14. Min förlossare lever
Av C.H Spurgeon 1892
Foto: Johnny Dahl
Hittills har jag alltjämt talat till läsaren om Kristus den korsfäste, vilken är syndarens enda stora hopp, men det hör till vår visdom att vi påminner oss, att vår Frälsare har uppstått från de döda, och att han nu evigt lever. Det begärs inte av dig att du skall förtrösta på en död Jesus, utan på en, som fastän han dött för våra synders skull, åter har uppstått för vår rättfärdiggörelses skull.
Våra fäders Gud har uppväckt Jesus
Du kan nu gå till Jesus som till en levande och närvarande vän. Han är inte endast ett ljuvligt minne, utan han är en ständigt närvarande person, som vill höra dina böner och besvara dem. Han lever för det ändamålet för att fortsätta det verk för vilket han en gång offrade sitt liv. Han manar gott för syndare på Faderns högra hand, varför han också kan fullkomligt frälsa dem, som genom honom kommer till Gud. Kom blott och pröva denna levande Frälsare, om du aldrig gjort det förut!
Denne levande Jesus är också upphöjd till den allra högsta grad av ära och makt. Han lider nu inte längre såsom en ringa man inför sina fiender eller arbetar som timmermannens son, utan han är upphöjd långt över alla furstedömen och väldigheter och alla namn, som nämnas kan. Fadern har givit honom all makt i himmelen och på jorden, och han utövar denna höga makt fullkomligt genom att utföra sitt nådeverk hos människorna. Lyssna blott till vad Petrus och de andra apostlarna vittnar om honom inför översteprästen och rådet:
"Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel." Apg. 5:30- 31
Den härlighet, som omger den himlafarne Frälsaren, borde ingjuta hopp i varje troendes hjärta. Jesus är inte en vanlig person - "han är en Frälsare, en över allting upphöjd Frälsare." Han är människornas krönte och på tronen upphöjde Förlossare. Den högsta makten över liv och död är honom given. Fadern har lagt alla människor under Sonens medlarskap och välde, och han kan uppväcka vem han vill, han upplåter och ingen tillsluter. På hans ord kan själen, som är bunden av syndens och fördömelsens band, i ett ögonblick bli löst från den. Han utsträcker sin silverspira, och var och en som rör vid den, skall leva.
Det är väl för oss, att liksom synden lever och köttet lever och djävulen lever, också Jesus lever, och att vilken makt dessa än må ha att fördärva oss, så har Jesus likväl ännu mycket större makt att frälsa oss.
Konung och Frälsare
Hela hans upphöjelse
och maktfullkomlighet är för vår räkning. Han är
upphöjd till att vara och till att ge. Han är upphöjd
till att vara en Konung och Frälsare, för att ge åt
alla dem, som kommer under hans spira, allt vad som är nödvändigt
för fullbordandet av deras frälsning. Jesus har ingenting
som han inte vill använda för en syndares frälsning,
och han är ingenting, som han inte vill uppenbara för oss
i sin överflödande
nåd. Han förenar sin furstliga höghet med sitt frälsarekall,
som om han inte kunde vara i besittning av det ena utan det
andra och han framställer sin upphöjelse som ämnad
att bringa välsignelse åt människorna, liksom just
detta vore blomman och kronan på hans härlighet. Finns väl
någonting, som kunde vara mer ägnat att uppväcka hopp
hos frälsningssökande själar, som har vänt sina
blickar till Kristus?
Jesus förnedrade sig själv, och därför kunde han också bli upphöjd. Genom denna förnedring fullbordade han i lidande lydnad hela sin Faders vilja, och därför blev han belönad genom att upphöjas till den högsta ära och härlighet, och denna upphöjelse använder han till förmån för sitt folk. Må min läsare lyfta sina blickar upp till härlighetens höjder, varifrån hans hjälp måste komma, må han i stillhet betrakta den på tronen upphöjde Segerfurstens och Frälsarens höga härlighet.
Är det inte det mest hoppingivande för människor som tänkas kan, att en människa nu innehar världstronen? Är det inte det härligaste av allt, att alla herrars Herre är syndares Frälsare? Vi har en vän vid hovet, ja en vän på tronen, och han vill använda hela sitt inflytande för deras räkning, som anförtror sin sak i hans händer. Hur sant säger inte en av våra sångare:
Han evigt lever för att bedja
Till Fadern för de sina här.
Min själ, till honom må du vädja
Med hopp, vad namn din nöd ock bär.
Så kom då, käre vän, och överlämna dig själv och din sak i dessa en gång genomstungna händer, vilka nu är prydda med den konungsliga ärans och maktens signetringar. Ingen rättegång har någonsin blivit förlorad, som överlämnats i denne store Sakförares händer.
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
