4. Gud är den som rättfärdigar - Rom 8:33
Av C.H Spurgeon 1892
Foto: Krayzie Kry - Rumänien
Det är en underbar sak att bli rättfärdigad eller gjord rättfärdig. Detta skulle vi aldrig ha behövt, om vi inte hade överträtt Guds lag, ty vi skulle då ha varit rättfärdiga i oss själva. Den, som under hela sitt liv gjort vad han borde, och som aldrig gjort något, som han inte borde ha gjort, är färdig efter lagen. Men med dig, käre läsare, är förhållandet inte sådant, det är jag alldeles säker på, och du är alltför ärlig för att vilja påstå dig vara utan synd. Således behöver du bli rättfärdiggjord.
Gud utplånar våra synder i sin oändliga godhet
Om du nu skulle försöka att själv göra dig rättfärdig, så skulle detta helt enkelt vara ett självbedrägeri. Försök därför inte det; det är inte mödan värt. Skulle du återigen bedja någon av dina medmänniskor att rättfärdiga dig - vad kunde de väl göra? Du skulle måhända kunna få dem att tala väl om dig för en femtioöring, och andra skulle gärna baktala dig för ännu mindre. Deras domar är inte mycket värda.
Vår text säger: Gud är den som rättfärdiggör och det betyder oändligt mycket mer. Detta är ett förvånande faktum, vilket vi bör på det noggrannaste begrunda. Så kom då och se! För det första kunde ingen annan än Gud någonsin ha tänkt på att rättfärdiggöra de som är brottslingar. Människorna har levt i öppen upproriskhet emot Gud, de har utövat det onda med båda händerna, de har gått allt längre i ondska; de har vänt tillbaka till synden, även sedan de har fått sota för den och därigenom varit nödsakade att för en tid lämna den. De har överträtt lagen och förtrampat evangelium. De har avslagit nådeanbuden och framhärdat i ogudaktighet.
Hur kan de då få förlåtelse och bli rättfärdiggjorda? Deras medmänniskor förtvivlar över dem och säger: "Detta är ett hopplöst fall." Till och med de kristna betraktar dem med sorg snarare än med hopp. Men inte deras Gud. Han, som enligt rikedomen av sin nåds omsorg har utvalt några av dem före världens grundläggning skall inte vila, förrän han har gjort dem rättfärdiga och benådat dem i den älskade.
Det är skrivet: "Dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat." Du ser således att det finns några, vilka Herren har beslutat att rättfärdiggöra; varför skulle inte du och jag kunna vara bland dessa? Ingen annan än Gud skulle någonsin kunnat tänkt på att rättfärdiggöra mig. Jag är ett under för mig själv. Men jag tvivlar inte på, att Guds nåd framträder lika underbart även hos andra.
Herren förändrade Saulus hjärta
Se blott på Saulus från Tarsus, som andades hot och mord mot Herrens lärjungar! Lik en hungrig varg slet han sönder lammen och fåren till höger och vänster och likväl slog Herren ned honom till jorden på vägen till Damaskus och förändrade hans hjärta samt gjorde honom så fullkomligt rättfärdig, att denne man inte långt därefter blev den störste förkunnare av rättfärdiggörelsen genom tron, som någonsin funnits.
Han måste ofta ha undrat över, att han kunnat bli rättfärdiggjord genom tron på Kristus Jesus, han, som en gång hade varit en så avgjord förkämpe för frälsningen genom lagens gärningar. Ingen annan än Gud kunde någonsin har tänkt på att rättfärdiggöra en sådan man som Paulus, förföljaren; men Gud är underbar och härlig i nåd. Även om någon skulle har tänkt på att rättfärdiggöra den ogudaktige, kunde likväl ingen annan än Gud har gjort det.
Det är alldeles omöjligt för en människa att förlåta förbrytelser, vilka inte blivit begångna mot henne själv. Om en person högeligen förorättat dig, kan du förlåta honom. Och jag hoppas också att du vill göra det, om han ber dig om det. Men en tredje utomstående person kan inte förlåta honom. Om oförrätten är begången mot dig, måste också förlåtelsen komma från dig. Och om vi har syndat emot Gud, står det i Guds makt att förlåta, eftersom synden är begången mot honom själv.
Gud kan efterskänka vår skuld
Därför säger David i den femtioförsta psalmen:
"Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont
i dina ögon."
Ty endast Gud, mot vilken överträdelsen blivit begången,
kan åter ta den bort. Det som vi är skyldiga Gud, vår
store fordringsägare kan han efterskänka, om det så behagar
honom. Och om han efterskänker det, så är det också till
fullo efterskänkt. Ingen annan än den store Guden, mot vilken
vi har begått synden, kan åter utplåna denna synd.
Låt oss därför se till, att vi verkligen går till
honom och söker nåden av hans händer.
Låt oss inte bli vilseförda av prästerna, som vill att vi skall bikta oss för dem. De har inte något Guds ord som stöd för detta djärva tilltag. Även om de var sända till att förkunna förlåtelse i Guds namn, så måste det dock vara ofantligt mycket bättre, att vi själva genom Jesus Kristus som är medlaren, går till den store Herren för att söka och få förlåtelse av hans händer, eftersom vi är försäkrade om att detta är den rätta vägen.
Du bör själv se till din själs välfärd och inte lämna den i andras händer. Endast Gud kan rättfärdiggöra den ogudaktige, men han kan göra det fullkomligt. Han kastar våra synder bakom sin rygg, han utplånar dem, han säger, att om man söker efter dem, så skall man inte mer finna dem. Av ingen annan orsak än sin egen oändliga godhet och kärlek har han berett en härlig väg, på vilken han kan göra blodröda synder vita såsom snö och avlägsna våra överträdelser från oss så långt som öster är från väster.
Han säger: "Jag vill inte mer komma ihåg dina synder." Ja, han går ända dithän, att han gör ett slut på synden. En av profeterna utbrister full av förundran: "Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd." Vi talar inte nu om rättvisa eller om Guds handlingssätt med människor enligt deras egen förtjänst. Nej, är det så, att du vill handla med den rättvise Guden enligt lagen, då hotar dig hans eviga vrede, ty detta är vad du förtjänar.
Gud behandlar den skyldige med barmhärtighet
Välsignat vare hans heliga namn, att han inte handlar med oss efter våra synder, utan att han handlar med oss på grund av sin fria nåd och oändliga barmhärtighet! Han säger: "Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja." Tror du detta, ty det är visserligen sant, att den store Guden är mäktig att behandla den skyldige, avfallna människan med överflödande barmhärtighet, ja, att behandla den ogudaktige, som om han alltid varit gudaktig.
Läs omsorgsfullt liknelsen om den förlorade sonen och se, hur den förlåtande fadern tar emot den återvändande, vilsegångne uslingen med lika mycket kärlek, som om han aldrig hade gått bort till det främmande landet och förbrukat sina ägodelar med skökor. Ja, han gick så långt i denna sin förlåtande kärlek, att den äldre brodern började klaga över det. Men fadern berövade honom likväl inte denna kärlek. Luk 15:11-32
O, min broder, hur usel och skyldig du än må vara, om du blott vill vända tillbaka till din Gud och Fader, skall han handla med dig, som om du aldrig hade gjort något ont. Ja, han skall betrakta dig som rättfärdig och handla med dig i överensstämmelse med det. Vad säger du om detta? Ser du inte - ty jag önskar att bringa detta i klarhet - vilken härlig sak det är, att fastän ingen annan än Gud kunnat tänka på att göra den ogudaktige rättfärdig, och ingen annan än Gud kunde göra det, kan Han likväl göra det?
Hör, hur aposteln framställer den utmanande frågan: "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner." Om Gud har rättfärdiggjort en människa, så är det väl gjort, är det riktigt gjort, är det rättvist gjort, är det gjort för evigt. Jag läste häromdagen i en tidning, vilken var full av gift mot evangelium och mot dem som predikar det, att vi skulle hylla ett slags teori, varigenom vi inbillar oss, att synden kan borttas från människan.
Kristus dyra blod
Vi hyllar ingen teori, utan vi förkunnar ett faktum. Det största
faktum som finns under himmelen är detta: att Kristus genom sitt
eget dyra blod verkligt tvättar bort synden, och att Gud för
Kristi skull handlar med människorna i gudomlig nåd och förlåter
de skyldiga alla deras synder samt gör dem rättfärdiga,
inte på grund av något som han finner hos dem eller som han
förutser skall komma att finnas hos dem, utan på grund av
sin nåds rikedom allena, vilken ligger i hans eget hjärta.
Detta är vad vi har predikat, predikar och skall predika, så länge
vi lever. "Gud är den som rättfärdiggör" -
som rättfärdiggör den ogudaktige. Han skäms inte
för att göra det, och inte heller skäms vi för att
predika det.
Giltigheten av den rättfärdiggörelse som kommer från Gud själv, måste vara utom all tvekan. Om domaren frikänner mig, vem kan väl då fördöma mig? Om den högsta domstolen i universum har förklarat mig rättfärdig, vem kan väl då åtala mig? Rättfärdiggörelsen från Gud kan tillfredsställa ett uppväckt samvete. Med denna, andas den Helige Ande frid över hela vår varelse, och vi lever inte längre i fruktan. Med denna rättfärdiggörelse kan vi möta allt hot och alla smädelser av satan och från onda människor.
Med denna rättfärdiggörelse skall vi vara skickliga att dö, och med denna, skall vi även frimodigt kunna uppstå och inställa oss inför den sista stora domen.
"Trygg skall jag stå på Herrens dag.
Vem kan fördöma mig,
När Gud min synd förlåtit har,
Som Jesus tog på sig?"
Käre vän! Herren kan utplåna alla dina synder. Jag pratar
inte i vädret, då jag säger detta. "All slags synd
och hädelse skall förlåtas människorna." Om
du än är nedsänkt ända till halsen i syndens dy,
kan han med ett ord ta bort all din orenhet och säga: "Jag vill,
bli ren." Herren är en stor syndaförlåtare.
"Jag tror att jag har syndemas förlåtelse." Gör
du det?
Herren kan redan i denna stund avkunna denna dom över dig: "Dina synder är dig förlåtna; gå i frid." Och om han gör det, så kan ingen makt, varken i himmelen, på jorden eller i underjorden anklaga dig och mycket mindre fördöma dig. Tvivla då inte på den allsmäktiges kärlek. Du skulle inte kunna förlåta din nästa, om han hade brutit mot dig lika mycket, som du har brutit mot Gud. Men du får inte mäta Guds sätt med ditt mått; hans tankar och vägar är så mycket högre än dina, som himmelen är högre än jorden.
"Men, säger du, det skulle vara ett stort underverk, om Herren kunde förlåta mig." Ja, det har du alldeles rätt i; det skulle vara det allra största av underverk, och därför är just han passande till att utföra det, ty han gör stora och outrannsakliga ting, som vi inte kunnat vänta oss.
Vänd er till mig och bli frälsta!
Jag var själv en tid alldeles nedtryckt till jorden av en förkrossande känsla av min syndaskuld, vilken gjorde livet till en börda för mig. Men då hörde jag denna Herrens tillsägelse: "Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan."
Jag hörsammade kallelsen och vände mig till Gud i min nöd, och i samma ögonblick gjorde Herren mig rättfärdig. Jag såg Jesus Kristus, gjord till synd för mig och denna syn gav mig frid. Då Israeliterna blev bitna av giftiga ormar i öknen, såg de på kopparormen och blev genast helade och på samma sätt, blev även jag helad, då jag såg på den korsfäste Frälsaren.
Den Helige Ande som gav mig förmågan att tro, gav mig även frid genom tron. Jag kände mig nu lika säker på om att jag hade fått mina synders förlåtelse, som jag förut varit säker på fördömelsen. Jag hade varit säker på min fördömelse, därför att Guds ord avkunnade denna, och mitt eget samvete bar vittne om, att jag gjort mig skyldig till den, men sedan Herren rättfärdiggjort mig, var jag genom samma vittnesbörd lika säker på att jag var friköpt från den.Den helige Andes vittnesbörd
Guds ord säger: "Var och en som tror på Guds son skall
inte bli fördömd", och mitt samvete bar vittne om att
jag trodde på honom och att Gud var rättfärdig till att
förlåta
mig. Således har jag den Helige Andes och mitt eget samvetes
vittnesbörd, och dessa båda överensstämmer med varandra.
O, hur gärna jag skulle önska att mina läsare även
på samma sätt fick ta emot Guds vittnesbörd i denna sak,
de skulle då ganska snart ha detta vittnesbörd även i
sig själva.
Jag vågar säga att en av Gud rättfärdiggjord syndare står på en säkrare grund, än en genom sina gärningar rättfärdig människa, om det vore möjligt att en sådan skulle kunna finnas till. Vi skulle i så fall aldrig kunna vara säkra på, huruvida vi hade gjort tillräckliga gärningar. Samvetet skulle åtminstone alltid vara oroligt att vi, trots allt skulle komma till korta och vi skulle endast ha det osäkra utslaget av en felaktig dom att bygga på; men då Gud själv gör oss rättfärdiga och den Helige Ande bär vittne om genom att ge oss frid med Gud, så känner vi att saken är säker och befäst, och vi får frid. Ingen tunga kan uttala djupet av det lugn, som kommer över en själ, som har mottagit Guds frid som övergår allt förstånd. O, min vän, så sök då genast denna frid!
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
- Nästa - 5. Rättvis och rättfärdiggörare
- Föreg. - 3. Gud gör den ogudaktige rättfärdig
