Kristi förklaring
Predikan av D.L Moody i Kansas City 1899
Foto: Gal Forenberg - Israel
Det är ett märkligt faktum att Johannes, den ende av de fyra evangelisterna som var med på förklaringsberget, är den ende som inte nämner den. Kanhända orsaken är den att scenen var så högtidlig, anslående och helig, att han kom sig inte för att skriva om den. Petrus, som också var närvarande nämner den mycket kort i sitt andra brev, skrivet många år efteråt när han blivit en gammal man.
Jesus, Mose och Elia förvandlas på förklaringsberget
Petrus sade: "Vi var ögonvittnen till Jesu majestät, ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget."
Det finns händelser i vårt liv som vi aldrig vill nämna för våra medmänniskor, åtminstone inte offentligt. Det finns tillfällen då Gud kommer oss så nära, att vi känner att andra inte skulle förstå oss, om vi omtalade det. Jag tror att orsaken varför Jesus förbjöd sina lärjungar att omtala hans förklaring, förrän efter hans uppståndelse var den, att folket skulle inte tro att lärjungarna haft en sådan uppenbarelse.
Före och efter förklaringen
Det är lärorikt att ge akt på, vad som föregick
och vad som följde efter förklaringen. Matteus berättar
i sitt sextonde kapitel i verserna 24-28 följande:
Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa
mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig
och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det,
men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.
Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen
men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i
utbyte mot sin själ? Människosonen skall komma i sin Faders
härlighet med sina änglar, och då skall han löna
var och en efter hans gärningar. Amen säger jag er: Några
av dem som står här skall inte smaka döden, förrän
de får se Människosonen komma i sitt rike."
Sedan
tog han dem med upp på berget och förklaringsscenen följde.
Först talade han med dem om korset, så skedde förvandlingen
och efter den tjänandet när han kom ned och fann gossen
som var besatt av en ond ande.
När Gud på Sinai gav lagen åt
Mose var det blixt och dunder, hela berget var insvept i rök,
därför att Herren stigit ned på det i eld. Vem
som helst som kom inom bergets område, människa eller djur,
blev dödad.
Men här tog Jesus dessa tre älskade lärjungar och blev
förvandlad
inför dem i härlighet och frid.
Jesus tog med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att bedja. Var och en av dessa sex män som möttes på berget, var välkända män. Och det var då Kristus bad som hans kläder och hans ansikte förvandlades och hans dräkt blev skinande vit. Då ställde sig hos honom två män, Mose och Elia, och samtalade med honom. Många av oss har sett män och kvinnor som efter uthållig bön blivit förvandlade, både till utseende och livsföring. Jag tänker detta var orsaken till varför Moses ansikte sken, sedan han varit med Gud i fyrtio dagar.
Vi kan inte vara i verklig förening
med Gud utan att erhålla mer eller mindre av samma härlighet.
Sedan major Whittle en gång talat om Stefanus ansiktes glans sade
doktor Andrew Bonar, som var närvarande:
- Har du inte tänkt på, att då judarna anklagade Stefanus
och påstod, att han motsade sig Mose och lagen så lät
Gud Stefanus få samma glans i sitt ansikte som Mose hade haft?
När
människorna
kommer i intim förbindelse med Gud, gör han deras ansikten
glänsande.
Beryktade rådslag
Det har funnits några betydelsefulla överläggningar mellan mäktiga män i världshistorien. Jag kommer ihåg vilken spänning det var i hela Amerika då Lincoln och Grant och Stevenson (vicepresident för sydstaterna) samt en eller två andra vid slutet av inbördeskriget, sammanträffades vid James River för att enas om fredsvillkoren. Jag var därute vid detta tillfälle. Hela Amerika höll andan av iver att få veta resultatet av överläggningarna, vilket skulle betyda så mycket för ett land som var ödelagt av flera års blodsutgjutelse. Varenda tidning var angelägen att få veta resultatet av detta rådslag.
Jag minns också spänningen i hela Europa år 1878, då representanter för de olika stormakterna var samlade i Berlin för att dryfta den orientaliska frågan. Resultatet av denna överläggning betydde krig eller fred för alla de närvarande makterna.
Tidigare under samma århundrade hade Napoleon av Frankrike och Alexander av Ryssland mötts i Tilsit efter lång och blodig kamp, för att avgöra fredsvillkoren och bestämma ändringarna i Europas karta. Vi har hört berättas att vardera parten var så mån om sin värdighet, att mitt i själva floden som skilde de stridande härarna, byggdes och förankrades en storslagen flotte som mattbelades och inreddes luxiöst, där de båda monarkerna hade sina överläggningar medan hela Europa blickade mot dem. Vi minns andra sådana rådslag i världshistorien, då folkens öden låg i vågskålen.
Men aldrig har det hållits ett så viktigt rådslag som det, vilket hölls på förklaringsberget. Där fanns ingen sådan förtrollande prakt som vid de jordiska stormakternas konseljer. Men den kala bergstoppen blev upplyst av glansen från härlighetens värld. Ingen av dessa som världen håller högt i rang och värdighet, fanns där. Men Mose var närvarande, han som var förmer än Farao och alla Egyptens gudar och Elia, som var större än Ahab och alla Baals profeter. Petrus och Jakob och Johannes var också där, de som skulle grunda en organisation, vilken skulle komma att omsluta hela jordklotet. Och Guds Son var där närvarande, han som är konungars Konung och herrars Herre.
Den fråga som diskuterades, gällde inte krig och fred mellan stridande nationer, utan om fred mellan Gud och människan, förlikning mellan himlen och jorden, om en öppen väg för den fallna människan till Fadershemmet. Mose och Elia samtalade med honom om hans bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem. Matteus och Markus utelämnar detta, men Lukas anger ämnet för deras överläggning. Man talar helst om det som mest fyller ens tankar och dessa män tänkte mer på detta ämne, än på något annat i universum. Det var nio månader före korsfästelsen, men de talade om den. Korset kastade sin skugga även över förklaringsberget.
I sömn
Petrus och de båda andra lärjungarna blev tyngda
av sömn, men när de vaknade såg de Jesu härlighet
och de två männen som stod hos honom. Jag har ofta tänkt
på att dessa tre lärjungar skulle representera Guds församling
just nu. De föll i sömn strax innan härlighetsglansen
bröt fram på skådeplatsen. Det synes mig att ju
närmare
vi kommer till alltings slut, strax innan Människosonen kommer
att uppenbaras i härlighet, faller hans brud i sömn, i stället
för att vaka och vänta på den ankommande brudgummen.
Men just som Mose och Elia var färdiga att försvinna sade Petrus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste nämligen inte vad han sade. Medan han talade kom en sky och överskuggade dem och de blev förskräckta när dessa gick in i skyn. Och ur skyn kom en röst som sade: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" Och i detsamma som rösten kom, fann de att Jesus var ensam. "Och de teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett."
Tre tidsskeden
Vi kan säga att tre tidsskeden var representerade
vid detta tillfälle på berget: Lagens, profeternas och evangeliets.
När Gud kallade Mose till att gå ned till Egypten för
att befria Israel, försökte han på alla sätt att
ursäkta sig.
Han drog fram den ena ursäkten efter den andra. Hur många är
det inte också idag som försöker komma undan, det som
Gud vill ha utfört genom dem!
Har du någonsin tänkt på vad Mose skulle ha förlorat, om Gud hade godtagit hans ursäkter och sänt Aron eller Kaleb eller Josua för att ta Mose plats? Då hade han inte varit med Jesus på förklaringsberget femtonhundra år senare. Belönade inte Gud honom miljonfaldigt för de strapatser han utstod under ökenvandringen? Och likväl finns här i dag män och kvinnor, vilka önskar slippa ifrån de uppdrag som Gud givit dem att utföra.
Elia var en annan bönens man, en som kände Gud och
som hade intim gemenskap med honom. Liksom Mose hade han varit fyrtio
dagar ensam med Gud. Dessa två män
kände troligen både Gud och människor bättre, än
någon annan av deras samtid.
Du minns hur Elia låg under ginstbusken och önskade att Gud
skulle döda honom. Han flydde undan Isebel och önskade dö.
Jag tänker mig att han sade, då han var på förklaringsberget:
"Jag är glad att Gud inte besvarade min bön och lät
mig dö under ginstbusken." De övriga tre männen,
Petrus, Jakob och Johannes
skulle ta upp arbetet efter Jesus, sedan han lämnat jorden. Detta är
den nya, den evangeliska tidsperioden.
Stora män är inte uppskattade av samtiden
Jag tänker att Petrus, när han föreslog de tre hyddorna
gärna skulle ha sagt om han vågat:
"Jag ville så gärna att Mose gick ned till Jerusalem
för att predika. Vad det skulle skaka om staden!" En man
behöver ha varit död omkring tusen år, innan människorna
erkänner honom. Hade man på Noas dagar frågat någon
efter en känd man, skulle han ha sagt:
E n o k. Noa var ingenting. På Abrahams tid hade svaret blivit:
N o a. Ingen hade svarat: Abraham. På Mose tid hade det varit
A b r a h a m. På Elias tid M o s e och på Johannes döparens
tid E l i a.
Här på berget fanns en man, som skulle bli den mest framgångsfulle själavinnare kanske av alla som någonsin levt, hans namn var Petrus. Men ingen i Jerusalem trodde att han dög till något. Han var olärd, men han kände Herren Jesus. Han trodde att om Mose och Elia hade gått ned till Jerusalem och där hållit en serie väckelsemöten, skulle det ha medfört resultat. Om Mose dundrat fram sin lag och Elia hade förkunnat för folket att alla profetior var fullbordade i Kristus, detta skulle ha satt staden i gungning.
Men den man, som skulle göra dessa märkliga ting, var inte Mose eller Elia, utan Petrus själv. Han utförde en större gärning än Mose, större än Elia och större än Mästaren själv, då det gällde att vinna själar för Gud. Det hade Jesus förutsagt: "Större gärningar än dessa ska ni göra." (Aterlösningsverket är en sak för sig, det kunde endast Jesus utföra.) Gud kanske skall använda dig mer än någon annan i din samtid. Jag tror att om vi hungrar och törstar efter Guds kraft i vårt tjänande, ska vi inte bli besvikna. Den tanken, att vi ingenting duger till har varit ett stort hinder i Guds rike i alla tider.
Ingen presentation nödvändig
Märk väl, att dessa män
hade inte förlorat sin
identitet. Mose hade varit borta femtonhundra år och Elia tusen år
och likväl var de väl kända. Jag tror inte att Jesus
behövde säga till Petrus, Jakob och Johannes: "Detta är
Mose och detta är Elia." Jag tror att de kände dem
utan någon presentation. Och jag tror att när jag får
se min frälsare, skall jag känna igen honom.
Du frågar:
-
På vilket sätt?
- Det vet jag inte
nu.
Jag hörde om en flicka vars mor dog så tidigt att barnet
hade inget minne av sin mor, inte heller fanns det något foto av
henne, så hon saknade all kunskap om hennes
utseende. Sedan hon blivit halvvuxen blev hon sjuk
och när hon var döende, upplystes hennes ansikte och hon utropade:
- O,
mamma!
Hon såg sin moder och kände igen henne.
Så tror jag också att vi skall känna igen Jesus och även Mose och Elia, just som dessa lärjungar gjorde på förklaringsberget. Låt oss inte glömma att om vi utfört Kristi uppdrag och lever i nära förening med honom, skall vi snart skåda Konungen ansikte mot ansikte och vara hos honom i evighet.
Gud talade
Märk nu en annan sak. Gud, den evige Fadern, talade
vid detta tillfälle. De som studerat bibeln har iakttagit att Gud
inte förut
under fyratusen år, alltsedan skapelsens fullbordan före
fallet har sagt, att han var väl tillfredsställd.
Men när Jesus kom upp ur Jordan, kunde Gud åter säga
att han var nöjd. Han bröt då en tusenårig tystnad.
Och här på förklaringsberget tillägger han ett
par ord i det han säger:
"Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!"
Mose hade kommit för att överlämna sitt uppdrag. Lagen var uppfylld i Kristus. Mose hade inget mer att göra. Det fanns en som var större än Mose på detta berg, fastän Petrus och Jakob och Johannes kanske knappast trodde det då. Judarna betraktade Jesus som en bedragare och hädare och ville sopa bort honom från jordens yta. Hans lärjungar kanske vacklade ibland och undrade om han var den rätte Messias.
Hela scenen på berget kan ha haft som huvudsyfte att övertyga de tre lärjungarna, att Jesus verkligen var den efterlängtade Smorde. Gud talade till dem från himlen och sade: "Lyssna till min Son! Lagen och profeterna är fullbordade, Mose och Elia har utfört sitt verk." Liksom månen och stjärnorna förbleknar och försvinner inför den uppgående solen, så fördunklas även Mose och Elia inför Rättfärdighetens sol, de har slutfört sina uppdrag.
Mose kan ha representerat de heliga, som dött i Herren. Han dog och Gud begravde honom. Och Elia som blev förd i en eldsvagn till himlen, representerade troligen de heliga som lever på jorden när Jesus kommer igen. Shekinas härlighet, Guds röst, lagen och profeterna var här förenade till att vittna om Kristus.
Om Jesus hade följt med Mose och Elia!
Spurgeon framställer denna fråga:
"Vad hade blivit
resultatet, ifall Jesus hade följt med i det moln som tog bort
Mose och Elia från lärjungarnas åsyn?"
Det hade
blivit en mörk natt om Jesus hade följt med och inte dött
för våra synder. O, hur Jesus Kristus upplyser världen!
Men antag att Jesus hade återvänt till härligheten på den
andra sidan korset och att han aldrig fullbordat sitt verk!
Antag att Gud i sin kärlek till sin Son hade sagt:
"Jag kan inte låta dessa män spotta dig i ansiktet
och slå dig, jag vill ta dig tillbaka till min famn."
Vilket
mörker som då skulle ha lägrat sig över vår
jord! Men Mose försvann och Elia förvann och lärjungarna
såg ingen utom Jesus allena. Jesus är allt. Lagen
och profeterna uppfylldes i honom.
Mina kära vänner, ju längre jag lever desto mer övertygad blir jag att det är Kristus som världen behöver. Om vi predikar honom mer, upplever honom mer, älskar honom mer och ständigt framhåller honom inför denna förlorade värld, skall något bli uträttat genom vårt liv. Men allt vad vi gör skilda från Kristus, blir trä, hö och strå, som elden skall förtära, när Gud kommer att pröva våra gärningar. Vi behöver bli osynliga själva så att när människorna ser oss, får dem att tänka på Kristus, inte på oss. Vi måste förminskas och han tillväxa.
Det var när Petrus tänkte bygga hyddor åt Jesus och Mose och Elia och således ställa dessa tre på samma plan, som Gud tog undan de två sistnämnda. Jesus Kristus har inga med honom likställda, det finns ingen som kan jämföras med honom. Han överträffar laggivaren och alla profeterna. Hans namn överglänser varje annat namn under himmelen.
Ingen kompromiss
Om du önskar makt med Gud, så avlägsna
dig bort ifrån
världen så långt du kan komma. Antag att Petrus hade
sagt:
"Herre, får vi dansa och spela kort sedan vi kommit ned
från detta berg? Kanske vi måste försaka alla våra
nöjen, sedan vi haft dessa uppenbarelser i ditt sällskap?"
Kan du inbilla dig något sådant? Det förefaller som om världens nöjen inte alls skulle kunna locka den, som fått skåda Kristi skönhet och som fått smaka hans kärlek. Vi måste bli helhjärtade kristna utan några kompromisser. Kristendomen hämmas mer idag av dessa som samtidigt söka tjäna bibelns Gud och världens gud, än av någonting annat. Kom nära Kristus och du kommer aldrig att återvända till världen. Människorna må kalla dig trångsint, men Gud använder trångsinta män och kvinnor.
Arbete efter hänryckningen
En sak till. Jag kan sympatisera med Petrus, ty jag skulle haft samma önskan om jag varit med där. Jag skulle ha velat tillbringa en månad där för att höra Elia berätta om alla sina erfarenheter. Skulle inte det ha varit storslaget? Och jag hade gärna lyssnat till vad Mose hade upplevt. Men det fanns något att göra därnere vid bergets fot och fastän det är skönt att få skåda glimtar av den kommande härligheten, får vi inte försumma det arbete som nu måste utföras.
Vid
en konferens var det en ung präst, som hade besökt Palestina
och han använde varje tillfälle till att berätta
hurdant det var där. Han höll på att tråka ut
de övriga
med sin svada. Till sist steg biskop Ames upp och sade:
"Broder, jag vill hellre vara med Kristus i fem minuter, än att
vara i fem år där han en gång vistats."
När Jesus och hans lärjungar kom ned från berget mötte de en fader, vars son var besatt av en ond ande. När fadern gick till Jesus med sin son för att få hjälp, kastade den onde anden omkull honom. Liksom den otrogne gårdsfogden, ville han göra så mycket ont han kunde, innan han måste ge sig iväg. Han visste att han skulle bli utdriven och därför gav han gossen ett slag som så när, hade kostat honom livet.
Lärjungarna kunde inte driva ut den onde anden. Gossen var också dövstum
och jag förmodar att de sade:
"Ja, detta är ett hopplöst fall, om han bara kunde
säga oss hur det känns eller om vi kunde skrika i hans öra
så att han hörde oss skulle vi nog få bukt med anden,
men pojken varken hör eller talar så vi kan ingenting
uträtta."
De hade brist på tro, det var saken. Men
fadern kom till Jesus, när han kom ned från berget.
Spurgeon
säger:
"Fadern var en dålig teolog, när han kom till Jesus.
Han sade: 'Om du kan göra något.' Herren tillrättavisade
honom och sade: 'Om du kan tro.' Han placerade detta 'om' på dess
rätta plats."
Jesus sade: "Allt är möjligt
för den som tror. För honom till mig."
Du kanske har en bror eller far eller vän som du önskar få omvänd. Du har fört dem till kristna, men den onde anden har inte blivit utkastad. Lyssna! Vad sade Jesus till denne fader? "För honom till mig!" Det är tröstrikt att veta att Jesus har makt över de onda andarna. Kom ihåg att honom är given "all makt i himlen och på jorden" och tänk inte för ett ögonblick, att någon människa är utanför Guds nåds räckvidd. "För honom till mig", säger Kristus. Gå förbi din kyrka, din umgängeskrets och dina vänner, till Jesus Kristus direkt med ditt bekymmer.
När den bedrövade modern kom till Elisa och berättade för honom, att hennes son hade blivit död, sade profeten till sin tjänare Gehasi: "Lägg min stav på pojkens ansikte." Och tjänaren löpte åstad. Men denna moder var den gången klokare än Elisa, hon lämnade honom inte. Hon kunde inte sätta tro varken till staven eller tjänaren, hon hade sitt ärende till profeten själv.
Somliga tror att det räcker med att verka för Herren, utan att ge sig själva hän i arbetet. Nej, det räcker inte! Ibland kanske hela vårt liv måste givas för att vinna en person. Föreställ dig att om det så skall kosta dig ditt liv, skall du vinna honom! När den onde anden hade slagit omkull gossen och han låg som död på marken, tog Jesus honom vid handen och lyfte upp honom. En beröring av kärlek och sympati är vad de flesta människor behöver.
En blick på världens nöd
Jag hörde om en man som
drömde att han blev upptagen till
himlen. Där var han i härlighetens värld och
hur förtjust han var, över att vara i himlen! Men genast kom
där en som sade:
- Kom så skall jag visa dig något.
Han tog honom
med till balustraden och sade:
- Se därnedåt! Vad ser du?
- Jag ser en
mycket mörk värld.
- Se efter om du känner
igen den.
- Javisst gör jag det. Det är den värld som jag
kommit från.
- Vad ser du där?
-
Människorna
går med förbundna ögon, och många går på kanten
av ett bråddjup.
-
Nåväl, vill du stanna
här för att njuta himlens sällhet, eller vill du återvända
för att använda ännu en liten tid, till att tala med
människorna
om den här världen?
Han var en missmodig missionsarbetare,
liksom Elia var. När han vaknade upp från sin sömn,
fattade han nytt mod. Han sade senare:
- Jag har aldrig sedan dess, önskat mig döden.
Tro inte att
förblivandet på förklaringsberget i overksamhet, är
din högsta uppgift. Gå ned till skarorna och för själar
till gemenskap med frälsaren. Det är gott att ibland få vara
i Jesu sällskap på bergets topp och sysselsätta sig med Jesus,
men vi måste också betänka vårt ansvar för de skaror
som vistas vid bergets fot. Bland dem må vi bli sysselsatta för Jesus
i vårt
vardagsliv.
Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp, både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.
