Min Frid >> Spurgeon >> Predikningar >> Bered dig att möta din Gud

Bered dig att möta din Gud

Predikan av C.H Spurgeon 1870

Bered dig, Israel, att möta din Gud. Amos 4:12

En plantering med vinrankor som möjligen Adam en gång skötte

Kanske Adam gick och kvistade vinrankor
Foto: Dora Pete - Ungern

I Amos dagar hade Gud på olika sätt tillrättavisat hans folk Israels synd. Han hade försvagat dem med hunger och svärd. Han hade hållit tillbaka regnet. Han hade frambringat pest över dem i Egypten. Han lät dem drabbas av sot och rost på odlingsmarken och i trädgårdarna och han lät ödeläggelse drabba dem, liksom Sodom och Gomorra. Ändock framhärdade de i deras uppror.

Uppmaningens olika toner, budskap och befallning

Därför förklarar han att det inte skall sändas dem fler budbärare och han inte skall skjuta fler av hans långtgående pilar, men att han själv, skall komma i sin egen Person för att gripa in mot dem.

Guds handlande med trotsiga människor är först att tillrättavisa och övertala dem med mjuka, milda och ömma ord. Dessa ord upprepas många gånger vilka åtföljs av nådens tecken och ömhet. Så småningom utbyter han dessa ömma ord till mer blandade ord av hotelser. Han börjar förebrå dem med varför de vill tvinga honom till detta. Varför vill de dö? Varför vill de bringa olycka över dem själva? Sedan; om dessa ord inte har någon inverkan på dem går han till angrepp, men hans slag faller mjukt först. Om likväl dessa är otillräckliga, förökas slagen i styrka och slutligen förgör han dem med ett grymt slag som sårar dem svårt. Om syndare efter detta likväl förblir styvsinta, förvandlas Herrens långmodighet till vrede och han säger: "Var skall man mer slå er, då ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. Vad skall jag ta mig till med dig? Vad skall jag ta mig till med dig?"

Allt har blivit till ett förfärligt tillstånd när Herren lägger undan sin stav; när han lägger undan bedrövelsen, han sänt som straff och att han själv kommer för att slutföra striden sägande: "Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede och jag skall hämnas på mina fiender." Sådan var Israels ställning i texten. De hade föraktat Guds milda handlande med dem och nu säger han till dem: "Bered er att möta mig; Gud själv, i all fruktan för rättvisan." Profeten kan förstås likt en antydan, utmanandes de stolta rebellerna, att med vapen möta den Gud som de hade ringaktat. Att låta dem bereda sig att slutligen utkämpa striden med honom som de hade gjort till sin fiende, vilkens lagar de ständigt hade gjort uppror emot. "Bered dig," säger profeten, "O, ni lerskärvor, att strida med er Skapare! Ni maskar, att kämpa mot Allmakten."

Som texten nu lyder är den en förfärlig utmaning mot Allsmäktig vrede som slutligen lämnar tronen och rättvisan som blottar sitt tveeggade svärd. Ve, ve, ve, till skrytsamma bespottare på den stora och fruktansvärda dagen! Vi skall nu inte uppehålla oss vid det särskilda avsnittet i texten, inte heller begränsa oss själva till ordens mening som profeten använder den. Vi skall dock så utförligt som möjligt belysa den naturliga innebörden av texten, med förhoppning att sådana allvarsord må uppväcka i någras hjärtan, en ömhet emot Gud och en önskan att bereda sig att möta honom. "Bered dig att möta din Gud." Vi har framför oss en mycket viktig uppmaning och vi skall först betrakta de många toner i vilka den uttrycker sig. För det andra finns det ett allvarligt budskap i dessa ord för de ogudaktiga och för det tredje den viktiga befallning som här ges.

Umgänge med Gud

I. Vi skall först betrakta orden med avseende på dess olika toner då de växlar från allvar till glädje och från fruktan till förtröstan - "Bered dig att möta din Gud."
Det verkar för mig som det inte finns mer glädjande ord under himmelen, än dessa under vissa förhållanden och inte mer allvarliga på denna sida av helvetet, under andra förhållanden. "Bered dig att möta din Gud." Dessa ord kunde ha ljudit genom de gröna lundarna i Paradiset och inte förorsakat någon oro där. Blandade med den ljuva sången från nyskapade fåglar skulle dessa ord endast ha ökat harmonin. Ofta kunde människosläktets fader, där han lutade sig ned på den mossväxta tuvan i sin oskulds lyckliga liv, väckas genom denna heliga uppmaning. Då solen först skingrade mörkrets skuggor och började förgylla de snöklädda höjderna med morgonljus, väcktes Adam av fåglarna i Edens lundar vars tidiga sång hans hjärta tolkade som: "Vakna, du underbara människa och bered dig att möta din Gud."

Då han sedan gick upp på någon grönskande höjd, varifrån han såg ned över landskapet, belyst av Guds härlighet så kunde Adam i helig hänförelse möta sin Gud och i ödmjuk vördnad tala med honom som en vän talar med sin vän. Sedan på aftonen när daggdropparna föll, kunde var och en, säga till den lyckliga människan: "Bered dig att möta din Gud". Mot aftonen kunde i stillhet nattens skuggor ge samma budskap. Vi föreställer oss att änglar kunde komma på de gröna gräsmattorna, beströdda med liljor och stanna där Adam stod och kvistade av någon förväxt vinranka och med vänliga ord påminna honom om att dagens arbete var slut, ty solen gick ned i västerns hav och det var tid för den gynnade varelsen att ha umgänge med Gud.

Det minsta tecken var nog för vår förste fader, därför att höjden av lyckan för honom i Paradiset var närvaron av Herren Gud och Edens floder. Fastän de flöt över guldsand var ingen flod lik den som fröjdade Adams ande, då han hade umgänge med den högste, ty då drack han ur floden med levande vatten som flöt från den store Gudens tron. Människan före fallet hade ingen större glädje, än att vandra med Gud. Det var en himmel på jorden; att sammanträffa och hålla ett hjärtligt och högtidligt samtal med andarnas Fader. Ingen bröllopsmusik har någonsin hörts så ljuv som de glödande ord, vilka våra första föräldrar hörde ibland myrten- och palmlundar i Eden under deras oskuldsfulla dagar, då det sades till dem: "Bered dig att möta din Gud".
Då hade Herren ingen anledning att säga när han gick i Eden och dagen svalkades: "Adam, var är du?" ty den lycklige som han hade skapat till att råda över hans händers verk, väntade på honom som barnet väntar på sin fader, när dagsverket var slut och längtade efter att höra sin faders fotsteg och se hans ansikte. Sannerligen var dessa ord i den fullaste överensstämmelse med Edens glädje: "Bered dig att möta din Gud."

Kallelse till andakt
Bröder; gråt inte över denna förvissnade härlighet likt dem som är utan hopp, ty orden har något av paradisiskt ljud över sig, för dem som är födda på nytt till ett levande hopp, i Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Vi har många av oss; fastän fallna och syndiga och följaktligen bortvända ifrån Gud, blivit förnyade i vårt sinnes ande och nu kommer ofta det välkomnande budskapet, "Bered dig att möta din Gud", i den mest välljudande röst. Det är kallelsen till andakt. Det är morgon och när vi klär oss innan vi går ut i livets kamp, viskar Herrens ängel till oss "Bered dig att möta din Gud" och på våra knän, söker vi hjälp inför Faderns ansikte och ber att få vara i hans beskydd under dagens lopp.

Tro inte att den heliga rösten är tyst ända tills natten kommer. Ack nej, ofta då våra sysslor ger oss en ledig stund hör vi det inre livet, eller om jag så må säga; den helige Ande säger stilla i våra hjärtan "Bered dig att möta din Gud" och i anden tar vi av våra skor och känner att rummet där vi står, är ett heligt rum. Vi kan vara i en verkstad, men vår ande gör den till en katedral, när den har umgänge med den allra högste. Vårt arbetsrum kan vara överfullt av osorterade böcker, tidningar och brev, men det blir med ens ett heligt kapell och allt tycks ställas i ordning då rösten hörs och åtlyds. Kanske är vi ute på sädesfältet, men om rösten säger "Bered dig att möta din Gud", skall det varma hjärtat stå som en präst framför altaret och tillbe i ande och sanning.
Till och med gatorna i den brådskande staden kan bli ett stilla tempel, när hjärtat är högtidligt intaget av tillbedjan, ty förberedelsen att möta Gud innebär inte ombyte av kläder, inte heller av att tvätta händerna. Det ges ett hjärtats renhet och ett påklädande av det vita linnet som är de heligas rättfärdighet, vilket sker i ett ögonblick, då själen står inför Gud; beredd till ett heligt umgänge med honom.

Den helige Andes inre rörelser kallar oss

Sedan är det mina älskade bröder, särskilda stunder då vi förbereder oss till att möta Gud som till exempel på lördagsaftonen. Det känns alltid ljuvt för mig att vid husandakten högtidlighålla den kommande sabbaten och be Herren, att vi kan lägga bort våra omsorger och glömma alla jordiska bestyr och sitta i himmelska platser med vår Fader och Gud, under vilodagen. Jag vet hur sent somliga av er måste hålla sina affärer öppna på lördagar och hur det nästan är söndag innan ni avslutat era sysslor, men jag hoppas likväl att ni känner det som en plikt, att förbereda er för att samlas här genom att först möta Gud i era hem. Jag vill inte att ni kommer hit utan att förbereda er som om det vore nog att endast samlas här, utan jag önskar att se er komma hit med beredda hjärtan och med en helig hunger och väntan. Ta med era harpor som om de redan vore stämda och var redo för en helig sammankomst. Lägg åt sidan ert offer; ha söndagen redo och upplyft era hjärtan.

Ja, förutom sabbaten finns det andra tillfällen, då vi synnerligen påminns om att möta Gud. Vi håller inga helgdagar enligt almanackan, men vi har heliga dagar, som givits oss genom försynen och den helige Ande. Jag menar att det finns tider som är helgade genom heliga minnen, och då vissa omständigheter, sorg och glädje, jord och himmel, även allt inom och utom oss, ges ropet både högt och ljuvt: "Bered dig att möta din Gud". Då avskiljer vi en särskild tid och timme som helgas för ett heligt umgänge. Gud har gjort anspråk på en viss tid varje dag och vi tar hand om den heligt, genom att gå in på vår kammare och stänga dörren.

Den helige Andes inre rörelser kallar oss ofta in i ensamheten - må vi inte försumma att följa den välsignade maningen den älskade inbjuder oss till sitt gästabud och manar oss till ett heligt rum, där gudomlig kärlek uppenbaras. Han ber oss att stanna i klippans klyfta medan Guds härlighet går förbi. Vid sådana saliga stunder - och jag hoppas vi har många sådana - hörs silvertrumpeter av jubel ljuda genom själen, "Bered dig att möta din Gud" och vi säger: "Vi vill gå till örtagårdssängarna och till mirrhamsberget och till rökelsehögen, där den älskade skall uppenbara sig och där det skall ges oss tillträde till konungen."

Bered er att komma efter
Vidare har dessa ord, "Bered dig att möta din Gud" en vemodig betydelse för somliga av mina bröder och systrar som är närvarande, då vi förenar dem med betydelsen av att den troende möter Gud i ett tillstånd utanför kroppen. Kristna får ofta, synnerligen när de blir gamla, höra änglars viskande ord "Bered dig att möta din Gud". Från kroppens ovillkorliga bräcklighet, från den bristande synförmågan, den stapplande gången och de gråa håren, måste en inre stämma höras som säger: "Bered dig att möta din Gud". Tältet håller på att tas ner, repen är lossade och tältpinnarna är inte längre fästa i jorden och snart skall din kropps duk rullas ihop och läggas bort, men du har ett hus som inte är gjort med händer utan som evigt är i himlarna. Skåda dit upp och var redo att bo där. Förbered din ande så att han inte blir naken, utan överklädd med ett hus som är av himmelen.

Mina älskade bröder, jag kan förstå hur det är med er. De älskade vänner, som har varit era kamrater i er barndom och i vuxen ålder ser tillbaka, då de tar sin flykt till de levandes land och säger: "Bered er att komma efter." Och i stället för att vara oroliga över en sådan inbjudan, väntar ni otåligt på den lyckliga tid, när ni skall förenas med den sky av duvor som samlas till de eviga fönstren och finner sitt viloställe hos den älskade. De vänner som är samlade i den övre helgedomen, vinkar till er som uppnått era åttio år och ni känner er dragna till deras sälla gemenskap. Ack, saliga sabbater, då era själars atmosfär är ren och rättfärdighetens sol lyser i all sin kraft och ni bor i landet, det lustiga och tydligt ser det nya Jerusalem och dess kunglige Herre och ni liksom hör en ängel tala: "Bered dig att möta din Gud."

Ibland när sångens toner höjs mot himmelen, känner ni som om ni kunde lyftas upp av dem och gå in genom festporten. Hur högt ljuder väl inte bjudningen vid nattvardsbordet att komma upp till den högsta härligheten. Hur ung jag än är, har även för mig nattvardsbordet lossat mina kablar, sträckt mina segel och gjort mig längtande efter min sista färd som skall göra denna värld till ett främmande land och göra det härliga landet, till vår andes vistelseort. Det måste säkerligen kännas ännu mer på detta sätt för er, mina äldre bröder som har så många vänner på andra sidan vattnet, så många av era mest älskade på andra sidan om Jordan; både er stora erfarenhet och er kropps svaghet måste ofta mana till detta budskaps upprepning: "Bered dig att möta din Gud." För er är budskapet behagligt; ni är borta och längtar hem, ni är barn i skolan och trånar efter er Faders hus.

Många är oförberedda

Men jag måste fortsätta och visa, att dessa ord inte alltid har silverklockornas klang med sig. De är varningsord för de flesta. "Bered dig att möta din Gud." Hur många av er är inte oförberedda! Då jag i går kväll vid åttatiden satt och tänkte på ämnet för denna predikan, hördes en knackning på dörren och en fader bad mig innerligt, att skynda till hans älskade dotters dödsbädd. Jag behövde tiden för min förberedelse, men då hans barn var i ett sådant tillstånd och hon länge hade varit en flitig åhörarinna i Tabernaklet, kände jag min plikt att gå, antingen jag kunde förbereda mig för min predikan eller inte. Jag var glad att få höra den sjukes vittnesbörd. Hon nämnde i vad jag tror var hennes sista stund, att hon inte var helt säker på sin delaktighet i Kristus, men hon gav mig ingen anledning till att tvivla på detta när hon vid mitt avsked sade: "Jag vet att jag älskar Jesus och detta är allt vad jag vet." Åh, tänkte jag, det är allt vad jag vill veta. Om någon av oss alltid vet att han älskar Frälsaren, vad mer vittnesbörd behövs rörande hans själs tillstånd.

Men jag kände mig djupt bedrövad, liksom jag nu gör att så många av er är oförberedda till att dö. Jag ser ofta mina predikningar i sjukrum och jag betraktar predikningar i ett helt annat ljus, än vad många andra gör. Jag skall försöka att predika predikningar som skall passa för de mest allvarliga omständigheter. Jag önskar framställa predikningar som följer dig till sjuksängen och anklagar dig, såvida du inte rättar dig efter dem och tror på Jesus. När du ligger på gränsen till andevärlden skall du anse att all lek med religiösa ting, var ett grymt gäckeri; därför låt mig säga det ömt men mycket allvarligt: "Bered dig att möta din Gud" då jag fruktar att många av er är alldeles oförberedda.

Du har sett andra dö; de talar till dig från sina gravar och de säger: "Så måste även du förvandlas till mull. Var redo, ty den stund du inte känner till, kommer människosonen och kallar dig." Du har haft sjukdom i din egen kropp, du är inte så stark nu som du brukade vara, du har redan genomgått många faror; vad är allt detta, annat än röster från Guds förbarmande som ropar: "Tänk på änden." Du är inte så dåraktig så du tror, att du aldrig skall dö - du vet att du skall dö. Inte heller är du så vanvettig att du tror, att du skall dö som en häst eller hund. Du vet att det finns något efter detta, ett tillstånd där människor skall dömas efter det som de har gjort medan de levde, det må vara ont eller gott; låt mig därför allvarligt påminna dig och överlämna denna uppmaning till ditt begrundande: "Bered dig att möta din Gud."

Anden återgår till Gud
Låt mig säga er än en gång, att detta som inte har mycket melodi i sig som jag nu har framställt, skall snart bli hört i de ogudaktigas öron som en sista kallelse och då skall det inte ha någon musik i sig, utan ett förskräckligt trumpetljud som skall jaga bort allt hopp: "Bered dig att möta din Gud." Den kallelsen skall komma till var och en av er, ni oomvända människor och då den kommer, ges inget uppskov. Sänd efter den skickligaste läkaren och han skall inte kunna avlägsna med enda timme, utförandet av Guds dödsdom. "Bered dig att möta din Gud" betyder då, att den och den stunden skall anden återgå till Gud som gav den. Det ges ingen undanflykt från den kallelsen; ingen annan kan då dö i ditt ställe. "Bered dig att möta din Gud" skall säkert nå dig, min åhörare.

O, vad jag önskar att du var beredd på detta! Du måste möta din Gud som du har glömt under alla dessa år, den Skapare, vars röst du ringaktat, den Uppehållare, vilken du inte har gett någon erkänsla, den Konung vars namn du måhända har smädat. Du har förnekat hans tillvaro, men du måste möta honom. Något undantag från detta ges inte och inför hans domstol måste du ställas. Beredd eller inte, måste du vid dombasunens ljud uppstå och uppenbaras inför honom.

Vi klandras ofta för att vi använder för starka och förskräckliga ord med avseende på den kommande världen, men vi skall dröja med att ändra vårt sätt, ty vi tror i sanning, att om vi kunde tala åskdunder och vår blick var en åskblixt och om det rann blod i stället för tårar ur våra ögon så kunde ingen stämma, inga ord, inga kroppsrörelser eller bilder av fasa, överdriva den själs förskräckliga tillstånd som har förkastat evangelium och blivit överlämnad åt rättvisan. "Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer."

Kom ihåg hans egna ord: "Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning." Vissa profeter kommer ibland till oss med behagliga ting och bedrar folket med föreställningar om att den kommande domen inte skall bli förskräcklig, utan skall sluta med en evig sömn. Men jag kan inte instämma i något sådant. Jag måste förkunna min mästares sanning och min mästares ord.

O, ni ogudaktiga, ert straff skall aldrig upphöra, ty han har sagt: "Dessa skall gå bort i evig pina." Ert elände skall inte har något slut då han som inte kan ljuga försäkrar: "Röken av deras plågor stiger upp från evighet till evighet." Ni skall få höra från Jesu läppar att på domens dag förkunnas antingen evig salighet eller evig pina och inget annat. Give Gud, att ni inte åter vågar synda, med tanken på att synd är en småsak och att både ni och den, skall snart upphöra att finnas till. Själva naturen lär er att själen skall leva för evigt. Ack, gör den inte för evigt till en ruin, dra inte fördärv över er från Herrens ansikte och från hans makts härlighet. Således har vi lyssnat till de olika ljuden av dessa ord och jag lämnar dem åt er.

Du måste möta din Gud

II. För det andra finns det ett allvarligt budskap i dessa ord för de ogudaktiga, då här sägs "Bered dig att möta din Gud".
Jag önskar att jag kunde få fatt på varje otrogen Mr, varje person vars hjärta inte är rätt inför Gud och personligen tala med honom, liksom förr profeten talade till Jerobeams hustru och sade: "Jag är sänd till dig med ett hårt budskap." Och detta hårda budskap är, att du snart skall möta din Gud. Du skall möta honom. Du har på något sätt färdats genom denna värld utan att sammanträffa med honom. Han finns överallt, men du har inte försökt att få se honom. Han har mättat dig och du har levt och varit försörjd och haft din tillvaro i honom, men du har försökt att bedåra dig själv så att du ännu aldrig förnummit honom. Du skall snart få förnimma honom. Då anden lämnar kroppen skall din själ se med ögon som är mycket tydligare än de du nu har, ty du skall börja att se den andliga världen vilken nu är dold för dig och det högsta och förnämsta du skall se, är Gud.

Nu säger du i ditt hjärta: "Ingen Gud", därför att tanken på Gud är motbjudande för dig. Du skulle inte synda som du gör om du besinnade, att det allseende ögat är i rummet, ja, i ditt eget hjärta. Besinna att du inte kan driva bort tanken på Gud, ty du skall möta honom ansikte mot ansikte. Inte blott tanken på Gud, utan Gud själv i sin egen person skall du möta i dödsstunden; du skall tvingas möta honom nära och inte betrakta honom på avstånd, utan möta honom, så att hela hans stora härlighet skall inverka på dig som elden förtär halmen, ty vår Gud är en förtärande eld. Hans helighet skall bli till vrede mot din synd, inte en vrede samlad på långt avstånd, utan vrede som skall komma dig nära och förtära dig. Det skall bli ett oundvikligt möte, vilket du inte kan fly ifrån.

Du kan lätt dra dig ifrån dina medmänniskor som du inte vill träffa, men du kan inte fly ifrån Gud. Morgonsolens strålar kunde inte föra dig så hastigt som Herrens högra hand kan röras, havets djup kan inte dölja dig och natten skall bli till ljus omkring dig. Varken himlens höjder eller avgrundens djup, kan dölja dig för honom. Du måste ansikte mot ansikte möta din Gud och det skall bli ett personligt möte. Gud och du allena skall mötas. Om änglar eller tiotusentals av dina syndiga jämlikar är där så skall du likväl komma ensam. Du måste möta Gud, du, du. O, min älskade åhörare, det är illa att detta skall vara ett hårt budkap för dig, ty om du vore vad du borde vara så skulle det vara en glädje för dig att tänka, att du skall vara hos honom och vistas i hans närhet. Men, oomvänd som du är, kan inget vara mer förskräckligt än detta och du må göra vad du vill och du må dra bort ditt hjärta så mycket du kan, du skall likväl en gång ställas fram inför Gud.

Gud, den allseende
Tänk en stund på vem du har att möta. Du måste möta din Gud. Det är en förolämpad rättvisa du måste möta, vars lag du har brutit, vars straff du har förlöjligat; denna förtörnade rättvisa med sitt dragna svärd måste du möta. Du måste möta Gud, du måste rannsakas av den allseende. Han som har sett ditt hjärta och läst dina tankar, upptecknat dina böjelser och kommit ihåg dina fåfänga ord, måste du möta; han som opartiskt urskiljer allt, allt, måste du möta, de ögon som aldrig bedras, den Gud som ser genom hyckleriets slöja och alla hemliga undanflykter. Du skall inte kunna göra dig bättre, än du har varit. Du skall möta honom som läser dig som en människa läser en bok, hon håller framför sina ögon. Du måste möta den helige.

Du har inte alltid känt dig lycklig på jorden, när du har träffat heliga människor; du kunde inte uppföra dig som du var böjd att göra i deras närhet, de var besvärliga för dig, men vad skall det bli när du måste möta den omätligt helige Guden själv? Det skall bli ett sådant möte med den trefaldigt helige Guden som då slagget möter guldsmedens eld eller halmen träffas av lågan. Du skall även möta den förolämpade barmhärtigheten och kanske detta möte blir det förskräckligaste av allt, då ditt samvete skall påminna dig om att du var bjuden till omvändelse och uppmanad att omfatta Kristus, att du var allvarligt bjuden till att bli frälst, men du förhärdade dig och ville inte låta dig bevekas. O, syndare, lika mycket som Gud nu är långmodig mot dig, lika mycket skall han då vara vred på dig. De som avvisar hans nåds varning skall känna hans vredes förskräckelse. För ingen skall det bli så svårt att möta Gud i sin rättvisa som för dem, vilka inte har mött honom i nåd - hämnden intar den avvisade barmhärtighetens plats.

Gud give, att du aldrig finge känna, vad det vill säga att möta en skymfad kärlek, en avvisad barmhärtighet och en mildhet förvandlad till vrede. O, syndare, om du skall möta din Gud sådan du nu är, så skall du finna honom som en evig sanning som uppfyller varje hotande ord, i lag och evangelium. Du skall få erfara i din egen person fullbordandet av varje förskräckligt ord han har talat. Besinna att du skall möta den allsmäktige, vilken du inte kan stå emot mer än röken kan stå emot vinden eller bränslet elden. Då skall du få erfara hur Gud kan straffa och du skall inte finna honom vara en svag och darrande Gud, utan allsmäktig, som använder sin makt till att förgöra sina motståndare som har vågat att sätta sig emot hans majestät.

Således har jag framhållit några få tankar på ett mycket svagt sätt, men de bör även om orden har varit ofullständiga, ha sin egen kraft i sig. Jag ber till Gud den helige Ande, att du, min älskade åhörare, må bereda dig till att möta din Gud. Må Gud göra dig redo för det som skall komma att ske!

Jesus - vår förebedjare och försvarare

III. Den sista punkten är denna. Här är en viktig befallning - bered dig att möta Gud.
Hur kan en människa vara beredd att möta Gud? Är du beväpnad för att möta honom som om det gäller en strid? Vem är så dåraktig att han tror sig kunna med tusen, möta honom som kommer med tiotusen? O, du rebell, det blir en hopplös kamp för dig. Det är höjden av dårskap att tro sig kunna strida mot Gud. Underkasta dig, därför att motståndet är fruktlöst. Långt bättre är att som syndare, bereda sig att möta Gud. Vi är nu som fångar som väntar på rannsakningen, budet har kommit att domaren är färdig och vi skall möta honom som fångar. Förr eller senare skall det bli vårt öde att komma inför domaren.

Vilket är nu mina bröder; det rätta sättet att göra oss beredd till att möta domaren? Kan någon förklara sig "icke skyldig" då är din förberedelse gjord, men det finns ingen ibland oss som vågar tänka så. Vi har syndat, o Gud och vi bekänner det. Hur kan vi då förbereda oss? Antag att vi sätter oss ned och undersöker vår ställning. Kan vi begära uppskov? Kan vi be om ursäkt och mildring eller hoppas på att undkomma genom ett löfte om bättring framledes? Nej, låt oss ge upp alla dessa försök. Vi har avvikit med vett och vilja och vi skall göra det på nytt och det tjänar inget till, att försöka med något försvar som vi grundar på oss själva. Hur kan vi då göra oss beredda att möta Gud?

Jo, lyssna. Det finns en försvarare, och det är skrivet: "Om någon syndar, så har vi en försvarare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig." Låt oss sända bud efter honom. Vi stackars fångar som ligger och väntar i våra celler, sänder bud efter Jesus, Guds son, att vara vår förebedjare och försvarare. Förstår han vår sak? O, att han ville tala i våra själars sak och bli vår målsman för att träda fram inför Gud, i vårt ställe. Ja, han vill åta sig detta och bli vår försvarare, ty han har sagt: "Den som kommer till mig, skall jag inte kasta ut." Låt oss då vända oss till honom och säga: "Jesus, åta dig vår sak." Vill ni göra detta? O, jag ber till Gud, att ni måtte göra detta. Där ni sitter på dessa bänkar kan ni försäkra er om denne store försvarares tjänst. Ropa i era hjärtan: "Du Davids Son, åta dig mig och min sak."

Bekännelse av synder
Nåväl, anta att vi nu har överlåtit allt i hans hand och att han som kallas "underbar", har blivit antagen till att tala i vår sak; vad kan sedan göras? Först bjuder han oss till att bereda oss för att möta vår Gud, genom att genast inta vår verkliga ställning som syndare. Låt oss erkänna oss skyldiga. Låt oss avlägga en full och ödmjuk bekännelse. Vi kan inte bli frälsta genom Kristus, såvida vi inte vill göra det han bjuder oss. Tron är verklig endast så långt som den är ödmjuk. En av de första evangeliska uppmaningar som Jesus ger oss, är att vi bekänner våra synder. O, att vi ärligt erkände oss skyldiga, då våra synder är hinder för oss och vi bör av allt vårt hjärta bekänna dem, då synden är ond och bitter och har förorsakat oss ett förskräckligt fördärv.

O, du store försvarare, om du råder oss att erkänna oss skyldiga, så gör vi detta med många tårar och förkrossade hjärtan. Vi erkänner att allt vårt hopp vilar på ditt förbarmande, därför att vi har inget av egen förtjänst. Som förlorade och hjälplösa ropar vi: "Förbarma dig över oss syndare!" Men sedan? Jo, då skall den store försvararen åta sig att försvara oss, vilket skall förekomma varje anklagelse emot oss. Då vi har erkänt oss skyldiga, vet han likväl, hur han skall försvara oss inför den stora domstolen med lagliga skäl, för att avvärja allt straff.

Och vilka skäl anför han? Här är hans skäl: "Min Fader," säger han, "jag har stått i deras ställe, som har överlåtit sin sak åt mig och som har erkänt sig skyldiga inför din domstol. Jag led för deras synder, jag bar din rättvisas vrede för att de skulle evigt undgå att bära den. Jag tillfredsställde din lag i deras ställe. Jag gör anspråk på att de gå fria." Det eviga majestätet godtar hans skäl. O, bröder och systrar, om er sak är i Kristi händer och ni erkänner er skuld, så kan ni se hur han befriar er, så att ni kan bli redo att möta Gud, då kan ni vädja till Jesu blod, den store ställföreträdarens försoning för syndare och intagna i denna försoning, kan ni framstå som välkomna i den älskade, "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss."

Men ni har inte hört försvararen till slut, ty då han fortsätter att försvara vår sak inför det eviga majestätet säger han: "Min Fader, jag lydde din lag för deras skull, jag höll den till punkt och pricka, jag vördade den och den rättfärdighet som jag förvärvade, har jag överlämnat åt dem, ty allt vad jag har är deras, min rättfärdighet är deras rättfärdighet och de skall framstå som välbehagliga i den älskade." Den store domaren godkänner detta och han mottar i sitt sköte och i sin härlighet, arma själar som hade syndat, men erkänt sig skyldiga och som nu har tillräknats Jesu Kristi rättfärdighet och blivit rättfärdiga genom tron på honom och fått alla sina synder utstrukna.

Ack, ser ni inte älskade vänner, vad det är att bli beredd till att möta Gud? Nu är vår sak god och nu fruktar vi inte för den sista rannsakningen; vår sak ligger i den välsignade försvararens händer, vars talan måste ha framgång. Allt vi nu har att göra är att genom våra handlingar visa, att vi verkligen tror på Kristus. Vi fortsätter med att rättfärdiga vår tro, om vår tro verkligen har rättfärdigat oss. Måtte vi visa uppriktigheten av vår tillit till Kristus, genom helighet i våra liv och genom att hänge oss till hans ära och härlighet. Måtte vi uppväcka all vår kraft och alla våra begär till att i högsta grad bli hans tjänare, leva, verka och arbeta för Kristus, då han har åtagit sig vår sak och skall frälsa oss till det sista.

Alla skall träda fram inför den eviges domstol

Således har jag framställt för er, vad det är att vara beredd att möta Gud, och jag hoppas att många av er skall göra sig redo att möta honom. Och låt mig nu påminna er, att detta ämne över vilket jag har talat i dag, kan vara av mycket större intresse för somliga än ni tror. Det angår oss alla och det är endast en tidsfråga, då alla skall träda fram inför den eviges domstol - men det finns somliga som detta ämne nära berör. Jag hade inte tänkt att predika över denna text. Jag valde den inte, den valde mig. Jag fördes in i denna tankeriktning; jag tvingades till det. Den sjuka kvinnans behov ledde mig in på denna text. Varför skedde det så?

Jag tänker att orsaken är den, att här finns somliga denna dag vilka tar emot den sista ring, de någonsin skall få. Jag är fullt övertygad, att jag ibland mina åhörare och läsare har några, för vilka dessa svaga ord är en pil från den allsmäktige Gudens båge. För andra är detta det sista nådebudskapet och om detta inte träffar dem, sårar dem och driver dem till Kristus, skall inget någonsin kunna göra det. Hädanefter skall de inte mer känna samvetets oro och den helige Andes maning. Kanhända skall somliga av er som nu hör mig, innan kommande sabbatsklockor ljuda, vara i andevärlden och höra utslaget - "Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt."

Om det är så - och det vore svårt för någon här att säga att det inte skall bli så - ty där flera tusen personer sammanträffar, är dödsrisker som människor kallar dem; något man har skäl att frukta. Att jag på ett sådant sätt blev tvingad till att använda denna text, gör att jag känner det som om det låg en profetisk vink i denna. Om det är så, det må vara du eller jag som blivit bestämda att dö denna vecka, så står vi i ett särskilt förhållande till varandra. Kanske skådar jag rätt in i de ögon, vilka aldrig skall se mig innan vi möts på domens dag och om jag inte har varit ärlig mot din själ, så kan du stiga upp bland den stora skaran och säga: "Jag råkade komma in i det där Tabernaklet och lyssna till dig, men du lekte med ditt ämne, du var inte allvarlig nog och därför gick jag förlorad."

Därför skall jag vara allvarlig. Jag vädjar till dig vid den levande Guden, fly den kommande vreden! Det finns så säkert som Herren lever, blott ett steg mellan dig och döden. Fly för att rädda ditt liv! Se dig inte tillbaka! Vänd dig med hela ditt hjärta till Jesus! En korsfäst Frälsare väntar på en förlorad syndare, villig att ta emot honom, villig att ta emot honom nu. Nu kan du inte se mig i ansiktet i en annan värld och säga, att jag inte har talat allvarligt till dig.

O, att de ögonkast vi växlar mellan oss denna stund, må efterföljas på den stora dagen av ett återseende, blandat med känslor av tacksamhet och tillgivenhet, då du och jag skall säga till varandra: lovad vare Gud att vi sammanträffade den heliga sabbatsdagen, för nu skall vi mötas för evigt inför hans tron, "som lever och var död och lever i evighet, och har nycklarna till helvetet och döden". Gud välsigne var och en av er rikligen för Jesu skull. Amen.

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

Relaterade sidor

<< Tillbaka