Livet med Jesus
Den helige Ande
Bönen - samtal
Sinnets förnyelse
Guds ord/ budord
Att bli frälst
D.L Moody
C.H Spurgeon
Ondskan
Om Min Frid
Intressant
Nya sidor
Sajtkarta
Startsidan

Min Frid >>Moody >> Romarbrevet kapitel 8 - del 2 - predikan - aug 2008

Romarbrevet kapitel 8 - del 2

Predikan av D.L Moody - Kansas City 1899

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn

Vet du, det är många Guds barn som inte vågar tro sig vara mer än tjänare i fadershuset. De har inte insett sin verkliga ställning i Kristus. Därför vågar de inte tro sig vara söner och döttrar åt Gud, endast tjänare.

Om du kommer in till en främmande familj, skall det inte ta lång tid innan du funnit vilka som är tjänare eller gäster eller tillhör familjen. Jag har ofta vistats i främmande städer och blivit inbjuden till för mig okända familjer. Jag kanske anlände på lördagskvällen och steg upp tidigt på söndagsmorgonen, innan någon annan än tjänarinnan var uppe. Jag såg henne damma i rummen och ställa möblerna i ordning och det var inte svårt att förstå att hon var en tjänarinna.

Om en stund kom någon gäst ned och jag behövde inte fem minuter innan jag visste, att han eller hon hade samma ställning till familjen som jag själv. Rätt som det var kom en munter pojke ned, han sprang runt i alla rummen, ut i köket och överallt. Hade posten kommit så var han där och rev i den för att se om det var något till honom. Det var ingen svårighet att se skillnaden mellan tjänaren, gästen och sonen.

Hur var det med den förlorade sonen? Han kom för att begära av sin fader att få en plats bland tjänarna. "Låt mig få komma in i köket bland dina tjänare. Gör mig som en av dina daglönare." Men hans far ville inte höra ett ord av detta. "Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen." Han kallade honom son, inte tjänare.
Mina kära vänner, vi är söner. Om vi är söner, är vi också arvingar. Och lovad vare Gud, vi är Kristi medarvingar.

Såsom han är, så är också vi

Efter Chicagobranden mötte jag en man, som sade till mig:
- Jag hörde att ni förlorade allt vid eldsvådan.
Jag svarade:
- Det har ni fattat fel, det gjorde jag inte.
Han frågade:
- Hur mycket har ni kvar?
- Det kan jag inte säga så noga. Jag har i alla fall mer kvar än vad jag förlorade.
- Ni kan inte säga hur mycket ni har?
- Nej.
- Jag har aldrig vetat att ni var så rik.
- Nej, jag förmodar att ni inte visste det.
- Vad menar ni?
- Jag menar precis vad jag säger. Jag fick min gamla bibel med mig när jag flydde undan lågorna, det var ungefär allt. Den räddade jag från den brinnande staden.
Och ett löfte fick jag just då från denna bok, ett löfte som lyste kraftigare än eldslågorna: "Den som övervinner skall få allt detta till arv och jag skall vara hans Gud."

Du frågar mig hur mycket jag är värd. Det vet jag inte. Du kan räkna ut hur mycket Vanderbiltarna (holländare inom sjöfart/ järnvägar) och Astorerna (tyskar med investmentbolag) och Rotschildarna (tyska judar/ finansmän) är värda, men du kan inte räkna ut hur mycket ett Guds barn är värt. Varför? Eftersom det är en medarvinge med Jesus Kristus.

Varför går du omkring med nedböjt huvud och klagar över din torftighet? Det svagaste och fattigaste Guds barn är rikare än en Vanderbilt, ty det har eviga rikedomar. Vad som brann upp i Chicago var som stoft i vågskålen. Men att vara medarvinge med Kristus, det är rikedom. Det lär oss Romarbrevets åttonde kapitel att vi är.

Kristi testamente för Guds arvingar

Har du lagt märke till att när Jesus nått fram till uppståndelsens grund, sade han: "Jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." Han tog oss med i delägarskapet. Är det inte härligt?
Har du tänkt på att när Jesus dog på korset, gjorde han ett testamente? Kanhända du trott att ingen kommit ihåg dig i sitt testamente. Jo, du har blivit ihågkommen, om du är en medborgare i Kristi rike. Jesus kom ihåg dig i sitt testamente. Sin kropp testamenterade han till Josef av Arimatea, sin moder till lärjungen Johannes, Sebedéus son - och vilken testamentsgåva var inte detta, bättre än aktier - och sin ande testamenterade han till sin himmelske Fader.

Men till sina lärjungar sade han: "Min frid ger jag er - jag överlämnar den till er, den är mitt testamentariska förordnande till er. Min glädje ger jag åt er. Min glädje! Tänk på detta! Min glädje, min frid - inte vår frid men hans." Man påstår att ingen kan skriva ett testamente nu som inte advokaterna kan bryta och köra fyrspann igenom. Men jag utmanar dem att bryta Kristi testamente.

Må de försöka! Ingen domstol eller jury i världen kan göra Jesu testamente om intet eller sätta det ur kraft. Han uppstod för att utföra vad han lovat i sitt testamente. Om han överlämnat åt oss en mängd guld, så skulle tjuvar ha stulit det redan i första århundradet. Vi hade aldrig fått något av det. Men han har lämnat sin frid och sin glädje till varje sann troende, det ser vi bland annat av Romarbrevets åttonde kapitel.
Paulus var en tid nere i det sjunde kapitlet, men han flyttade över till det åttonde. På dess säkra klippgrund stod han med båda sina fötter. Vilket härligt kapitel det är!

Lyft upp din blick
Stanna här ett ögonblick och ställ dig själv denna fråga: "Är jag verkligen Guds arvinge? Är allt detta mitt? Vad säger Guds ord om saken?"
Hör vad Jesus själv säger: "Jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig" - är inte detta delägarskap? - "Ni skall få äta och dricka vid mitt bord och sitta med mig på min tron." Tänk på hur Jesus tar tag i en stackars drinkare, lyfter honom upp ur rännstenen och sätter hans fötter på klippan och lägger en ny sång i hans mun samt upphöjer honom över väldigheter och makter och änglar och ärkeänglar och keruber och serafimer, upp, upp, upp till sin egen tron i himmelen.

Tror du att änglarna fäster någon uppmärksamhet vid om någon sätts upp på en jordisk tron? Inte alls. Men Kristi tron är något vida högre än någon jordisk tron, hans tron skall aldrig vackla, den förbliver för evigt.
Och han säger: "Ni skall sitta med mig på min tron!" Människa, lyft upp din blick från stoftet i kväll, upp ovan stjärnorna. Du har ditt arv därovan.

Hur skönt han talar: "I min Faders hus!" Hur kärleksfullt! Samma Ande, samma plats, samma hopp, samma nåd, samma härlighet och samma hem!
O, hur tryggt detta är! Antag att någon skulle komma till Englands tronarvinge för att skada honom. Varje man i engelska armén och varje örlogsfartyg skulle genast utkommenderas för att skydda honom, om detta vore nödvändigt. Gud skall också skydda sina arvingar och Jesu medarvingar till härligheten.

Hur skyddar han dem?
"Herrens änglar lägrar sig omkring dem som fruktar honom." Du kommer ihåg hur Elisas tjänare blev uppskrämd, men Elisa bad till Herren att tjänaren måtte få sina ögon öppnade. Och när så skedde såg han berget fullt av brinnande hästar och vagnar. Tacka Gud för detta löfte!

Allt samverkar till godo för dem som älskar Gud

Jag bor tryggare i Romarbrevets åttonde kapitel än Adam gjorde i Paradiset. Adam kunde ha bott där i tiotusen år och djävulen kunde ha kommit efter denna tid och försätta honom till döden. Men jag trotsar djävulen, han kan inte ta mitt liv, ty det är fördolt med Kristus i Gud, och Kristus övervann Satan. "Denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting." Kristus besegrade honom. O, hur trygg den troende är! När den kristne är gömd i Kristus, gömd i Gud, hur skulle Satan kunna nå honom? Han måste först besegra den Allsmäktige, innan han når den frälsta syndaren.

Det är stort att vara en härlighetens arvinge, att ha sitt liv skyddat i Kristus och att ha himlens änglar runt om sitt viloläger.
"Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?" vers 31. Vem kan besvara den frågan? Vem kan vara emot oss, om Gud som skapat himmel och jord är för oss? Ingen, ingen!
Läs nu den 28:de versen: "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." Allt! Vedermödor, smädelser, förföljelser, svaghet, nödlägen, hungersnöd, allting! Allt samverkar till godo för dem som älskar Gud.

Vet du, en jämn och ständig framgång i en mans liv blir troligen hans ruin. Om han inte har något bättre än framgång, blir han snart ruinerad. En människa tål motgång mycket bättre än medgång. Jag känner många som varit framgångsrika i sina strävanden för detta jordiska, men det är endast få som inte förlorat sin gudsfruktan, som inte förlorat ur sikte den eviga staden, vars skapare och byggmästare Gud är. De jordiska tingen har undanskymt de eviga värdena för deras själar.

Vad vi ofta skådar och längtar efter är just sådant som om vi skulle vinna det, skulle ruinera oss andligen. Josef tyckte nog att det var hårt av hans bröder att de sålde honom till Egypten. Det såg ut som om allt skulle gå honom emot. Men var det inte Gud som övervakade allt till godo för både honom och bröderna och alla folk runt omkring? Hans stjärna gick upp klar och har lyst alltsedan dess.

Himmelrikets arvingar
Jag tror att vi i evigheten ska tacka Gud mer för våra svårigheter och prövningar än för någonting annat. Jag tänker att John Bunyan tackar Gud mer för Bedfords fängelse än för något annat som hände honom på jorden. Jag tror Paulus kan tacka Gud för spö och sår som tillfogades honom, mer än för något annat han fick erfara här nere. Han talar ju om sina egna erfarenheter i Romarbrevets åttonde kapitel. Jag tvivlar inte på att Daniel tyckte det var hårt att bli tillfångatagen och bortförd till Babylon före tjugo års ålder, men Gud sände honom dit för att lära judarna hur de skulle leva och för att sprida ljus över hela landet.

Inte blott detta. Han har varit ett klart ljus under dessa tjugofem århundraden, sedan han bodde i Babylon. Vilket vittnesbörd har inte han efterlämnat, att allt tjänar till godo för dem som älskar Gud - lejonen medräknade. Litet anade han då de kastade honom i lejongropen, till vilken välsignelse han skulle bli för jordens folk. Och de tre unga männen som blev inkastade i den brinnande ugnen, visste inte till vilken välsignelse deras erfarenhet skulle bli för Guds församling.

Kanske du just nu genomgår djupa vatten. Bli inte missmodig! Du är en himmelrikets arvinge och om Gud kallar dig till att passera de djupa floderna, så gå bara, Gud är med dig. Han var med Josef i fängelset, de som fängslade Josef hade att ta Gud med in i fängelset. Jag vill hellre vara i fängelse med Gud än utanför, utan honom. Du behöver inte bli rädd i fängelset, inte heller döden och graven, om du är Guds barn. Var vid gott mod, din förlossning nalkas! Vi kanske måste lida en liten tid, men om vi beräknar det eviga fulla värdet av härlighet som väntar oss, kan vi knappast räkna lidandet.

Jag tänker att vi ska blygas när vi kommer till himlen, för att vi någonsin nämnde lidandet här nere. Jesus sade en gång att de som lämnat allt för honom skulle få lön och Petrus sade: "Se, vi har lämnat det vi ägde och följt dig. Vad ska vi få?" Vad hade de lämnat för Jesus? Några få gamla nät och några fiskebåtar.
Jag tänker att Petrus skämdes över denna fråga många gånger efteråt, när han fått smak på uppståndelselivet och härligheten hädanefter.
Vad har vi lämnat? Jag är trött på folk, som alltid pratar om vad de måste försaka. Låt sådant snack fara all världens väg och börja se efter vad du har vunnit i stället.

Vad Paulus visste

Här är några av Paulus favorituttryck:
"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut."
"Vi vet på vem vi tror." Det är gott att veta detta. Är det inte?
"Vi vet att vi är av Gud." Hur? "Hans ande vittnar med vår Ande."
"Vi vet att Guds Son har kommit." Jag är uttröttad på dessa bekännelser som endast består av negationer, vad folk inte tror. Jag träffade en man en gång som då jag talade till honom sade:
- Jag tror inte på detta.
Jag talade en stund till honom och gjorde ett annat påstående.
Han sade:
- Det tror jag inte.
Slutligen sade jag:
- Var god och säg mig då vad ni verkligen tror.
Han trodde ingenting, utom det att han inte trodde något.

"Vi vet att vi har övergått från döden till livet." Vet du om en sådan övergång? Om inte, så lämna inte denna lokal i kväll förrän du är förvissad om att du gått från död till liv!
"Vi vet att han förbliver i oss." Är inte detta någonting stort att veta? Om jag har Kristus, härlighetens hopp i mig, då kan jag övervinna världen och lägga den under mina fötter, inte annars.
"Vi vet att han hör oss." Det är en välsignad sak att bo inom hörhåll för himmelen och att få sina böner besvarade. Du kan lika gärna säga mig att jag inte finns till, som påstå att Gud inte hör bön. Gud besvarar bön varje dag och stund, jag stannar inte för att diskutera en sådan fråga med någon människa, vem hon vara må.

"Vi vet att vi ska uppenbaras med honom i härlighet." Du Guds barn, var vid god tröst! Härligheten är framför oss, inte bakom oss.
"Vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom." Du påstår att vi inte liknar Jesus. Vi erkänner att vi inte gör det ännu, men vi ska bli lika honom. Detta skall ske fullkomligt, när vi ska se honom såsom han är.
"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen."

Hans härlighetskropp
Mina vänner, jag skall göra en vinst av döden. Man talar om döden såsom en fiende. Visserligen. Men den är porten till odödlighet för den troende. Vi passerar genom den till en härlig uppståndelse. Jag nedlägger denna min kropp, men jag får i stället en kropp som är lik hans härlighetskropp, en kropp som döden inte kan komma åt och inte synden besmitta, en kropp lik hans egen. Tänk på det!

Jag var nere i Texas för en tid sedan och råkade läsa ett tidningsnummer, där mitt namn var nämnt. De kallade mig: "Gamle Moody!" Ärligt talat har jag aldrig fått en sådant slag av en tidningsnotis under hela mitt liv. Aldrig förr har jag blivit kallad gammal. När jag kom hem till hotellet, tittade jag mig i spegeln.
Mina kära vänner, jag har aldrig känt mig yngre än jag gör idag, jag kan inte fatta att jag är gammal. Jag tror att jag har ett liv som aldrig skall sluta. Döden kan ändra min plats men inte min ställning, inte alls min ställning i Kristus eller mitt förhållande till honom. Döden kan inte skilja oss åt, detta lär mig Romarbrevets åttonde kapitel.

Gammal! Jag önskar att ni kände er så unga som jag gör denna kväll. Jag är ju blott sextiotvå år! Och om du träffar mig tio miljoner år härefter, så skall jag fortfarande vara ung. Läs den nittioförsta psalmen: "Med långt liv skall jag mätta honom." Menar du att detta betyder sjuttio år? Vore det ett långt liv? Har du någonsin träffat en sjuttioåring som tyckt han levt länge nog? Nej då, han önskar nog leva längre. När Gud säger: "med långt liv skall jag mätta honom", så menar han ett liv utan slut. Kalla inte mig gammal, jag är det inte på långt när. Endast sextiotvå år. Vad är det för den som har evigt liv?

Paulus framställer några frågor till oss

"Vem kan vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?" vers 32. När den himmelske Fadern gav sin enfödde Son åt världen, så gav han bokstavligen allt vad himlen ägde. Han gav den dyrbaraste juvel som fanns i hela himmelen. Och om han gav sin Son, är det då något alltför kostbart för oss att begära.

Om en miljonär skulle skänka mig en diamant värd etthundratusen dollar så tror jag att det inte vore alltför djärvt av mig, att be om en bit brunt papper att bära den i. Om Gud har givit mig sin älskade Son, kan jag frimodigt begära vad som helst annars. Hur skulle han inte ge oss allt med honom?
Och han gav oss Sonen utan att någon bad om den gåvan. Ingen hade vågat begära något sådant, han gav  honom frivilligt säger Paulus. Tacka Gud för denna gåva!

Vem kan anklaga Guds utvalda? vers 33. Detta är en annan fråga. Vem kan? Kanske du vill försöka? Hur skall du bära dig åt? "Det är Gud som rättfärdigar." Det vore besynnerligt, om Gud först skulle förklara mig rättfärdig och så framställa krav på mig.
Detta ord "rättfärdigar" är verkligen för gott för att tyckas vara sant. Inte underligt att Luther skakade hela Tyskland, när denna sanning gick upp för honom: "Den rättfärdige skall leva av tro." Vet du vad rättfärdig betyder här? Jag skall säga dig det. Det betyder att stå inför Gud utan fläck eller skrynka, alldeles syndfri. Det menas att bli försatt tillbaka före syndafallet. Gud ser över sin huvudbok och säger till mig: "Moody, jag har inget att fordra av dig. Din forna skuld är utplånad av en annan."

Det är ingen fördömelse. "Vem är den som fördömer? Kristus är den som har dött." Vem skall fördöma mig? Kristus? Tiotusen gånger nej! Det skall han inte göra. Man har hoppat över den sköna bibelversen i Joh 3:17. Den sextonde versen är så storslagen att man har förbisett den sjuttonde, men den lyder: "Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom." Gud vare tack, Kristus kom inte för att döma utan för att frälsa mig. Han lämnade sin Faders sköte, steg ned från tronen därovan till denna värld för att slå sina armar om den eländigaste syndare och föra honom till härligheten.

Paulus utmanar
Har inte du syndat? Det har jag. Men när Gud har förlåtit mig, så finns synden inte mer. Vad säger bibeln? "Inte en av hans synder skall kommas ihåg." Om Gud har kastat bort dem, då är de borta för tid och evighet. Mina vänner, det är något stort att få syndernas förlåtelse.
Den nästa frågan är: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?" vers 35.
Vem kan? Djävlar? Människor? Änglar? Paulus utfärdar en utmaning till vem det vara må. Han utmanar himmel och jord och änglar och människor och andefurstar och makter. Och inte blott detta utan allt det som har varit och det som är och det som skall komma, allt skapat i höjden eller i djupet, allt tillstånd, liv eller död eller lidande, fängelse eller sår, - ingenting kan skilja mig från Kristi kärlek.

Må fienderna komma enskilt eller i samlade hopar, må de komma en eller alla, jag bryr mig inte om dem. Jag har inga fiender som kan övervinna mig. Varför? Eftersom Gud har rättfärdigat mig. Jag fruktar inte döden, eftersom Kristus har smakat döden för mig. Och jag har ingenting att frukta för domen, ty den tillhör det förgångna. Inte heller fruktar jag att falla bort från Gud eller att bli skild från min frälsare.

Om någonsin en människa kunnat höja sig ovan jorden som gjorde Paulus det, när han avslutade det åttonde kapitlet i Romarbrevet. Det är som någon sagt, han åkte i sin triumfvagn genom himlar och jord och kastade ut stridshandsken mot alla Guds fiender och bjöd dem komma fram. "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?" Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, om vi släpper in den i våra hjärtan och låta den förbli där.

Det är tre tretal i detta kapitel, som jag vill uppmärksamma er på:
1. Treenigheten, Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande.
2. Tre "allt." Allt samverkar till det bästa för Guds barn.
Allt skall Gud ge oss med Jesus. Allt skall vi övervinna rikligen.
3. Tre slags suckan. Skapelsens suckan, den troendes suckan och den Helige Andes suckan.

I Uppenbarelsebokens femte kapitel och trettonde vers läser vi om, att skapelsens suckan är slut. Gud vare tack för det! Josef Parker i London sade en gång med anledning av Jes 35 :te kapitel: "Sorg och suckan skall fly."
Han sade: "Om du tar upp ett gammalt lexikon och studerar det en stund, finner du snart ett och annat ord som är föråldrat. Det kan inte brukas längre. Så kommer också den tiden, då dessa två ord "sorg" och "suckan" skall bli föråldrade."
Sorg och suckan ska fly bort och inte mer finnas till. Lovad vare Gud för det!
Det är en härlig utsikt.
Jag tackar Gud för Romarbrevets åttonde kapitel. Om du inte har kommit in i det, så gå dit i dag och bo där. Där är en härlig plats att vistas.

---

Dwight Lyman Moody (1837-1899) var en amerikansk evangelist och predikant. Han startade Moody Church i Chicago och predikade i slumkvarteren för de fattiga och de utstötta, även vid krigsfronten, i städerna och utomlands. Han kom med nytt liv som fick folket att vakna upp både i och utanför kyrkorna. Moody var ett av de svaga instrument som Gud hade utvalt för att göra det starka om intet.

<< Tillbaka

© minfrid.se | Minfrid startsida | Om | Kontakt E-mail