Ett segrande liv över synden
Av Lewi Pethrus
Foto: Jixue Yang - USA
Så snart en människa som blivit frälst, på något sätt givit efter för synd är det som när ett bränt barn kommer till elden. Om så skulle vara att du lidit ett nederlag, skall du inte tro djävulen då han säger att allt är förlorat och att det inte finns någon hjälp mer för dig.
Jesus Kristus hjälper oss stå emot det onda
Han säger: "Du ser, vilket nederlag du lidit, ge upp hoppet, säg Jesus farväl, tänk inte mera på detta." Du tror väl inte att det är Gud som talar så? Nej, det är den gamle avsvurne, lögnaren från begynnelsen, som talar på detta sätt. Har du alltså snavat, så behöver du inte bli liggande, utan Jesus reser dig upp. Det är naturligt att en far och mor gör så med sina barn när de snubblar. Man kan knappast tänka sig annat än att barnet stiger miste någon gång.
Men när det vuxit upp och blivit en man i Kristus, då väntar man något annat. Men det är onaturligt att de troende jämt och ständigt skall falla i synd. Så skall det inte vara. När fariseerna hade dragit fram en sköka på tempelplatsen i Jerusalem och ställde henne fram inför Jesus och bad honom uttala sin dom över henne sade Jesus: "Den, som är utan synd, kaste första stenen på henne."
Ingen vågade göra det utan alla drog sig tillbaka. Då frågade han kvinnan: "Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Herre ingen." Då sade Jesus: "Icke heller jag dömer dig. Gå och synda icke härefter." (Joh 8:7-11, 1917)
Herrens ord som måttstock
Jesus frälsar oss ur synden redan här. Han lyfter oss upp därur
och sätter våra fötter på klippan. Faran är
att vi räknar med vår erfarenhet och lägger den som måttstock
på Herrens ord. Är det inte klokare att vi lägger Herrens
ord som måttstock på vår erfarenhet?
Lever man i synd sedan man blivit frälst, så har man snart förlorat livet i Gud. Man kan inte fortfara att vara kristen på det sättet. Det är ett hårt evangelium, säger du. Ja, det må vara, men Gud fordrar att vi tar vår frälsning på allvar. Dock finns det ingen enda av oss som i egen kraft kan åstadkomma detta.
Ingen av oss kan av sig själv leva ett segrande, rent och heligt liv. Men vägen till seger är att tro och ta emot den kraft Herren ger. Herrens ord är en underbar makt. Den största faran i vår tid tror jag är att folk så litet läser bibeln. De använder bibeln föga i sitt kristna liv. Den har blivit så kritiserad att till och med de troende läser den alltför sällan. Men det står att Herren bär allt med sin makts ord. Han bär även oss över det onda i världen in i ett liv i seger.
Sök räddning hos Gud
Synden är en smittokälla. Vad man måste göra för att rädda sig från denna pest är att fly från det besmittade området - det syndiga sällskapet. Det står i första psalmen: "Säll är den man, som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter, där bespottare sitta" (Ps. 1:1, 1917).
Den som vill rädda sin själ och sitt liv från syndens ödeläggande farsot och makt, han måste så långt som möjligt skilja sig från ett syndigt umgänge och söka sin tillflykt hos Gud och hans folk.
Djävulens ingivelser
Jag har lagt märke till att djävulen är en tusenkonstnär
då det gäller att hålla människor borta från
frälsningen. Han kan kasta om sitt tal och sina ingivelser allteftersom
det passar. Då människorna lever i sina synder säger
han: "Det är inte farligt." Blir synderna grova och vaknar
samvetet, då säger han: "Ja men, det är många
som gjort det som är ännu värre."
Och hela tiden håller han på att ursäkta synden och säger: "Det är ingenting att vara förskräckt för." Men om människor på allvar börjar söka Gud, då slår han om och säger: "Du är en så stor syndare att det inte finns någon frälsning för dig."
Den enskilde syndaren är fridlös, utan hopp och utan Gud i
världen. Det mänskliga samhället är sjukt alltigenom.
Dess moral är undergrävd, dess ekonomiska liv är förgiftat
av girigheten som är en rot till allt ont, och de sociala förhållandena är
snedvridna på grund av orättfärdighet. Den sociala nöden
i världen är inte en följd av penningbrist, ej heller
av brödbrist, utan den härleder sig av frånvaron på
rättfärdighet.
Om den rättfärdige fick råda på detta område, skulle det finnas bröd nog för varje människa på jorden. De politiska förvecklingarna och krigseländet i världen har sin rot i girighet, själviskhet, högmod och hat, vilket allt bottnar i människohjärtats synd. Det enda sättet att komma undan synden och allt som synes ont är att fly det onda och söka sin tillflykt hos Herren.
Lek inte med synden
Jag har träffat åtskilliga människor, som i unga år kände Gud men lät sig lockas och bedåras av vad de trodde vara en förmån i livet. Men de fick se att de gjorde en oerhörd förlust genom att vända Jesus ryggen. De har under årens lopp blivit missräknade, bedragna, och ofta har man mött dem i förtvivlan och hopplöshet.
De skulle önska att komma tillbaka till Gud, men det är förhållanden, som de icke råder över, uti vilka de är insnärjda. De kan erkänna sitt misstag, de kan klaga och gråta natt och dag, men detta kan inte ge dem deras ungdom åter.
Det finns tusenden, som i dag skulle vilja ge allt för att få sin ungdomstid tillbaka och på nytt få göra sitt livs val mellan Gud och världen. Men de ser allting så hopplöst, och därtill har deras sinne blivit så förslöat och förmörkat genom den tid de levt i synden, att de saknar beslutsamhet och äger inte vilja nog att resa sig och avgöra sig för Gud.
Syndens följder
Denna slöhet och viljelöshet och dessa syndens band och bojor
hör till det straff, som redan här i tiden följer på synden.
Det är inga leksaker att förslösa ett ungdoms liv i synden.
Det är inte som många menar, att man kan leva i synd så länge
man behagar, och att man sedan i en handvändning kan få allting
ordnat när man likaledes behagar att börja söka Gud. Syndens
följder gör, att saken inte är så
lättvindig.
Medan du är ung viskar frestaren dig i öronen, att det inte är så farligt att synda:"Nog skall du en gång bli en kristen, men använd först en tid av ditt liv att leka och tillfredsställa din nöjeslystnad." Du låter lustar och nöjen driva dig framåt, och du styr för fulla segel ut på din omväxlande och, som du till att börja med tycker, intressanta färd.
Men du får snart erfara, att då du vill vända om, har du vind och vågor emot dig, och du skall finna, att din farkost tagit skada och har svårt för att trotsa väder och vind och nå tillbaka till land. Du som är ung och leker i synden, tänk på att de onda dagarna kommer. Men nu är den välbehagliga tiden.
Lewi Pethrus (1884-1974) var en förgrundsgestalt i svenska Pingströrelsen och var föreståndare för Filadelfiaförsamlingen under åren 1911-1958. Pethrus författade under sin långa levnad ett flertal böcker, varav utdraget ovan är från "Under den högstes beskärm" som utgavs 1966. Hans psalmer är publicerade i pingströrelsens egen psalmbok Segertoner.
