5. Rättvis och rättfärdiggörare
Av C.H Spurgeon 1892
Målning av Diego Velázquez Spanien
Vi har sett hur den ogudaktige blir rättfärdiggjord och vi har betraktat den stora sanningen, att ingen annan än Gud, kan rättfärdiggöra någon människa. Vi vill nu ta ett steg vidare och ställer frågan: Hur kan en rättvis Gud rättfärdiggöra skyldiga människor?
Jesu försoningsverk - ett ställföreträdande offer
Vi får ett fullständigt svar på denna fråga i Paulus ord i Rom 3: 21-26 där det står:
"Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
Låt mig i detta ämne få ge er ett litet prov på en personlig erfarenhet. Under den tid den Helige Ande verkade på mig till att överbevisa mig om min synd, hade jag en klar och skarp känsla av Guds rättfärdighet och synden, vad den än månne vara för andra människor, var den för mig en outhärdlig börda. Jag fruktade inte så mycket för helvetet, som jag fruktade för själva synden.
Jag kände mig vara så förfärligt skyldig, att jag ännu kommer ihåg, hur jag hade en känsla av, att om Gud också inte straffade mig för synden, så borde han likväl göra det. Jag kände att all världens domare borde fördöma en sådan synd som min. Jag liksom satte mig själv på domstolen och dömde mig till att förgås, ty jag kände och bekände, att om jag hade varit Gud, skulle jag inte kunnat göra annat, än sända en så skyldig varelse som jag var, ända ned till det nedersta helvetet.
Under hela tiden var jag i mitt sInne djupt angelägen om, att Guds namn skulle bli ärat och att rättfärdigheten i hans moraliska styre skulle bli hävdad, och jag kände, att det inte skulle tillfredsställa mitt samvete, om jag på ett orättvist sätt kunde få förlåtelse. Den synd jag hade begått måste på något sätt bli straffad. Jag stod då inför den stora frågan, hur kunde Gud själv vara rättfärdig och likväl rättfärdiggöra mig, som var så alltigenom skyldig.
Den heliga skrifts gudomliga inspiration
Jag frågade i mitt hjärta: "Hur kan han vara en rättvis Gud och likväl en rättfärdiggörare?" Jag tröttnade och kväljde mig med denna fråga, men kunde dock inte finna något svar och jag skulle säkerligen aldrig ha uppfunnit ett svar, som kunnat tillfredsställa mitt samvete. Läran om försoningen är, enligt min tanke, ett av de säkraste bevisen för den heliga skrifts gudomliga inspiration. Vilken mänsklig visdom skulle väl ha tänkt ut något sådant, som att den rättfärdige konungen själv skulle dö för de orättfärdiga rebellerna?
Detta är inte någon av människor uppfunnen gudalära eller någon dröm av en poetisk inbillningskraft. Denna frälsningsväg har endast blivit känd av människorna, eftersom den är ett faktum och dikten kunde aldrig ha uppfunnit den. Gud själv har ordnat, vad ingen människotanke någonsin kunde ha tänkt ut. Jag hade ända från min ungdom hört talas om frälsningsplanen genom Jesu offer, men jag visste i min själs innersta likväl inte mer om den, än om jag varit född och uppfödd såsom en hottentott.
Ljuset fanns där visserligen; men jag var blind, och det var därför nödvändigt att Herren själv öppnade mina ögon, så att jag kunde se saken klart och tydligt. Han kom då till mig såsom en ny uppenbarelse, lika frisk som om jag aldrig förut hade läst i skriften, att Jesus förklarades vara forsoningen för världens synder, på det att Gud måste vara rättfärdig.
Jesu försoningsverk
Jag tror att på samma sätt skall detta komma som en uppenbarelse
till varje nyfött Guds barn, när de får syn på detta;
jag menar den härliga läran om Herren Jesu försoningsverk.
Jag förstod nu, att en frälsning var möjlig genom ett
ställföreträdande offer, och att en förberedelse
från begynnelsen hade blivit gjord och allting ordnat för
en sådan ställföreträdare. Jag kom att inse att
han, som är Guds son, jämlik med Fadern och evig såsom
han, hade blivit utsedd som huvudet för ett utvalt förbundsfolk,
för att i denna egenskap lida och dö för dem, för
att frälsa dem.
Liksom i vårt fall inte från början varit något för oss personligt, då vi föll i vårt släktes representant, den förste Adam, likaså var det på samma sätt möjligt för oss att återupprättas genom en andra representant, nämligen genom honom som har åtagit sig att vara huvudet för sitt förbundsfolk och att således deras andre Adam. Jag insåg att innan jag personligen hade begått någon synd, hade jag likväl redan fallit genom min förste faders synd, och jag fröjdade mig över att det därför var möjligt för mig att enligt lagen bli återupprättad, genom ett andra huvud och en andra representant.
Adams fall blev en möjlighet till räddning; den andre Adam kan frälsa från den undergång som den förste Adam förorsakat. Då jag ängslades i fråga om möjligheten att en rättvis Gud skulle kunna förlåta mig, såg och fattade jag i tron, att han, som är Guds son, hade blivit människa, och att han i sin egen välsignade person hade burit, min synd i sin kropp upp på träet. Jag såg att straffet blivit lagt på honom, på det att jag skulle ha frid och att genom hans sår hade jag blivit helad.
Jesus har lidit dödsstraffet för vår räkning
Dyre vän, har du insett detta ännu? Har du ännu fattat, hur Gud med fullkomlig rättvisa, utan att efterskänka straffet eller mildra sitt svärds skärpa, kan vara oändligt barmhärtig och kan rättfärdiggöra den ogudaktige, som omvänder sig till honom? Det är endast på grund av att Guds son, oändligt härlig i sin oförlikneliga person, har åtagit sig att tillfredsställa lagen genom att bära den dom över synden som tillkom mig, som Gud är i stånd att överse med min synd.
Guds lag har blivit mer tillfredsställd genom Kristi död, än om alla överträdare blivit skickade till helvetet, ty att Guds enfödde son lidit straffet för synden var en långt ärofullare bekräftelse av Guds lag, än om hela människosläktet lidit detta straff. Jesus har lidit dödsstraffet för vår räkning. Betrakta detta under, där han hänger på korset! Detta är den största syn du någonsin kan få se: Guds och människans son, där han hänger, lidande outsägliga smärtor; den rättfärdige för de orättfärdige, för att återföra oss till Gud.
O, vilken underbar syn! Den oskyldige straffad, den ende helige fördömd, den evigt välsignade gjord till förbannelse, den oändligt härlige, satt till en smädesfull död! Ju mer jag betraktar Guds sons lidande, desto mer känner jag mig förvissad om, att det måste uppfylla just mitt behov. Varför behövde väl han lida, om inte för att vända straffet bort från oss? Och då han bortvänt det genom sin död, så är det också bortvänt, och de som tror på honom behöver inte frukta för något straff.
Det måste så vara, att Gud, sedan försoningen är fullbordad, kan förlåta den skyldige, utan att i ringaste mån rubba grundvalarna till sin tron eller utplåna en enda prick av lagen. Samvetet erhåller i detta ett fullt tillfredsställande svar på sina bävande frågor. Guds vrede över synden, av vad slag den månde vara, är över all beskrivning förskräcklig.
Jesu kärleksoffer
Visserligen säger Moses: "Vem känner din vredes makt?"
men då vi hör härlighetens Herre utropa: "Min Gud,
min Gud, varför har du övergivit mig?"
och ser honom ge upp andan, känner vi likväl, att Guds rättfärdighet
erhållit en överflödande tillfredsställelse genom
denna gudomliga persons så fullkomliga lydnad och så fasansfulla
död.
Om Gud själv böjer sig inför sin egen lag, vad skulle väl då mer kunna göras? Det ligger större förtjänst i försoningen, än det ligger skuld i hela mänsklighetens synd. Den stora avgrunden av Jesu kärleksoffer kan i sig, uppsluka alla våra synders berg. För allt det oändligt godas skull hos denne mänsklighetens representant kan nu Gud se med nåd till de andra människorna, hur ovärdiga de än må vara i sig själva. Det var ett under över alla under att Herren Jesus Kristus, skulle stå i vårt ställe.
"Och ta på sig den rättvisa dom,
Som synden över oss har lagt."
Men han har gjort det. "Det är fullbordat." Gud kan nu skona syndare, eftersom han inte skonat sin egen Son. Gud kan överse med våra missgärningar, då han för över artonhundra år sedan lagt dessa missgärningar på sin ende älskade son, och om du tror på Jesus, (detta är just hjärtepunkten) så är dina synder borttagna genom honom, som blev försoningsoffret för sitt folk.
Jesus som din frälsare
Vad är att tro på honom? Det är inte endast att säga: "Han är Gud och Frälsaren", utan att helt och fullt förtrösta på honom, och att ta emot honom för hela sin frälsning både för tid och evighet, som sin Herre, sin Mästare, sitt allt. Om du vill ha Jesus som din frälsare, så har du honom sedan, och om du tror på honom, säger jag dig på grund av Guds eget ord, som är fast och visst, att du inte kan gå till helvetet, ty detta vore att göra Kristi offer utan verkan.
Det kan inte vara så, att då ett offer en gång blivit antaget, den själ, för vilken detta offer blivit mottaget, likväl skulle kunna bli dömd till döden. Om den troende själen skulle bli fördömd, till vad skulle väl då detta offer ha tjänat? Om Jesus dött i mitt ställe, varför skulle väl då även jag dö. Varje troende kan åberopa, att detta offer verkligen varit gjort för honom, genom tron har han lagt sina händer på det och gjort det till sitt eget, och därför kan han vara förvissad om, att han aldrig kan förgås.
Herren skulle inte kunnat ta emot detta offer för vår räkning och sedan döma oss till döden. Gud kan inte läsa förlåtelsen skriven med hans egen Sons blod och sedan fälla oss. Det vore omöjligt. O, min vän, måtte Herren ge dig nåd att redan i denna stund vända din blick till Jesus och att börja med själva början, nämligen med Jesus, som är urkällan till den skyldiga människans benådning.
Fullkomlig rättvisa
"Han gör den ogudaktige rättfärdig." "Gud är
den som rättfärdigar", därför och av detta skäl
endast, kan det också verkligen bli gjort och han gör det
genom sin gudomlige Sons försoningsoffer. Därför kan det
göras med rättvisa - ja, med sådan fullkomlig rättvisa,
att aldrig någon kan ifrågasätta det och på ett
så genomgående sätt, att på den sista förskräckliga
dagen, då himmel och jord skall förgås, ingen skall
kunna förneka giltigheten av denna rättfärdiggörelse.
"Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är
den som har dött. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den
som rättfärdiggör."
Och nu, arma själ, vill du stiga ner i Iivräddningsbåten
alldeles som du är? Där är du säker från skeppsbrott.
Så ta emot då denna säkra befrielse från det.
"Jag har ingenting med mig", säger du måhända.
Käre vän, det begärs inte att du skall ha något
med dig. Människor som flyr för att rädda sina liv, lämnar
till och med sina kläder efter sig. Hoppa blott ned i båten,
just som du är! Jag vill säga dig något om mig själv
för att uppmuntra dig.
Mitt enda hopp för himmelen ligger i den fullkomliga försoning för syndare, som ägt rum på Golgata kors. På detta kan jag fast förlita mig, men jag har inte en skugga av hopp i något annat, vad det vara månde. Du är i samma belägenhet som jag, ty ingen av oss har något gott i oss själva, på vad vi skulle kunna stödja vårt hopp. Låt oss då förena våra händer och stå tillsammans vi korsets fot och anförtro våra själar nu och för evigt åt honom, som utgjutit sitt blod för syndare och vi skall bli frälsta genom en och samme frälsare.
Om du förgås, fastän du förtröstar på honom, måste även jag förgås. Vad mer kan jag väl göra, för att bevisa mitt fasta förtroende till det evangelium, som jag nu förkunnar för dig?
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
- Nästa - 6 Om befrielsen från syndens makt
- Föreg. - 4 Gud är den som rättfärdigar
