Människans ånger och omvändelse
Predikan av D.L Moody i Chicago 1876
Foto: Borge Sandnes - Norge
I kväll finner ni min text i Apg. 17: 30: "Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig." Jag har hört många klagomål över predikan här i vårt tabernakel, nämligen över att vi aldrig vidrör ångern. Saken är den, att jag inte haft mycken framgång, då jag predikat över ånger. När jag har predikat om den, har människorna ändå inte ångrat sig. Jag har lyckats bättre, när jag predikat om Kristi kärlek.
Ånger betyder att vända om och överge synden
I kväll vill jag predika ånger, för att ni inte skall
få skäl att klaga. Jag tror på ångern lika mycket
som jag tror på Guds ord.
När Johannes Döparen kom att predika för det judiska folket,
var hans enda rop:
- Omvänd er, omvänd er!
När Kristus kom, ändrade han det till:
- Lammets blod tar bort all världens synder.
Jag vill hellre ropa: - Lammets blod tar bort all världens synder, än
att tala om ånger.
När Kristus kom, finner vi honom säga:
- Omvänd er.
Men han visade dem snart något högre. Han talade för
dem om Guds kärlek. Det är Guds kärlek, som verkar ånger.
När folket på pingstdagen frågade, vad de skulle göra
för att bli frälsta, fick de svaret:
- Omvänd er (eller som det egentligen heter: "ändra ert
sinne").
När Kristus sände ut sina lärjungar för att predika
två och två, fick de i uppdrag att säga:
- Omvänd er, ty himmelriket är nära.
Detta är tydligt predikat i Skriften. Människorna undrar mycket över,
vad ånger är.
Om ni frågar dem vad det är, skall somliga svara:
- Å ja. Jag är vanligen mycket ledsen över mina synder.
Men detta är inte ånger. Ty ånger är något
mer än att blott känna sig ledsen. Ånger betyder att
vända om och överge synden.
"Den ogudaktige överger sin väg och syndaren sina tankar."
Detta är ånger. Om en människa inte vänder om från
synden, blir hon inte behaglig inför Gud. Och om rättfärdigheten
inte frambringat omvändelse - en omvändelse från det
onda till det goda - är det ingen verklig rättfärdighet.
Oomvända människor tänker, att Gud är deras fiende.
Låt mig nu inprägla denna sanning i er, liksom jag gjorde
härom kvällen, att Gud hatar synden med ett fullkomligt hat.
Han vill straffa den, varhelst han finner den, men på samma gång älskar
han syndaren samt önskar, att han måtte ångra och omvända
sig. Ni skall finna många, som sörjer över sina missgärningar.
Samvetskval
Kain var utan tvivel bedrövad. Men det var ingen sann ånger.
Skriften berättar inte om honom, att han ropade:
- O, min Gud, förlåt mig!
Han ångrade sig inte, fastän han kände sig bedrövad.
Se på Judas. Det finns inget tecken på att han omvände
sig till Gud - inget tecken på att han kom till Kristus för
att be om förlåtelse. Men utan tvivel kände han sig ledsen.
Han var troligtvis fylld av samvetskval och förtvivlan. Men han ångrade
sig inte.
Ånger är detsamma som att vända sig till honom, som älskade oss och gav ut sig själv för oss. Se på kung Saul och se skillnaden mellan honom och David. David föll lika djupt som Saul ja, ännu djupare. Han föll från en större höjd. Men i vad består skillnaden mellan dem? Jo, i det att David återvände till Gud, bekände sin synd och fick förlåtelse. Men se på kung Saul! Han ångrade sig inte. Och Gud kunde inte frälsa honom, förrän han ångrade sig.
Ni ser överallt i Skriften, att när människor har ångrat
sig, så har Gud förlåtit dem. Se på publikanen,
när han gick upp för att bedja. Han ansåg sin synd så stor,
att han inte kunde se upp till himlen. Allt vad han kunde göra var
att slå sig för sitt bröst och ropa:
- Gud, förbarma dig över mig, syndare.
Detta var omvändelse och ånger. Och den mannen gick hem efter
att ha fått förlåtelse.
Se på den förlorade sonen! Hans far kunde inte förlåta honom då han var i det främmande landet, där han slösade sina pengar på ett utsvävande liv. Men då han kom hem fick han ganska snart sin fars förlåtelse. Ja, hur fort skyndade han inte honom till mötes med dessa dyrbara ord. Det skulle inte ha varit till någon nytta att förlåta ynglingen, då han var i främmande land utan att ångra sig. Han skulle då ha föraktat sin fars välsignelser. Detta är den ställning syndaren intar inför Gud. Han kan inte förstå förlåtelsen och välsignelsen, förrän han kommer till Gud med ånger över synden och med bön om välsignelse.
Den syndare som kommer till Gud skall få förlåtelse
Vi läser i Skriften, att Gud handlar med oss som en far med sin
son. Ni fäder och mödrar, ni som har barn, låt mig belysa
denna sanning genom en bild.
Om ni, när ni kommer hem upptäcker, att er gosse stulit fem
dollar ur er låda, går ni då till honom och säger:
- John, tog du dessa pengar?
Och om han då svarar:
- Ja, pappa. Jag tog dem.
Vad gör ni, när ni hör honom säga detta utan någon
synbar ånger. Troligen vill ni inte förlåta honom. Ni
vill först väcka hans samvete, ty ni vet, att det vore orätt
att förlåta honom, om han inte bekänt det onda han gjort.
Antag, att han inte vill göra det, utan svarar helt fräckt:
- Ja, pappa, jag tog dem. Men jag tycker inte, att det var något
orätt.
Varken far eller mor kan förlåta honom, förrän han
bekänner, att han gjort orätt och ber om förlåtelse.
Så är det även med syndarna i Chicago. De har vänt sig ifrån Gud. De har brutit hans bud, trampat hans lag under sina fötter. Och deras synder besitter dem. De får behålla sin synd, till dess de visar tecken till ånger. Men i den stund de inser sin ogudaktighet och kommer till Gud, skall de få förlåtelse och deras synd blir utstruken.
En person sade häromdagen till mig:
- Det är min synd, som står mellan Kristus och mig.
- Nej, svarade jag. Det är det inte. Det är er egen vilja.
Det är denna, som står mellan syndaren och förlåtelsen.
Kristus vill ta bort alla era synder, om ni blott vill det. Men människorna är
så stolta, att de inte vill bekänna synden inför Gud.
Om din gosse inte bekänner sitt fel, vill du inte förlåta
honom. Hur skulle då Gud kunna förlåta en syndare, om
han inte ångrar sig? Om han tillät en icke ångrande
syndare att komma in i hans rike, skulle inom kort krig utbryta därinne.
Ni vill inte bo tillsammans med en yngling, som stjäl allt vad
han ser. Ni skulle skicka honom från ert hus. Tänk på konung
David och hans son Absalom. Sedan han hade blivit bortskickad, bad han
sina vänner medla för sig, för att han måtte få komma
tillbaka till Jerusalem. De lyckades att få honom tillbaka dit,
men någon sade, att han inte ångrade sin ogärning. Och
då ville fadern inte se honom. Sedan han vistats någon tid
i Jerusalem samt försökt att utan ånger återfå sin
forna ynnest och inta sin forna ställning, skickade han sin vän
Joab till konungen och bad honom säga:
- Undersök mig, och om ni inte finner någon orätt med
mig, så förlåt mig.
Han fick även förlåtelse. Men den mest dåraktiga
handling David gjorde var, när han förlät denne prins.
Vad blev följden? Han fördrev David från tronen.
Att överge synden
Så skulle även syndaren göra, om han fick komma
till himlen utan ånger. Han skulle störta Gud från hans
tron - rycka spiran från honom. Ingen syndare, som inte ångrar
sig, kan komma in i Guds rike.
- Ack, säger somliga, jag tror på Guds barmhärtighet.
Jag tror inte, att Gud låter en enda människa förgås.
Jag tror, att var och en får komma till himlen.
Tänk på de människor, som levde före floden. Tror
ni, att Gud förde alla dessa syndare - dessa män och kvinnor,
som var för syndiga att bo på jorden - tror ni, att Gud förde
dem in i sin himmel medan han lämnade den ende rättfärdige
mannen kvar att rädda sig undan floden?
"Om en människa ångrar sig." Detta är Skriftens språk. Och när detta är så tydligt skrivet, varför lägger då människorna armarna i kors och säger:
- Gud skall i alla fall taga mig till himlen.
Antag att en i dag vald styresman efter en tid börjar att utöva
sina befogenheter och att han i ett fängelse träffar på en
stor mängd brottslingar, om vilka han säger:
- Jag har medlidande med dessa fångar. De skall inte stanna länge
i fängelset.
Antag, att några mord blivit begångna av dem, och han säger:
- Jag är ömhjärtad. Jag kan inte straffa dessa män.
Och så öppnar han fängelsedörrarna och släpper
ut dem. Hur länge tror ni denne regent får behålla sin
ställning som styresman?
Må Herrens Ande öppna era hjärtan och visa er sanningen
Samma män som litar på Guds barmhärtighet skulle vara
de första, som höjde sin röst emot honom. De skulle säga:
- Dessa mord måste straffas, eller också kommer samhället
att lida skada. Vi skulle inte ens gå säkra, för våra
liv.
Likväl tror dessa på att Gud är barmhärtig, antingen
människorna ångrar sig eller inte. Mina kära vänner,
gå inte med den villfarelsen i era hjärtan. Ty det är
en djävulens snara.
Guds ord är sant. Och det säger, att utan att människan ångrar
sig, finns det inget hopp. Må Herrens Ande i kväll öppna
era hjärtan och visa er sanningen.
Må den komma i era hjärtan.
"Den ogudaktige överger sin väg och syndaren sina tankar."
Mina vänner! Ånger är inte heller fruktan. En stor mängd
människor säger, att jag inte predikar nog strängt. Jag
vill inte skrämma människor in i Guds rike. Jag tror inte på sådana
predikningar. Om jag på detta sätt vinner några för
Gud, skulle de snart lämna honom igen. Om jag ville skrämma
människor in i himmelen, skulle jag liksom hålla helvetets
fasor över deras huvud och säga:
- Skynda er in!
Men det är inte sättet att vinna människor. Det finns inga slavar i himmelen. De är alla söner, som av fri vilja tagit emot frälsningen. Förskräckelsen har ännu aldrig fört någon dit. Se på ett skepp, som drivs av vågorna. Sjömännen väntar, att det skall gå till botten, och döden lurar på dem. De faller ned på sina knän. Och man skulle tro, att de allesammans är omvända. Men de är inte det, endast skrämda. De ångrar sig inte, ty så snart stormen är förbi och de kommer i land, är de desamma som förut. Deras förskräckelse är försvunnen. De har glömt den och återfaller i sina gamla vanor.
Sann ånger
Hur många har inte på sjukbädden, då de
såg dödens fasor samla sig omkring dem, fattat det beslutet
att leva ett nytt liv om de blev friska, men så snart de återfick
hälsan glömde de alla sina beslut. De hade endast varit rädda.
Och det är inte det rätta sinnet.
Fruktan är en sak, ånger en annan.
Sann ånger sker, när den helige Ande visar människan
hennes synd. Det är detta vi vill verka. Måtte den helige
Ande uppenbara för var och en här i kväll deras förlorade
tillstånd, som inte ångrar synden och som således står
utanför Kristus.
Om Gud drev Adam och Eva ur paradiset för en synds skull, hur
kan ni då vänta att komma in i himlen med tio tusen synder?
Jag tycker mig höra någon säga:
- Jag har ingenting att ångra.
Om ni tillhör dessa fariseer, kan jag säga, att denna predikan
inte når era hjärtan. Jag skulle vilja se den man, som kunde
träda fram här och säga:
- Jag har ingen synd.
Om jag vore en bland dem, som tänkte, att jag inte hade någon
synd att ångra, skulle jag aldrig besöka en kyrka. Jag skulle
inte heller gå till detta tabernakel. Men skulle ni kunna finna
en man på Chicagos gator, som ärligt kunde säga detta?
Jag tror inte, att en dag gått under de senaste tjugo åren,
då jag inte hade någon synd att ångra om kvällen.
Det är omöjligt för en människa att leva utan att
synda. Det finns så många ting, som drar människornas
hjärtan och tillgivenhet bort från Gud. Jag känner hela
tiden, att jag behöver ångra mig. Finns det någon här,
som uppriktigt kan säga:
- Jag har ingen synd att be om förlåtelse för. Jag har
ingenting att ångra.
Somliga människor tror, att Gud stiftat tio olika lagar, en för
vart och ett av de tio buden. Men om ni har brutit ett är ni skyldig
till allt. Om en människa stjäl fem dollar och en annan femhundra, är
den ene såväl som den andre en tjuv. Den som brutit ett bud är
lika brottslig som den som brutit alla tio. Om en människa inte
känner detta, om hon inte ångerfullt överger synden och
kommer till Gud, finns det ingen hoppets stråle för henne, ända
från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken. Gå inte ut härifrån
med orden:
- Jag har ingenting att ångra.
När en människa vänder sig till Gud blir hon en ny skapelse
Jag hörde talas om en man, som sade sig ha blivit omvänd.
En vän frågade då honom, om han ångrat synden.
- Nej, svarade han. Det är något jag inte bekymrar mig över.
Mina vänner! När en människa blir omvänd, måste
verket vara djupare än så. Hon måste ångra och
gottgöra, vad hon brutit. Om hon haft en tvist med någon,
måste hon gå och försona sig med sin fiende. Om hon
inte gör detta, är hennes omvändelse ett Satans verk.
När en människa vänder sig till Gud, blir hon en ny
skapelse. Hennes handlingar drivs av kärlek. Hon älskar sina
fiender och försöker gottgöra det onda hon gjort. Detta är
omvändelsens sanna kännetecken. Om detta tecken inte finns,
har hennes omvändelse aldrig gått från huvudet till
hjärtat. Vi måste födas av Anden. Våra hjärtan
måste födas på nytt.
När en människa ångrar sig och vänder sig till himmelens
Gud, är verket djupt och grundligt. Jag hoppas att var och en här
i afton inser nödvändigheten av sann ånger, när
de kommer till Gud för att få välsignelse. Måtte
Anden beröra er att i kväll begära detta av Gud.
Jag tycker mig höra någon av er säga:
- Vad skall jag ångra mig över i kväll?
Mina vänner! Det finns blott två skaror i världen.
Vi har i dag en politisk strid i Chicago, och den förs mellan två partier.
Vi får inte förrän om fyrtioåtta timmar veta, vilken
sida som segrat. Det blir av stort intresse att få veta, vilken
sida som varit starkast.
Nu finns det i världen blott två skaror: de som är för
Kristus och de som är emot honom.
Att gå över på Kristi sida är endast att flytta
från den gamla skaran till den nya. Ni vet, att det gamla partiet är
dåligt, och att det nya är gott. Men likväl går
ni inte över till det.
Antag, att jag blev kallad till New York i afton och gick ned till stationen
för att resa med tåget klockan tio, att jag satte mig på tåget
och en vän fick se mig och sade:
- Du har gått på fel tåg, ty du har satt dig på Burlingtontåget.
Om jag då svarade:
- Å, nej. Du har fel. Ty jag frågade en person och han sade,
att det var det här tåget.
- Å, svarar då min vän. Jag har bott här i Chicago
i tjugo år och jag vet, att du gått på fel tåg.
Mannen övertygar mig till sist. Men jag sitter kvar, fastän
jag vet, att jag är på fel tåg. Om ni inte lämnar
det orätta tåget och flyttar över till det rätta,
skall ni inte komma in i himlen. Om ni ännu inte ångrat er,
så samla i afton ert bagage och byt tåg.
Om en människa inte ångrar sig är hennes ansikte vänt
bort från Gud. Men i det ögonblick hennes ansikte vänds
till Gud, får hon frid och glädje. Det finns många,
som jagar efter glädje och frid.
Kära vänner, om ni vill finna frid i afton, så vänd
er till Gud, och ni skall få den. Ni behöver inte längre
jaga efter den, kom blott och hämta den.
Jag minns, att jag, när jag var liten, försökte få tag i min skugga. Jag vet inte, om ni också har varit så dåraktiga. Men jag minns, att jag sprang efter den utan att hinna ifatt den. Jag förstod inte, varför skuggan alltid var före mig.
Förlåtelse
En gång sprang jag med ansiktet vänt mot solen. Och då jag
såg över mitt huvud, fick jag se skuggan bakom mig, och den
fortsatte att vara bakom mig hela vägen. Så är det med
rättfärdighetens sol. Frid och fröjd skall följa
er, om ni går med ansiktet vänt mot honom. Men de, som har
solen bakom sig, går helt i mörker. Vänd er till Guds
ljus, så skall återskenet därifrån lysa in i era
hjärtan. Säg inte, att Gud inte vill förlåta er.
Det är blott er vilja, som utestänger er från hans förlåtelse.
Min syster berättade en gång för mig, att hennes lille
gosse en morgon sagt något elakt. Hans pappa sade då till
honom:
- Sammy, gå och bed din mamma om förlåtelse.
- Jag vill inte, svarade han.
- Om du inte ber din mamma om förlåtelse, får du gå till
sängs.
Det var tidigt på morgonen, innan fadern gick till sina sysslor.
Gossen trodde inte, att det var allvar.
Han sade återigen:
- Jag vill inte.
Då klädde de av honom och lade honom i sängen.
Fadern kom hem vid middagstiden med tanken att han skulle få se
sin pojke leka utanför. Då han inte såg honom, frågade
han sin hustru, var han var.
- Han ligger ännu till sängs, svarade hon, varefter fadern
gick upp till honom.
Han satte sig vid hans säng och sade:
- Sammy, jag vill, att du skall be mamma om förlåtelse.
Men svaret blev:
- Nej.
Fadern lockade och bad honom, men han kunde inte förmå honom
att be om förlåtelse. Efter middagen gick fadern åter
ut i hopp om att när han kom hem på kvällen skulle gossen
ha övervunnit sin envishet.
Men då han på kvällen kom hem, låg gossen fortfarande
till sängs. Han hade legat där hela dagen. Fadern gick åter
till honom för att få honom till sin mor. Men förgäves.
Hans mor försökte också på samma sätt, men
utan framgång. De kunde inte sova under natten. De väntade
varje ögonblick att få höra sin lille son knacka på dörren,
ty de längtade att få förlåta honom. Min syster
sade att det var, som om döden trätt in i deras hus. Hon hade
aldrig gått igenom en sådan natt.
På morgonen gick hon till pojken och sade:
- Nu Sammy, skall du be mig om förlåtelse.
Men gossen vände sitt ansikte mot väggen och ville inte tala.
Fadern kom hem till middagen, men gossen var lika envis som förut.
Det såg ut, som barnet skulle segra. Det var dock för gossens
egen skull, som de inte ville låta honom gå sin egen väg.
Det är långt bättre för oss att vi underkastar oss
Guds vilja än att vi går vår egen väg. Vår
egen väg leder till fördärv. Guds väg leder till
det eviga livet.
Fadern gick till sitt kontor. Och på eftermiddagen vid fyratiden
gick modern in i gossens rum för att tala med honom. Sedan hon en
stund talat med honom, sade hon:
- Nå, Sammy, säg nu "mamma".
- Mamma, sade gossen.
- Säg nu "för-".
- För
- Säg nu "-låt."
Gossen upprepade:
-låt.
- "Mig", sade modern.
- Mig, upprepade gossen, i det han sprang ur sängen.
- Jag har sagt det, utropade han. För mig nu ned till pappa, att
jag må säga det för honom.
Ett förkrossat hjärta
Ack, du syndens slav, gå till Fadern och be om förlåtelse.
Detta är ånger. Det är att komma med ett förkrossat
hjärta och bedja himmelens Gud förlåta er. Säg inte,
att ni inte kan, ty då ljuger ni. Er envisa vilja, ert hårda
hjärta är skulden till det.
Låt mig nu säga er i kväll, att ni bör försona
er med Gud. Det är inte värt att uppskjuta denna försoning
en vecka, en dag, en timme till. Gud säger "nu".
Tänk på den vackra båten Atlantic. Den är i nöd,
ty den skall gå utmed en klippig kust. Kaptenen vet inte, då hans
skepp plöjer oceanen, att det inom några ögonblick skall
krossas mot en klippa, så att hundratals av dem, som är ombord,
skall förgås i havets djup. Om han visste det, skulle han
inom ett ögonblick ringa i en klocka. Ångbåten skulle
undvika klippan och folket ombord vara räddat. Skeppet har stött
på klippan. Och nu vet han det... men för sent.
Ni har ännu tid. Om fem minuter kan ni vara i evigheten. Gud har dolt vår bortgång för oss. Då Gud vill kalla, skall var och en ångra sig. Då skall alla era synder plånas ut. Jag har kommit i Mästarens namn för att be er att vända er till Gud. Må Gud hjälpa er att vända om och leva.
Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp, både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.
