Jesus Kristus måste regera
Predikan av C.H Spurgeon 1868
"Han måste regera" 1 Kor 15: 25
Foto: Craig Jewell - Australien
Detta "måste" är för konungen och vad gäller konungen Jesus är det en gudomlig nödvändighet, att han måste regera. Han var en gång bedrövelsens konung och i detta rike, var han den högste regerande. Hans törnekrona övergår allt annat såsom sorgens symbol. O, du sorgens, tårarnas och dödens konung, vem kan tävla med dig?
Sju orsaker till att Jesus skall inneha tronen
Idag är han härlighetens konung, upphöjd högt över alla furstendömen och väldigheter, så härlig att då seraferna tillfrågas: "Vem är härlighetens konung?" nämner de inget annat namn än hans. Han är konungen den en gång förnedrade, men som nu har blivit upphöjd till den högsta himmelen. Om honom säger vår text inte endast att han måste leva, fastän detta är en dyrbar sanning, för eftersom han lever skall också vi leva, inte endast att han kommer att vördas till en viss grad - fast det är fröjdefullt att tänka, att han kommer till sin rätt i något hjärta och vördas, om än endast av ett fåtal människor - utan det heter: "Han måste regera". Han skall inte blott få en plats, utan den förnämsta platsen, inte blott och bart en tillvaro, utan företrädet, inte blott härlighet, utan den högsta härligheten. Han måste regera.
Inte blott en hedersplats, utan tronen skall tillfalla honom; inga prydnader andra än kunglighetens skall vara goda nog åt honom - "Han måste regera". Han måste regera eftersom han är Gud. "Herren regerar" och detta måste förbli en sanning i evighet. Herren finns till i evighet; oändlig i makt och visdom. Vem annan än han skulle kunna vara konungarnas konung och herrarnas herre? Eftersom mannen från Nasaret är den evige Fadern och därför att hans generation inte har någon begynnelse och ingen kan räkna antalet av hans år, så måste han regera just till följd av sitt väsens gudom. Han måste regera som människa, ty Herren har slutit ett förbund med David, för att spiran inte skulle vika ifrån honom; för att en av hans säd utgången konung skulle sitta på Israels tron för evigt och härska i rättfärdighet. Jesus av Nasaret är denne konung.
Medlare och regent
Israel har ingen annan monark; inte heller har de sökt
att skaffa sig någon annan konung. Som nation har detta folk blivit
krossat, skingrat och skövlat och som ett förenat folk, kan de
inte samlas under någon annan ledare än den av
Davids hus, varifrån Jesus Kristus är den rättmätige
i rak linje nedstigande ättling, vilken gör anspråk på spiran
och håller den i sin egen hand. Han måste också regera
som Medlare, Förespråkare, Försvarare och Tolk; den
ende bland tusenden. "Han måste regera." Herraväldet över
världen är anförtrott åt honom; ledningen av hans
kyrka, styrelsen av försynen, regerandet över himmel, jord
och helvete, i hans egenskap av medlare och regent.
Han måste regera ända till den tid, då han skall överlämna riket åt Gud, vår Fader. Till detta har Gud bestämt honom och tillsatt honom som evig konung och präst enligt Melkisedeks sätt. Vilken ljuvlig tröst det ligger i tanken att ingen förmår rycka regeringstömmarna ur Jesu hand, ty "herradömet skall vara på hans axlar". Ingen kan rycka ifrån Jesus regerandet av hans församling; inte heller försynens ledning av kyrkan. Han måste förbli vid styret och ingen skall kunna få bort honom därifrån. Som Gud och människa och som det nya förbundets medlare och enligt den tydliga framställningen av vår text "måste han regera".
Det förefaller mig att det ligger en så härlig tanke förborgad i dessa tre ord, vilka är så dyrbara, så fulla av all slags ljuvlighet, att om blott den helige Ande gjorde oss dugliga, skulle vi i dag inte behöva sakna klarnat vin utan drägg och välsmakande, märgfeta rätter. Jag vill nu försöka alltefter det bistånd jag får, först utförligt behandla skälen för detta "måste"; för det andra, hämta uppmuntran och för det tredje, framhålla förmaningar ur detta.
Sanning, kärlek och läkedom
I. "Han måste regera." Vilka är skälen för detta "måste?" Svaret är sjufaldigt. Lammet som Johannes såg, hade sju kraftens horn och vi skall nu finna sju orsaker, till grund för att han skall inneha tronen för evigt.
1. För det första, därför att hans rike är så beskaffat, att det ger besked om oförgänglighet. Det har funnits många stora riken här i världen om vilka människorna på den tiden sade, att de i alla händelser måste bestå och de antog att om de störtades skulle jordens grundfästen rubbas. Likväl blev de under tidernas lopp grånade av ålderdom och sopades bort som utnötta ting och folken gladde sig, då de murkna styggelserna förgicks. De mest kolossala världsvälden har försvunnit som nattens syner och den mänskliga kraftens varaktigaste skapelser har dunstat likt morgonens dagg men, "han måste regera".
Sanningen
Han måste regera, allra först därför att hans makt över
människosjälen är
grundad på sanningen. Olika dynastier inom tankens värld har
funnits. Under en tid var Platon den förnämaste härskaren över
de tänkande. Därefter hade Aristoteles ett långvarigt
och bestämt regerande som han styrde och behärskade så till
den grad hela tankens universum, att till och med den kristna religionen
blev angripen och smittad av hans filosofiska spekulationer, men en annan
filosofi upptäckte hans svaga sida och efterträdde honom för
att i sin ordning störtas av den efterföljande.
Allt eftersom människorna blir mer upplysta eller det mänskliga sinnet genomgår en ny utvecklingsfas, säger de till sina en gång hyllade och upplyfta rabbiner och lärare: "Gå ur vägen, ett nytt ljus har gått upp, vi har kommit till en ny åskådning och behöver er inte längre." De ting som ansågs säkra och visa under förgångna tider, förlöjligas nu som höjden av dårskap. Och varför? Därför att dessa filosofins och tankens system inte var grundade på sanningen. Det fanns en mask i kärnhuset av kunskapens sköna äpple; det fanns en spricka i den stora byggmästarens grundval; de hade byggt på sanden och deras byggnad har fallit samman till en ohjälplig ruin, men den sanning som Kristus förkunnade från bergshöjden ljuder som om den talats ut i går.
Kristendomen passar lika bra för det nittonde århundradet som för det första och den har ännu kvar sin ungdomliga friskhet. Som Salomos höga visa säger om Kristus, att hans lockar är yviga och svarta som korpen, för att visa på hans ungdom och kraftfullhet, så kan jag också säga om evangelium; att det är ännu lika ungt och mäktigt och lika fullt av manlig kraft som någonsin tidigare. Vi som predikar det räds inte för resultatet. Ge oss blott tillräckligt utrymme och inget annat och den gudomliga sanningens Simson vars lockar ännu är kvar, skall än en gång förmå böja pelarna i villfarelsens tempel och bringa undergång över helvetets makter. Jesus måste regera som den kunglige läraren, ty allt han lär är grundat på den säkraste sanning.
Kärleken
Vår Herres välde över
människors hjärtan är likaledes absolut säkert, eftersom
det är
grundat på kärleken. För att förklara vad jag
menar behöver jag endast påminna om den store Napoleons levnadshistoria.
Han grundade ett kejsarvälde; ett välde som inte alltid
blivit rättvist uppskattat, ty Napoleon var måhända oavsiktligt
en stor främjare av den mänskliga friheten efter att först
ha lärt de gamla monarkerna, att den anspråksfulla gudomliga rätten
inte förmådde bevara kronorna på impopulära huvuden
och att unga män ur ledet likaväl kunde bestiga en tron. Han
gav ut en lagbok som i sin enkelhet om rättvisa
aldrig har överträffats, likväl förlitade han sig
alltför
mycket på tvånget och svärdet - hans ofantliga härar
var hans bålverk och skydd.
De starka bataljonerna var hans rikes hörnstenar, och medan han för en tid stod fast mot de mot honom framtågande arméerna, vilka liknade en mängd vågor som piskande emot hans ofantliga makts klippor så blev han likväl efter alla sina krig störtad och han sägs ha uttalat dessa minnesvärda ord på S:t Helena: "Mitt rike har försvunnit. Jag grundade det på svärdet, och det är förbi. Jesus Kristus har grundat sitt rike på kärleken och det skall vara för evigt." Ja, det skall förbli. När allt vad konungar och furstar kan utföra genom statskonst och makt har upplöst sig som nattfrost inför solen måste Kristi rike stå kvar, eftersom det är grundat på kärlekens lag. Hans person är kärlekens inkarnation, hans läror är kärlekens läror, hans föreskrifter är kärlekens lag, hans Ande är kärlekens skapare, hela hans religion är mättad med kärlek och därför kan hans rike inte störtas.
Läkemedlet
Jesus rike måste
vidare existera, därför att det utgör just det stora
läkemedel som
denna bedrövliga och sorgtyngda värld behöver. Fastän
människorna
inte vet det blir detta den enda balsam som ges för jordens onda,
blödande sår. Jorden ropar då och då likt en sovare
i yrsel; hon ropar efter en kommande befriare och ögon vakar överallt
- människorna vet knappt varför - efter en människa som
skall ställa till rätta mänsklighetens oförrätter
och påbörja en härlig tidsålder - den där
tillkommande tidsåldern, på vilken människorna så länge
har väntat. Jesus är den kommande mannen och endast han är
morgonstjärnan från höjden som skall besöka oss
med ljus och läkedom samt ersätta vårt
mörker, med en evig morgon.
Världen liknar ett upprört hav som inte kan vara stilla utan kastar sig fram och åter och det ges blott en enda fot som kan gå på dess vågor; blott en enda röst som kan säga: "Tig, var stilla!" Världens glädje ligger nu i graven. Den har varit död i dagar redan och vid denna tid är den stinkande och den arma världen vet inte att det ges blott en enda röst som kan återställa jordens paradis och låta hennes begravna fröjd stå upp igen. Det är Jesus av Nasaret som är den sanne befriaren för folken i fångenskap, "för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga". Världen skall aldrig få någon ro förrän den vilar på Kristus. Hon suckar och våndas under smärta ända intill denna dag och vet knappt vad hon behöver, men oss är givet att veta att vad världen behöver är att Herren skall regera över henne och då skall han bringa henne glädje och frid. Jordens ångestfulla dödskval begär Jesu härskarmakt och därför tror vi att han måste regera, ty Gud vill alltid ge sin skapelse vad hon behöver. Vår Herres välde är i och för sig så fast grundat på sanning och kärlek och krävs så längtansfullt av en blödande värld, att "han måste regera".
Guds eviga beslut
2. För det andra måste han regera, därför att hans Fader har beslutat det. Hur glädjefullt är det inte att begrunda Guds eviga rådslut om sin Son. Vår Gud har inte skapat denna värld utan en plan; inte heller regerar han henne utan ett system. Vadhelst Herren beslutar står orubbligt fast, ty så lyder hans ord: "Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?" Vad än det vara månde som den Eviges ande beslutar, skall det sannerligen utföras. Om än människorna visar sig trotsiga och djävlarna rasar emot, vad betyder väl det, ty vem kan uthärda och trotsa Herrens vilja? Du dåre som tror dig kunna stå emot Gud; störta dig emot bucklorna på hans sköld och fall i stycken eller spring emot spetsen av hans glänsande spjut till ditt eget fördärv, ty vem kan stå emot den Evige? Hans dunder i himlarna får folken att bäva och det är dock blott en viskning av hans röst; när hans makt låter förnimma sig i naturen, där den fördold bringar jordens innevånare att darra.
Vem kan stå emot hans hand eller säga till honom: "Vad gör du?" Guds eviga beslut har i förväg fastställt, att Jesus Kristus skall regera evinnerligen. Han måste regera från floden och ända till jordens alla ändar. Ända tills nu har Gud uppehållit sin Sons tron. Läs den andra psalmen och se: "Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde: 'Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen.' Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem." Därefter talar han till dem i sin vrede och förskräcker dem i sin harm: "Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg." Ja, det gudomliga beslutet, det eviga förbundet, förbundsnådens oföränderliga löften, allt förenar sig i beslutet att Kristus skall regera och därför säger också vår text uttryckligen: "Han måste regera."
Den gudomliga rättvisan
3. För det tredje: den gudomliga rättvisan fordrar det. Jesus Kristus måste regera. Mina älskade; kan ni för ett enda ögonblick föreställa er att han som dömer hela jorden skulle vara orättvis och dessutom vara emot sin egen Son. Herren kom ned till denna värld för att lida och dö samt för att få lön för sina lidanden. Och Fadern slöt detta förbund med honom: "Han skall få se sin säd; han skall föröka hans dagar." Jag skall utskifta hans lott med de mäktiga, han skall dela bytet med de starka." Fadern lovade att han skulle bli en ledare och anförare för folket och beslöt som en följd av hans förnedring, att han skulle uppstiga på en härlig tron som människans Son och Guds Son.
Skall inte Gud hålla sitt löfte? Bort hädiska tanke! Skulle Gud svika den enfödde? Sjunk ned igen; ingivelse från avgrunden. Skall väl Jesus ha dött förgäves? Skall han ha utgivit sin själ i döden och skall det inte finnas någon krona på honom? Skall det utlovade diademet undanhållas honom? Mina älskade; vi vet att det inte kan vara så. När vi står vid korsets fot inser vi att varje smärta han led försäkrade honom, att han skulle bli konungarnas konung och herrarnas herre. O! det är förvisso sorgligt att tänka, att hans underbara försoningsverk skulle gå miste om sin belöning; den utlovade kronan. Det vore fåfängt för oss att förtrösta på försoningen, ty vi kunde likaväl bli besvikna i den som han, såvitt han inte vann någon genom allt han uthärdade för oss. Fatta mod män och bröder; det ges inget tvivel om detta, ty den oföränderliga rättvisan fordrar det: Jesus måste regera.
Försynens ordning
4. Den fjärde orsaken är att Kristi regerande innefattar försynens ordning. För några månader sedan låg snön på marken, kölden var skarp, vindarna var kalla och träden var avlövade, men i enlighet med försynens ordning skulle våren komma och fastän årstiderna blev allt kallare då de dystra månaderna passerade och fastän inte en enda snödroppe sköt upp ur marken eller en enda gyllene krokus öppnade sin kalk, hade Gud detta i sin avsikt - våren måste komma. Gå in i era trädgårdar i dag då alla fruktträd öppnar sina blomster och deras vällukt strömmar ut i luften, då fåglarna sjunger sin allra ljudligaste sång och du skall tänka: "Ja, den har verkligen kommit, nu ler våren emot oss."
De kalla, genomträngande vindarna och de kalla nätterna kunde inte hindra den, utan vårens blommor pryder varje kvist. Här är våren och i sin högra hand håller han ett tillförlitligt löfte om den kommande Sommaren. Vi kan inte säga att våren under de olika månaderna på någon särskild dag tycks ha gjort något stort framsteg och du kan inte sätta ditt finger på någon viss dag eller timma och säga: "Nu vänder sig väderleken bestämt", utan knoppningens och blomningens sköna dagar har kommit behagligt och under en omärkbar tillväxt. Till och med då dagarna förlängdes såg vi inget större framåtskridande, ty kölden blev starkare och då fick vi glädja oss åt att en mild dag kom efter en bitande nattfrost, men trädens ådror fylldes säkert och oavbrutet med savens livsblod och knopparna började först att svälla och avslöjade sedan sin prakt, medan moder jord skänkte nya krafter åt rötterna av plantor och träd samt hjälpte dem att klä sig i deras gröna skrud och nu väntar vi med tillförsikt med ett otvivelaktigt hopp om sommarens skönhet och höstens gyllene kärvar.
Jesu Kristi rike
På samma sätt är Kristi regerande invävd i försynens
varp och inslag och fastän han länge varit upphöjd,
men ännu
inte har dragit alla människor till sig så kommer han säkert
och om vi har tro, kan vi nästan se det. Hans rike
kommer; tiden för fåglarnas sång närmar sig. Det
har funnits mörka tider, men ljuset har gått upp. Det har
funnits tider av skamlig ljumhet, men då och då har ett glödande
kol blivit taget från altaret för att beröra läpparna
på någon utvald siare, vars kraft än en gång har
lyft upp den religiösa iverns sjunkande tidvatten.
Var säkra på att inget finns som förmår motstå Jesu Kristi rike - hans rike skall komma, han skall få väldet och hans fiender skall böja sig i stoftet; han skall komma i egen person och sätta sig på Davids tron. Medan försynens hjul är så höga att de är förskräckliga, är de fulla av ögon och varje öga betraktar Kristus. "Över denna sten vakar sju ögon." Ja, alla försynens ögon ser på Jesus, vår hörnsten och i den gudomliga nåden "tjänar allt till det bästa för dem, som älskar Gud och efter hans beslut är kallade" och främst till hans ära som älskat Gud mest av alla och först blev utvald i det gudomliga beslutet.
Att Jesus skall regera är försynens avsikt och mål. Hur gläder det mig inte att tro, att om vi tjänar Gud är stenarna på marken i förbund med oss och vilddjuren på fältet håller frid med oss! Och som Debora sade i sin minnesvärda sång: "Från himmelen stred stjärnorna; från sina banor stred de mot Sisera", så är alla skapade ting den rättfärdiga sakens bundsförvanter och det ondas motståndare. Årens gång, månadernas framskridande och dagarnas leder, alla bekämpar likt beväpnade män det onda och tågar fram sida vid sida med Herren Sebaots härar, förpliktade till att kämpa för Kristus och hans tron - ty "Han måste regera".
Den helige Ande
5. Jag får inte uppehålla mig länge vid någon punkt och övergår därför till vårt femte skäl för Jesus rike eller att den helige Ande har givits åt församlingen för att främja detta härliga ändamål. På Pingstdagen utgöts den helige Ande då hela församlingen döptes med en helig smörjelse och sedan dess har den helige Ande aldrig tagits bort från den kristna kyrkan. "Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er." Vi ber ofta utan tro om den helige Ande som om han inte fortfarande fanns kvar hos oss eller som om han inte ständigt vistades hos människors barn, men han är här och han är alltid här - han vistas alltid i den kristna församlingen.
Besinna nu vem den helige Ande är; han är den välsignade Guden själv - en person av den härliga treenigheten och enheten och han är därför ägaren till oändlig makt. Inom sinnesvärlden kan han verka enligt sin egen vilja och han kan överbevisa människorna om synd, om rättfärdighet och om dom. Han kan uppmjuka de mest förhärdade; han kan förändra de grymmaste och göra dem milda och upplysa de mest förmörkade. Det finns ingen som är utanför området av den helige Andes verksamhet och ingen skall bli till stånd att slutligen stå emot hans inflytande då han använder fullheten av sin makt, ty vem kan hindra allmakten?
Jag, Herren, bevakar honom
Bröder; att äga den helige Ande är
kyrkans skattkammare. Här är hennes
stridsyxa och hennes krigsvapen. Talar ni om Davids torn där
tusen sköldar var upphängda och alla för mäktiga
kämpar?
Att äga den helige Ande skänker vida större makt, än
alla mäktiga kämpars sköldar skulle kunna åstadkomma.
Salomo talar om församlingens läger och säger att runtomkring
var sextio män, var och en med sitt svärd vid sidan, till skydd
mot nattens faror, men den helige Ande är ett säkrare skyddsvärn än
en livvakt med de tappraste krigare. Hans duvliknande vingar ruvar ständigt över
Herrens utvalda och skyddar dem mot allt ont enligt löftet: "Jag,
Herren, bevakar honom, ständigt vattnar jag honom, så att
ingen skada skall hända honom, natt och dag bevakar jag honom."
Ni, som predikar Kristus på gatan eller undervisar om honom i skolan; bli inte nedslagna då svårigheter kommer utan kom då ihåg att ni är Guds medarbetare och då ni talar sanningen om Jesus, utgår med er en oemotståndlig kraft från den helige Ande själv som ingen skall kunna säga eller stå emot. Detta är församlingens makt; må hon söka tillägna sig mer av den och må hon då hon kommit i besittning av den vara förvissad om, att den avsikt varför hon blivit uppväckt skall bryta igenom, ty Jesus Kristus skall och måste regera, eftersom Guds ande är verksam till att försäkra honom om hans överhöghet.
Den självskrivne hövdingen
6. För det sjätte måste vår Herre Jesus Kristus regera därför att han är den självskrivne hövdingen för människosläktet. Då hela Israel var samlat för att välja en konung valde de Saul som var huvudet högre, än det övriga folket. De ville ha den starkaste kämpen till att tåga i spetsen för deras här. Men om min Herre och Mästare kom hit till denna värld och om människornas ögon blev öppnade och deras sinnen var fostrade till en riktig uppfattning, skulle de så snart deras ögon fått skåda honom utropa: "Han är den förste bland tiotusenden och helt och hållet älsklig; må han bära kronan." Kom ihåg att i nuvarande förhållanden har de goda ofta fått träda tillbaka och de värdigaste blivit minst uppskattade, men i det långa loppet blir det enligt Guds regerande, att den bäste skall komma överst och då den sista stora rättelsen skall äga rum skall vi finna, att de som verkligen hade den lägsta karaktären skall sjunka djupast i fördärvet och de som stod högst i sitt tjänande för Gud också skall skattas högst av människors barn. Jesus Kristus måste inta den högsta platsen eftersom han är den högste och det finns ingen som kan tävla med honom.
"Bland mänskors barn var finns väl den,
Som tävla här förmå,
Ja, i själva himmelen
Han allra skönast står."
Om du blott en enda gång fick en klar och andlig syn på honom skulle du med ens erkänna hans överväldigande företräde.
"Så snart i tron jag Herren ser
På korset dö för mig,
Varje avgud glatt jag överger,
Ty hjärtat fylls av dig."
O, ni stenblinda ögon; om ni endast kunde se honom, hur skulle ni inte fästas vid honom i en enda fängslande blick! O, du blinda värld; om du ägde nåd till att endast se hälften av Kristi skönhet så skulle du avstå från ditt upproriska sinne och falla ned för att tillbe den ojämförligt härlige fursten! Men det mänskliga släktets blindhet och förhärdelse har gjort det fientligt mot dess bäste vän, så att de inte kan se något tilldragande där allt är skönhet eller något fullkomligt, där allt är fullkomlighet.
Lika gärna kunde människorna säga, att inget ljus utgår från solen som de påstår och att det inte ges något älskligt hos honom; likaväl kunde de säga att det inte finns något salt i havet som att det inte finns någonting ljuvt hos Kristus, ty han är alltigenom älsklig. Allt det som är dyrbart är i högsta grad förenat, i hans nådefulla karaktär. Må han därför vara konung! Han måste regera. Det är en omöjlighet att den svarte fursten, den där helvetesfienden, den där förrädaren, människosläktets ovän alltid skulle regera. Ned med honom! Ned med honom! Som folket sade i staden Människosjäl, då de bröt ned avbilderna av Diabolus och störtade dem i stoftet. Det är inte möjligt att djävulen alltid, skall vara konung över Guds skapade varelser. Må Immanuel bli upphöjd och må hans trogna undersåtar hylla honom och glädjas åt hans krona och spira. Han måste alltså regera på grund av hela sin karaktärs förträfflighet.
Makten att regera
7. Den sista orsaken till varför han måste regera är därför att makten att regera tillhör honom. "Det behagade Fadern, att hela fullheten skulle bo i honom." "Honom är all makt given i himmelen och på jorden." "Gå därför ut, säger han, "och lär allt folk." Jesus Kristus är inte någon obetydig tronkrävare; inte heller en rättmätig sådan utan förmåga att driva igenom sina anspråk, utan hans sak är god och hans arm är stark. Immanuels makt är lika stor som hans rätt och därför måste han regera. Vilken syn är det inte att skåda Kristus på den vita hästen, framskridande som segrande och för att segra, åtföljd av alla sina heliga i samma triumftåg med svärdet som utgår från hans mun, det eviga evangeliets predikan, vilket fortfarande är en Guds kraft till frälsning!
Detta är vad han gör nu; detta är vad han fortfarande skall göra, tills han kommer med sin järnspira för att sönderkrossa folken som om de vore krukmakargods och slå fiender i stycken. Han har makt att regera - en kärlekens makt - som han delger genom evangelium, vilken han efter hand kommer att byta ut mot vedergällningens makt, då han intar sin tron och sätter sig för att döma folken efter deras gärningar. Vilken total omstörtning skall inte mörkrets makter då erfara! De skall inte ha det minsta lilla kvar att lita till. Då den sista stora stridsdagen inträffar och då striden mellan Kristus och mörkrets furste är utkämpad skall det inte finnas en handfull rov kvar i fiendens hand, inte ett enda gammalt standar eller en enda söndertrasad flagga tillhörande Herrens härar, att stoltsera med som segerbyte. "De skall krossas" som texten uttrycker sig "likt agnar från logen om sommaren". Och du skall sålla dem", säger profeten, "och vinden skall föra bort dem."
Den svarta hästen gick bort med sin ryttare till den allsmäktiga kärlekens hav och började dricka upp detta hav, men han förmådde det inte; han fnyste och drack och vadade ända upp till halsen ut i havet. Han lät inte hejda sig i sitt raseri utan gav sig ut allt längre och längre, ända tills han blev dränkt i det outgrundliga djupet. Jag tycker mig se det svarta kadavret dränkt, långt därborta i avgrundens djup - döden och helvetet dränkta i den allsmäktiga kärlekens och maktens hav och Kristi rike rullandes fram likt en väldig flod över alla de makter som beslutat om dess undergång. Ära, vare Gud! Vi kämpar och segern flyger fram för att välkomna vårt baner. Det är inte något förtvivlat krig vi för, utan ett kungligt korståg, där varje soldat redan nu är en präst och konung på väg till festsalen där människor är på gästabud hos Gud och där Jesus, för evigt bär det oförgängliga diademet.
Uppmuntran i att Jesus måste regera
II. Tiden medger endast att tala några ord om den uppmuntran, som kan hämtas ur detta "måste", vilket är själva kärnan i texten.
1. Den första uppmuntran ligger i att om han måste regera så skall alla våra fiender underkuvas. Denna text förekommer i det minnesvärda kapitlet om uppståndelsen och har en särskild syftning på döden. "Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt." Var glad min älskade troende själ för du är kallad till en daglig kamp emot synden och här ligger trösten; Jesus måste regera. Kristus i dig måste trampa satan under dina fötter. Hans försoning har för evigt förstört dina synders fördömande kraft eftersom Kristus regerar som den allra högste på barmhärtighetens mjölkvita tron som den förlåtande Guden.
På samma sätt måste Jesus även regera över syndens verksamma makt i ditt hjärta, ty hans död är den dubbla döden för synden; han har genomborrat dess hjärta och fastnaglat dess händer och fötter. Synden får inte längre råda över dig. Jesus, konungarnas konung måste hålla hov i ditt hjärtas palats; alla dina krafter och begär måste skänka honom sin glädjefulla hyllning. O, du allra härligaste furste; du skall bära dina kungliga kläder i mina böjelsers kröningssal och du skall regera över mina hastiga känslor. Du skall sätta din fot på min stolthets nacke och befalla alla mina tankar och önskningar. Där jag inte förmår härska, förmår Jesus att härska. Rebelliska lustar kuvas av korsets tjusning och den inneboende synden faller ned som Dagon framför arken.
En obestridd regent
Jesus har gjort oss till konungar och präster
för
att vi skall härska över vår naturs trefaldiga monarki
- ande, själ och kropp och att han genom vårt självövervinnande
må bli en obestridd regent över Människo-ön. O,
du, som kämpar med ditt fördärv; fortsätt att strida,
men han måste regera. Fördärvet är ganska starkt,
men Kristus är starkare och nåden måste regera genom
rättfärdighet till evigt liv genom Jesus Kristus, vår
Herre. Jag tänker att jag hör dig sucka: "Jag arma människa!
Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?" Lyssna
till svaret då det klingar ljuvt, likt en sabbatsklocka: "Jag
tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre." Du må dö med
Jesus, men du skall förvisso uppstå med honom, ty han vill
inte att någon av hans lemmar ligger kvar i fördärvets
grav. Denne Josua är mäktig att slå alla kananeerna.
Han skall jaga den gamle draken från hans tron; tillika med
hela hans helvetiska livvakt och hela din människonatur skall bli
ett skönt tempel, lämpligt som bostad åt den helige Ande.
Så länge vi lever här i världen och då vi om igen lever i en kommande värld skall Jesus vara våra hjärtans högt älskade härskare. Detta bör jaga bort all fruktan för döden, ty Kristus måste regera över döden. Då den yttersta fienden visar sig skall detta endast blir ett tillfälle för nya triumfer, där Livets herre skall uppenbaras med förnyad prakt. Tänk aldrig på att döden någonsin kommer att regera över Kristus. Ack nej! I dina sista stunder skall du få erfara den mest oändliga nåd så att dina läppar med glädjefullt hjärta skall sjunga: "Du död, var är din udd? Du dödsrike, var är din seger?" Kristus måste regera sedan din kropp har förmultnat till stoft och varje ädel partikel av detta stoft skall dras till sin närbesläktade. Ben skall komma åter till sitt ben och kött skall övertäcka det hela och du skall leva. Om än maskar förtär denna kropp skall du likväl i ditt kött kunna skåda Gud. Således skall Kristus regera även i din uppståndelse. O, vilken härlig lykta lyser inte upp dödens valv! Dagsljuset bryter in i allt vårt mörker, när vi inser att Han måste regera.
Våra strävanden skall inte vara förgäves
Nästa svalkande bägare av uppmuntran som springer fram ur denna källa är denna - våra strävanden skall i alla fall, inte vara förgäves. Om Kristus måste regera, då bidrar varje soldat som kämpar för Kristus till segern. Var och en som på något sätt befrämjar saken, är viss om en säker och stor framgång. Alla dessa tysta böner och bittra tårar är inte förspillda. Dina svaga ansträngningar som var så ofullkomliga, att du knappt kunde hoppas att de skulle vara till den minsta nytta, allt medverkar till att åstadkomma en seger, vars lov skall förkunnas under alla tidsåldrar. Om du lägger endast en enda sten till det himmelska templet, men att det görs för Kristus, så är det en sådan sten som skall stå emot elden och din andel i byggnaden skall bli kvar ända till slutet, medan många stora män som har byggt med en massa trä, hö och strå, skall se hela sitt verk förtäras på den dag då varje människas arbete skall bli prövat.
O, mina medkämpar, må vi under vår väntan i bivacken på dagens inbrott och nya strider, vara vid gott mod och Herren skall stärka våra hjärtan. Vänta på Herren, säger jag, ty Herren är på vår sida. Våra fiender må vara stora som Goliat och mäktiga som Farao och stolta som Nebukadnessar, men i Guds namn skall vi förgöra dem, ty i Jesu namn skall vi än en gång ropa: "Herren mitt baner!" och resa upp baneret och vi följer vår hövding vars klädsel är bestänkt med blod. Han rider fram segrande och för att segra och vi följer honom till en fullständig seger. Det dröjer ännu endast en liten tid tills vi får höra ropet: "Halleluja! ty Herren Gud Allsmäktig regerar."
Herrens upphöjelse
En ljuvlig tröstens droppe - och i sanning
den ljuvligaste jag någonsin smakat - kan pressas fram ur denna
text: "Han
måste
regera." Jag vet inte hur det kommer sig, men när jag känner
mig vara sjunken i min ande (det inträffar ofta nog) hämtar
jag sällan någon vederkvickelse annat än från detta
ord: Kristus måste regera. "Nåväl", säger
jag då till mig själv, "då är det av ringa
vikt vad det än må bli av mig. Om han också låter
mig få sitta på den kungliga galären och kedjar fast
mig vid åran
samt låter mig sträva och ro tills inte en gnista av liv finns
kvar, så vill jag vara nöjd om jag blott får ro min
Herre fram mot hans tron och får den allra minsta andel av hans
upphöjelse och förhärligande inför människors
och änglars ögon." Varför skulle mitt hjärta
oroa sig för min egen del, när jag får se Jesus upphöjd?
Det är en himmelsk tanke för mig att föreställa mig
Kristus i himlen och ännu en att tänka att han skall regera
människorna.
Den enda himmel jag begär är att Kristus må förhärligas. Får han blott bli konungarnas konung och herrarnas herre, vill jag gärna bli ingenting; får han blott regera och varje tunga kalla honom välsignad, så är det salighet nog för mig att veta detta. Om jag endast skulle komma att likna ett av de vissnade blomstren som ligger strödda på hans triumftågs väg skall det dock bli ett paradis för mig. Min krigskamrat; det är ljuvligt att höra ropen om seger för oss båda om vi än ligger här i skyttegraven, blödande vid slagfältets utkant. Detta är bättre än vin, bättre än hälsa och bättre än liv.
Se, där borta rider han med kronan på sin hjässa; där rider han på sin vita häst i spetsen för slagordningen! Kan du inte höra hur han ropar: "Framåt!" och fienderna flyr medan hans trupper tågar fram för att vinna seger? Du och jag må ligga här och dö; vad betyder väl det då vår sak är tryggad. Jesus är konung! Var säker på att Kristi seger också är vår och han skall lika litet glömma oss som en kvinna kan glömma sitt livs son. Ack, att få lägga våra hjärtan intill Kristi hjärta, att önska hans önskningar och att älska vad han älskar; detta är att åtnjuta en frid som liknar en vattenström och att äga en salighet likt havets våg. Välsignade tanke för dig som älskar honom! Bevara den skatten väl. "Han måste regera." Hur bör inte allt detta uppmuntra er alla som är oroliga för Kristi sak.
Vi skall trampa på lejonet och draken
Några av mina vänner är rädda för den evinnerlige busen; Katolicismen. Enligt någras mening håller vi på att vända om till Rom. Många i vår tid är kunniga i konsten att måla elaka tavlor och så tror de att de är verkliga ting, men jag tror på min text, nämligen att Jesus skall regera och räds därför varken påven eller djävulen. Alla Roms inställsamma präster med deras jesuitiska knep skall finna sin mästare, ty själva helvetet kan inte rubba domslutet: "Han måste regera". "Jesuiterna", säger ni, "smyger sig in utan att man märker det". Jag vet det, men jag vet också att vi skall trampa på lejonet och draken ja, det unga lejonet och draken skall vi trampa under våra fötter. Tror ni inte att evangelium är Guds kraft? Inbillar ni er att en orättfärdig och skriftvidrig kyrklig organisation är behövlig som ett bålverk för evangelium? Behöver stålet skyddas av ruttet trä? Nej, skjut sönder hela anstalten i tusen bitar med rättvisans stora kanoner och sedan skall evangelium ordna sig så mycket lättare, sådant det bör vara.
Evangelium är fullkomligt i stånd att sköta sig själv utan några hierarkier, tionden och konungsliga ledare och utan att ni överlastar kyrkan med era skyddsvärn av trä, hö och strå. Ni trycker ner vår David med den kungliga rustningen. Min Herre Jesus Kristus kan reda sig förträffligt på Irland utan Caesar och hans penningar; han behöver inte alls att ni skall samla in rikliga medel från dem som tjänar en annan herre till understöd för hans sak; han hatar era plundringar som ni kallar offer; han har alltid tagit hand om både sig själv och sina predikanter och han skall även göra det framledes. Förr i tiden blev Guds ark aldrig erövrad innan man började försvara den med köttsliga vapen, men även då befriade den sig, så snart den lämnades att skydda sig själv. Då det inte fanns en enda krigare till att skydda den och då den blev satt som en fånge i Dagons tempel, då föll Dagon och Filisteen blev förödmjukad. Det är på samma sätt i England och Irland; alliansen med staten bringar evangelium i fara, men om denna allians, det värsta onda bryts, så skall evangelium i sin egen storhet och utan andras hjälp, kuva alla sina motståndare.
Var inte förfärade - det anstår inte en kristen att vara rädd; det är omanligt och okristligt att tala som om Kristi sak skulle kunna trampas ut som en gnista under våra fötter. Så kan det inte vara. Den är lika varaktig som själva jorden och långt mer evig - Kristi kors, ära och värdighet är lika eviga som Guds tron. Må vi förstå detta, ty han måste regera och dessa väntade förändringar skall i stället för att hindra honom från hans regerande, hjälpa till att göra hans rike ännu mer omfattande och undanskaffandet av gamla missbruk skall i stället för att skada Kristi kors, ge dess härliga krafter ännu större utrymme, ty han måste regera och människorna må säga vad de vill.
Regerar Jesus över dig eller inte?
III. En sak till innan jag avslutar. Det ligger en förmaning i denna text: "Han måste regera." Min åhörare; har han någonsin regerat i ditt hjärta? Var har jag dig min åhörare? ty nu vill jag tala med dig. Jag måste ta dig i örat. "Jesus måste regera", vad har du att säga om det? Du har gjort motstånd emot honom eller har du inte? Du har spjärnat emot udden med nakna fötter; du har snavat mot denna sten och du skall blir slagen i stycken och då stenen börjar rulla ned som en massiv klippa, skall han mala dig till stoft. Förföljare, akta dig! Du har företagit dig ett förtvivlat arbete; du liknar en krälande mask som kämpar med elden; du vrider dig redan i hettan därifrån, men om du fortsätter än längre, vad skall följden bli? Du liknar ett halmstrå som kämpar mot en brand eller en agn som brottas med vinden. Vad kan du göra? O, människa, stick svärdet i skidan och överväg medan du ännu är på vägen "om du är i stånd att möta honom med tiotusen, som kommer emot dig med tjugotusen". "Hylla sonen så att han inte förtörnas och ni förgås på vägen, ty snart brinner hans vrede."
En annan tanke. Om Kristus måste regera, så skall ni som aldrig velat underkasta er honom som er härskare finna, att hans regering skall bli lika förfärlig som oundviklig. Han kommer att regera över er antingen med eller utan ert medgivande. Han skall antingen regera över dig med barmhärtighetens glänsande silverspira i handen eller också skall han regera över dig med den tunga järnspiran, med vilken han skall slå dig i stycken. Vilket vill du? Det ena eller det andra. Hans blod måste vara över dig; antingen för att anklaga och döma dig som det var för judarna då de sade: "Hans blod kommer över oss och våra barn", eller också skall det vara där för att rena, förlåta och frälsa dig. Vilket väljer du?
Denna morgon ber jag dig i Guds namn att för ditt eget bästa besvara denna fråga. Regerar Jesus över dig eller inte? Ack, om han aldrig skulle få regera över dig i detta liv så skall du finna när du dör att du inte skall kunna undkomma hans makt. Han skall regera över dig som fånge då du är smidd i bojor av järn, på det eviga eländets rum. Han skall regera över dig och du skall blir tvungen att erkänna det medan du biter i dina järnbojor och gråter och skär tänder av vrede och blygsel. Han skall fullständigt regera över dig ty du skall inte vara i stånd att lyfta ett finger, för att kämpa mot honom på den dagen då han kommer för att döma levande och döda.
"Sök, syndare, hans nåd
Hans vrede du ej bär
Fly till skyddet av hans kors,
Tag emot din frälsning där."
Måtte den eviga barmhärtigheten nu förmå er att som trogna undersåtar böja er för Jesus till att helt överlämna er åt honom; att förtrösta på honom och på honom endast. Detta är saken - att förlita sig på honom är evinnerligt liv. Detta är gudsfruktans hela summa och väsende. Då skall det blir er glädje att veta och förnimma att "Han måste regera". Herren välsigne er nu och gör er till en välsignelse för era medmänniskor för Jesu skull. Amen.
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
