7. Av nåd genom tron
Av C.H Spurgeon 1892
Foto: Alison Scott - England
"Av nåden är ni frälsta genom tron" Ef 2: 8. Jag tror, att vi nu skall vända oss något litet till en annan sida av saken och att jag får be min läsare under tillbedjan betrakta själva ursprungskällan till vår frälsning, vilken är Guds nåd. "Av nåd är ni frälsta."
Tron är ett Guds nådeverk
Det är därför att Gud är barmhärtig, som den syndiga människan får förlåtelse samt blir omvänd, renad och frälst. Det är inte till följd av något hos människorna själva, vilket de antingen har eller någonsin kan få, som de blir frälsta, utan endast till följd av Guds oändliga kärlek, godhet, nåd och barmhärtighet. Dröj då ett ögonblick vid denna livskälla och betrakta denna rena flod av livets vatten, som framväller från Guds och Lammets tron!
Vilket bottenlöst hav är inte Guds nåd! Vem kan mäta dess bredd eller vem kan pejla dess djup? Denna nåd är liksom alla hans övriga egenskaper obegränsad. Gud är full av kärlek ty "Gud är kärleken". Gud är full av godhet, ty själva namnet "Gud" betyder samma som ordet "god". Oändlig godhet och kärlek innesluts i gudomens själva väsen. Det är därför att "hans nåd varar i evighet" som människorna inte blir tillintetgjorda och eftersom det inte är slut med hans barmhärtighet, kan syndare föras fram till honom och få förlåtelse.
Lägg detta noga på minnet, ty du kan annars lätt råka i villfarelse genom att fästa dina tankar alltför mycket på tron, som är kanalen till frälsningen så att du glömmer nåden, som är själva källan och ursprunget även till tron. Tron är ett Guds nådeverk i oss. Ingen kan kalla Jesus för en Herre annat än i kraft av den helige Ande. "Ingen kan komma till mig" säger Jesus, "om inte Fadern som har sänt mig drar honom." Således är tron som är att komma till Kristus, ett resultat av den gudomliga dragningen.
Nåden är den första och den sista orsaken till frälsningen; och tron, väsentlig som den är, utgör endast en viktig del av de övernaturliga verkningar som nåden åstadkommer. Vi blir frälsta "genom tron", men frälsningen är "av nåd". Ropa ut dessa ord såsom med en ärkeängels basun: "av nåd är ni frälsta genom tron". Vilka glada nyheter för den ovärdige!
En användbar nådeskanal för våra själar
Tron intar samma ställning som en kanal eller ett vattenledningsrör. Nåden är källan och floden; tron är den akvedukt genom vilken nådens ström flyter fram, för att uppfriska de törstande människobarnen. Det är en stor skada då en akvedukt går sönder, ty den kan då inte längre tjäna det ändamål för vilket den är avsedd.
Det är en ganska sorglig syn att på Campagnan vid Rom se de många sköna akvedukter, som inte längre tillför staden vatten då valvbågarna är förstörda och de märkvärdiga byggnadsverken ligger i ruiner. En akvedukt måste bevaras hel för att kunna leda vattnet; och på samma sätt måste också tron bevaras sann och sund, så att den utan avbrott leder rakt upp till Gud och rakt ned till oss, om den skall kunna vara en användbar nådekanal för våra själar.
Jag måste ännu en gång påminna dig om, att tron endast är kanalen eller akvedukten och inte själva källan, och vi får därför inte se så mycket på tron, att vi upphöjer den över all välsignelsens gudomliga källa, vilken ligger i Guds nåd. Gör aldrig en Kristus av din tro, så att du anser denna vara själva källan till din frälsning. Vi finner vårt liv genom att "se på Jesus", inte genom att se på vår tro! Det är visserligen sant att allting blir möjligt för oss genom tron, men själva makten till den ligger inte i vår tro utan i Gud, på vilken tron förlitar sig.
Nåden är lokets maskin och tron är den kedja, med vilken själens vagn är fäst, vid den stora drivkraften. Rättfärdigheten genom tron är inte denna tros moraliska förträfflighet utan Jesu Kristi rättfärdighet, vilken tron omfattar och tillägnar sig. Själens frid härleder sig inte från betraktandet av vår egen tro, utan den kommer till oss från honom, som är vår frid, vars klädesfåll tron vidrör, genom vilken kraft utgår från honom in i vår själ.
Se således, käre vän, att svagheten i din tro sannerligen inte skall bringa dig i fördärvet. Även en svag och darrande hand kan ta emot en dyrbar gåva, och Herrens frälsning kan likaså komma till oss, fastän vi endast har en tro såsom ett senapskorn, eftersom kraften ligger i Guds nåd och inte i vår tro. Viktiga budskap kan sändas med svaga trådar, och den Helige Andes fridsbringande vittnesbörd kan nå hjärtat med en tro så svag att den kan liknas vid en tråd, vilken nästan verkar ur stånd att bära upp sin egen tyngd. Tänk mer på honom, på vilken du ser, än på själva blicken. Du måste se bort även från din egen blick och se på ingenting annat än Jesus allena och på Guds nåd uppenbarad i honom.
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
- Nästa - 8 Vad är tro?
- Föreg. - 6 Om befrielsen från syndens makt
