Kristus - den gode herden
Predikan av D.L Moody i Chicago 1876
De som i går kväll hörde mig tala, minns kanske att jag talade om, vad Kristus är för oss. Jag avslutade inte ämnet och vill därför fullfölja det. Jag vill nu tala om Kristus som vår bevarare. Många har klagat över att de inte kunnat hålla ut. De har börjat, men kunde inte bli bestående. Naturligtvis kunde de inte detta, om de försökte göra det av sig själva. Men pris vare Gud! De har en bevarare.
Jesus bevarar er och ger er livets ljus
En man som man frågade
vad för slags övertygelse han hade, svarade:
- Densamma som Paulus ty jag tror, att Kristus kan bevara det åt
oss, betrodda godset.
Detta är en god övertygelse, som jag uppmanar er
att uppmärksamma.
Vad menas med att bevara?
Av vad består det?
Om någon av er hade hundratusen pund i fickan och visste, att
femton eller tjugo tjuvar hade ögonen fästa på er för
att stjäla dem från er, vad skulle ni då göra?
Ta reda på en säker bank och sätta in pengarna
där
och ha dem i tryggt förvar.
Nu har var och en av er en dyrbar själ, som djävulen vill
rycka ifrån er. Och ni kan inte vara säkra, förrän
ni lämnat den i Kristi förvar. Lejonet av Juda stam är
den ende, som säkert kan bevara oss. Vad är det ordet säger?
"Jag är världens ljus, den som följer mig, han skall
få livets ljus." Varför är så många
av oss i mörker?
Därför vi inte vill följa Kristus, inte följa ljuset.
Det är
sak samma vad vi är. En man med lärdom och talanger är
inte bättre än någon annan, om han inte vandrar i ljuset.
Jag kommer ihåg, att man under det andra krigsåret och då det såg mycket illa ut för vårt land höll ett möte, där var och en talade dystert och hängde med huvudet som en säck. En gammal gråskäggig man med ett ansikte som bokstavligt sken som solen - han var säkert lik Mose - började förebrå dem, att de inte såg mot ljuset. Han började uppmana dem att minnas, att om det än var mörkt omkring dem, var det ljust högre upp, där deras äldre broder var. De skulle bara sträcka sig litet högre upp.
Jesu Kristi ljus
Det finns inget mörker där Jesus är. Må var
och en fråga sig själv:
- Är jag ett ljus i min familj och bland mina kamrater?
Ordet säger:
"Ni är världens ljus." Är ni det, mina bröder?
Tänk efter! Må vi hålla oss beredda och våra
lampor brinnande.
I annat fall ska människorna stupa på oss. Ack, mina vänner!
Om ljuset i oss är mörker, hur stort är inte då detta
mörker! Om vi vill lysa upp världen,
måste vi låna ljus. Vi bör inte ta åt oss själva
någon ära utan endast förmedla Jesu Kristi ljus. Bibeln
säger:
"Låt ert ljus lysa för människorna."
Låt det lysa. Vilken tillåtelse vi syndare har fått. Gud förser oss med det om vi begär det. Mina vänner, vill ni inte då begära ljuset? När ni en gång har det, skall hundra och tusen andra se det och även vilja ha det.
Jag tycker om att tänka mig Kristus som herde.
En herdes plikt är att ta vara på sina får. När
en björn anföll Davids hjord, fattade han sitt spjut och slog
honom. En herde ska ha lika stor vård om er.
Vilken glädje erfar inte de som kan säga: "Herren är
min herde."
Tänk på herden, som vid dagens slut omsorgsfullt
räknar sina får. Om ett av dem saknas, vad gör han då? Är
han nöjd med de nittionio, så att han lämnar det hundrade?
Nej, han för de andra i säkerhet och söker sedan efter
det som saknas.
Kan ni inte se honom jaga efter det förlorade, gå över
berg, klippor och bäckar. Och vilken glädje blir det inte
då det förlorade fåret är återfunnet!
O, vilken herde är han inte!
Han vill vara en herde för er alla i kväll. Vill ni inte ta
emot honom?
En man, som hörde en herde kalla sina får vid namn,
undrade om han kunde skilja dem åt, då de såg så lika
ut. När han frågade om saken, pekade herden på flera
små lyten hos fåren. Ett hade en svart fläck, ett annat
ett sårat öra, ett annat en
dålig tå, ett hade fel på ögonen o.s.v.
Herden kände således fåren på deras brister.
Och jag tänker mig, att det är på samma sätt med
den himmelske Fadern. Han känner oss på våra brister.
Men med alla våra fel älskar han oss likväl.
Nu frågar ni kanske:
- Om han älskar mig, varför gör han mig bedrövad?
Jag såg en gång en fårskock som såg mycket trött ut, vilken jagades av herden och hans hundar. Och när fåren ville stanna för att dricka ur en bäck vid vägen, fick de inte göra det utan drevs vidare. Jag tyckte att det var obarmhärtigt av herden. Men en stund efteråt stannade de framför ett par vackra grindar, genom vilka fåren släpptes in på gröna betesmarker, som bevattnades av en klar ström. Nu insåg jag, att jag dömt för hastigt, att herden inte varit obarmhärtig utan god, då han inte tillät sina får att dricka ur den grumliga bäcken vid vägen, därför att han hade något bättre att ge dem.
Så är det även med vår himmelske Fader, vår
herde.
Han är understundom tvingad att bedröva oss, då han
vill leda oss till gröna betesmarker.
O, bröder, låt oss vara tacksamma över att vi har en
så god herde att leda och skydda oss. Och om än bedrövelser
kommer, vilka för stunden synes vara svåra, må vi likväl
komma ihåg hans stora barmhärtighet och mildhet, så att
vi böjer oss under riset och kysser det.
Låt oss vända oss till Gud för att få välsignelse!
Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp, både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.
