Förkrosselse - ett underbart tillstånd?
Av Johnny Dahl
Vad betyder förkrosselse? Vad innebär det att bli och vara förkrossad? Vad är det som händer när man faller i gråt över sin egen personlighet och upplever att Gud är närmare än någonsin tidigare? Det hände mig för en kort tid sedan under ett möte och jag grät under hela mötet som varade i två timmar. Jag visste inte varför jag grät utan gråten bara kom och fyllde och rann ur alla tänkbara kanaler.
Gud vill visa på ytterligare djup i Honom
Varför hände detta just då kan jag tänka. Jag tror Gud ville ännu närmare i min personlighet och visa på ytterligare djup av Honom i mig och visa på att det finns en vrå där jag behåller något gammalt mönster eller attityd som behöver förändras och förvandlas med hans hjälp. Denna förkrosselsens tillstånd var både skrämmande och underbart på samma gång.
Det skrämmande var att jag inte kunde andas men det underbara kom sedan, då jag hade kommit någorlunda i ordning igen och då upptäckte att Jesus var så underbart närvarande inom mig. Där fanns han med sina varliga och helande händer som inte gör någon illa, utan bara vill det allra bästa med oss alla. Han visade på vid detta tillfälle att det finns ytterligare djup i Honom och att det tar inte slut. Det bara fortsätter och fortsätter...
Jag tror han visar på ännu mer av sig själv under dessa stunder och att det verkligen är han som håller oss i handen och att vi inte släpper taget om honom. Kanske är det därför förkrosselens tillstånd är så underbart.
Att få uppleva på djupet att vi är hans barn och han är vår far, som aldrig överger oss. Att få uppleva sin egen litenhet inför Honom som är allt. Att få uppleva att det fortfarande finns brister som behöver rättas till och bli av med. Brister som tidigare inte visade sig, uppdagas nu inför ens egna ögon och den enda vägen är att bekänna dem inför Herren och att få förlåtelse på nytt.
Det är ju bara Gud själv som kan hjälpa oss med våra tillkortakommanden; själva förmår vi inte det. Vi måste ha hans hjälp och vägledning mot något bättre; något underbarare. Det är då vi fylls av hans kärlek så till den milda grad, att vi ibland svämmar över. Åtminstone upplevde jag det så, efter den förkrosselse jag fick uppleva.
Hans kärlek kommer ännu djupare och såren från det förgågna är visserligen läkta men nu helas också ärren, från det förgågna. Hans helande händer vill fortsätta att varligt göra kroppen hel och frisk igen.
Ödmjukhet kommer av Guds oändliga nåd
Vad är det mer som kommer ut av detta tillstånd? Jo, ödmjukhet. En uppenbarelse av Guds oändliga nåd och att vi inte är över Honom utan under Honom som har all makt här på jorden och i Himlen. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan, utan vi alla har lika värde i Guds ögon och det finns också med i denna ödmjukhet som är från Gud. Att återigen och på nytt få överlämna sitt liv till Honom och ge upp de rester som finns kvar av det egna egot, egoismen och högmodet.
Att bli ödmjuk inför andra människor som kommer i ens väg och fortsätta sträva efter uppmuntran och ge upp den avundsjuka som så gärna vill få fäste och som är så utbredd i vårt land. Att fortsätta gå i ljuset av Guds härlighet och sträva efter att bli än mer lik Jesus och gå med hans underbara Ande. Den Ande som leder oss på rätta vägar och som leder oss till de rätta besluten. Detta är väl underbart? Då är förkrosselsens tillstånd väl värd att gå igenom, då det kommer gott ur den.
Vill du gå med mig på den vägen? Vill du uppleva innerligheten från Gud? Ja, kom så går vi...
