Min Frid >> Spurgeon >> Predikningar >> Den stora dragningskraften

Den stora dragningskraften

Predikan av C.H Spurgeon

"Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Joh. 12: 32

Korsets dragningskraft
Foto: Rodolfo Belloli - Italien

Vår Herre, Jesu Kristi död måste ha verkat som en gränslös olycka för hans apostlar. Utan tvivel uppfattade de den som deras saks undergång; som ett tungt slag och i högsta grad nedslående. Slå herden så blir fåren förskingrade. Om huvudet krossas, hur går det då med lemmarna? Men Herren undervisade sina lärjungar att detta som tycktes vara så förfärligt, i själva verket var den mest hoppingivande tilldragelsen i hans levnadshistoria.

Jesus drar människor med magneten evangelium

Han försäkrade dem att han just genom sin död skulle fullständigt övervinna mörkrets makter. "Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut." Han tröstade dem ytterligare med förklaringen att i stället för att hans korsfästelse skulle jaga bort människorna från hans lära, skulle den i stället ge den en egendomlig glans och en särskild lockelse. Kristi kors är med all dess vanära och skam inget hinder för hans himmelska undervisnings framgång. Det är tvärtom en ojämförligt kraftig magnet, genom vilken människorna dras till Kristus. Det finns någonting som kallas "korsets förargelse" och denna förargelse har inte upphört, men lyssna inte desto mindre till Mästarens ord: "Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Evangeliums dragningskraft ligger huvudsakligen i korsfästelsen av evangeliums store lärare.

Texten behöver måhända belysas genom läror som som han dolde inom sig själv och genom dess förbundna sakförhållanden. Mörkrets furste hade lockat till sig människors barn genom dragningskraften hos för köttet behagliga villfarelser, smickrande bedrägerier, tjusande förnöjelser, glänsande ståt och utvärtes prakt. Genom sådant hade han dragit människorna till sig. Djävulen ledde människorna som fångar efter sin vilja, förledande dem från det onda till det som var ännu värre. Han förledde den arma, dåraktiga människan till att söka sitt eget fördärv som fisken lockas av ett bete, fåglarna genom lockfåglar och som fartygen lider skeppsbrott, bedragna av falska sken.

En oerhörd malström av det onda hade under flera tidsåldrar sugit in hela folkhopar i sin virvel som seglade på livets hav. Över hela samhällslivets ocean kändes inflytandet av denna det ondas vidunderliga virvelström eller mindre kraftfullt, så att de som undgick dess fasansfulla djup, inte desto mindre hindrades och avleddes från sin kurs och fann det svårt att nå den efterlängtade hamnen; ja, ända till själva ingången till fridens port kunde kraften i denna virvelström tydligt spåras, i det den drog till sig så många människor den kunde. Men så kom Herren Jesus i världen för att framkalla en motsatt dragningskraft och för att sätta i gång en motström.

En magnet från skyn
Jag såg i en syn en hemlighetsfull hand räcka en mäktig, en i allt tilldragande magnet från skyn! Den var av en så underbar kraft, att många av de fartyg som drogs av virveln mot sitt fördärv, plötsligt hejdades i sitt lopp och med ens drogs till magneten och tryggheten! Medan andra; som inte kände dess kraft i samma frälsande utsträckning och till sist blev offer för det onda, inte desto mindre och för en tid, hindrades i deras förtvivlade lopp så att de inte förgicks så hastigt som de annars skulle ha gjort. Ack! Många av dem svettades vid åran och satte alla segel för att slippa från magneten och de som så egensinnigt fördärvade sig själva och förtyngde sig - trots samvetets röst - omkom så mycket eländigare, eftersom de hade föraktat en så stor salighet. Alldeles som det onda mer eller mindre drar alla; på samma sätt drar Jesus Kristus mer eller mindre alla människor, som hör evangelium. Några människor drar han till sig genom sin nåds kraftiga dragande.

Det är dessa "alla" som här menas - några av alla klasser, för alla utgöt han sitt blod, men varhelst hans namn predikas förnimmer även de som inte tror på honom, något av det inflytande kristendomen sprider omkring sig i samhället. Hans namn syrar surdegen och den ljuva doften av hans nardus, fyller med sin vällukt hela huset där han sitter. Det var för att bereda en ny och himmelsk dragningskraft, vilken skulle övervinna ondskans makter, Herren Jesus kom hit i världen för att upphöjas från jorden, inte för sina egna utan för andras synders skull. Han steg ned från härlighetens höjder, påverkad av osjälvisk kärlek, inte därför att det fanns någonting för honom att vinna, utan för att han måtte förlossa oss från orättfärdigheter och rädda oss från förskräckliga faror.

På korset utförde han sitt folks återlösning. Korsfäst i vanära, smärta, övergivenhet och död, utförde han sitt återlösningsverk för hans utvalda, men människorna höll sig ändock på avstånd från sin bäste vän. Detta ligger underförstått i själva texten. Varför skulle de behöva dras till Jesus om de redan varit honom nära? Några stod fjärran ifrån den döende Frälsaren i avsikt att göra hans död till ett ämne för gäckeri och fann till och med orsaker för hån, i hans suckar och dödskval. Vi var alla fjärran från Gud och från Kristus som är Guds fullständiga avbild. Våra onda hjärtan hade staplat höga berg mellan oss och Herren Jesus Kristus. Av naturen förstår vi inte att uppskatta hans kärlek; vi frambär inte till honom den tacksamhet han förtjänar, utan vi går förbi honom som om det inte betydde någonting för oss, att Jesus måste dö.

Det medfödda hatet
Vidare, eftersom människan inte kommer självmant, även fast hon inser vilket nådefullt uppdrag Herren Jesus fått, nedlåter sig vår himmelske vän att själv dra henne. Denna sanning ligger förborgad i texten, att människorna inte blott höll sig på avstånd, utan att de av egen fri vilja inte ville komma till Kristus. Herren gör aldrig något överflödigt verk och vi skulle aldrig fått höra att Kristus drar oss till sig om vi skyndade till honom utan att bli dragna, utan det förhåller sig så att vi håller oss på avstånd från Kristus och tycker om denna ställning, ja, vi gör klyftan ännu större, då vi ger luft åt vårt medfödda hat till det goda och förökar vårt ursprungliga fördärv genom vanans makt.

Följaktligen; då människorna håller sig på avstånd och inte vill komma blir den korsfäste själv, dragningskraften för människorna. Han kastar ut från sig själv, kärlekens linor och det nådefulla tvångets band och binder dessa omkring människors hjärtan samt drar dem till sig genom nådens oemotståndliga tvång. De som av naturen är syndare, vill inte komma till Jesus trots att hans lockelser till och med drar till sig de blinda och väcker upp de döda. Deras hjärtan vill inte smälta fastän sådan ljuvlighet skulle kunna upplösa en diamant och upptända en känsla hos ett isberg. Men Jesus äger en underbar förmåga att locka och vinna människors barn. På samma sätt som ett tveeggat svärd utgår av hans mun, så utgår också från hans hjärta kedjor av guld, genom vilka han binder tusentals villiga fångar vid sig själv.

Enligt vår text verkar denna tilldragande kraft på alla slags människor, nationer, karaktärer och folk. Den kan inte utestängas från de mest avlägsna länder eller från de uslaste av lastens hålor i våra trakter. Här och där har kungar och furstar i tro gett vika för denna kraft, medan skaror av fattiga för vilka evangelium predikats, med kärlek har tagit emot det. Jag tror att det finns många av oss här, tillhörande olika samhällsklasser, som kan intyga sanningen av denna text: "När jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." De unga, de gamla, de rika, de fattiga, de begåvade, de lärda och de okunniga; av dem alla drar Jesus till sig några och på så sätt förvärvar han sig äran att vara den himmelska dragningskraften, för vilken alla hjärtan måste ge efter då han mäktigt drar dem genom sin nåd.
Efter att sålunda flyktigt ha behandlat texten och försökt framlägga för er de tankar den upptänder, skall vi nu tala om vad det är i korset som verkar tilldragande på människan och för det andra, har vi något att säga över den riktning i vilken den korsfäste Kristus drar, samt för det tredje med vilken kraft han drar.

Ställföreträdare, försoning och syndoffer

l. För det första kära vänner; vad är dragningskraften hos den korsfäste Jesus? Vår Frälsare säger att när han blivit upphöjd från jorden, skulle han dra alla människor till sig och syftade med detta på sin korsfästelse, ty Johannes säger oss i den trettiotredje versen: "Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö." Må det inte förglömmas, att evangeliums kraft ligger i det som vissa personer anser för dess svaghet och klandrar det för. Att Kristus dog för syndare är kristendomens stora dragningskraft. Några predikanter har förlorat allt, genom att de har glömt detta. Vad är väl Socinianismen annat än ett försök att få äga Kristus utan hans kors? De som satt omkring korset och sade: "Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom," var de sanna föregångarna till vår tids Unitarier, vilka har aktning för vår Herres karaktär och i hög grad värderar honom som lärare, men som förkastar honom som ställföreträdare, försoning och syndoffer.

De drömmer gärna, att om de blott läser om hans heliga leverne utan att nämna hans vanhedrande död, så skulle människorna känna sig dragna till honom. Detta har likväl inte besannats. "Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig;" detta är sant och skall förbli sant! Men Kristus som endast en vis lärare och ett förträffligt exempel har inte dragit till sig människors barn, vilka är alltför fallna för att lockas till helighet endast genom en uppvisning av moralisk förträfflighet; om än så fullkomlig. Människor behöver inte så mycket ett porträtt av en frisk människa som läkemedel, för att bota deras egna krämpor och man har ju på senare tiden tänkt, att det rätta sättet att dra människor till evangelium är att predika om Kristus tillkommande härlighet. Detta bör visserligen också predikas på sin plats, ty varje del av den gudomliga sanningen bör ha sin plats i den evangeliska harmonin, men det är ett misstag - och ett mycket stort och förskräckligt misstag - om man skulle låta den förhärligade Frälsaren inta den korsfäste Frälsarens plats.

Du må predika om fridsriket; du må så mycket du vill upphöja härligheten av dessa lyckliga dagar, då han skall regera från floden ända till jordens ändar, men du skall aldrig kunna göra människorna till kristna genom detta. Jag har hört sägas att judarna skall omvändas till kristendomen genom läran om den andra tillkommelsen, då denna är för oss detsamma som de tror att den första tillkommelsen skulle vara. Men, mina älskade, det förhåller sig inte så. Den enda verksamma dragningskraften ligger där vår text framhåller den: "Och när jag har blivit upphöjd." Den korsfäste Frälsaren drar såväl jude som hedning: Israels barn skall inte omvändas genom läran om en förhärligad Frälsare utan genom smärtornas man, vilken föraktades och förkastades av människorna - genom Messias, vilken blev korsfäst, men inte för egen del - genom offret som offrades utanför stadsporten.

Osjälvisk kärlek
Varifrån är då denna korsets dragningskraft? Jag svarar; genom den helige Andes kraft har många blivit dragna till Kristus genom den osjälviska kärlek hans död uppenbarar. Dör väl denne man på träet där borta utan nödtvång och endast av ren kärlek - av ren kärlek till dem som hatade honom, av kärlek till samma människor som spikade fast honom på det grymma träet? Hade han ingenting att vinna? Var det människokärlek i all dess fullkomlighet - inget annat än den mjölkvita liljans kärlek? Var det något annat än ren kärlek som förmådde binda fast honom vid korset? Nej, ingenting annat! "Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika." "Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare."

Många har till hjärtat blivit så hänfört av detta, att det har skyndat till Kristus; draget av kärlekens silkesband. Känner inte några av er denna morgon som om ni skulle kunna älska Honom som älskar själarna? Verkar inte mina svaga beskrivningar på hans gudomliga verk lockande för er? O, känner ni inte att ni måste älska den tillbaka som älskade så uppriktigt, då det inte fanns någon förmån för Honom att få i gengäld? Jag har tänkt att om Jesus aldrig hade dött för mig så måste jag likväl älska honom, eftersom han har dött för andra! Om jag inte hade haft någon del i de välsignelser hans lidanden förvärvat, skulle jag likväl ibland ha funnit mig förpliktad att ge honom mitt hjärta, endast av beundran för en så förundransvärd och gudomlig kärlek. Här finns en utomordentlig dragningskraft hos den korsfäste.

Rättvisans upprättelse
Andra har utan tvivel dragits till Frälsarens fötter genom behaget i tillfredsställelsen av den upprättelse som gavs åt rättvisan genom Återlösarens död. Många människor resonerar inom sig själva: Samvetet är oroligt och en förbrytelse mot Gud har begåtts. Vidare ligger det i sakens natur att såvida en lag skall respekteras så måste det finnas straff för överträdelser, men hur skall väl utövandet av barmhärtighetens företrädesrätt kunna bli förenligt med straffets tilllämpning? Den blödande Frälsaren där borta löser svårigheten. Han dör, "rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud." "Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade." Många som funnit att deras samveten fått fullkomlig ro sedan de börjat lita på det faktum, att Kristus har dött för syndare och har blivit så hänryckta över denna tröstefulla sanning, att denna dragningskraft hållit fast dem vid korset för evigt.

Själv måste jag bekänna, att detta är en av de stora betraktelser som under den helige Andes ledning, bevarar mig som en kristen och lär mig att mer och mer älska min Herre. Jag kan inte se hur rättvisan på annat sätt skulle bringas i samklang med barmhärtigheten; jag vet inte hur rättfärdigheten och friden skulle kunna kyssas, annat än vid korset, där min Mästare utgav sitt liv för överträdare. Där ser jag gåtan löst helt och hållet - den fallna människan förd tillbaka till Gud och Gud själv som med rätta förtörnats över människans förbrytelse, är i stånd att lägga sin kärlek i dagen, utan att på något sätt skamfila sin obefläckade rättvisa eller ens minska dess stränghet. O, mina åhörare, detta är verkligen en välsignad dragningskraft! Jag önskar att Gud måtte låta den dra några av er till honom! O, måtte tanken på att er synd rättvist kan förlåtas, då det inte "finns någon fördömelse för dem som är i Kristus Jesus," eftersom Kristus blev dömd i deras ställe och drar många bland er till honom!

Passande behov
Många andra har blivit dragna till Evangelium genom en känsla av den exakta lämpligheten av Kristi försoning för deras behov. Som handsken passar för handen, så passar den korsfäste Frälsaren för en syndares behov. Här finns precis vad människan behöver. Hon vet att hon är skyldig; hon fruktar för sin överträdelses straff; hennes samvete stinger henne likt en huggorm; en eld brinner inom henne som oupphörligt underhålls med nytt bränsle; men då hon träffar på Kristus, möts hon av frid och säger inom sig: "Detta är precis vad jag behöver. Jag är törstig och här är levande vatten; naken och här finns en rättfärdighetsmantel; eländig och oren, här är en öppen brunn; förtappad och förvillad; här är en som kommit för att uppsöka och frälsa de förlorade." Ack, jag bönfaller min Herre, att han måtte lära er alla känna er ställning och då skall ni lära er att rätt värdera honom. Några av er föreställer sig att ni är rika och har många ägodelar och inte behöver något; måtte ni känna hur stort behov ni har inför Gud! Måtte ni inse hur andlig Guds lag är så att den rör vid era tankar och era ord; hur den dömer dessa, på samma sätt som era yttre syndiga handlingar. När ni då inser att ni är syndare, skall frälsarenamnet klinga ljuvt för era öron och då skall ni bli dragna till korset, därför att den korsfäste Frälsaren är allt vad ni behöver.

Vidare har tusen och åter tusen blivit kraftigt dragna till Kristus genom att fått se hur nådefullt, hur villigt, hur underbart, hur rikligt han förlåter, då han hänger på Korset. Jag kan inte förstå förlåtelsen som kommer direkt från Gud, oberoende av en Medlare. Herren - hela jordens domare - är alltför hög, alltför förskräcklig, alltför härlig i sin helighet, att syndare skulle kunna göra upp sin sak med honom i hans absoluta härlighet. Vår Gud är en förtärande eld! Då han stiger ned på Sinai, ryker berget och smälter som vax. Se, hela jorden bävar vid hans närvaro och dess pelare upplöses! Före honom går pest och vid hans fötter är glödande kol. Då han far på vindens vingar utkastas från hans tälthydda moln och mörker, hagel och eldkol runtomkring. Hans röst är åskans dunder och hans ögon är blixtar.

Vem kan ta emot förlåtelse från en absolut Gud? Han är stor och förfärlig och skall ingalunda frikänna den skyldige, men när jag ser Gud i Kristus och vet att "i honom" - denna människa som dog på korset - "bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt," då kan jag gå fram till honom utan fruktan och med helig glädje, begära och ta emot fullständig förlåtelse. Från denna blödande hand vågar jag vänta mig att få nåd och jag vågar oförskräckt hoppas på förlåtelse från en så stor Frälsare, vilken genomgått ett så förfärligt lidande. Då jag hör honom säga till den döende rövaren: "I dag skall du vara med mig i paradiset," då kan jag förväntansfullt sjunga:

"Se rövaren på korset fann
Den källan, öppen, fri,
Och där skall jag, fast ond som han
Från synden renad bli!"

Det blir lätt för själen att förstå hur synden kan bli förlåten, då hon ser hur den blivit straffad i Jesu person. O, syndare, min Herre Jesus förmår förlåta alla slags synder. "Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." "All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för." "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull." Hur välsignat är det inte att höra dessa ord predikas från den oöverträffade predikstolen; korset! Hur ljuvt är det inte att höra de döende läpparna förkunna överflödande barmhärtighet! Hur tröstande är det inte att höra honom tala om den gudomliga nådens rikedom som sade: "Jag törstar" och "Lema sabaktani!" ("Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?") O, detta är i sanning tilldragande! Den korsfäste Återlösarens underbara förlåtande makt är är en av korsets starkaste dragningskrafter.

Jesu dödslidanden
Men jag får inte bli vidlyftig och en sak till ska vara tillräckligt. Har inte många ibland oss blivit underbart dragna av evangelium genom Jesu svåra sorger och dödslidanden? Älskade, när vi ser människor i medgång är det ganska vanligt att vi avundas dem, men det är lika naturligt för oss att ha medömkan med dem som lider; därför att kärlek är den följande graden av medömkan. Alltså tvivlar jag inte att då vi har framhållit Kristus Jesus som verkligt korsfäst bland er, så har den helige Ande berört många mjuka hjärtan; först till medömkan och sedan att älska det blödande Guds Lamm. Vilken hjärteupptinande kraft finns det inte i Getsemane! Kan ni se de blodiga svettdropparna falla ned på den frusna marken utan att förnimma, i någon mån, osynliga men oemotståndliga band som drar er till Jesus? Kan ni se honom gisslad i Pilatus palatsgård; se hur varje rem av gisseln slet bort köttet från hans skuldror - kan ni se då de spottade på hans älskliga ansikte och vanställde hans välsignade anletsdrag utan att känna, att ni skulle kunna falla ned och kyssa hans fötter och för evigt bli hans tjänare?

Och till sist; kan du se honom hänga på Golgata kulle för att dö - kan du se honom medan hans själ är överväldigad under tyngden av Guds vrede, av syndens bitterhet och av känslan att vara till den yttersta grad övergiven. Kan du sitta och betrakta honom där utan att känna dig dragen till honom? Ack, jag önskar att många bland er måtte känna sig så starkt dragna, att ni inte kunde stå emot längre, utan med ens komma och ge er själva till honom! Det borde inte anstå er att kyssa konungen på hans tron, men vill ni inte kyssa konungen på hans kors? Ni borde skygga tillbaka från honom då han svänger järnspiran, men vill ni inte röra vid silverspiran, hållen av den blodstänkta hand som blödde för hans fiender? O, kom hit, ni människors söner och döttrar och överlämna er åt den lidande Herren! Ni Jerusalems döttrar, kom hit som ni gjorde i forna dagar och gråt över honom och över er själva! O, sträva efter att förvärva en andel i hans syndförsonande död och ett rum i den himmel som öppnats genom hans uppståndelse.

Innan jag övergår till andra ting måste jag anmärka, kära vänner, att det skänker min själ en stor tröst att tänka på hur dragningskraften hos min korsfäste Herre inte ligger i vältaligheten hos dem som predikar, ej heller i logiken och övertalningsförmågan hos dem som förkunnar hans evangelium. Ack! vilka arma dårar vi är som då vi predikar, ibland tänker att själar måste bli frälsta därför att vi kan tala så skönt och flytande och andra gånger antar vi att intet gott uträttats, därför att vi har talat med stor andlig träldom men ack, det är inte den människa som talar om historien, inte heller sättet på den berättas, utan det är själva berättelsen som under den helige Andes bistånd, vinner själarna. I själva korset finns kraften. Den helige Ande vilar som en duva på det blodstänkta korset och genom honom strömmar frälsande nåd in i människors hjärtan. Den är inte av någon människa och kommer ej heller genom människor, ty den korsfäste Jesu dragningskraft är som en dagg från Herren som inte bärs av människan eller väntar på människors barn.

Jesus erbjuder hopp åt oroliga själar

II. Vi skall fortsätta och undersöka i vilken riktning korset drar. Med ett enda ord sagt: det leder till allt som är gott och välsignat. Ingen människa blev någonsin lockad till det onda av en korsfäst Frälsare. De rörelser som på rätt sätt uppväcks i själen genom läran om försoningen, måste alltid gå i riktning mot det goda. Korsets predikan verkar aldrig skadligt. Dess heliga strömfåra driver aldrig någon människa mot undergångens klippa, utan dess inflytande går alltid och överallt ut på, att befrämja människans bästa och lyckligaste tillstånd.

Låt oss lägga märke till att Kristi kors drar människorna från misströstan till hopp. Många har varit nära att dö av förtvilan då de har tänkt: "För mig finns ingen frälsning." Till sådana som dessa har den första strålen av hopp kommit genom en korsfäst Frälsare och de har snavat på den dyrbara själafrälsande texten, "Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd," och har blivit försatta i frihet. Denna text har öppnat himmelens port för många hundra och jag tvivlar inte på, att den kommer att öppna den för tusenden fler. De har sett hur Jesu lidande tog bort vår nödvändighet av att lida för synden och frid har med ens, utgjutit sin dagg över själen. Det är inget ringa ting att rycka människor från misströstan, ty misströstan är upphovet till många synder. När en människa säger: "Det finns inget hopp," så löper hon efter synden som en ivrig hund jagar efter sitt byte. Att lära en människa att det ges hopp - att det ges hopp för henne - är att låta henne få förlig vind mot himlen. Detta är vad den korsfäste Jesus erbjuder åt oroliga själar.

Därnäst drar korset människor från fruktan till tro. De har vant sig vid att tänka på Gud med bävan och att ständigt oroas i hans närhet. Synden har blivit en börda, men de har inte fått veta, hur de skulle kunna befrias från den och fruktade att de måste uthärda under dess tyngd för evigt, men den på korset upphöjde Frälsaren inger dem tro. Vi tänker på honom och medan vi tänker så börjar vi att tro. Vi begrundar och vi får tillit till honom under vårt begrundande. Förtröstan kommer in genom vägen till Golgata. Det medel genom vilket den helige Ande framkallar tro, är själva korset. Gud verkar tro hos oss, men genom sin döende Son.

Som magneten drar järnet
Det var en förfärlig syn i Edinburgh, då de höga husen där var fyllda med invånare som inte kunde fly den hotande och alltjämt utbredande elden och den kvävande röken. Om också en brandstege hade blivit förd till deras räddning, fanns det likväl en sak som brandstegen inte kunde utfört. Om de stackars varelserna hade varit alltför svaga och vanmäktiga till att komma ut genom fönstren, så kunde den inte själv ha lyft dem dit; likväl var just detta ett av de ting som fordrades för deras räddning. Men detta är vad Jesu evangelium gör! Det kommer inte bara till människorna och säger: "Nu vill jag rädda dig, om du bara vill komma hit," utan det tar ifatt en människa och för henne i säkerhet, ty Jesus Kristus drar människorna till sig. Han kommer inte endast så nära intill dem att de kan ta honom, utan på samma sätt som magneten drar järnet till sig drar Jesus syndarehjärtan.

Den korsfäste Jesus leder människan från fruktan till kärlek. Hon stod förut framför Gud bävande som en slav och ropade: "Hur skall jag komma undan hans närhet? O, att jag hade morgonrodnadens vingar, så att jag kunde fly bort till havets yttersta gränser eller dyka ned under helvetets mörkaste våg, att jag måtte gömma mig undan för den ännu förskräckligare blicken av Guds eldsögon!" Men när syndaren ser Gud förlikad i Jesus, då sjunger han:

"Förr Gud som människa jag fann,
Ej lugn och ro jag fick,
Hans helighet som elden brann
Förfärlig var hans blick.
Men när Immanuel jag ser,
Nytt hopp och liv jag får,
Hans namn frimodighet mig ger,
Från synd hans nåd mig tvår."

På detta sätt leds själen till att älska Gud. "Vi älskar därför att han först har älskat oss." Så leder oss också korsets dragningskraft från synd till lydnad. Då vi blivit tvättade i det dyra blodet, känner vi oss tacksamma mot vår Herre Jesus och kan inte leva i synd. Vi är döda till synden. Vi kan inte längre finna förnöjelse i det som kostat honom livet. Det är omöjligt för oss att räkna det för ljuvligt som vi vet har varit bittert för honom. "Vad vill du att jag skall göra?" blir nu frågan. Vi underkastar oss av hela vårt hjärta hans nådefulla makt och det blir vår själs lust, att springa på vägen av hans budord.

På detta sätt leds vi ständigt genom korset från vårt eget jag till Jesus. Inget kan döda jaget som en anblick på den korsfäste. Då Frälsaren upphöjs måste jaget gå under. Höga tankar om Kristus åtföljs alltid av låga tankar om jaget och tvärtom. Om du har höga tankar om dig själv skall du tänka litet om Frälsaren, men en låg uppskattning av egna förtjänster bringar en hög uppskattning av Kristus förtjänster och det är en välsignad sak då jaget blivit helt kuvat. Det är en seger, vilken jag fruktar inte fullständigt vinns av oss förrän vi lagt ner vår kroppshydda, men om någonting förmår hänga upp "Kung Jag" på träet till aftonen så är det vid anblicken av det kors på vilket Frälsaren blödde.

Slutligen drar den upplyfte Återlösaren oss bort från jorden till himmelen. Jorden håller oss fast och vi kan inte slippa undan dess grepp, men vi förnimmer en dragning mot himmelen. Det är Jesus Kristus som drar oss; samma Kristus som har farit upp till tronen efter att ha trampat vinpressen. Han drar oss varje dag uppåt till sig själv. Känner du inte hans dragning? O, jag tror helt säkert att du förnimmer den! Då gossens drake flyger högt upp i luften och far in i molnen, kan han inte se den. Likväl påstår han: "Den finns där. Varför? Varför?" säger han. "Jag kan känna hur den rycker." Och vi vet att Herren Jesus Kristus är där; han som blev korsfäst, ty vi kan känna hur han rycker och vi kan förnimma hur han drar. O, att vi helt kunde överlämna oss åt honom och stiga upp till honom! Jag tror att vi har erfarit något av dessa uppstiganden, ty han har "uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen" i Honom. Vi vet vad uppståndelselivet betyder. Vi gräver inte ständigt ned oss i världsliga omsorger och köttsliga tankar, utan ibland åtminstone, stiger vi upp till en högre atmosfär och har en nära och dyrbar gemenskap med den högt älskade. O, min Frälsare, dra oss allt mer och mer till dig!

Nådefull, vidsträckt, verksam och närvarande

Vi återgår till frågan med vilken slags kraft den upphöjde Frälsaren drar människorna till sig? Vilka är denna krafts kännetecken och egenskaper? Kort sagt, den kraft med vilken Kristus drar oss är enligt vår text, en mycket mild kraft. "Och när jag har blivit upphöjd skall jag dra alla till mig." Dragande är mycket olikt tvingande. Det sätt på vilket Jesus leder hans efterföljare, är genom en mjuk och mild påverkan. "Jag skall dra alla." Lagen är en skollärare som driver oss till Kristus och predikningarna om lagens förskräckelser är mycket nyttiga på sitt sätt, men när en syndare verkligen kommer till Kristus, är den sista rörelsen aldrig att tvinga utan alltid att dra.

Duvan kan ha drivits av vinden på sin väg till arken, men den sista rörelsen för att komma in i arken, var då Noa räckte ut sin hand och tog den in i arken. Den verkliga handlingen som sätter oss i förbindelse med Kristus, är alltid ett dragande - en handling full av ömhet. Varje oomvänd människa kan säga efter sin omvändelse: "Din mildhet gjorde mig stor." Hedningarna målar en av deras gudinnor i hennes vagn som dras av duvor. Det helt säkert att vi dras av duvor i evangeliums vagn mot Herrens Jesus. Hur milt och hur allt annat än allsmäktigt, är solens inflytande på jorden och alla planeterna! Se, hur troget de kretsar omkring och följer den på dess underbara färd; likväl känner vi aldrig att den drar! Om du spänner en häst för din vagn, så drar den genom upprepade ryckningar, men ljusets fader drar alla de väldiga planeterna framåt på deras fastställda banor och likväl märks inte så mycket skrammel, att en enda bladlus skakas bort från en rosenknopp. På samma sätt finns inget bullersamt i Frälsarens kärleksfulla dragning. Mycket av den fanatism som kommer av religiösa väckelser är inte av Gud, då Himlens äkta dagg faller lugnt.

"Liksom ett vårregns tysta droppar
Uppfriskar fält och blad och knoppar,
Så sänker sig från himlens höjd
Hans kärleks makt med stilla fröjd."

Kristi dragningskrafter är milda. Märk därnäst, att Kristi dragande är nådefullt, ty är det inte av idel nåd han drar oss alla? Om någon av er tänkte skänka bröd åt de fattiga och de inte ville komma för att hämta det, tänker jag att ni skulle säga: "Då få de vara utan." Ni skulle inte försöka att förmå dem komma till festen. Nej, ni skulle säga: "Det duger gott för min del att jag är villig att bistå dem, men om de inte vill komma, så får deras svältande vara upp till dem själva." Men se hur Jesus gör! Han kastar inte endast ut en livräddningsboj till de arma drunknande, utan hans räddningsboj har den underbara egenskapen att dra människan till sig. Fastän hon i början varit ovillig till att låta sig räddas, så förändrar denna hemlighetsfulla räddningsboj hennes vilja, så att hon är villig att låta sig räddas.

Men därnäst drar Jesus med en vidsträckt makt. "Jag skall dra alla till mig." Inte alla. Alla är inte kraftigt dragna, ty mijontals människor har aldrig ens hört namnet Jesus Kristus, men människor av alla slag; "alla," det är judar såväl som hedningar. Det är ett "alla" som betecknar människor av alla möjliga slag. Vilket förunderligt ting det är, att Kristi kors på detta sätt drar alla! Många har tänkt att det aldrig kunde dra "dåliga människor," som skökor eller gatans vildar, men flera av Kristi allra härligaste troféer, har funnits bland de uslaste av de usla. Inte heller skall vi tänka att korset inte skulle kunna dra till sig de rika och att det vore gagnlöst, att framhålla evangelium för den högre klassens människor. Ack, säg oss inte det! Det finns en gränslös kraft i Kristi kors. Om vi predikar det för konungar och furstar, behöver vi inte skämmas. Om vi hade ett parlament av människor som var onda som djävlar, stolta som Farao, så vilda i sitt motstånd som Saulus av Tarsus, så vore det inte förgäves att predika den korsfäste Kristus för dem.

Denna dragning har för det fjärde en verksam kraft; ty Jesus Kristus drar kraftigt i sina utvalda. Jag sade nyss att denna dragning var mild, men inte desto mindre mäktig, på grund av denna mildhet. Svalorna flyger tvärs över havet till avlägsna länder. Har du någonsin erfarit något av den påverkan som drar dem? Den är inte märkbar för de finaste instrument och ändock är den verksam. De kan inte bli efter, när tiden är inne. Se, hur de kvittrar vid våra husgavlar och överger sina fint byggda bostäder vid takfoten av våra hus. Mången tröttsam mil har de att flyga innan de når sin pilgrimsresas mål bortom havet, men de ger sig likväl iväg. En hemlighetsfull påverkan drar dem och han som på detta sätt drar svalan till andra länder och leder den på färden, drar människor till korset, så att de aldrig vilar förrän de har övergett sina syndanästen och kommit för att leva där Jesus Kristus regerar som Fridsfurste.

Jag vill tillägga till tröst för några av de närvarande, att Jesus Kristus drar i dag med en närvarande kraft. "Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Detta betyder att han håller på att dra dem till sig NU! Han säger inte att han kommer att dra dem till sig - någon gång - utan att han gör det nu. O, jag vet inte vem han drar, men jag hoppas att han nu drar några bland er till sig! Här står jag med Evangelium till att predika för er, liksom med en magnet i handen. Så; vet jag vilka som är Guds utvalda? Nej, det vet jag inte, men jag skall snart ta reda på det! Är ni inte som en stor hop av järnspån och aska sammanblandade? Jag kan inte skilja på er; antingen lägger jag spånen på den här sidan och askan på den andra. Jag har endast att lita på magneten och att uppdelningen ska bli effektivt gjord. Den korsfäste Jesus är den store avskiljaren! Hans försoning är den stora detektorn som avskiljer Guds utvalda.

Dyre Frälsare, drag motvilliga hjärtan till dig!

Evangelium uppenbarar det eviga syftet. Om ni lämnas till att förgås så är det på grund av er egensinnighet, då ni förkastar Frälsaren och vänder ryggen till den källa som renar från all synd! Jesus drar i dag och Jesus skall fortsätta att bruka sin dragningskraft. Lyckliga dagar kommer då han skall dra än mer mäktigt, då människor skall skynda till honom; ja, skaror som inte känner honom skall skynda till honom för den Heliges skull i Israel, vilken har förhärligat honom. "Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds." Dyre Frälsare, drag denna morgonstund motvilliga hjärtan till dig; måtte syndare fly till dig och smaka den välsignade sällhet kärleken ger, samt dricka av det levande vattnet för att sedan aldrig dö.

De lärdomar som hämtats från det hela, vill vi ge er i två eller tre ord.
Först till de troende som verkar för Kristus. Lär av denna text; att om ni vill vinna själar, måste ni snarare dra än driva dem. Det är inte många människor som låter sig tvingas in i himmelen. Sättet att leda människor till Jesus Kristus är inte genom skarpa ord och vreda blickar samt att ständigt varna dem, utan snarare genom vänliga inbjudningar. Vi bör handla lika ömt och vänligt som en moder med sitt barn för att vinna själar. För det andra måste Kristus vara vår stora dragningskraft, om vi vill vinna själar. I söndagsskoleklassen, vid husbesöken eller någon annanstans måste vi hålla oss nära texten och texten måste vara korset. Jag måste bekänna, att jag förnimmer en mycket stark känsla av ljuvhet i min själ, då jag predikar om Kristus. Jag hoppas att det aldrig måtte vara tröttsamt att predika över någon del av den gudomliga sanningen, men det är höjden av glädje att få tala om Mästaren, ty då har vi kommit till själva kärnan av saken.

När vi predikar Jesus Kristus, då lägger vi inte fram tallrikar, knivar och gafflar, utan då kommer vi med själva brödet. Nu är vi inte så att säga, sysselsatta på åkern med gärdesgårdar, dikning och sådd, utan nu samlar vi in de gyllene kärvarna och bär hem skörden. Om vi vill ha en hundrafaldig skörd så måste vi så en säd som doppats i blodet på Golgata; och mina kära vänner, om ni själva vill bli dragna närmare Kristus, så gå inte till Moses för att få hjälp, utan gå till Kristus själv. Gå till Kristus för att komma till Kristus. "Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla" - vart? - "till mig." Jesus dras till sig själv! Kom ihåg att ni har aldrig erfarit fullheten av detta dragande, om inte ni har blivit dragna till Kristus. Om ni endast blivit dragna till helighet, eller dragna till kyrkan eller till goda upplevelser, så har ni inte erhållit fullheten och kärnan av livet. Ni måste dras till Kristus; bort från stadgar och allt annat, ända tills ni kommer till hans sköte. Då skall ni ha funnit det högsta goda (summum bonum), då har ni fått vad Kristus ville att ni skulle erhålla; det som han dog för att ni skulle erhålla, då han blev upphöjd på korsets trä för att dra er till sig.

Och du, syndare, om du vill komma till Jesus, så låt texten viska ett tröstande ord i ditt öra. Han måste dra dig! Tänk mycket på hans död. Läs denna eftermiddag igenom de kapitel hos evangelisterna, där det berättas om hans död. Skapa en bild för dina tankar av den döende Frälsaren och fråga dig själv: "Är detta av någon betydelse för mig? Har jag någon del i det?" Täck sedan ditt ansikte med dina händer, fall på knä och ropa: "O Gud, förbarma dig över mig syndare! Rena mig i det dyra blodet." Inom kort skall du förnimma att den käre Frälsaren har dragit dig till sig och att du är frälst! Herren välsigne dig så för Jesu skull. Amen.

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

Relaterade sidor

<< Tillbaka