Livet med Jesus
Den helige Ande
Bönen - samtal
Sinnets förnyelse
Guds ord/ budord
Att bli frälst
D.L Moody
C.H Spurgeon
Ondskan
Om Min Frid
Intressant
Nya sidor
Sajtkarta
Startsidan

Min Frid >>Spurgeon >> Allt av nåd - Varför är vi frälsta genom tron?

10. Varför är vi frälsta genom tron?

Av C.H Spurgeon 1892

Tron bringar oss i förbindelse med Gud

Det tillkommer oss att vara mycket försynta i besvarandet av en sådan fråga, ty Guds vägar är inte alltid sådana att de kan förstås, inte heller är det oss tillåtet att övermodigt utfråga dem. Ödmjukt måste därför vårt svar vara, och vi säger, att så vitt vi kan förstå, har tron blivit utvald som nådens kanal, eftersom trons natur är lämplig att vara den mottagande.

Antag att jag vill ge en tiggare en allmosa. Jag lägger den då i hans hand och varför? Det skulle väl knappast vara lämpligt att sticka den i hans öra eller lägga den på hans fot; handen syns vara gjord endast för att motta. Således är i vår andliga organism tron skapad i det ändamålet att vara den mottagande, den är människans andliga hand och därför lämplig som medlet att ta emot nåden.

Jag skulle vilja göra detta riktigt klart för min läsare. Då tron tar emot Kristus, är detta en lika enkel handling, som då ditt barn tar emot ett äpple av dig, då du räcker fram det och lovar att ge det äpplet, om det kommer till dig för att ta emot det. Tron och mottagandet rör här blott ett äpple, men de utför samma handling, som tron gör med avseende på vår eviga frälsning. Vad barnets hand är i förhållande till äpplet, det är tron i förhållande till Kristi fullkomliga frälsning. Barnets hand varken gör eller förbättrar eller förtjänar äpplet, den endast tar emot det, och således är tron utvald av Gud att vara mottagare av frälsningen, därför att den inte gör anspråk på att skapa denna frälsning eller att på något sätt hjälpa till med det, utan ödmjukt nöjer sig med att endast ta emot den.

"Tron är den tunga som tigger om förlåtelse, den hand som tar emot, och det öga som ser denna förlåtelse, men inte det pris, för vilket man köper den." Tron för aldrig sin egen talan, utan den stöder hela sin bevisföring på Jesu Kristi blod. Den är en god tjänare till att föra Herrens Jesu rikedomar till själen, eftersom den bekänner varifrån den hämtar dem och erkänner, att det är nåden allena, som betrott den dem.

Utan berömmelse
Tron är vidare otvivelaktigt utvald, därför att den ger all ära åt Gud. Det är av tro, på det att det måtte vara av nåd, och det är av nåd, på det att det inte måtte vara någon egen berömmelse, ty Gud kan inte fördra högmod. "Han känner den högmodige fjärran ifrån" och har ingen önskan att komma dem närmare. Han vill inte ge frälsning på ett sätt, som skulle framkalla eller nära vårt högmod. Paulus säger: "Inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig." Nej, tron utesluter all egen berömmelse. Den hand, som tar emot en allmosa säger inte: "Man bör tacka mig för att jag tar emot gåvan," detta vore ju orimligt; och då handen för brödet till munnen, säger den inte till kroppen: "Du bör tacka mig, för att jag föder dig."

Det är en mycket enkel, fastän mycket nödvändig sak, som handen utför, och den tillskansar aldrig sig själv äran för vad den gör. Således har Gud utvalt tron till att motta hans nåds outsägliga gåva, eftersom den inte kan tillskriva sig själv någon förtjänst, utan i ödmjukhet och tillbedjan motta allt som nådegåvor ur den barmhärtige Gudens hand. Tron sätter kronan på det rätta huvudet, och därför brukade Herren Jesus sätta kronan på trons huvud och säga: "Din tro har frälst dig; gå i frid."

Förbindelse med Gud
Tron är vidare utvald av Gud till en frälsningens kanal, då den blir ett säkert medel att sammanlänka människan med Gud. Då människan förtröstar på Gud, så är detta en föreningspunkt mellan Gud och människan, och denna förening tillförsäkrar henne välsignelse. Tron frälser oss, medan den kommer oss att hålla oss intill Gud och således bringar oss i förbindelse med honom.

Jag har ofta använt följande bild, och jag måste åter här använda mig av den, då jag inte kan tänka ut någon bättre: Jag har hört berättas, att för några år sedan, hade en båt kantrat ovanför Niagarafallen, och att två män, som blivit stjälpta överbord, hastigt fördes nedåt av strömmen, då några personer på stranden lyckades att kasta ut ett rep till dem, vilket de båda ivrigt grep tag i.

Den ena av dem höll sig alltjämt troget fast vid repet och blev lyckligt uppdragen på land, men den andra släppte taget om repet i sin ovishet, då han fick se en stor bjälke komma flytande, och hängde sig fast vid bjälken, som var större, och därför synbarligen säkrare att hålla sig fast vid. Men ack, bjälken störtade med den arme mannen utför det brusande fallet ned i den ofantliga avgrunden, för att det inte fanns någon föreningslänk mellan bjälken och stranden. Bjälkens storlek var därför till ingen nytta för honom, som höll sig fast vid den, ty det behövdes ovillkorligen en förbindelse med stranden för att bringa honom i säkerhet.

Således, då människan förtröstar på sina goda gärningar eller på det yttre bruket av nådemedlen, eller något eget vad det än må vara, skall hon inte bli frälst, därför att det inte finns något samband mellan henne och Kristus; men tron, om den än kan liknas endast vid ett svagt rep, är i den Allsmäktige Gudens hand på den trygga stranden, och en oändlig makt drar till sig den förenande linan samt frälser således människan från undergång. O, vilken välsignelse ligger inte i tron, då den förenar oss med Gud!

I alldagliga ting ligger en viss slags tro

Vidare är tron utvald, eftersom den är drivfjädern till goda gärningar. Även i alldagliga ting ligger en viss slags tro till grunden för allt. Jag undrar om det vore för mycket att säga, att vi aldrig gör något utan en viss slags tro? Om jag går tvärs över golvet gör jag det, då jag tror att mina ben skall bära mig. En människa äter, därför att hon tror att födan är nödvändig för henne, hon sköter sitt yrke därför att hon tror på pengarnas värde, och hon godtar en växel, för att hon tror att banken skall lösa in den. Columbus upptäckte Amerika, då han trodde, att det fanns en annan kontinent bortom havet, och pilgrimsfäderna koloniserade den, därför att de trodde, att Gud skulle vara med dem på dessa klippiga kuster.

De flesta stora handlingar har blivit födda genom tro, ty tron verkar i underverk till gott eller ont, genom den människa i vilken den bor. Tron är i sin naturliga form en allrådande makt, som ingår i alla slags mänskliga handlingar, och möjligen borde den, som hånar tron på Gud, vara en person, som i ond form har den största tro; han bevisar i sanning i vissa fall en lättrogenhet som skulle vara löjlig, om den inte vore skamlig. Gud ger frälsning genom tron, då han genom att skapa tron hos oss, sätter i rörelse drivfjädern till våra känslor och till våra handlingar.

Han har så att säga tagit det elektriska batteriet i besittning och kan nu leda den heliga strömmen till alla delar av vår varelse. Då vi tror på Kristus och hjärtat blivit Guds egendom, är vi frälsta från synden och uppväckta till ånger, till helighet, till flit och bön och allt annat gott. "Vad oljan är för hjulet, vad lodet är för klockan, vad vingarna är för fågeln och vad seglen är för skeppet, det är tron för alla heliga plikter och goda gärningar." Ha blott tro och alla andra nådegåvor skall följa med den och framledes tillflöda dig.

Kärlek i känsla och gärning
Tron har vidare makt att vara verksam genom kärleken, den föranleder kärlek till Gud och drar hjärtat till allt, vad som är gott. Den som tror på Gud skall utom allt tvivel även älska Gud. Tron är en handling av förstånd, men den utgår även från hjärtat. "Med hjärtat tror man och blir rättfärdig", och därför ger Gud frälsning genom tron, då den bor vägg i vägg med kärleken, och kärleken är i sin ordning nära släkt med och amma till varje helig känsla och gärning. Kärleken till Gud är lydnad; kärleken till Gud är helighet. Att älska Gud och att älska sina medmänniskor är att vara lik Kristi bild, och detta är frälsning.

Dessutom skapar tron även frid och glädje. Den som äger tro, han har även frid och är stilla, glad och lycklig, och detta är en förberedelse till himmelen. Gud ger alla himmelska gåvor åt tron av det skälet bland andra, att tron verkar hos oss det liv och den ande, vilka i evighet skall uppenbaras i den högre och bättre världen. Tron förser oss med vapen för detta livet och uppfostrar oss för det tillkommande. Den sätter en människa i stånd till att både leva och dö utan fruktan, den förbereder oss för både verksamhet och lidande, och därför har Herren utvalt den som det mest passande medium att tillföra oss nåden och därigenom förbereda oss för härligheten.

Visserligen gör tron för oss, vad ingenting annat kan göra. Den ger oss glädje och frid och gör oss skickliga att ingå i Herrens vila. Varför söker då människorna att vinna frälsning genom andra medel? En av våra gamla heliga säger: "En dåraktig tjänare, som fått tillsägelse att öppna en dörr, sätter sin axel mot den och trycker på med hela sin styrka, men dörren ger inte vika, och han kan inte komma in, hur mycket kraft han än använder. En annan kommer med en nyckel och låser upp dörren ganska lätt och går in igenom den. Således trycker även de på, som vill bli frälsta genom sina egna gärningar, av alla sina krafter fruktlöst på himmelens port, men tron är den nyckel, med vilken porten genast öppnas."

Käre läsare! vill inte du använda denna nyckel? Herren bjuder dig att tro på hans käre son, och därför bör du även göra det, och om du så gör, skall du leva för evigt. Är inte detta evangeliets löfte: "Den som tror och blir döpt skall bli frälst?" Mark 16:16. Vad har väl du att invända mot en frälsningsväg, som framställer sig själv såsom upprunnen ur den nåderike Gudens visdom och barmhärtighet?

---

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

<< Tillbaka

© minfrid.se | Minfrid startsida | Om | Kontakt e-post