Livet med Jesus
Den helige Ande
Bönen - samtal
Sinnets förnyelse
Guds ord/ budord
Att bli frälst
D.L Moody
C.H Spurgeon
Ondskan
Om Min Frid
Intressant
Nya sidor
Sajtkarta
Startsidan

Min Frid >> Spurgeon >> Predikningar >> Frälsande kunskap

Frälsande kunskap

Predikan av C.H Spurgeon 1867

Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." Joh. 4: 10.

Frigörelse från okunnighet som utestänger friden

"Om du kände till Guds gåva" sade Jesus, "då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig." Där fanns det ena hindret och om det kunde röjas bort skulle hon bli en frälst själ. Hindret som låg så mycket i hennes väg, var okunnighet angående Herren Jesus. Annars var hon ingen okunnig kvinna. Hon kände åtminstone till en del av bibelns historia då hon talade om "fader Jakob som gav oss brunnen och drack själv ur den med sina barn och sin boskap". Hon var bekant med vissa egenheter i hennes sekt: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka? - Judarna umgås inte med samariterna." Hon kände lika säkert till det hopp som var gemensamt för både hennes folk och för judarna: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." Hon var därför inte utanför himmelriket till följd av okunnighet i allmänhet.

Jag fruktar att det finns sådana bland er - ty också i vår tid finns det hundratals människor som är hemma i allt annat utom bibeln - vilka kan besvara frågor rörande de flesta vetenskaper, men angående den korsfäste Kristus känner de inte ens till de första grunderna. Det som höll denna kvinna utanför Guds rike var, att hon inte kände Kristus; hon kände inte till "Guds gåva" och vem det var som sade till henne: "Ge mig att dricka." Och detta är i sanning nog att hindra vem som helst från att finna frid, liv och glädje; ty innan vi lärt känna Gud i människonatur, kan vi inte äga frid och tröst. Den stora gåtan: "Vad skall jag göra för att bli frälst?" förblir olöst tills vi känner Kristus och är funna i honom. Vi kan fortsätta att studera det ena då och det andra då, men vi skall fortsätta att vara okunniga om ämnen som rör vår eviga frälsning, tills vi kommer och sitter vid den store lärarens fötter och känner honom och är kända av honom.

Jag skall genom Guds hjälp försöka att i dag tala till er om andlig okunnighet och vad som blir följden om denna okunnighet undanröjs och jag hoppas kunna få säga några allvarliga ord till somliga av er, för att förmå er tiII att frigöra er från all sådan okunnighet som utestänger friden och att andra bland er som känner Jesu Kristi sanningar, må bIi mer angelägna om att tala till de oupplysta vad ni vet så att de inte må förgås och deras blod krävs ur era händer.
Jag skall börja denna morgon med några få anmärkningar om Guds gåva och kunskapen om den; för det andra skall jag vända mig till orden: "om du kände till" och följden av att känna till; och för det tredje skall jag än en gång framhålla detta: "om du kände till" och visa, vad detta innebär för de troende.

Tron är en Guds gåva

l. Först talar vår text om en gåva och kunskapen därom. l den senare hälften av versen ser vi att Guds gåva är ingen annan än den person som talade till kvinnan och sade: "Ge mig att dricka." Ty Jesus Kristus är "Guds outsägliga gåva", för vilken vi dagligen och ständigt borde lyfta upp våra hjärtan i tacksamhet till Gud. Kristus är Guds gåva till det fallna männniskosläktet. Långt innan denna värld skapades, beslöt han i sitt eviga avsikt att Kristus skulle bli hans återlöstes huvud, räddare och förlossare; han gav oss Kristus, innan han beströdde himmelens sky med stjärnor och han blev Faderns goda gåva i tidens fullbordan. Många löften hade varslat om Mästarens ankomst och slutligen kom han som ett barn i sin moders sköte. Hans heliga liv, hans lidande och död var Guds gåvor till oss, ty "Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla" som Fadern i sin kärlek har skänkt dem. Och när du och jag tar emot Jesus Kristus i våra hjärtan, då blir han alltid för oss en gåva.

Tron, med vilken vi tar emot honom är en gåva; tron är en Guds gåva, men Jesus Kristus kommer aldrig till en själ som anser tron som en belöning. Ingen människa tar någonsin emot Kristus genom lagens verk eller köttets gärningar. Det är omöjligt mina bröder, att även den största och mest fullkomliga lydnad skulle någonsin förtjäna en sådan belöning som Guds ende Son. Tänk på vilken dygd som helst och du skulle inte våga att häda så mycket som att inbilla dig, att den kunde förtjäna Kristi död. Nej, värdet är för högt för att kunna betalas med några av våra bemödanden. Det är en fri gåva från himmelen, given åt oss inte på lagens väg, utan på grund av Guds fria nåd, vilken ger som han vill, åt ovärdiga människobarn. Kommer du till Gud med någon belöning i dina händer, så skall du inte kunna ta emot Kristus.

Om du kommer till Gud och tror att du kan tvinga dig in i himmelen eller tänker att du skulle kunna medverka till att komma dit så skall du finna att lagens portar är stängda för alltid, men kommer du som en ödmjuk, ångerfull syndare och bekänner din andliga fattigdom och ropar till Fadern om att ge dig sin Son, så skall du för intet få ta emot Guds gåva i din själ. "Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." "Vi rättfärdiggörs av hans nåd genom den förlossning som är i Kristus Jesus." Människan är död i synd, men Kristus är en gåva som ger liv till de döda.

Guds outsägliga gåva
Texten har den bestämda formen: "Om du kände till Guds gåva" som sätter Kristus som Guds gåva framför alla andra gåvor. Visserligen är solen en Guds gåva. Varje brödbit vi äter och varje vattendroppe vi dricker kan kallas en Guds gåva, men gåvan som inbegriper, överträffar och helgar alla andra gåvor, är gåvan Jesus Kristus, given åt oss människor. Jag önskar jag ägde förmåga att tala som jag borde om denna gåva, men Guds ord påminner mig, att den är "outsäglig". "Gud vare tack för hans outsägliga gåva." Jag kan fatta att Gud har gett jorden åt människors barn och gett åt Adam och hans efterkommande herravälde över alla sina händers verk. Jag tänker jag kan förstå, att Gud ger himmelen åt sina barn och tillåter dem att vistas på hans högra sida från evighet till evighet; men att Gud skulle ge sin enfödde Son för att ta på sig vår natur och i denna natur bli "lydig ända till döden - döden på korset", detta kan jag inte förstå och inte ens änglarna med sitt högre förstånd kan fullt fatta det. De ser på det, men de önskar att få skåda in i det ännu mer, ty även de, känner att de inte fullkomligt kan fatta det. Ett omätligt djup av gudomlig kärlek ligger där, i den nedlåtande barmhärtigheten som utgav Kristus att dö för oss, då vi fortfarande var syndare.

Älskade, det är en oförliknelig gåva. Gud har gett oss en sådan skatt, att om himmel och jord smältes ned till mynt, kunde dessa inte köpa dess like. Hela evigheten kan inte frambringa en sådan person som Herren Jesus. Evige Gud, du har inte någon like och i det du blev människoson blev ditt nedlåtande oförlikneligt. O, vilken gåva! Man kan inte finna något man kan likna den vid. Det är en gåva som i sig, inbegriper allt. "Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?" Ta emot Kristus och du har förlåtelse för synden, rättfärdighet för din person och i återlösningens fullhet skall du finna helgelse, barnaskap och en ny födelse. Varje gåva är innesluten i Kristus Jesus. "Min vän är för mig ett myrragömme", inte en gren utan ett helt knippe. Allt vad en kristen möjligen kan behöva för tid och evighet, finns i Herrens Jesu person.

Kristus välsignar gåvor
Och liksom i denna gåva inbegrips allt, så förljuvar den även allt. Jordiska gåvor är som nollor utan någon siffra framför dem, men när man har jordiska gåvor och Kristus sätts framför dem, då har de stort värde. Jordiska gåvor är utan Kristus likt omogen frukt, men när Kristus lyser på dem blir de mjuka och välsmakande. Jordiska gåvor utan Kristus är uttorkade floder - Kristus fyller upp dem till deras bräddar. De är som träd med endast löv, men Kristus kommer och ger dem frukt, av vilka vi kan leva. Bröder, vad är väl alla dessa gåvor för oss utan Kristus? Skulle vi inte med alla dessa likväl hungra? "Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden." Den fulla tanken eller ladan som behöver utvidgas, vad är de utan Kristus? O Gud, ta bort dem om du vill, men ge oss mer av Kristus! Fyll våra hjärtan med Kristus kärlek och du kan tömma skafferiet och börsen om du vill. Jordiska gåvor är välsignade, då vi har Kristus med dem, men om Kristus är borta, är de tomma fåfängligheter.

Vår Herre Jesus Kristus är vidare, mina bröder, den dyrbaraste gåvan, eftersom den som får den kan vara säker på att han har Guds ynnest. Det är inte säkert att andra gåvor medför Guds ynnest. Gud ger ofta det mesta av denna världen åt ogudaktiga människor. Han häller ut skalen åt svinen och vad gäller hans barn, så skänker han ofta dem en bitter bägare. Denna värld är som ni väl vet, inte vår arvedeI. De ogudaktiga har sin del i detta livet och de är fulla av fetma; deras hus är fulla av matvaror och de lämnar sitt överflöd till sina barn. Men ta emot Kristus och du kan vara säker på, att du äger Guds ynnest. "HERRENS välsignelse ger rikedom, egen möda lägger inget därtill." Det är både den högra och den vänstra handens välsignelse. Tag emot Kristus och allt skall tjäna till välsignelse och inget till förbannelse. Har du Kristus, så säkert som du lever, älskar Gud dig; ty det har aldrig funnits en själ som hade Kristi namn skrivet på sin panna, utan att den eviga kärleken hade skrivet det där; och i denna skrift ges ett säkert bevis på, och en försäkran om, en kärlek som aldrig upphör.

Och åter; om du har Kristus så måste du värdera gåvan, eftersom denna är beviset på din eviga salighet. Helvetet har aldrig inneslutit inom sina portar en enda själ som vilade på Kristi kors och det skall heller aldrig göra det. Har du Kristus så hör himmelens sånger dig till och du får ärva "Iandet som flödar av mjölk och honung". Du skall aldrig bära Guds vrede, ty Kristus har burit den för dig; du skall slippa att höra orden: "Gå bort ni förbannade"; ty Kristus har sagt att du skall vara välsignad i all evighet och så skall du bli.

Kunskap ges av den helige Ande

Vi skall nu vända oss till en annan tanke som står i sammanhang med den jag har sökt att framställa.
I texten står kunskap förenad med gåvan. "Om du kände till Guds gåva." Där borta i öknen är en kvinna i stor nöd och hennes hjärta håller på att brista. Hon har lämnat sin husbondes hem och gått långt bort; hon är själv uttröttad, men hon har något som oroar henne ännu mer; hennes barn, hennes ende gosse, ligger under en buske och håller på att dö i brist på vatten. Ser du vilken ångest som visar sig i hennes ansikte? Hör du hennes bittra gråt? Åh, kvinna, du kunde gärna torka dina ögon, din oro är grundlös; du har orsak till tacksamhet och inte till sorg; där borta är en källa, doppa ner din kruka och vederkvick ditt barn. Men, älskade, till vilken nytta var väl källan för henne, när hon inte kunde se den? Innan Hagars ögon var öppna, kunde hon inte se att Gud hade försett henne med vatten.

Så är det med Guds gåva. Innan vi känner Kristus är vi färdiga att förgås, men vi finner ingen lindring. En känsla av behov är ett välsignat nådens verk, men det frälser dig inte! Du måste komma längre än endast känna ditt behov, du måste få syn på, ta emot och åtnjuta, det som stillar behovet, annars skall du förgås, eftersom du känner din nöd. Att känna Kristus är en Guds gåva. Ingen har någonsin i erfarenhet och i sanning känt Kristus utan den helige Andes kraft som verkat i hans hjärta. Varhelst man träffar en benådad själ så skall man få höra den bekänna, att det var lika mycket Guds gåva att ge tro som att ge föremålet för tron.

"Samma nåd som gästabudet gjort,
Samma nåd oss även bjudit har.
Annars vi stått utanför allt fort
Och förblivit i synden kvar."

Om Gud inte gjorde mer för människorna än gav dem en Frälsare och lämnade åt dem själva att ta emot honom; om han aldrig verkade på deras sinnen och känslor med sin helige Ande så skulle ingen av Adams släkte någonsin ingå i det eviga livet. Om du vill ha kunskap om Kristus så måste du få den genom den helige Ande, ty den kommer inte genom lagens verk eller mänskligt bemödande. Det som är fött av kött är kött och endast det som är fött av Anden är ande och kan göra dig bekant med andliga ting.

En frälsande kunskap om Kristus är alltid personlig. Man tar den inte liksom i andra hand eller hämtar den av sin moder. Hon kan vara ett välsignat medel, men man måste hämta den själv, annars blir den inte till frälsning. Akta dig för att plagiera din kristendom ur någon annan människas bok. Den måste skrivas med den helige Andes penna på en tavla av kött i ditt hjärta, annars har du ingen rätt kunskap. Märk även, att denna kunskap är andlig och som det sägs i texten så har den ett direkt avseende på Kristus. All annan kunskap, av vilket slag som helst, tjänar inte till frälsning, såvida vi inte känner till Guds gåva och är väl bekanta med Herrens Jesu Kristi person. Jag säger hans person, ty jag försäkrar att det är nödvändigt för dig och mig att vila helt på Jesu personliga verk och rättfärdighet.

Du kan veta ganska mycket rörande hans ämbeten och du må ha läst mycket om vad han gjort, men du måste gå förbi allt detta och komma till honom själv; "Kom till mig", sade han, "alla ni som arbetar och bär på tunga bördor." Din själ måste kasta sig ned vid hans fötter och hylla Sonen, så att han inte må förbittras. Du måste framställa dig själv inför denne överstepräst och be, att han bestänker dig med sitt dyrbara blod och frälser dig. Kom ihåg att han har blivit människa liksom du. Fastän han är "Gud, prisad i evighet", så tog han likväl på sig mandom. Låt din själ närma sig honom i din tanke denna morgon. Om du inte bokstavligen kan som Tomas, sticka ditt finger i hålen efter spikarna i hans händer och sticka din hand i hans sida, så kan du göra det andligen. Kom ihåg, att det är att känna Kristus och hans kors som är en saliggörande kunskap och något mindre än denna kan aldrig försäkra dig om evigt liv.

Hjärtats kunskap och andlig gemenskap
Bröder och Systrar; det måste vara en andlig kunskap. All kännedom om Kristus som kan erhållas från tavlor eller komma till oss genom yttre symboler är värdelös. Vi måste känna Kristus, inte efter köttet, med ögon och öron, utan vi måste omfatta honom med vår själs inre och lära känna honom på ett andligt sätt. Vi måste med våra hjärtan förtrösta på honom. Lägg bort krucifixet! Låt själen och inte kroppen bära korset! Häng inte upp kristusbilden på väggen utan häng den på ditt hjärtas vägg och förvara hans bild där. Bär Herrens Jesu Kristi märke i ditt liv och i din karaktär och sysselsätt dig med tankar och betraktelser rörande honom. Detta är det slags kunskap om Kristus - hjärtats kunskap och andlig gemenskap - som är den viktigaste kunskapen för människan, för hennes själ och hennes pånyttfödde ande. En kunskap som denna blir; då Gud en gång har gett oss den, kraftigt verksam i hela människan; hon har funnit en stor hemlighet och hon känner sig böjd att tala om den, hon har fått syn på en stor sanning och den utövar inflytande på alla hennes begär och gör henne till en ny människa. Denna kunskap glömmer hon aldrig; hon kan glömma mycket, men hon kan aldrig glömma Kristus som hon en gång har lärt känna.

Han liknar den döende helige som hade glömt sin hustru, sina barn och sitt eget namn, men log glatt då de frågade honom om han kom ihåg Kristus Jesus. Den är intryckt på den troendes hjärta, den går som en gyllene rand, igenom varp och inslag i hela hans varelse. Jesus; om än min tunga fastnade i gommen och min högra hand glömde sitt kunnande, så skulle jag aldrig glömma dig som har utgivit dig själv för mig! Detta är den kunskap vi bör söka och den som omtalas i vår text. Sök den, jag ber dig, framför allt guld, ja, framför mycket fint guld.

Och du, som inte äger den; öppna din mun och börja att längta efter den. Hungra och törsta efter att lära känna Kristus och ge dig ingen rast eller ro, förrän du lärt känna honom. Frågar du mig hur detta kan ske så påminner jag dig åter, att endast Gud kan uppenbara honom för dig, men du bör nyttja medlen. "Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem" och dessa är de som vittnar om Kristus. Lyssna till dem som predikar Kristus. Om du har lyssnat till någon predikant som inte berömmer Kristus och upphöjer honom för dig så överge honom, hur vältalig och lärd han än må vara, ty han är inte värd att fattiga döende människor skulle lyssna till honom. Du som behöver frälsning kan finna den endast i Kristus. Lyssna därför till den predikant som är full av Kristus. Kristus är det första, Kristus är det sista, och han är allt i alla.

Det vore en dårskap för människor att besöka en bod där bröd finns, men inte var bröd; där födoämnen finns som var förskämda och inte gav någon näring; likaså är det en synd från vår sida om vi inte söker det oförfalskade ordets mjölk och strävar efter att växa upp av det. O, hur många är det inte som förgiftas genom att lyssna till predikanter, vilka inte är fulla av Kristus. Men om du träffar på en predikant som har Kristi kunkaps doft med sig så hör honom med båda öronen och tag till dig det du hör. Var som den törstiga jorden som dricker in varje droppe av regnet från himmelen; ta emot med ödmjukhet det levande ordet. Förena det med en allvarlig bön om upplysning. Tala dagligen med Gud och säg: "Visa mig din Son, jag önskar lära känna Kristus, så att jag må bli frälst genom honom." Och kom ihåg: "Den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." "Bed och ni skall få." "Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst."

Känner jag Guds gåva i min själ?

II. Det första ordet i texten är "Om". "Om du kände till Guds gåva." Om, och följden härav. Detta "om" tycks för mig ha en mörk sida. Jag förmodar att det finns många som inte känner till "Guds gåva". Ack, detta är ingen förmodan utan en förskräcklig verklighet. Älskade åhörare, må jag be dig att du nu ser till din egen själ. Du är en församlingsmedlem, du har varit ansedd som en kristen alltsedan din ungdom till idag, åtminstone har du själv räknat dig som sådan. Men fråga dig själv, om du nu känner till Guds gåva. Är Jesus Kristus allt i alla för dig? Vilar du endast på honom? Älskar du honom? Är han din Herre? Är han din förebild? Har du någonsin talat med honom? Har han någonsin haft gemenskap med dig - hållit nattvard med dig och du med honom? Så sant som Gud lever, inför vilken jag står, om du inte känner Kristus så är din höga bekännelse endast en prydnad att fara till helvetet med och alla dina fåfänga förhoppningar skall falla över dig som ett hus byggt på sanden, vilket störtar omkull på stormens dag. Jag uppmanar dig älskade åhörare, såvida du vill ha det gott till slut; gör en hjärterannsakning nu och låt detta bli frågan: "Känner jag Guds gåva i min själ, eller gör jag det inte?"

Men vi vill hellre behandla den ljusa sidan. Då vi vet att många finns här vilka inte alls känner Guds nåd, så är det en glädje att veta att de kan lära känna den; ty detta: "Om du kände till" innebär att somliga som inte ännu känner den, kan lära att känna den, innan de dör och Gud ske pris; somliga av er skall känna den och härliga ting skall följa därav med ens. "Om du kände till Guds gåva", min älskade åhörare som nu är oomvänd, vilken förändring skulle inte då ske med dig! Låt mig beskriva dig. Du är här denna morgon alldeles likgiltig för andliga ting, du har kommit hit i dag av nyfikenhet för att se den stora samlingen och höra den egendomliga predikanten, men du har inget intresse för andliga ting. Liv och död och alla de problem som är förenade med tid och evighet, är intet för dig. Du är en fjäril som far från den ena blomman till den andra. Du har ingen djupare uppfattning av saken än världsmänniskan som ämnar leva och dö och därmed är allt slut.

Men kände du Kristus skulle det snart bli helt annat med dig; ditt fåfänga sinne skulle snart fyllas av tankar och denna världens dårskap skulle snart få sin rätta plats. Du skulle bli eftertänksam och det skall jag säga dig; du skulle bli outsägligt mer lycklig än du nu är, ty ditt nuvarande lugn är bedrägligt. Du är rädd för att undersöka det. Du vågar inte sitta ned en timme för dig själv och begrunda ditt nuvarande tillstånd och det kommande - du vet att du inte vågar det. Men o, "om du kände till Guds gåva", så kunde du fördra allvarliga tankar, ja, de skulle vara dig en glädje. Och vad den kommande världen angår, så skulle du våga se på den, ja, det skulle bli den största tröst att vänta på den härlighet som Gud har berett för dem som älskar honom. När jag tänker på somliga av er hur likgiltiga ni är så kunde jag gärna gråta över er; inte endast för det helvete som skall bli er andel, utan för den himmel som ni redan nu förlorar. Det är en himmel här nere att känna Kristus och ni går miste om den. Ni som önskar er lugn och frid; Kristus ger lugn och kände ni honom skulle ni finna verklig frid.

Förföljare och lättsinniga
Kanske finns det somliga i denna samling, för vilka religionen inte ens är ett föremål för likgiltighet utan vad värre är, de förföljer den och de använder sina skarpaste kvickheter mot religiösa ämnen. För dessa är gudsfruktan endast ett hyckleri och om de får höra att någon har bekänt sig och blivit religiös så är han med ens ett föremål för hån. Men om du kände Kristus så skulle du inte göra detta. Saulus av Tarsus sökte ivrigt Guds folks fördärv, men när Kristus en gång hade sagt till honom: "Varför förföljer du mig?" och han förstod att Kristus var ingen annan än Gud över allt och människors återlösare, då sade han: "Vad skall jag göra, Herre?" Du förföljare, du skulle bli lika varm för Kristi sak som du nu är het emot den, om du endast kände Kristus. Människa, du skulle inte ha hjärta till att spotta den korsfäste i ansiktet; du skulle inte vilja på nytt korsfästa han som dog för sina fiender; du skulle inte vara så grym och barbarisk så att du trampade på Kristi lemmar, om du visste att Kristus av idel kärlek led för människors barn. "Om du kände till Guds gåva", du förföljare, så skulle det vara helt annorlunda med dig än vad det nu är.

Men det finns några här som inte vill förfölja, men likväl ringaktar andliga ting. Många fler tillhör denna klass än de två jag nu har nämnt. Jag vet att många av er blir gripna då vi allvarligt framför sanningen om Gud och ni lovar vad ni inte håller och beslutar er för en omvändelse som aldrig blir av. Åh, ni lättsinniga, ni vacklar mellan två ståndpunkter liksom Felix och vill vänta till en lägligare tid, men om ni kände till Guds gåva så skulle ni finna att nu är den behagliga tiden. O, om Gud endast gav er kännedom om Kristi rikedom och godhet så skulle ni inte uppskjuta detta. Vem uppskjuter att bli krönt när tiden är inne för honom att ta emot ett rike? Vilken arvinge skulle vilja uppskjuta dagen då det gällde att ta emot sitt arv? Uppskjuter brudgummen timmen för sitt bröllop? Åh nej, och kände du till vad Kristus vill vara för din själ och vilken glädje och sällhet du skall få åtnjuta genom att ta emot honom skulle du säga: "Nu är det min tid så väl som Guds. O Gud, jag överlämnar mig själv åt dig!" Ja, må du som är lättsinnig för andliga ting; lära känna Guds gåva!

Inrotad synd
Men det finns några här som inte direkt är lättsinniga. De har allvarliga tankar, men de har någon synd som de inte vill lämna. Jag kan inte nämna någon särskild, men det finns sådana här. Det finns människor som ville höra Kristus till, men vanan att nyttja rusgivande drycker har tagit överhanden och klamrar sig fast vid dem. Har jag inte samtalat med somliga av er, vilka med tårar har erkänt synden och längtat efter frigörelse från snaran, men ni kunde inte? Din inrotade synd är dig för kär för att du skulle kunna lämna den. Andra har ännu orenare laster i vilka de lever. Somliga tycker även att "kristendomen är för sträng". Att följa Kristus medför försakandet av så mycket; "jag måste få något mer njutning och jag måste åtminstone ännu någon liten tid dricka vinet vid satans gästabud." O, "om du kände till Guds gåva" så skulle du försaka det bästa som finns i världen, för att få erfara Kristi stora glädje.

Säg, vill du väl sätta min Herre och Mästare i jämförelse med den onda världens målade sköka? Vill du sätta äkta guld från himmelriket bredvid de orena planerna och avskrädet i denna världens köpenskap? O, du min Herre, du kan inte mer jämföras med detta livets rikedomar och njutningar, än solen kan jämföras med en lysmask. Regerar Kristus i själen, då skall alla falska fröjder försvinna. Hans stora glädje uppfyller så rikligt anden, att det blir till ett övermått och en evig börda av härlighet, för stor för din ande att hantera. Kände du Guds nåd, så skulle du gärna vända dig ifrån dina nöjen och leva av honom, du skulle överge dina gyllene läger av ståt och fåfänglighet och allt som världen kallar stort; du skulle lämna allt och vända dig bort från askan och istället börja leva av änglabröd, av Herren Kristus, människornas återlösare.

Alltför eländiga
Det finns en annan klass här närvarande, kanske endast några få som skulle önska att de blev frälsta, men de tycker sig vara alltför eländiga. De tror att de aldrig kan bli frälsta efter att ha dröjt så länge och syndat så illa. "Kände du till Guds gåva", så skulle du aldrig tänka så, ty min Herre Jesus älskar stora syndare. "Denne man" sägs det, "tar emot syndare och äter med dem." Då kvinnan som hade varit en synderska, tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår så yttrade han inte ett enda förebrående ord. Herren är mild och full av förbarmande och ömhet. Han kom inte med svärd för att döda, utan han kom för att själv dö, så att vi skulle slippa dö. Du har endast att komma till honom och låt detta uppmuntra dig. Han har sagt: "Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut." Han kan inte kasta ut dig, han måste ta emot dig; hans ord förpliktar honom till detta, han kan inte neka sig själv och därför kan han inte vägra dig tillträde.

Om det vore lämpligt för oss att fortsätta med att tala till olika karaktärer så tror jag det skulle finnas i denna påminnelse "om du kände till Guds gåva", något för var och en. Jag är säker på att om någon av er som står i fiendskap till Gud, endast kände till vad Jesus är, om han blott kände till den kunskap jag förut har beskrivit - Herrens Jesu person - så skulle tro på honom följa omedelbart! Han skulle anförtro sin själ åt Gud och känna sig trygg i Guds bestämda försoning. Tron skulle med säkerhet åtföljas av bön - man skulle anropa honom som man kände - och på bönen skulle följa välsignelse. Därpå skulle det följa en helig kärlek till honom och denna skulle mana dig att tjäna honom och tjänsten skulle tillta i förökad styrka och denna förökade styrka skulle medföra daglig glädje, tills vi skulle gå uppåt steg för steg i dygd, liksom på en Jakobs stege, i Guds Sons kraft ända tills vi blev skickliga att delta i de heligas arvslott i ljuset. Varje del av Kristi karaktär skall, om vi känner till den, verka välgörande på oss.

Till exempel; "om du kände till Guds gåva" att han kom att frälsa de eländigaste av de eländiga, så skulle du inte tvivla eller misströsta för dina synders skull. Om du visste att frälsningen i Kristus har han själv utfört och inte vi, skulle du väl då drömma om att göra något tillägg till detta eller tro, att dina egna känslor eller gärningar skall medverka till att fullborda den frälsning som Kristus utan dig har verkställt? Om du visste att Kristus aldrig övergett de sina, skulle du väl då bäva och frukta att han i frestelsens stund skulle svika dig? Om du visste, hur tillgänglig Kristus är, hur beredd han är att ta emot dig, hur full av kärlek han är mot alla de sina, hur han känner i sitt hjärta all din smärta och all din klagan, hur hans ära står förbunden med din frälsning, hur han har förpliktat sig själv till att föra var och en av sina heliga till Faderns högra hand - om du visste allt detta, så skulle du leva höjd över tvivel, fruktan och känslor; du skulle leva ett himmelskt liv som en som har sett Kristus och sedan blivit lik honom.

Om du kände till Guds gåva skulle det bli annat

O, Mina älskade, om vi skulle denna förmiddag göra en vandring genom stadens gator, hur många skulle vi inte se om vilka vi med smärta kunde säga: "Arma varelse, om du kände till Guds nåd, hur annorlunda skulle du inte vara!" Kanske skulle ni vid denna tid finna de flesta av den arbetande klassen ännu i skjortärmarna. De har inte alls tänkt på att besöka en plats, där gudstjänst hålls. De sitter och vilar sig, de läser någon dålig tidning, ty ännu har inte krogarna öppnat; de känner som om ingenting i världen fanns för dem att uträtta, utan endast att fördriva tiden på en söndag. Ack, om ni går in i ett sådant hus, så kan ni säga: "Om du kände till Guds gåva, så skulle din söndag få en helt annan prägel. Du skulle inte tala om fariseiskt söndagsfirande och om strängheten i att stänga krogarna och endast hålla gudstjänstlokaler öppna, utan du skulle känna att sabbaten är en välsignelse och till Herrens ära. Istället för att behöva fördriva tiden skulle Herrens dag verka för kort och tillfällen för nådemedel för få. Om du kände till Guds gåva, skulle det bli helt annat med dig, du arbetare."

Stig in i nästa kyrka eller kapell, jag bryr mig inte om vilket och se de skaror av människor som samlas där och genomgår något slags formaliteter samt bekänner, vad de aldrig erfarit och säger sig tro det de alls inte känner till. Ack, vi kunde blicka in i dessa tillbedjares ansikten och säga: "Om du kände till Guds gåva så skulle du överge denna formalism och tillbe Gud i anda och sanning." Vi behöver inte gå långt, då det finns många av er här i detta tillstånd. Må ni känna till Guds gåva och lämna er formalism samt tillbe Gud i anda och sanning!

Du må gå in i somliga kyrkor eller bönehus och höra på predikanten - det är en vältalighet utan Kristus, ingen omsorg om själars frälsning, inget tal till människors samveten. Där förekommer vackra ord, väl avrundade meningar, högtravande vältalighet och ett skönt blomsterspråk, men inga viktiga ting rörande evigheten om själens odödlighet och det dyrbara renande blodet. O, predikant, "om du kände till Guds gåva". Om du hade någon känsla i din själ av Kristi dyrbara frälsning, så skulle du predika på ett annat sätt.

Kristus Jesus är präst
Stig in där ritualisten har utstyrt sig i sin lysande dräkt och briljerar som en påfågel inför Gud själv och du kan gärna säga till honom: "Om du kände till Guds gåva", så skulle du lägga av med dina dårskaper och snarare komma inför Gud i säck och aska för att ödmjuka dig själv inför den Högste som en fattig arm syndare, för det du vågat bemäktiga dig titeln präst som aldrig tillhör dig; ty du är ingen präst inför dina medmänniskor. En är präst, nämligen Kristus Jesus och därnäst alla de heliga som tillhör det andliga prästerskapet som andra inte kan tillskansa sig ensamt utan att bringa över sig Korahs, Datans och Abirams förbannelse, vilka kallade sig präster, när de inte var det. "Om du kände till Guds gåva", du oförståndige, så skulle du kasta av dig den där prästerliga prydnaden och böja dig inför vår bekännelses överstepräst och tillbedja honom allena.

Jag kunde när jag går nedåt gatan, sedan jag har lämnat ritualistens mässhus, knacka på dörren till köpmannens kontor. Han ser något förlägen ut, när jag besöker honom en sabbatsförmiddag och träffar honom med pennan bakom örat, men han säger att han inte har tid att se igenom sina räkenskaper någon annan dag. "Om du kände till Guds gåva", så skulle du finna tid till detta och ha en annan sysselsättning denna dag, än att använda för dig själv den tid, som Gud har gjort anspråk på som sin egen.

Jag fortsätter och kommer in i den sjukes rum; jag ser på dödsbädden en syndare full av fruktan och fasa för den värld som ligger framför honom. Lyssna till hans klagan. Han har inget hopp. Han har levt utan Kristus. Världen har varit hans andel och nu måste han lämna den och han är oberedd att möta sin domare. Allt är mörkt för honom. Hur eländigt är inte hans tillstånd, då han känner sig ta avsked från allt han älskat och för vilket han har levt och att det finns inget framför honom utom endast idel fasa i en annan okänd värld. Ack, om han endast kände till Guds gåva, vilken förändring skulle inte inträda med ens! Vilket ljus, vilken glädje, frid och fröjd skulle inte finnas i det rummet! Allt det dystra skulle försvinna och i dess ställe skulle sällhet träda in som skulle leda den döende till att säga: "Låt mig dö den rättfärdiges död och mitt slut vara som hans."

Jag skall inte uppehålla er längre. Vi kunde gå ned en gata och upp en annan i många dagar och vi skulle finna tusental, till vilka vi kunde säga: "Om du kände till Guds gåva, så skulle du bli en annan människa än du nu är."

Tala om Kristus så att folket förstår

III. Och nu till sist detta, "om du kände till" och vad detta innebär för de troende. Det verkar för mig angå de troende på följande sätt. Det finns tydligen tusentals människor, som inte känner till Guds gåva. Gör dig då denna viktiga fråga med ens: "Är jag någon orsak till deras okunnighet?" Dessa människor känner inte till Guds gåva; hur kan de lära att känna till den om ingen undervisar dem? Hur skall de höra utan en predikant? Är jag orsak till deras okunnighet? Älskade, i Jesu Kristi namn frågar jag er församlingsmedlemmar och övriga åhörare här närvarande vilka känner Kristus; har ni gjort vad ni kunnat för att tala om Kristus för dem? Jag tiger för att samvetet må ge svar. Och ni som ofta talar om Kristus i skolan eller predikar offentligen, jag frågar er, om ni talar om Kristus så att folket kan förstå er? Jag kan försäkra er att jag försöker nyttja enkla ord, men ofta får jag höra att sådana ord som jag har yttrat, har folket som var närvarande inte förstått. Det gör mig alltid ont att höra sådant. Gud vet att jag skulle vilja använda de mest alldagliga ord jag kunde finna, om folket kunde förstå dem bättre.

Språkets finhet betyder ingenting för mig. Jag skulle hellre vilja predika Kristi kors på fiskmånglarspråk om alla då kunde förstå mig, än tala på det mest dråpliga sätt, när de fattiga inte kunde begripa mig. Mina kära Bröder och Systrar; vem skall vi kan stå till ansvars för om en själ går till helvetet, till följd av vårt finpolerade språk? Väktaren får inte tala grekiska till dem som endast förstår sitt modersmål. Augustinus predikade ofta på mycket dålig latin, eftersom det talades så av folket och om han hade talat vacker latin, hade han inte blivit förstådd. Också vi måste göra det enkelt. Om någon inte känner Kristus; har du då sagt honom det så tydligt, att han kunde fatta din mening? Har du det inte, så ligger det något ansvar på dig. Och jag hoppas du i framtiden vill besluta genom Guds kraft, att om någon förgås i brist på kunskap, skall anledningen därtill inte finnas hos dig. Gör inga förhastade löften, men lägg detta på hjärtat. Men kan du inte tala som du önskar så kan du dela ut sådan läsning som på ett enkelt sätt, kan framhålla evangelium för dem. Kan du inte göra vad du vill, min broder, så gör vad du kan, för att ingen här må vara utan kunskap om Kristus.

Men trots att du är en Kristi bekännare; vågar jag likväl säga dig att texten tycks säga till dig: Känner du själv till Guds gåva? När jag frågade dig om du talade om den gåvan för andra, så tror jag den frågan kunde ställas: har du inte talat om den för andra så är det mycket tvivelaktigt, huruvida du själv känner den. Om du aldrig gråter över andra människors synder och aldrig söker deras frälsning, så kan du inte själv vara frälst. En av de första önskningar en frälst själ har, är hur hon kan vara ett medel till att frälsa andra. Om du nu inte har gjort något, så har du anledning till misstanke om dig själv. Och jag tror, att var och en bör ofta ställa sig den frågan: om jag granskar mina försök, om jag granskar mina gärningar, om jag granskar mina inre känslor: känner jag till denna Guds gåva? Och får jag då inte komma i dag som jag kom första gången, nämligen som en syndare och skåda upp till Jesu sår och kasta mig åter på honom? Har jag aldrig trott på dig förr, o, Herre Jesus, så gör jag det nu. Har jag hittills bedragit mig själv, så är jag här -

"Min tro ser upp till dig,
Guds Lamm, som dog för mig
På korsets stam!
Med skuld jag faller ner,
I stoftet dig tillber;
Du ensam rening ger,
Guds dyra Lamm!"

---

Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.

<< Tillbaka

© minfrid.se | Minfrid startsida | Om | Kontakt e-post