesus är vår återlösare, befriare och frälsare

Jag minns, att jag talade över samma ämne på ett möte i norra England. Jag kände att jag sagt nog om Kristus, när jag slutade. När jag gick hem, fick jag sällskap med en skotte. Jag klagade och jämrade mig över mötet, samt sade åt honom att jag fick inte ens hälften sagt av mitt ämne. Då vände sig skotten till mig och sade:
- Ni kan väl inte vänta att på en timme säga allt om Kristus, eller hur? Det skulle ta en evighet att göra det.

Jag trodde mig kunna avfärda den saken på en timme, men mina vänner, det kan inte gå så fort. Jag tänker emellertid inte hålla på en timme i kväll. Men jag vill fästa er uppmärksamhet på Luk 2:11:
"Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Kristus, Herren. "Detta vill Kristus vara för varje själ, som kommer till världen. Gud giver honom åt världen.
"En Frälsare blivit född åt er." Gud gav honom till en befriare från våra synder.
Han har för detta ändamål kommit till världen. För att få honom, måste vi först på Golgata möta honom som vår Jesus och befriare, vår heliggörare och vår återlösare. Vi måste först gå till Golgata, innan vi kan se honom som vår frälsare. Han vill, att vi skall komma dit - han vill vara en frälsare för varje själ i Chicago.

Han är inte blott en frälsare, som rycker oss undan helvetets avgrund, utan han befriar oss även från synden. Många har en orätt tanke om Kristus, ty de tror, att han räddar oss blott från helvetet, fastän han varje dag bevarar oss från synden. Han är inte endast en frälsare utan även en återlösare. Återlösning är mer än frälsning.

Jag frågade för en tid sedan en man, varför han älskade en person så mycket. Jag märkte, att han inte kunde tala om honom utan att tårar kom i hans ögon.
Och jag frågade:
- Varför älskar ni denne man så mycket?
- Jo, hr Moody, svarade han, den mannen har räddat mig.
Han anförtrodde mig, hur han blivit insyltad i affärer, hur han tagit, vad som inte tillhörde honom i hopp om att efter några veckor ersätta det. Men när tiden kom, fann han, att han inte kunde det. Efter ett par veckor hade han råkat i en farlig belägenhet och han själv, hans hustru och hans barn var nära att bli ruinerade. Han sade, att han därefter gick till en vän, som betalade hans skuld, sedan han utgjutit sitt hjärta för honom.
- Nu, sade mannen, skulle jag vilja ge mitt liv för den mannen, ty han räddade mig.

Jesus har friköpt oss från lagens förbannelse

Det var av tacksamhet han ville ge sitt liv för honom. När vi lärt oss uppskatta, vad återlösning är, och vad Kristus gjort för oss, blir vi villiga att offra våra liv för honom - att offra allt för hans skull.
Återlösning är mer. Det är detsamma som återköp, ty det står i Galaterbrevet:
"Han har friköpt oss från lagens förbannelse." Lagens förbannelse vilar över varje Adams barn. "Han har friköpt oss från lagens förbannelse." Återlösning är detsamma som återköp. Han har friköpt oss undan rättvisans dom. Vi tillhör honom, ty han har friköpt oss genom sitt blod.

Jag skulle en dag gå hemifrån för att predika i en by. Min bror var med i mitt sällskap. Och vi såg en ung man åka framför oss. Jag frågade, min bror:
- Vem är den där unge mannen? Jag har aldrig sett honom förut.
- Ser du den där egendomen därborta? Alla de där vackra byggnaderna, alla dessa fält och betesmarker? Det är hans egendom. Hans far var drinkare.
Han slösade bort alla sina pengar, begravde sitt hem i skulder och dog på det sättet. Hustrun kom in på fattighuset. Sonen reste bort, tjänade mycket pengar, kom så tillbaka, köpte igen gården och tog sin mor ur fattighuset. Han anses nu som en av ädlingarna här i landet.

Det är detta Kristus gör för oss. Adam sålde oss för ett mycket billigt pris - Kristus kommer och återlöser oss utan kostnad. Han är mer än en frälsare och en återlösare. Han är en befriare.

Många människor går till Golgata och tror, att Kristus endast är deras återlösare. Men de glömmer att han har kommit för att befria oss från alla våra frestelser, från alla våra lustar och begär.
När Gud satte Israels barn i landet Gosen, var de trygga. När de kom till Röda havet och hörde den egyptiska konungen komma med sin mäktiga krigshär, sina ryttare och sina vagnar för att förfölja dem, visade himlens Gud sin makt såsom befriare. Han sade till Mose:
- Räck ut din stav!
Då öppnade havet sig och hans utvalda folk gick trygga därigenom. Gud är en befriare för alla sina barn. Han är en stor läkare för oss alla. Och han vill befria er alla från era svårigheter.

Jesus befriaren
I Mark 5 ser vi honom som en befriare. Jag tror inte att Gud kan finna svårare fall i Chicago än dessa var! I våra dagar har vi sjukhus för obotligt sjuka.
Hade de på den tiden haft sådana, skulle de i detta kapitel nämnda kommit dit. Se först på mannen, som bodde bland gravarna. De hade försökt att hindra honom, men han slet sönder kedjorna liksom Simson rev ned pelarna. De försökte klä på honom. Men han rev kläderna i stycken. Sådan var han - en vilde och en fasa för alla. Barnen var rädda för honom. Män och kvinnor som hörde hans skrik om nätterna, fruktade hans närhet. Han var en djävulens slav.

Men Kristus kom till den delen av landet. De hade försökt binda och tämja mannen, men förgäves. Men Kristus kom och befriade honom med ett ord. Ett ord... och djävlarna lämnade honom. Då hans landsmän fick höra talas om denna händelse, kom de ut. De gick inte ut för att se vad Kristus hade gjort, utan de kom för att se efter sina svin.
Många människor här i Chicago värderar sina svin mer än själens frälsning. Om priset på fläsk skulle tillkännages här i kväll, skulle de visa intresse. Men om själar blev frälsta eller inte, frågar de inte efter.

De kom ut för att se efter svinen. Och de fann den förut vilde mannen sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. När han kände sig frisk igen bad han, att få följa Jesus. Detta var tacksamhet. Ty Kristus hade frälst honom och friköpt honom. Han hade befriat honom från fiendens hand. Därför ropade mannen:
- Låt mig följa dig omkring i världen. Vart du går, vill jag gå.
Men Herren svarade:
- Gå du hem och förkunna, hur stora ting Gud har gjort med dig.
Och han begav sig hem.

Jag skulle ha velat vara i hans hus, när han kom hem. Jag kan tänka mig, hur barnen såg ut, när de fick se honom, och hur de ropade:
- Pappa kommer!
- Stäng dörren! kanske modern sade. Och fönstren.
Se till, att varje dörr till huset är stängd.

Han hade troligen ofta kommit hem och misshandlat sin familj. Han hade slagit sönder stolar och bord, kört ut modern på gatan och oroat grannarna. De ser honom nu komma utför gatan. Han går till dess han når fram till dörren, på vilken han knackar försiktigt.

Man hör inte ett ljud inifrån, då han står där och knackar. Till sist får han se sin hustru i fönstret och ropar:
- Maria!
- Å, säger hon, han talar precis, som när vi gifte oss. Jag undrar, om han blivit frisk.
Därefter tittar hon ut och säger:
- Johan, är det du?
- Ja, Maria. Det är jag. Var inte rädd för mig längre, ty jag är frisk.
Jag tycker mig se modern skjuta undan regeln på dörren och betrakta honom.
Den första blicken är tillräcklig. Hon rusar i hans armar och kastar sig omkring hans hals. Hon leder in honom och frågar hundratals gånger, hur allt detta har hänt.

-Ta hit en stol, så skall jag tala om, hur jag blev botad.
Barnen lyssnar med förvåning. Och fadern berättar:
- Jag vistades där ibland gravarna, som du vet.
Jag skar mig med stenar och sprang omkring naken, när Jesus från Nasaret gick där förbi. Maria du har väl hört talas om honom? Han är den underbaraste människa på jorden. Jag har aldrig sett hans like. Han uppmanade de onda andarna att lämna mig. Och de gjorde det. När han hade botat mig, ville jag följa honom. Men han bad mig gå hem och tala om allt för er. Barnen samlar sig så småningom omkring hans knän. De äldre springer ut för att tala om för sina lekkamrater det stora undret, som Jesus har gjort med deras pappa.

Mina vänner! Vi har en mäktig befriare. I vilken svårighet vi än kommer, vill han befria oss ur den. Guds Son som drev ut de onda andarna, kan befria er från den synd, som plågar er.

Kristus är en mäktig läkare

En man sade åt mig i går då han talade om drinkare att det värsta är, att dryckenskapen blir en sjukdom. Och när den blivit det, finns det inte hopp. Den mannen, mina vänner, kände inte evangelium. Kristus är en läkare, som aldrig misslyckas i någon av sina kurer. Vi har många skickliga läkare, men hur många av dem kan säga:
- Jag har aldrig misslyckats.
Kristus har aldrig tagit fel, fastän han haft ganska svåra fall att göra med. Tänk bara på den där kvinnan, som lidit av blödningar i många år. Hon hade troligen besökt alla slags läkare. . . hade kanske rest ned till Damaskus och Egypten. Hon hade använt alla sina pengar på läkare, men blivit allt sämre.

Så är det även med nutidens kristna. I stället för att komma till Kristus, gick den där kvinnan till andra läkare. Jag kan föreställa mig att en av hennes vänner kommer till henne och säger:
- Har du hört talas om Jesus av Nasaret?
- Nej.
- Jo, han är en stor profet. Jag har aldrig själv sett honom, men man säger, att han gör många underliga gärningar i Jerusalem. Jag hörde talas om en spetälsk man och en som var lam, vilka båda blev botade. De säger även, att han öppnar de blindas ögon.

Då hennes vän sagt detta, kom en hoppets stråle in i den fattiga kvinnans själ. Och hon frågade vännen vidare.
- Ja, jag hörde även talas om en fattig krympling, som i åratal varit lam, så lam att han måste bäras till profeten. När de kom dit, fann de en stor massa folk församlade, att de måste göra ett hål i taket och släppa ned honom. När Jesus såg honom, rörde han vid honom, och han blev botad.
- Han måste vara en stor läkare. Men hur mycket tar han i betalning?
- Ingenting.

Kvinnan blir frisk
Så tänker även många i dag. De tror, att de måste göra något, ge något i betalning för den frälsning de får.
- Menar du, att han inte tar betalt?
- Ja. Han botar alla, som kommer till honom.
- Något sådant har jag aldrig förr hört. När han kommer hit, skall jag gå till honom.
Efter någon tid får hon höra, att han är i hennes stad. Och hon gör sig i ordning att gå till honom.
Hennes barn samlar sig omkring henne. Säkerligen ber de henne att inte gå.
- Gå inte till några fler läkare! Du har sprungit efter så många. Och de har endast gjort dig sämre. Men hon hör inte på vad de säger, ty hon vill bli välsignad.

Jag vet inte, hur de kallade kvinnornas kläder på den tiden. Men vi använder nutidens talesätt. Hon hämtar sin gamla schal. Läkarna har fått alla hennes pengar, så hon har inte haft råd att köpa en ny.
När hon kommer dit, där han är, finner hon en hop folk samlad omkring honom. Kanske en fyra eller fem gånger så många som vi har här.

Jag tycker mig se denna kvinna armbåga sig fram genom hopen, i det hon säger för sig själv:
- Om jag endast kunde komma i den mannens närhet. Jag ser på hans blick, att han kan välsigna mig.
Där går hon och banar sig väg mellan de människor, som står emellan henne och Frälsaren.
- Varför går ni inte tillbaka? Eller varför står ni inte stilla? säger de till henne. Det finns många andra än ni, som vill komma i hans närhet.
Men hon fortsätter och kan nästan röra vid honom, när någon tränger sig emellan henne och Frälsaren, så att hon knuffas undan. Men hon arbetar sig fram, så att hon åter kommer i hans närhet. Jag tycker mig nu se hennes magra, bleka hand, då den sticker fram ur schalen och smyger sig till hans kläder. Och inom ett ögonblick är hon frisk.

Någon har sagt, att Kristus hade mera medicin i dessa sina kläder än vad som finns på alla världens apotek. En mäktig läkare! Må den som har en sjuk själ, gå till honom. Ingen sjukdom är honom för svår. Om ni än är slavar under någon synd, kan han bota den.

Ja, mina vänner! Han är en mäktig läkare och kan frälsa alla dem, som söker hans hjälp. Jag tycker mig höra någon säga:
- Men jag är mycket värre än någon av dem ni beskrivit, ty jag är död för allt, som är rent och heligt. Jag kommer hit kväll efter kväll, men era anmärkningar träffa inte mig. De vackra sångerna rör inte mitt hjärta. Jag är död.

Vår Frälsare, vår Befriare, vår Återlösare, vår Läkare

Nå. Vi skall nu tala om en död, nämligen Jairus dotter. När Jesus kom nära hennes hus, sade de, att det var för sent. Ni och jag kan komma för sent, men aldrig Kristus. De glömde, att han var uppståndelsen och livet.
När han gick in i rummet med Petrus, Jakob och Johannes bland de sörjande och gråtande, sade han till den döda flickan:
- Flicka, jag säger dig, stå upp!
Och hon blev väckt ur dödens sömn. Om det finns en död här i kväll, så kan han rädda denne. Han sade vid skapelsen: "Varde ljus!" Och det vart ljus. Om han befaller era döda själar att leva, så skall de säkert bli levande.

Låt era böner stiga upp till Gud, att era själar må fyllas med ljuset av hans närvaro.
Han sade till änkans son:
- Jag säger dig, unge man, stå upp!
Han kunde av stenar skapa människor. Det är ingen gräns för Herren Israels makt. Om det finns en död själ här, kan han fylla denne med renhet. Vår Frälsare, vår Befriare, vår Återlösare, vår Läkare är i stånd till detta. Han kan vederkvicka döda själar och göra dem levande.
Ni vet, att när han förde Israels folk genom Röda havet och öknen, blev han deras väg.

Ibland hör man människor säga:
- Om jag blir kristen vet jag inte, vilken församling jag skall tillhöra. Den romersk-katolska kyrkan säger sig vara den enda rätta kyrkan... den enda apostoliska kyrkan. Förenar jag mig inte med den, kan jag inte bli salig, säger de. Baptisterna säger, att jag måste ta dopet, episkopalkyrkan påstår sig vara den enda rätta. Så är det även med presbyterianerna och metodisterna. Och jag vet inte, vilken väg jag skall gå.

Världens Frälsare
Lovad vare Gud! Vi behöver inte vandra i mörker, ty han säger oss:
"Jag är vägen!" Det största misstaget nuförtiden är att följa den eller den kyrkobekännelsen, det eller det samfundet. En stor mängd lyssnar till kyrkans röst i stället för Guds.
Varken katolska kyrkan eller någon annan har någonsin frälst en själ. Guds Son är världens Frälsare. Jesus kan frälsa sitt folk från deras synder. Han är en verklig, personlig Frälsare. Och om en människa vill bli kristen, måste hon blicka upp till denne Frälsare, så blir hon räddad.

Ni vet, att Israels barn vägleddes av molnstoden. När detta moln rörde sig, bröt de upp. När det stannade, stod de stilla. Således mina vänner, är det Jesus, som är vår väg. Om vi följer hans fotspår, skall vi vara i den rätta kyrkan.

Vem kunde bättre ha lett det utvalda folket genom öknen än den allsmäktige Guden? Han kände till alla faror och svårigheter. När de behövde bröd, öppnade han sin hand och gav dem det. När de behövde vatten, befallde han Mose att slå på klippan. Och se!...strömmar av kristallklart vatten vällde ur klippan. Vem kunde bättre leda dem genom öknen? Och vem kan bättre föra oss till himlen än Jesus?

Våra fäders gamla bibel är sann

Många i våra dagar tycker inte om den gamla vägen, som våra fäder lärde oss att gå. Nå, folket på Jeremias tid tyckte inte heller om den gamla vägen. De hatade den. Och Gud förde dem i en sjuttioårig fångenskap.
Den goda, gamla vägen, som våra fäder lärde oss att gå, är bättre än vår egen väg.

Somliga säger, att bibeln var nog god i gamla tider, men nu har vi män med bildning och kunskaper. Och vi har litteratur. Bibelns värde har minskats för nutidens människor. Nå, giv mig då en bättre bok, och jag skall kasta bort bibeln. Har världen någonsin gett oss en bättre bok? Och likväl vill den förmå oss att kasta bort bibeln. Vad vill den ge i stället? Hur grymt är det inte att uppmana oss att ge upp allt hopp vi äger... och förkasta den enda bok, som talar om uppståndelsen. De försöker säga oss, att alltsammans är en dikt. Och när vi lägger ned våra kära i graven tar vi avsked av dem för tid och evighet.

Den gamla vägen
Nej, bort med denna falska lära! Våra fäders gamla bibel är sann. Och den goda, gamla vägen är den rätta. När människor kommer och försöker dra oss från den vägen är det djävulens verk. Men de säger, att de har vuxit ifrån den vägen. Varför växer de då inte från solens ljus? De borde då inte låta solen komma in i deras hus. De borde ha gas, ty solen är gammal. Och gasen är ett nytt slags ljus. Det ligger lika mycket förstånd i detta som i att förkasta bibeln.

Hur mycket har vi inte den gamla bibeln att tacka för! Jag tror, att våra liv vore osäkra här i vår stad, om den inte fanns. Betrakta de stater, där bibeln blivit trampad under fötterna.

För några år sedan var Frankrike och England ungefär varandras jämlikar. Men England höll bibeln öppen för hela världen under det att Frankrike trampade på den. Nu talas engelska över hela världen. Englands storhet har tilltagit. Och det står främst bland alla folk. Men se på Frankrike. Det har alltmer gått under genom laglöshet och revolutioner.
Låt oss inte överge den gamla vägen! Överherden har gått in genom portarna och uppmanar oss att komma genom honom.

När jag var i Dublin, hörde jag talas om en liten pojke, som funnit Kristus, när han blev undervisad i missionsskola. När han kom hem, försökte han tala om sin Frälsare för föräldrarna. Den lille gossen insjuknade och dog. Och när jag fyra år efter gossens död var där, såg jag fadern kväll efter kväll läsa sin bibel. Om man frågat honom, vad han sökte efter, skulle han ha svarat, att han sökte efter den väg, som hans son gått till himlen. Han försökte finna den vägen.

Mina vänner, vår äldre broder har gått före oss och har tagit sin plats på Guds högra hand. Han vill inte lämna oss i mörker.

Jag är vägen, sanningen och livet

För många år sedan gick jag ut för att predika här i trakten av Chicago. Jag gick ned till en liten stad, där ett söndagsskolemöte hölls. Jag var fullkomligt okänd på platsen. Då jag kom dit, kom en man fram till mig och frågade, om jag hette Moody. Jag sade honom, att det var så. Han inbjöd mig då till sitt hem.

När jag anlände dit, sade han, att han skulle gå till mötet och bad mig ursäkta hans hustru. Hon hade så många hushållsgöromål, men hon hade inte någon tjänarinna. Han följde mig in i sällskapsrummet och bad mig roa mig på bästa sätt, tills han kom tillbaka. Jag satte mig där. Men då rummet var mörkt och jag inte kunde läsa, blev jag trött. Då tänkte jag ta reda på barnen och leka med dem. Jag lyssnade efter barnaröster. Men jag kunde inte höra ett ljud, som vittnade om att det fanns barn där. När min vän kom tillbaka, sade jag:
- Har ni inga barn?
- Jo, svarade han. Jag har en dotter, men hon är i himlen. Och jag är glad, att hon är där, herr Moody.
- Är ni glad över att er dotter är död? frågade jag.

Han berättade då för mig, hur han avgudat detta barn, hur hela hans hjärta varit intaget av henne, så att han försummat sin Frälsare. En dag kom han hem och fann henne döende. Vid hennes död anklagade han Gud för orättvisa. Han såg sina grannar ha sina barn omkring sig. Varför hade han inte tagit bort några av dem? Han var upprorisk. Sedan han kommit hem efter begravningen, tyckte han sig höra hennes späda röst ropa på sig. Han berättade själv om det.

Men jag mindes snart, att hon var borta. Jag tyckte, att jag hörde hennes steg i trapporna. Men jag visste ju, att hon låg i graven. Tanken på att jag mist henne gjorde mig nästan galen. Jag kastade mig på sängen och grät bittert. Jag somnade. Och medan jag sov hade jag en dröm, som mer verkade som en syn. Jag tyckte, att jag gick över ett ofruktbart fält och jag kom till en mörk och kylig flod, där jag tänkte vända om, när jag plötsligt på andra sidan fick se den skönaste syn jag någonsin haft. Jag trodde död och sorg aldrig skulle kunna uppstå på denna plats. Jag såg en mängd lyckliga varelser, och bland dessa mitt lilla barn. Hon vinkade med sin lilla änglahand åt mig och sade:
- Pappa, kom hit den här vägen.
Hennes röst tycktes vackrare än den var på jorden.

Jag tyckte, att jag gick ned i vattnet för att försöka komma över. Men jag fann, att det var så djupt och strömmen så strid att jag trodde att den, om jag gick vidare för alltid skulle föra bort mig. Jag försökte få fatt i en roddare, som kunde ro mig över. Men han kunde inte. Jag gick upp och ned för floden för att finna ett övergångsställe, medan barnet ännu ropade:
- Kom hit; den här vägen.
Därefter hörde jag en röst säga:
- Jag är vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utan genom mig.
Rösten väckte mig ur min sömn. Jag visste, att det var min Frälsare, som kallade mig och visade mig vägen för att finna mitt älskade barn. Jag är nu föreståndare för en söndagsskola, där jag fått nåd att omvända många. Min hustru är även omvänd, och vi hoppas att genom Jesus som vägen en dag få se vårt barn.

Talar jag inte i kväll till någon fader, som har en älskad i detta land? Talar jag inte till någon mor, som har ett barn i detta lyckliga land? Om ni bara kunde höra deras röst, skulle de säga:
- Kom, den här vägen!
Talar jag kanske till någon här, som har anhöriga däruppe?
Om det finns en son här, som kunde höra sin avlidna moders röst, skulle den säkert uppmana honom att komma denna väg.

Pris vare Gud, att vi har vår äldre bror där!
Nittonhundra år har förflutit, sedan han gick dit, men han är oss lika trogen nu som då han först gick dit. Kära vänner då han kallar oss, så låt oss vända världen ryggen. Låt oss ta Kristus till vår Frälsare, vår Befriare, vår Läkare, vår Sanning, vårt Ljus.
Må himmelens välsignelse falla över oss i kväll. Må varje man och kvinna, som står utanför Guds rike, ta emot honom och komma in i detta rike.

---

Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp, både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.

<< Tillbaka

© minfrid.se | Minfrid startsida | Om | Kontakt e-post