Livet med Jesus
Den helige Ande
Bönen - samtal
Sinnets förnyelse
Guds ord/ budord
Att bli frälst
D.L Moody
C.H Spurgeon
Ondskan
Om Min Frid
Intressant
Nya sidor
Sajtkarta
Startsidan

Min Frid >>Spurgeon >> Allt av nåd - Utan kraft att kunna göra något

11. Utan kraft att kunna göra något

Av C.H Spurgeon 1892

Kristus har när tiden var inne dött för ogudaktiga

De säger inte detta som en ursäkt, utan de känner det som en daglig börda. De ville göra något, om de blott kunde, och var och en av dem kan ärligt säga: "Viljan har jag, men att göra det goda kan jag inte."
Denna känsla tycks göra hela evangeliet till noll och intet värde, ty till vilken nytta är väl födan för en hungrig människa, om hon inte kan äta den, och till vad gagnar en hel flod av livets vatten, om man inte kan dricka?

Du har måhända hört historien om läkaren och den fattiga kvinnans sjuka barn? Den skicklige läkaren sade till modern, att hennes lilla barn snart skulle bli bättre under en lämplig behandling, men att det vore alldeles nödvändigt för barnet, att regelbundet dricka det bästa portvin samt att tillbringa en tid vid en av Tysklands hälsobrunnar. Och detta tillråddes en änka, som knappt hade en bit bröd att äta! Nåväl, det tycks ibland för det oroliga hjärtat som om detta enkla evangelium, att "tro och leva", när allt kommer omkring inte är så alldeles enkelt, då det av den fattige syndaren fordrar, vad han inte förmår göra.

För den verkligt uppväckte, vilken ännu blott äger halv kunskap, tycks det som om det vore en felande länk. Där borta i fjärran finns frälsning i Jesus Kristus, men hur kan han för egen del nå den? Själen är utan kraft och vet inte, vad som ska göras. Fristaden ligger inom synhåll för själen, men hon kan inte komma in genom dess port.

Är det då inte i frälsningens plan ordnat även för detta behov? Jo, visserligen. Herrens verk är alltigenom fullkomligt. Det börjar på den punkt där vi är, och begär ingenting av oss för sin fulländning.
Då den barmhärtige samariten såg den arme vandraren ligga sargad och halvdöd, bad han honom inte att resa sig upp och komma till honom och stiga upp på hans åsna och färdas till härbärget, utan han kom till honom, där han låg utan förmåga att hjälpa sig själv, och betjänade honom, lyfte upp honom på sin åsna och förde honom till härberget, och på samma sätt handlar Herren Jesus med oss i vårt förnedrade och eländiga tillstånd.

Vi har sett, att Gud är den som rättfärdigar, att han gör den ogudaktige rättfärdig och att han rättfärdiggör honom, genom tron på Jesu dyra blod. Vi har nu vidare att inse, i vilket tillstånd dessa ogudaktiga är, då Jesus utför deras frälsning. Många uppväckta människor är inte endast bekymrade över sina synder utan även över sin moraliska svaghet. De har inte kraft att arbeta sig upp ur den dy, i vilken de har fallit eller att framledes hålla sig därifrån, om de en gång väl kommit ur den. De beklagar sig inte endast över vad de har gjort, utan även över vad de inte kan göra. De känner sig alldeles vanmäktiga, hjälplösa och andligen livlösa.

Medan vi ännu var svaga
Det kan låta underligt att säga, att de känner sig döda, men detta är förhållandet. De är enligt sin egen tanke oförmögna till allt gott. De kan inte vandra på vägen till himmelen, därför att deras ben är brutna, och de har ingen kraft i sina händer, de är i själva verket helt och hållet "utan kraft." Lyckligtvis är det skrivet till ära och pris för Guds stora kärlek till oss: "Medan vi ännu var svaga, har Kristus när tiden var inne dött för ogudaktiga." Rom 5:6.

Här ser vi hur vår medvetna hjälplöshet avlägsnas; nämligen genom Herrens Jesu ingripande. Vår hjälplöshet är ytterlig. Det är inte heller skrivet: "Medan vi var jämförelsevis svaga, har Kristus dött för oss" eller "medan vi endast hade föga kraft," utan orden är bestämda och lämnar inte rum för något förbehåll: "Medan vi ännu var svaga." Vi hade inte den minsta kraft, med vilken vi kunde hjälpa till med vår frälsning, Herrens ord är påfallande sanna: "Utan mig kan ni ingenting göra." Jag vill gå ännu längre, än vad vår text här säger oss, och påminna om den stora kärlek Herren visade oss, även då "vi var döda i överträdelser och synder". Att vara död är ännu mer än att vara svag.

Det enda som den arme, svage syndaren har att gripa om och hålla sig fast vid som enda grunden för sitt hopp, är denna gudomliga försäkran, att "Kristus när tiden var inne, dött för ogudaktiga". Tro blott på det ordet, och din oförmåga skall försvinna. Ty som det omtalas i fabeln om Midas, att han genom sitt vidrörande förvandlade allt till guld, så vänder även tron genom sitt vidrörande allt till gott. Vår brist och vår svaghet kan vändas till välsignelse, då tron får ta hand om dem.

Jag har ingen kraft

Låt oss stanna något vid vissa former av denna brist på kraft. Någon säger till att börja med: Jag tycker mig inte ha kraft att samla mina tankar och hålla dem fästa på dessa höga ämnen, som rör min frälsning, en kort bön är nästan för mycket för mig. Detta kommer sig måhända dels av naturlig svaghet, dels att jag har skadat mig genom förströelser och dels också att jag tröttat mig med världsliga omsorger, så att jag är alldeles oförmögen till dessa allvarliga tankar, som är nödvändiga för min själs frälsning.

Detta är en mycket vanlig form av syndig svaghet. Men lyssna nu till, vad jag har att säga dig! Du är utan kraft på denna punkt, och det finns många med dig, som har gjort en liknande erfarenhet, och som inte skulle kunna fullfölja en följdriktig tankegång, om det än gällde deras liv. Många stackars män och kvinnor är alldeles olärda och obildade, och för dem skulle djupgående tankar vara en stor ansträngning. Andra återigen har en så lätt och vardaglig natur, att de inte skulle kunna följa med en hög tankeflykt, mer än de kunde flyga i vanlig mening. De skulle aldrig kunna komma till kunskap i något djupt mysterium, om de än använde hela sitt liv för detta bemödande.

Du behöver därför inte förtvivla, ty vad som är nödvändigt för din frälsning, är inte ett beständigt tänkande, utan ett enkelt förlitande på Jesus. Håll dig blott vid detta som ditt fäste: "Kristus har när tiden var inne dött för ogudaktiga." Denna sanning fordrar inte av dig någon djup undersökning eller några djupsinniga tankegångar eller några övertygande skäl. Det står helt enkelt: "Kristus har, när tiden var inne, dött för ogudaktiga." Håll dina tankar fästa vid detta och vila i det.

Jesus blir din kraft
Låt denna enda, stora, nådefulla, härliga sanning sänka sig ned i din själ, tills hon genomdoftar alla dina tankar och kommer att fröjda dig, fastän du är utan kraft, har Herren Jesus blivit din kraft och din lovsång, ja, blivit dig till frälsning. Enligt Skriften är det ett uppenbarat faktum, att Kristus när tiden var inne har dött för ogudaktiga, medan de ännu var svaga.

Du har måhända hört dessa ord hundra gånger, och likväl har du aldrig förut fattat deras verkliga mening. Det är en ljuv doft i dem, är det inte så? Jesus har inte dött för vår rättfärdighets skull utan för våra synder. Han har inte kommit för att frälsa oss, för att vi var värda frälsning, utan för att vi var ytterligt ovärdiga, fördärvade och förlorade. Han har inte kommit i världen av någon orsak som låg hos oss, utan endast och allenast av de skäl, som han hämtade ur djupen av sin egen gudomliga kärlek.

När tiden var inne har han dött för dem, vilka han inte beskriver som gudaktiga utan som ogudaktiga; en benämning som uttrycker det hopplösaste tillstånd. Om du också skulle ha en klen tankeförmåga, så tag likväl fasta på denna sanning, som kan fattas av det svagaste förstånd och är i stånd att uppmuntra det mest betyngda hjärta. Låt denna text ligga i din mun likt en ljuvlig föda tills den upplöser sig i ditt hjärta och genomtränger alla dina tankar, och sedan skall det betyda föga, om dessa tankar skulle bli kringströdda, som höstlöven. Miljoner människor, som aldrig ägt någon framstående lärdom eller uppvisat några lysande själsegenskaper, har inte desto mindre varit i stånd till att ta emot läran om korset och därigenom blivit frälsta. Varför skulle då inte även du vara i stånd till det?

Jag kan inte ångra mig

Jag hör en annan säga: "Min brist på kraft ligger huvudsakligen i, att jag inte kan ångra mig tillräckligt." Det är en underlig idé människor har om vad ånger är. Många föreställer sig, att så och så många tårar måste fällas, så och så många suckar höjas och så och så stort mått av förtvilan utstås. Varifrån kommer väl denna oförnuftiga föreställning? Förtvivlan är en synd, och jag kan därför inte inse, varför den skall vara en väsentlig beståndsdel i en sann ånger, men likväl finns det många människor, som anser detta som en nödvändig del av en sant kristlig erfarenhet. Detta är dock en stor villfarelse.

Likväl förstår jag mycket väl hur de menar, ty under mina mörka dagar brukade jag tänka på samma sätt. Jag önskade att komma till en sann ånger, men jag trodde inte, att jag kunde komma dithän, och likväl ångrade jag min synd under hela tiden. Besynnerligt, som det kan låta, kände jag, att jag inte kunde känna. Jag brukade dra mig undan i en vrå och gråta över, att jag inte kunde gråta, och jag kände bitter sorg över, att jag inte kunde sörja över synden.

Vilket virrvarr blir det inte, då vi i vårt nyss uppvaknade tillstånd börjar bedöma vår egen ställning! Det är liksom då en blind ser på sina egna ögon. Mitt hjärta var smält i mig av fruktan, då jag trodde att det var hårt som en diamant, och mitt hjärta var förkrossat av tanken på att det inte kunde krossas. Nu kan jag se, att jag under hela tiden företedde just det, som jag trodde mig sakna, men då visste jag inte själv var jag var.

O, att jag dock kunde hjälpa andra till det ljus, vilket jag nu åtnjuter! Gärna skulle jag vilja säga något ord, som kunde förkorta tiden för deras förvirrade tillstånd. Jag vill därför säga några få enkla ord, under bön att "Tröstaren" måtte tillämpa dem på läsarens hjärta.

Ångern är sinnets förändring
Kom dock ihåg, att en människa, som verkligt ångrar sig, aldrig kan vara tillfredsställd med sin egen ånger. Vi kan lika litet ångra oss fullkomligt, som vi kan leva fullkomligt. Hur rena våra tårar än måtte vara, är det dock alltid något orent i dem, och det återstår alltid något att ångra även i vår bästa ånger. Men lyssna till vad jag nu säger! Ångern är sinnets förändrIng. Att ångra är att förändra sinnelag gentemot synden, mot Kristus och alla de himmelska tingen. Det ligger alltid en sorg inbegripen i detta, men huvudsaken är hjärtats vändande från synden till Kristus och där detta vändande ägt rum, där finns även det väsentliga av en sann ånger, även om också ingen förfäran eller förtvivlan någonsin skulle ha kastat sin skugga över din själ.

Om du inte kan ångra din synd som du vill, så skall det storligen hjälpa dig att göra det, om du fast kan tro, att "Kristus när tiden var inne dött för ogudaktiga". Tänk blott på detta ord om och om igen. Hur kan du fortfarande vara hårdhjärtad, då du vet, att Kristus av oändlig kärlek "dött för ogudaktiga?" Låt mig be dig att säga till dig själv: "Ogudaktig som jag är, och fastän detta hjärta av stål inte vill uppmjukas, fastän jag fåfängt slår mig för mitt bröst, har han likväl dött för mig sådan jag är, därför att han dött för ogudaktiga. O, att jag måtte tro detta och få känna kraften av det på mitt stenhårda hjärta!"

Utplåna varje annan tanke ur din själ, och sitt ned i denna stund och försänk dig djupt i betraktelse av detta härliga prov på oförtjänt, oväntad, exempellös kärlek: "Kristus har dött för ogudaktiga." Läs igenom omsorgsfullt berättelsen om Herrens död, som du finner hos de fyra evangelisterna. Om någonting skall kunna smälta ett stenhårt hjärta, så måste det vara synen av Jesu lidande och tanken på, att han lidit allt detta för sina fiender.

O, Jesus, när jag faller för dig ner,
mitt hjärta gjuter tacksamhetens tårar,
när jag din smärta uppå korset ser och törnekransen,
som ditt huvud sårar.

Mitt hårda hjärta det förkrossat gör
att se dig, Jesus, så för min skull blöda.
När jag för syndare dig bedja hör
än mer min sorg och ånger överflöda.

Det var för ogudaktiga du dog,
det var för mig du lidit vredesglöden.
Och syndens dom mitt samvete först slog,
inför ditt öga bristande i döden.

Visserligen är korset den undergörande stav, som kan framkalla vatten ur klippan. Om du förstår den fulla meningen av Jesu gudomliga offer, så måste det smärta dig, att du så länge satt dig upp mot honom, som är så full av kärlek. Det är skrivet: "De skall vända sina blickar så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde."

Din ånger skall inte ge dig syn på Kristus, men ditt seende på Kristus skall ge dig den rätta ångern. Du får inte göra en Kristus av din ånger, men du bör se till Kristus för att få ånger. Den Helige Ande vänder oss bort från synden genom att vända oss till Kristus. Se därför bort från verkan till själva orsaken, från din egen ånger till Herren Jesus, som blivit upphöjd på korset för att ge dig denna ånger.

Jag har förskräckliga tankar

Jag har hört ännu en annan säga: "Jag plågas ofta av förskräckliga tankar. Vartän jag går, smyger sig hädelser inpå mig. Även under mitt arbete tränger sig ofta förfärliga ingivelser inpå mig, och till och med då jag ligger i min säng spritter jag upp ur sömnen genom viskningar från den onde, och jag kan inte på något sätt komma ifrån denna förskräckliga frestelse."

Käre vän, jag förstår vad du menar, ty jag har själv varit jagad av denna varg, och en människa kan lika gärna hoppas på att kunna jaga bort en svärm flugor med ett svärd, som att kunna behärska sina egna tankar då de påtvingas henne av djävulen. En svag frestad själ, som är anfallen av sataniska ingivelser är likt en vandrare, som jag hört talas om, vilkens huvud och öron och hela kropp kringsvärmades av en massa uppretade bin. Han kunde varken hålla dem ifrån sig eller fly undan från dem. De stack honom överallt och hotade att döda honom.

Jag undrar verkligen inte på, att du känner dig utan kraft att hejda dessa hiskliga och vedervärdiga tankar, som satan ingjuter i din själ, men jag vill likväl påminna dig om det Skriftord vi nu har framför oss: "Medan vi ännu var svaga, har Kristus när tiden var inne dött för ogudaktiga." Jesus visste, i vilket läge vi var och fortfarande skulle komma att vara, han såg, att vi inte kunde övervinna fursten över luftens makt, han visste, att vi storligen skulle bli plågade av honom, men även då han såg oss i denna belägenhet, led Kristus döden för ogudaktiga.

Djävulens inkastade tankar
Kasta din tros ankare på denna grund. Djävulen själv kan inte säga dig, att du inte är ogudaktig; tro då att Jesus har dött även för sådana som du. Kom ihåg hur Martin Luther brukade slå djävulen med hans egna vapen. Då djävulen sade till honom: "du är en syndare," svarade Martin Luther: "ja, jag är en syndare, och Kristus har dött för att frälsa syndare." Göm dig i denna tillflykt och bli kvar i den. "När tiden var inne har Kristus dött för ogudaktiga." Om du står fast vid denna sanning skall dina hädiska tankar, vilka du inte har kraft att driva bort, försvinna av sig själva, ty satan skall då se, att han inte vinner något genom att plåga dig med dem.

Dessa tankar är dessutom, om du hatar dem, inte dina egna utan inkastade av djävulen, och det är han, som är ansvarig för dem, inte du. Om du strider mot dem, är de inte mera dina än de svordomar och förbannelser, som du hör från de oregerliga bråkmakarna på gatan. Det är genom dessa tankar, som djävulen vill bringa dig till förtvivlan och avhålla dig från att förtrösta på Jesus. Den stackars sjuka kvinnan kunde inte för folkträngseln komma fram till Jesus, och du är i samma belägenhet, till följd av dessa förfärliga tankars påträngande. Likväl sträckte hon fram sitt finger och rörde vid Herrens klädesfåll, och hon blev genast helad. Gå du och gör sammaledes.

Jesus har dött för dem som är skyldiga till "all slags synd och hädelse", och därför är jag också viss om, att han inte skall tillbakavisa dem, som mot sin vilja är fångna under onda tankar. Kasta dig på honom med tankar och allt, och du skall få se, om han inte är mäktig att frälsa dig från dem. Han kan stilla dessa förskräckliga viskningar av fienden, eller han kan låta dig se dem i deras rätta ljus, så att du inte längre måtte plågas av dem. På sin egen väg kan och vill han frälsa dig och slutligen ge dig en fullkomlig frid. Förtrösta endast på honom för detta och för allting annat. Sorgligt förbryllande är den form av vanmakt, vilken ligger i en förmodad brist på kraft att tro. Vi är inte främmande för detta rop:

O, att jag kunde tro,
Då blev allt lätt för mig.
Jag vill, men kan ej - Herre hjälp!
Min frälsning är från dig.

Många förblir under åratal i mörker, därför att som de säger, inte har kraft att ge upp all egen kraft och vila i en annans, nämligen i Herrens Jesu kraft. Det är i sanning en mycket märkvärdig sak, hela denna trons sak, ty människor får inte mycket hjälp igenom att de försöker att tro. Tron kommer inte genom något försök. Om en person talade om något för mig, som hade hänt denna dag, skulle jag inte svara honom, att jag vill försöka att tro honom, utan om jag kunde förlita mig på den persons sannfärdighet, som talade om händelsen, och som sade, att han varit ögonvittne till det, skulle jag genast ta hans uppgift för sann. Men om jag inte ansåg honom vara sann, skulle jag naturligtvis misstro honom, men det skulle inte vara något försök beträffande den saken.

Då nu Gud i sitt heliga ord förklarar, att det finns frälsning i Kristus Jesus, måste jag antingen tro honom genast eller göra honom till lögnare. Säkerligen skall du inte vara tveksam, om vad som är den rätta vägen i detta fall. Guds vittnesbörd måste vara sannfärdigt, och vi är därför förpliktade att genast tro på Jesus.

Den sanna tron
Men möjligen har du försökt att tro alltför mycket. Nåväl, käre vän, begär inte stora ting. Var nöjd med att ha en tro, som kan omfatta denna enda stora sanning: "Medan vi ännu var svaga har Kristus, när tiden var inne, dött för ogudaktiga." Han utgav sitt liv för människorna, då de ännu inte trodde på honom eller ens var i stånd till att tro. Han gick i döden för dem, inte då de var troende, utan då de var syndare. Han har kommit i världen för att göra dessa syndare till troende och heliga, men då han dog för dem, såg han dem i ett tillstånd av ytterlig svaghet. Om du nu håller dig till den sanning, att Kristus har dött för ogudaktiga, och tror - på det, skall denna tro frälsa dig, och du kan gå i frid.

Om du vill anförtro din själ åt Jesus, som dött för ogudaktiga, skall du, även om du inte skulle kunna tro allting eller kunna försätta berg eller göra några andra underbara trosgärningar, likväl vara frälst. Det är inte den starka tron utan den sanna tron som frälser, och frälsningen ligger inte i tron utan i Kristus, på viIken tron förtröstar. En tro blott som ett senapskorn skall föra dig till frälsning. Det är inte måttet av tro, utan uppriktigheten i tron, som är den viktiga punkten. Säkerligen kan en människa tro, vad hon vet är sant, och då du vet, att Jesus är sannfärdig, så kan du, min vän, också tro på honom.

Korset, som är föremålet för tron, är även genom den Helige Andes makt grunden till densamma. Stanna och betrakta den döende Frälsaren, tills tron otvunget springer upp i ditt hjärta. Det finns ingen plats, så ägnad att skapa tro, som Golgata. Luften på detta heliga berg bringar hälsa åt den bävande tron. Många själar kan instämma i denna sångares erfarenhet:

När jag dig i kval och smärta
hänga ser på korsets träd,
o, då tror jag i mitt hjärta, Herre,
att för mig du led.

Jag kan inte överge min synd

"Ack!" klagar åter en annan, "min brist på kraft ligger egentligen i att jag inte kan överge min synd, och jag vet, att jag inte kan gå till himmelen och ha min synd med mig." Det gläder mig, käre vän, att du vet detta, ty det är alldeles sant. Du måste skilja dig från synden, om du skall kan bli förenad med Kristus. Påminn dig den fråga, som for igenom den unge Bunyans sinne, då han en söndag var sysselsatt med sina lekar i det gröna: "Vill du behålla dina synder och gå till helvetet, eller vill du avstå ifrån synden och gå till himmelen?"

Detta bringade honom till allvarlig eftertanke. Och detta är även en fråga, som varje människa har att besvara, ty det är inte möjligt att fortsätta i synden och ändock gå till himmelen. Detta kan aldrig förenas. Du måste antingen överge synden eller överge hoppet. Du svarar måhända: "Ja, jag är nog villig att lämna synden, och viljan har jag, men att göra det goda kan jag inte, synden behärskar mig, och jag har ingen kraft att strida emot den."

Käre vän, om också du är utan kraft, är detta bibelord likväl sant: "Medan vi ännu var svaga, har Kristus, när tiden var inne, dött för ogudaktiga." Kan du likväl tro detta? Om också åtskilligt tycks motsäga detta, vill du dock tro på det? Gud har sagt det, och det är ett faktum, håll därför fast vid det, så vitt livet är dig kärt, ty ditt enda hopp ligger i det. Tro då detta och förtrösta på Jesus, och du skall snart finna kraft att slå ned din synd; men skild från honom skall den starkt beväpnade fienden för evigt hålla dig bunden som sin slav.

Själv kunde jag aldrig ha övervunnit min egen syndfullhet. Jag försökte väl, men jag misslyckades. Mina dåliga anlag var alltför många och alltför mäktiga för mig, till dess jag äntligen, i tron på att Kristus dött för mig, kastade min syndiga själ på honom, och då erhöll jag en övervinnande kraft, med vilken jag kunde besegra mitt eget syndiga jag.

Älska och tjäna honom
Läran om korset är mäktig att slå ned synden, liksom de gamla krigarna med sina ofantliga tveäggade svärd mejade ned sina fiender med varje hugg. Det finns ingenting som i segerkraft kan liknas vid tron på syndares vän; hon övervinner allt ont. Om Kristus har dött för mig, ogudaktig som jag är, och utan kraft som jag är, kan jag inte längre leva i synden utan måste uppväcka mig själv till att älska och tjäna honom, som har återlöst mig. Hur kan jag väl ta det lätt med det onda, som dödat min bäste vän? Jag måste vara helig för hans skull. Hur kan jag väl leva i synd, då han lidit döden för att frälsa mig från den?

Se här, vilken härlig hjälp det är för dig, då du är utan kraft, att veta och att tro, att Kristus, när tiden var inne, dött för sådana svaga och ogudaktiga varelser som du, Har du tillägnat dig denna sanning ännu? Det är dock så svårt för vårt förmörkade, fördomsfulla och otrogna sinne att se evangeliet i sitt rätta ljus. Många gånger, då jag predikat, har jag tänkt att jag framlagt evangeliet så klart, att själva näsan på en människas ansikte inte kan synas tydligare, och likväl har jag märkt, att till och med intelligenta åhörare inte förstått, vad som menas med dessa Herrens ord: "Vänd er till mig och bli frälsta."

De omvända brukar vanligen säga, att de inte förstod evangeliet förrän den och den dagen, fastän de förut i åratal hört det förkunnas. Evangeliet är okänt för människorna, inte av brist på förklaring, utan i saknad av personlig uppenbarelse, men denna uppenbarelse är den Helige Ande villig att ge åt var och en, som ber om den. Likväl ligger, sedan den blivit given, totalsumman av hela den uppenbarade sanningen i dessa ord: "Kristus har dött för ogudaktiga."

Jag har ingen fasthet

Åter andra beklagar sig över sig själva: "Min svaghet ligger i, att jag inte tycks ha någon fasthet i mitt sinne. Jag hör ordet på söndagen, och jag tar intryck av det, men under veckan råkar jag i dåligt sällskap, och de goda intrycken försvinner. Mina arbetskamrater tror inte på någonting, och de säger så många förskräckliga saker, och jag vet inte hur jag skall svara dem, utan finner mig snart alldeles nedtryckt."

Jag känner mycket väl till denne "lättböjlige", och jag bävar för honom, men på samma gång förtröstar jag på, att om han är verkligt uppriktig, så kan även hans svaghet mötas av gudomlig nåd. Den Helige Ande kan driva ut människofruktans onde ande, han kan göra ynkryggen modig. Kom ihåg, min stackars vacklande vän, att du inte får förbli i detta tillstånd. Det går inte an att behandla dig själv så lågt och så uselt. Stanna och betrakta allvarligt dig själv, och se till, att du inte liknar en groda under en harv, som av fruktan för sitt liv varken vågar röra sig eller stå stilla. Ha mod att vara självständig. Detta är inte endast en andlig sak, utan även något som angår vanlig manlighet.

Jag skulle vilja göra mycket för mina vänners skull, men att gå till helvetet för att behaga dem, vore verkligen mer än jag skulle våga. Det kan vara gott och väl att göra det eller det för gott kamratskaps skull, men det vore alltför dyrköpt att förlora Guds vänskap, för att bibehålla ett gott förhållande med människor. "Jag vet detta mycket väl" säger man, "men ändå kan jag inte fatta mod; jag vågar inte visa mina färger; jag kan inte vara fast." Nå väl, även till dig har jag samma text att framhålla: "Medan vi ännu var svaga, har Kristus, när tiden var inne, dött för ogudaktiga."

Om aposteln Petrus nu vore här bland oss, skulle han säga och bekräfta: "Herren Jesus har dött för mig även då jag var en så svag och usel varelse, att jag av fruktan för en tjänsteflicka, som vaktade elden på översteprästens gård, kunde gå ända dithän att jag ljög, ja, till och med svor på, att jag inte kände min Herre." Ja, Jesus har även dött för sådana, som förnekade honom och flydde från honom. Fatta ett fast grepp om denna sanning: "Kristus har dött för ogudaktiga, medan de ännu var svaga."

Dö från ditt gamla syndaIiv
Detta är den rätta vägen att komma ifrån din feghet, vari du nu är nedsjunken. Låt dessa ord: "Kristus har dött för mig" vara inskriven i din själ, och du skall snart vara färdig att dö för honom, dö från ditt gamla syndaIiv. Tro blott fast och visst, att han lidit i ditt ställe och för din räkning samt framburit åt Gud en full, sann och tillfredsställande försoning. Om du verkligt tror detta faktum, så skall du bli nödgad att i ditt hjärta bekänna: "Jag kan inte blygas för honom, som har dött för mig."

En full och fast övertygelse om denna sanning skall utrusta dig med ett oförskräckt mod. Betrakta blott de heliga under martyråldern! Under kristendomens första dagar, då minnet av Jesu oändliga kärlek ännu levde i hela sin friskhet inom församlingen, var människorna inte endast villiga att dö för detta namns skull, utan sökte till och med därefter, och hundratals människor inställde sig självmant vid domstolarna som Kristi bekännare.

Jag vill härmed inte säga, att de handlade visligen i att således själva uppsöka en grym död, men det bekräftar likväl mitt påstående, att känslan av Jesu kärlek lyfter själen över all fruktan för vad människor kan göra oss. Varför skulle då inte detta kunna frambringa samma verkan hos dig? O, att tanken på denna i allt överträffande kärlek nu måtte inge dig ett modigt beslut att öppet ställa dig på Herrens sida och att vara hans efterföljare intill änden!

Må den Helige Ande hjälpa oss till att således komma långt i tron, och allt skall bli väl!

---

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

<< Tillbaka

© minfrid.se | Minfrid startsida | Om | Kontakt e-post