Kristi vittnesbörd mottaget
Predikan av C.H Spurgeon 1890
Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann. Joh. 3: 33
Till att börja med vill jag rikta er uppmärksamhet på de olika uppgifterna från Johannes lärjungar och Johannes själv. I tjugosjätte versen säger lärjungarna: "Alla går till honom." Johannes säger i trettioandra versen: "Hans vittnesbörd tar ingen emot."
Se Guds lamm som tar bort världens synd
Anser vi båda korrekta, så fäster lärjungarna sig vid det yttre, och då förefaller Jesus ha en överväldigande framgång: "Alla går till honom." Men Johannes såg under ytan på det verkliga andliga resultatet och hans försäkran var, att "Hans vittnesbörd tar ingen emot". Man bör vara försiktig då det gäller uppgifter: det beror mycket på vem som ställer samman dem. Somliga med sangviniskt sinne, säger allt som han behagar och uppmuntrar, medan andra med mer allvar och kanske strängare i sitt omdöme, säger mycket som är nedslående.
Jag är benägen att anta bägges åsikter med ett litet undantag; båda avsåg att säga sanningen, men ingen av dem var riktigt noggrann. Vi hör ofta personer påpeka att skaror av människor lyssnar till någon viss predikant och folket trängs i gångarna och fyller varje sittplats och predikanten gör stor nytta, ty "alla går till honom". Detta må vara sant, men likväl sker det få omvändelser och endast en ringa andlig frukt kommer därav, så att en annan kan säga: "Hans vittnesbörd tar ingen emot." Ack, älskade vänner, vi kan aldrig vara nöjda med blott stora samlingar, vi söker de själar som tar emot Kristi vittnesbörd! Vi vill tacka Gud för att alla slags människor som lånar oss ett villigt öra, men ett enda missljud kan döda vår glädje; om vi hör det sägas: "Hans vittnesbörd tar ingen emot", så bedrövar detta vårt hjärta.
Låt oss med detta lämna lärjungarnas framställning och betrakta vad Johannes sade: "Hans vittnesbörd tar ingen emot." Han menade inte bokstavligen, att ingen tog emot sanningen, ty hans nästa uttryck var: "Den som har tagit emot hans vittnesbörd." Han menade, att jämförelsevis ingen tog emot det. Jämfört med de stora skaror som kom till honom, jämfört med hela Israels nation, jämfört med hela människosläktet, var det så få som tog emot Kristi vittnesbörd, att han i sin sorgsenhet över detta gjorde att han sade; ingen. Fastän Johannes satte siffran för lågt, var han likväl inte långt ifrån sanningen, då han sade: "Hans vittnesbörd tar ingen emot." I våra dagar av djupsinnighet och ordrikedom kallas detta att se saken "pessimistiskt". Om det likväl inte var helt sant, så var det ledsamt nog närapå så. Nu predikas Kristus och många kommer för att höra om honom, men ack, få tar emot evangelium i sina hjärtan.
Johannes längtan
Genomsök dessa fyllda gator och ni skall finna hur få som
tar emot det heliga vittnesbördet. Besök städer och byar
i våra provinser och se hur få som tar emot sanningen, sådan
den är i Jesus. Betrakta de olika samfundens uppgifter vid årets
slut och se hur ringa tillökning de har haft! Om deras tillökning
har varit tre eller fyra procent, så anses mycket vara uträttat.
Världen kan aldrig bli omvänd i den takt det nu går,
ty folkmängden ökas fortare än församlingarnas antal
växer. Vi är jämförelsevis längre tillbaka än
vi har varit. Det finns nu fler kristna, men det är färre kristna
i förhållande till folkmängden än det var förr.
Vi har stor anledning till att ropa allvarligt till Gud, att han verkar
mer kraftigt på människors hjärtan. Hur gladde sig inte
Johannes över att några hade tagit emot Kristi vittnesbörd!
Hur längtade han inte efter att de skulle vara flera! Hur allvarligt
framhåller han inte sin Herres anspråk i verserna, före
och efter i vår text! Han ville att människorna skulle gå förbi
honom och finna Kristus samt ta emot hans vittnesbörd.
Sådant är förhållandet. Människorna hade vandrat långt bort från Gud och han önskade att de måtte komma åter till honom och därför sände han ett vittne till dem, till att tala om sina vänliga känslor mot dem och att visa genom sin egen person, lära, liv och död, hur verkligt han längtade efter att de skulle ha frid med honom. Den enfödde Sonen kom till vår värld och antog vår natur, för att han måtte bli ett vittne för folket angående Guds sinnelag mot oss; så att vi med kännedom om Guds hjärtelag, måtte ledas till att ropa: "Kom, låt oss vända om till HERREN." Han ville att vi skulle bli berörda till besinning, då vi skådar Guds stora kärlek och förbarmande mot oss, då vi ser att han uppsöker och frälser förlorade varelser genom sin enfödde Son.
Om detta skall jag tala i dag och hålla mig så nära texten som möjligt och bedja den helige Ande om bistånd. Först; betrakta noga vittnet. Håll ögonen på vem det är, som har kommit för att uppenbara Fadern för oss. För det andra, lyssna till hans vittnesbörd. Vad innehåller det? Lär att känna och tro det. För det tredje, betrakta dem som förkastar det. "Hans vittnesbörd tar ingen emot." Vilken bedrövlig sanning! Sedan kommer vi närmare texten och har umgänge med dem, som tar emot hans från himlen givna vittnesbörd. Om dessa sägs, att de har bekräftat att Gud är sann.
Den som kommer ovanifrån är över alla
I. Först betraktar vi vittnet. Jesus, vår Herre, är som vittne så förenad med vittnesbördet som han bär, att du måste känna honom, innan du kan förstå hans vittnesbörd. Ja, att ta emot honom är detsamma, som att ta emot hans vittnesbörd. Om vi har tagit emot Kristus sådan han är, så har vi vittnesbördet som han kom att bära.
Vem är detta vittne? Vi svarar enligt textens sammanhang, det är "han som kommer ovanifrån". En sådan person har inte kommit för att frälsa oss vars början var vid hans födelse, utan en som fanns till långt före detta och kom hit ovanifrån. Sant är att Jesus föddes i Betlehem; men det är lika sant, att han fanns till före alla världar. Ordet var i begynnelsen hos Gud, "utan honom har inget blivit till, som är till". Han var lika säkert Gud innan han blev människa, som han var efteråt. Han som har kommit för att frälsa oss, har i högsta bemärkelse kommit ovanifrån. Må detta verka fram ett hopp i syndares hjärtan och framkalla en tro på det gudomliga sändebudet. En har kommit från de högsta himlar för att lyfta upp alla dem, vilka skilda från honom, måste sjunkit till det nedersta helvetet. Närmare nittonhundra år har förflutit sedan han kom för att vandra på denna världs ojämna vägar; han levde, sörjde och led här nere. Från himlens höjd kom han till detta syndens land, så att han måtte lyfta upp oss och ge oss en gudomlig arvedel.
Han var av den allra högsta karaktär. Märk: "Den som kommer ovanifrån är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla." Alla andra budbärare som Gud har sänt, har haft mycket jordiskt med sig; och säkerligen har vi som nu är hans budbärare, mycket av det. "Denna skatt har vi i lerkärl", men det fanns inget i vår Herre Jesus som kunde försämra budbäraren. Han var ren, fullkomlig, himmelsk och fastän han bar vår natur, var han inte delaktig av vår syndfullhet och fastän han talade som vi och frambar de himmelska hemligheterna till vår undervisning, talade han likväl på ett himmelskt sätt - ett sätt som ingen jordisk människa kunde nå.
Profetians ande
Moses skrev som en människa och Guds Ande uppenbarade till en viss
grad sanningen genom honom, men vår Herre Jesus Kristus var full
av nåd och sanning och han talade med mandomen förenad med
gudom och ägde Anden till fullo. I allt vad Jesus sade fanns en
fullhet, makt och verklighet som en människa inte var i stånd
att äga. Han var över alla och andra tog emot sin makt från
honom, "ty Jesu vittnesbörd är profetians ande".
Vill du inte lyssna till en sådan överman? Gud, som förr
många gånger och på många sätt talat till
fäderna genom profeterna, har i dessa yttersta dagar talat till
oss genom sin Son; det skall säkert gå illa för den som
förkastar en sådan budbärare.
Liksom han var över alla till sin karaktär, så var han över alla till anseendet. Ingen kan i fråga om anseende jämföras med honom: änglarna kunde vara furstar i den himmelska världen, men han är kronprinsen av det eviga kungablodet. Han är Gud överallt, inför viIken keruber och serafer skyler sina ansikten. Han nedlät sig till att bli sina föräldrar underdånig, men han var inte desto mindre över alla, Herre, konung och huvud över allt. Fastän han steg ned för att uppsöka och frälsa de förtappade, var han likväl högre än de högsta; fastän han lade av sin härlighet för att tvätta sina lärjungars fötter - ja, också för att tvätta bort våra synder med sitt blod - så var han likväl mästare och Herre. "Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen."
Jag kan inte säga för mycket om den härlighet och ära och det majestät, som tillhör vår Immanuel. Om jag ägde både människors och änglars tungor, kunde jag aldrig nog upphöja honom. Han är den förstfödde före allt skapat, ja, själva Skaparen. Han är konungarnas konung och herrarnas herre och det är genom en sådan härlig person som Gud har sänt till jorden med detta fridsbudskap. Vårt sändebud är vad anseende beträffar över alla, så att Herren måtte visa hur högt han värderar sina utvalda av människosläktet. Vi är stort ärade genom att ha att göra med en sådan hög budbärare. Kom, ni villiga hjärtan och ta med glädje emot hans vittnesbörd som är över alla.
Personligt vittnesbörd
Johannes förkunnar vidare för oss en viktig sak, som bör
stort betraktas av varje tänkande själ. Jesu vittnesbörd är
ett personligt vittnesbörd: "Vad han har sett och hört
vittnar han." Profeterna tog emot sina profetior från den
helige Ande som talade till dem, om sådant som de aldrig hade
sett. Emellanåt förstod de inte ens vad de skrev, de såg
inte det de skrev om, ty det är skrivet, att "många profeter
och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det". Även änglar
längtade att se det, men hemligheterna var för stora för
dem. Vår Herre Jesus känner till de himmelska tingen genom
sin egen kunskap, ty han har alltid varit i Faderns sköte. Han känner
Guds sinne, ty han är Gud. Den högstes hemliga avsikter och
uppsåt är bekanta för hans Son Jesus. Allt vad han uppenbarar
för människor om Guds förbarmande, har han själv
hört och sett. Han var ögon- och öronvittne till Herrens
sinne och vilja.
Kristi undervisning är inte i andra hand. "Ingen känner Sonen utom Fadern." Vem lärde honom visdom? Varifrån har han fått kunskap? Av sitt eget, från sin egen eviga erfarenhet, såsom varande hos Fadern innan alla världars tillkomst, talar han till oss. Vill ni ha en bättre budbärare, mina åhörare? Hur kunde Herren tjäna er bättre än genom att sända er en, som känner till vad han förkunnar och det genom att han har hört och sett och berört det? Han var i evighet hos den Gud som skapade himlar och danade jorden och dagligen, hade sitt umgänge med- och sitt behag i honom. Herren Gud har skickat som sändebud till er en, som "han har haft hos sig i sina vägars begynnelse". Vad mer kan ni begära?
Guds ord
Vidare fortsätter döparen och säger oss, att Jesu vittnesbörd är
lika med Guds eget ord. "Den som har tagit emot hans vittnesbörd
har bekräftat att Gud är sann." Märker ni att jag
läser fel? Skriften lyder "att Gud är sann". Jesu
vittnesbörd och Guds vittnesbörd är detsamma, och då man
tror Kristus, tror man Gud. Vidare läser vi: "Den som Gud har
sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta." Om
du förnekar vad Kristus säger så gör du Gud till
en lögnare, ty du har inte trott hans vittnesbörd om sin Son.
Så fullkomligt understöds och bekräftas Jesu vittnesbörd
av Guds ord, så fullkomligt representerar Jesus Guds uppsåt
och tankar, att om man tvivlar på honom så tvivlar man på den
evige Guden.
Om du nu får frälsningens plan framställd för dig genom Guds budbärare, fullkomligt i överensstämmelse med Guds tankar - vill du då förkasta den? Vill du motsätta dig den genom att förkasta frälsningen som kommer med varje ord stämplat av gudomlig auktoritet? Jag uppmanar dig, att om du inte ännu har trott på Jesus, att du inte längre må förbli i din otro, ty det är att tvivla på Herren Gud, att tvivIa på den treenige Herren som skapat och uppehåller dig. Se då vilken budbärare vi har som inte talar sina egna ord, utan hans ord som har sänt honom. De orden är fulla av nåd och sanning, ty de är fulla av Gud.
Läs lite längre fram i texten och du skall finna, att denne budbärare, som Gud har sänt, står i högt anseende hos Gud. "Fadern älskar Sonen." För att visa honom sin stora kärlek har han "lagt allt i hans hand". Du har nu inte att göra med Gud utan Kristus, ty allt är nu lagt under Guds Sons medlarskap. Kristus Jesus, medlaren mellan Gud och människor, har allt i sin makt; herradömet är på hans axlar. Det har behagat Fadern att lägga allting under människan Kristus Jesus. Jesus är fullkomlig Herre överallt: änglar flyger och djävlar bävar vid hans minsta vink och alla försynens hjul rullar i fullkomlig ordning enligt hans vilja.
Lyssnar du till hans vittnesbörd om nåd, så kom ihåg att han har all makt att kunna stå fast vid det och försäkra dess varaktighet åt dig. "Han frälser till det yttersta." Han äger all makt i himmel och på jord. Gud har lagt allt under hans fötter och han som är Herre överallt, har kommit för att underhandla med dig angående försoning. Vänd dig inte bort från honom, du brådskande människa; säg inte att du inte har tid att lyssna på honom. Du måste lyssna till honom, vars rike sträcker sig överallt. Vågar du bemöta honom med likgiltighet? Skall inte bävan för hans majestät, tvinga dig att lyssna till hans röst?
Givare av liv
Ännu en sak vi lär är att detta vittne är Herre och
givare av liv och om vi endast vill ta emot hans vittnesbörd, skall
vi leva av det. Han har liv i sig själv och han har makt att levandegöra
vem han vill. "Den som tror på Sonen har evigt liv." Och
för att göra saken ännu mera angelägen, tilläggs
varningen: "Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds
vrede blir kvar över honom." Gud kan aldrig ha behag till den
som gör hans Son till en lögnare. Han har av gränslöst
medlidande sänt sin enfödde Son till att leva och dö,
så att
människor måtte frälsas; hur skall han då tåla
att se honom förkastad? "Ty så älskade Gud världen
att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom
inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." Och om denne
hans älskade Son förkastas, om den skyldige förolämpar
Fadern genom att förkasta hans Son, vad kan återstå,
om inte rättvis vrede?
Om du förkastar en försäkran angående outsäglig, omätlig barmhärtighet, då måste vreden förbli över dig. Det finns inget hopp för dem som förkastar Jesus. Smickra dig inte med den tanken, att du i det kommande kan fly på någon annan väg; ty om det hade funnits en annan väg, skulle Gud inte ha överlåtit sin Son åt vanära, lidande och död. Tro på Kristus är den enda hoppets dörr och om du stänger den för dig själv, så stänger du in dig själv i det yttersta mörkret, i hjälplöst, hopplöst fördärv. Vad kan hjälpa dig om Guds vrede vilar över dig? Detta måste innebära ett outsägligt elände, utan den minsta lindring. O, mina älskade. åhörare; jag önskar jag kunde framställa min Herre såsom vittne! Meningarna är korta, skarpa och tydliga och de visar vem han är, som Gud har sänt i det stora kärleksärendet. Jag ber dig, förkasta honom inte.
Gud har försett en försoning
II. För det andra: lyssna till hans vittnesbörd. Vad är Jesu vittnesbörd? Vad har han att säga oss angående Gud? Jag skall endast använda två kapitel som föregår min text och jag skall hämta nog från dem, för att ge ett sammandrag av vad Jesus säger oss om Fadern och hans villighet att förlåta och frälsa. För det första säger han oss att Gud har försett en försoning. Se i första kapitlets tjugonionde vers, där Johannes säger: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." Det faktum, att Guds Son kom hit som människa till att lida för vår synd, bevisar att Gud har försett ett stort och i allt tillräckligt offer. Gud kunde inte ha umgänge med en syndig värld, den var för oren genom synden för honom att se på, men den synd som hindrade en helig Gud att ha umgänge med ett fördömt släkte har Jesus tagit bort, så att nu kan Herren besöka människan och ge henne fridens evangelium och frälsningens verk.
Detta var nödvändigt innan en enda varelse kunde bli frälst. "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv." Jesu död har gjort att Gud kan umgås med människor. Ack, hör detta! Det finns ett offer för synd! Tro det och dra välsignelse av det. Jesu Kristi Guds Sons blod renar från alla synder. Jesus har dött och i sin död har han avskaffat överträdelsen, tillintetgjort synden och frambringat en evig rättfärdighet. Alla som tror, får förlåtelse genom hans död. Gud vill att du som tror på hans älskade Son, skall få förlåtelse och att du blir vitare än snö. Detta är Kristi vittnesbörd till dig och den som tar emot det, har bekräftat att Gud är sann.
Umgänge med Gud
Det nästa av Jesu vittnesbörd är att Herren har gjort
en öppen väg mellan människan och Gud. Se den femtioförsta
versen i första kapitlet. Han säger till Natanael: "Amen,
amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och
Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen." Jakobs
stege är numera inte för er som en dröm utan som en verklighet.
Människosonen, den i människan varande Guden; Gud i Kristus
Jesus är vägen, på vilken man kan söka umgänge
med Gud. Vi kan stiga upp till Gud och Guds änglar, fulla med välsignelser,
kan komma ned till människor. Bryggan är lagd och en väg
har grundats över det förskräckliga djup, som skilde den
syndfulla människan från den förolämpade Guden.
Jesus Kristus är i sin egen person den stegen och han bär själv
detta vittnesbörd för er. Synden är borttagen och en förening
har skett.
Vad utgör nästa del av hans vittnesbörd? Detta finns i det tredje kapitlet: man kan nalkas Gud endast på ett andligt sätt. För att komma till Gud måste man vara född på nytt. Det som är fött av kött är kött och kan inte umgås med Gud som är en ande. Det som är fött av Ande är ande och kan umgås med en helig Gud och uppfatta andliga ting. Du kan inte nalkas Gud genom en präst som människor invigt, inte komma till honom genom yttre ceremonier och former: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." Du måste ha en andlig natur, så att Guds Ande kan ha umgänge med dig. Du kan endast genom en andlig natur, vara i sällskap med den store osynlige. En ren ande kan umgås med Gud, den mäktige Anden; men vad kan du göra innan en sådan blivit skapad i dig? Detta var vår Herres vittnesbörd till Nikodemus och jag förmodar att Johannes döparen hade på något sätt fått höra detta, men det gör mig detsamma om han hade det eller inte; det är med stor säkerhet en del av Jesu vittnesbörd.
Vidare bar Herren vittnesbörd den stora sanningen att Gud ger frälsningen åt alla, som tror på Jesus och för att göra detta mycket tydligt, framhåller han det således: "Liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv." Du känner till förebilden. De som var bitna av brännande ormar såg på kopparormen och blev botade. Nu är du biten av synden, du skådar upp till honom som blev gjord till synd för oss, och då du ser på honom försvinner din synd och giftet av din syndfullhet träffas av dess motgift. Vi ser på Jesus och lever. Vår Herre vittnade om detta med sina egna läppar och sedan genom sina apostlar. Han ropar ännu: "Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar." Ja, det finns liv för en endaste blick på denne korsfäste man. Att tro är att ta emot. Ta emot Kristus som Gud har sänt såsom budbärare till dig och genom att ta emot honom skall du bli frälst.
Jesus vittnade även tydligt, att han har tagit bort fördömelsen från alla som tror på honom. Det är skrivet: "Den som tror på honom blir inte dömd." Skuldbelastad och dömd som du nu är skall du aldrig bli fördömd om du tar emot Guds Son, till att svara för dig. "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Om dina synder vore blodröda, skall de dock bli snövita. Om du av naturen är höljd i trasor, säger Herren: "Tag av honom de orena kläderna." Du kan frimodigt säga: "Vem kan anklaga Guds utvalda? Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött."
Ack, är inte detta Jesu nådebudskap fullt av sällhet? Om tiden tillät skulle jag tycka om att stanna länge vid detta vittnesbörd av Gud i Kristus Jesus, men här betyder det just detta; att du som är skyldig till att bli fördömd, kan på rättvis grund få förlåtelse genom Jesu offer. Gud kan älska dig för sin kärlek till Jesus och du kan bli befriad från syndens alla följder, på grund av den älskades död. Du kan frälsas, ja, om du nu tror på Kristus, så är du frälst. Alla himmelska förmåner är dina där du nu sitter och skall bli dina för evigt. Ära vare GudI
Somliga förkastade Herrens ord
III. Med stort vemod skall vi nu betrakta dem som förkastar hans vittnesbörd. "Hans vittnesbörd tar ingen emot." Man borde ha väntat sig att så snart detta vittnesbörd blev känt i världen, skulle varje människa skyndat sig för att lyssna till det och tagit emot det med stor villighet; men ack, det är raka motsatsen! Om jag gick till en sjö för att fiska, med ett bete som detta, kunde jag vänta mig att få se fullt av fisk komma till mig; men så var det inte. I allmänhet vill människorna inte ta emot den himmelska frälsningen; ingen tar emot den utan att vara berörd av den helige Ande. Varför ör det så?
För många är det eftersom de är jordiska; att budskapet och budbäraren är alltför himmelska för dem. De är jordiskt sinnade. De har så bråttom; hur kan de begrunda den stora sanning, att Gud har kommit hit ned för att frälsa människor? De skall tänka på denna stora andliga sanning framledes, då de har förtjänat tillräckligt med pengar och kan dra sig tillbaka och inte har något bättre att bestyra, än att tänka på vad Gud fordrar. Gud har det andra, nej, det sjunde rummet i deras tankar. De är så sysselsatta och deras tankar är så upptagna av detta livets omsorg, att Guds nåd måste vänta, tills de får ledigt. Jag fruktar att de aldrig skall komma till att tänka på detta, innan det skall sägas om var och en av dem: "När han plågades i helvetet, lyfte han blicken." Den rike mannen hade sett ned på sina läckra rätter och hade aldrig sett upp efter de himmelska tingen, men evighetens verkligheter väckte honom. O, Gud, giv att ingen av mina åhörare måtte vända ögonen nedåt, ända tills de lyfter upp dem i dödsriket.
Stötesten och dårskap
Jag tänker att somliga förkastade Herrens ord, då de
var alltför lärda att tro något så enkelt
som att Gud var ibland dem i mänsklig skepnad, för att leva
och dö för
människor. Fastän detta är den högsta av alla hemligheter,
betraktar det mänskliga högmodet det som ett ringa ting. Det är: "för
judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap." Människorna
tror sig veta så mycket, att de inte vill lära känna
Gud. Jag förvånar mig dagligen då jag granskar böcker
som utges, hur kloka dårarna är i vår tid. Jag
ber om ursäkt; jag skall säga det på ett annat sätt
- hur dåraktiga de visa är i vår tid. Jag menar samma
sak, hur än jag säger det. De letar reda på en svans
av ett dött föremål och de ropar som om de hade funnit
ett stort byte. De har gjort en stor upptäckt - en upptäckt
av ingenting. Den ena gången finner de att 5 Mosebok är en
förfalskning,
därnäst att det ges två Jesaja, vidare att Ruts bok skrevs
många år efter fångenskapen; att Jona är en myt,
att Ester är en roman och så vidare. Deras kritik är
falsk, liksom andras av samma sort. De finner alltid någon död
katt eller något annat och sätter fram det på bordet,
där barnens bröd borde vara.
Vilka märkvärdiga tankefoster vi har fått uppleva! Människor med sådant sinnelag vill inte ta emot Jesu vittnesbörd, men han skall äras genom deras förnekande. Man kan knappast läsa en bok i vår tid utan att träffa på något osunt, något oförnuftigt älsklingsyttrande av någon författare som har smak för, vad som redan är murket. De vill inte tro Gud. Hur skulle de kunna det, så länge de prisar varandra som lärda kritiker. Det är nu som det var på Kristi tid: "Inte många av er var visa om man ser till det yttre." Ännu måste vi fråga: "Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?" De som berömmer sig av världslig visdom, kan inte ta emot timmermansonens vittnesbörd - ett vittnesbörd så enkelt, att den fattige och olärde kan förstå det och därigenom ingå i det eviga livet. Jag hoppas att detta inte skall vara fallet med någon av er som fått en högre bildning. Var villiga att ta emot Kristi ok och lär av honom.
Somliga människor tog inte emot Jesu vittnesbörd därför att de var för stolta. Släktskap och förmåner höll många borta. Läs denna vers i första kapitlet: "Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom." Varför? Därför att de trodde sig redan vara Guds folk. Bar de inte en bibeltext på sin panna? Hade de inte breda fållar på sina kläder? Gav de inte tionde av dill och mynta och kummin och andra billiga grönsaker? Fastade de inte tre gånger i veckan, med mera av sådant? Till vad behövde de Jesus? De som bekände sig tillhöra Gud och ropade: "Vi är Herrens tempel, vi är Herrens tempel", de var för goda till att ta emot Frälsaren, för nära himmelen för att behöva en budbärare därifrån.
Den verkliga orsaken till att de inte tog emot Jesu vittnesbörd var detta - de var alltför onda för att ta emot det. Läs nittonde versen: "Ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas." O, hör detta, ni otrogna åhörare, om ni vore bättre människor så skulle ni villigt ta emot Kristi ljus! Om människorna inte var sådana syndare som de är så skulle de komma till honom och lära av Herren, frälsningens väg. Men ack, människans djupa syndfullhet har förhärdat hjärtat och förmörkat uppfattningen och gjort att hon föredrar mörkret framför ljuset. Människorna ser inte att de behöver en befriare; de hör musik i slamret av sina kedjor. Må Guds Ande komma och överbevisa människor om synd och då de en gång blivit överbevisade om denna och ser sin egen dom, skall de få andra tankar om Frälsaren och bli villiga att höra budskapet om den gudomliga nåden.
Må Gud i sin gränslösa nåd frälsa varje man, kvinna och barn som nås av denna predikan! Jag gläder mig över att se en så stor skara samlad här i dag, trots regnet. Jag hoppas Herren ämnar välsigna er, då ni nu är här. Jag minns att jag gick till Guds hus en morgon och det var endast några få där, ty en häftig snöstorm rasade. Den morgonen fann jag Frälsaren genom att skåda honom på korset och nu väntar jag mycket gott av de gudstjänster som hålls, när det är svårt väder. Jag hoppas att de som har haft mod nog att komma, är mer än vanliga lyssnare; jag förtröstar på att de har hjärtan som Gud har berört. Jag hoppas ni har kommit hit med en önskan om frälsning och om så är fallet, måtte ni finna Herren Jesus med en gång! O, Herre, jag ber dig, må så ske!
Kom ihåg att under hela tiden var de som förkastade Kristus, under Guds vrede. Vilket förskräckligt tillstånd! Jag vill inte uppehålla mig vid denna förskräckliga sanning, men känner man betydelsen av dessa ord, skall man bäva där man sitter. "Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." O, själ, hur kan du uthärda detta!
Vi fortsätter att komma till Jesus
IV. Vi skall avsluta med att tala över den fjärde punkten. Låt oss söka umgänge med dem som tar emot Kristi vittnesbörd. "Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann." Att ta emot är att ta in det. Meningen är den, att man både tar emot och behåller. Vi tar in Jesu vittnesbörd så att det må förbli i oss. Vi hör vad Jesus säger och vi svarar: "Jag tror, Herre." Vårt svar är: "Tala Herre. Jag tror vad du säger." Vi tar emot allt vad Jesus vittnar om och vi håller fast vid det. Vi tror och fortsätter att tro. Vi kommer till Jesus och vi fortsätter att komma till honom.
Somliga börjar med att tro på Jesus, men vänder sig sedan bort och börjar tro på sina känslor, men detta bör du inte göra. Du bör tro och fortsätta att tro. Den rättfärdige skall leva av tro. Vi tar emot Kristus och fortsätter med att ta emot honom. "Den som tar emot hans vittnesbörd." Vägrar du att ta emot något som Jesus har vittnat? Detta är synd. Ta emot i tron hans vittnesbörd utan invändning. Somliga personer tror vilken galenskap som helst, framställd av vetenskapsmän, spiritister eller rationalister, men de kan inte tro Herren Jesu Kristi tydliga vittnesbörd. Den som tar emot Jesu lära och behåller den, han är lycksalig.
Han tar emot Jesu vittnesbörd för sin egen del, som sin egen tillhörighet. Att Jesus frälser från synd är en sanning, att han frälser mig från synd; är en mer personlig sanning. Kristus frälser dem som tror. Detta är väl. Men: "Jag tror och därför är jag frälst", är bättre. Personligt tillägnande är det bästa mottagandet. Ta emot sanningen av Jesus för din egen själ, fatta tag i den med en personlig tro och då äger du den. Du har sett någon pojke med ett brännglas - han koncentrerar alla solstrålarna för att tända eld, koncentrera på samma sätt genom tron Jesu vittnesbörd på dig själv och du skall få känna hur en underbar makt, verkar i din själ. Den som tar emot Jesu vittnesbörd gör det till sitt eget, känner det och blir frälst av det.
De som tar emot Kristi vittnesbörd tillåter inget som förmår dem tvivla på vad han har sagt. När den troende är i bedrövelse och genomgår mörker, säger han: "Vad Jesus har sagt är i alla fall sant. Han har sagt mig, att om jag tror på honom så har jag evigt liv och jag har det hur mörkt allting än må vara. Jag lider av en svår sjukdom och jag känner mig nedstämd och olycklig, men jag har evigt liv. Min hustru är dödssjuk och jag har begravt det ena barnet efter det andra och förlorat vän efter vän; men jag har evigt liv. Guds vågor och bränningar går över mig, men jag har evigt liv, ty han säger det och jag kan inte tvivIa på honom." Det är stort att kunna sätta sin tillit till någon utom dig själv, det är saligt att äga allt i Kristus. Så länge du litar på dig själv, har du ett mycket dåligt stöd.
Hoppets ankare
Det finns ett fartyg ute på havet och någon enfaldig lantman
som finns ombord känner sig mycket trygg på fartyget, eftersom
de har ett stort ankare ombord. Men älskade vän, vad tjänar
det där ankaret till så länge det är där ombord?
Det medverkar snarare till att sänka skeppet genom sin tyngd, än
att bli till någon nytta för det. "Åh, säger
han, men det är ett av de bästa ankaren och vi är säkra,
så länge vi har det ombord!" Ack, enfaldiga själ,
ett ankare är till ingen nytta, så länge du kan se det.
Släpp ned det i djupa vattnet, där du inte kan se det och där
skall det bli till tjänst. Låt kättingen löpa ut!
Nu är ankaret nere, det fastnar och håller fast fartyget.
Du måste fästa ditt hopp inom förlåten. Ditt hopps
ankare måste vara där det mänskliga ögat aldrig
ser det. Vår trygghet vilar endast på Jesu Kristi ord. Jag
tror fastän jag inte känner. Jag tror det, fastän jag
inte på logisk väg kan resonera mig till det. Jag tror eftersom
Gud säger det till mig genom sitt stora vittne, Herren Jesus Kristus.
Det föregående skall göra dig i stånd till att kunna se sanningen i påståendet: "Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann." Förr brukade människor sällan skriva sina namn, eftersom de inte kunde skriva. Även konungar satte sitt sigill, då de inte kunde skriva sin namnteckning. När du tror på Jesus, så har du satt ditt sigill på Jesu vittnesbörd som är Guds uppenbarelse. Du har försäkrat att du tror Gud vara sann. Vad menas med detta? Det menas inte endast att han har hållit sina löften som han gav till fäderna i gamla Testamentet och skall hålla dem i Kristus Jesus, utan det menas även att Gud är sann mot dig. Genom tron på Kristus har du lärt känna detta.
Förut talade du om en okänd Gud, men nu känner du honom och bekänner din tro på hans verklighet och trohet. Nu erfar du det verkliga och inte en skugga. Nu ser du hemligheten, men inte myten. Gud är en verklighet och allt vad Jesus har sagt om honom är sanning. Han säger: "Den som tror på Sonen har evigt liv", och du bevisar att Gud är sann, ty du lever ett nytt liv. Jesus säger: "Den som tror på honom blir inte dömd." Och du känner att det är så, ty du åtnjuter en känsla av syndaförlåtelse. Du har bekräftat Guds vittnesbörd genom att vila med din själ i det. Det är en stor glädje för mig att jag skulle få bli ett vittne om Guds sanning. Jag känner det som en ära att få sätta mitt namn bredvid Jesu vittnesbörd. Kan inte du göra detsamma? Tänk på vad det innebär. Du tvivlande kristen, vad gör du? Du har redan satt din hand och ditt sigill under Guds löften, avser du då förneka ditt eget namn och sigill?
Då du första gången trodde på Jesus bekräftade du att Gud var sann och nu då du har råkat ut för några svårigheter, tänker du återta din bekräftelse. Fruktar du att Herren inte skall hjälpa och frälsa dig? Vad skall vi tänka om din bekräftelse? Är Gud ändå till sist opålitlig. Du vet bättre än så. Blygs att förneka vad du gjort. Kom ihåg, att när du gör Gud till en lögnare gör du dig själv till en lögnare, ty du har redan satt din hand och sigill som intyg på, att Gud är sann och sigillet och handskriften står kvar. Du antog en verklig Frälsare från en verklig synd och du trodde att Kristus verkligen dött för dig, avser du då att gå tillbaka? Skulle du hädanefter tvivla på Gud? Give Gud, att du inte gör det utan måtte du hellre fortsätta och bekräfta Jesu vittnesbörd och bekräfta gång på gång, att Gud är sann. Ge Gud äran genom att tro; vad han har lovat är han också mäktig att hålla. Rygga inte tillbaka från löftet genom otro. Alla Guds löften är ja och amen i Kristus, Gud till ära genom oss och därför bekräftar vi att Gud är sann.
Jag skall nu sluta. Fly ifrån; älskade orolige åhörare, den dubbla synden av otro. Tror du inte Kristus, så tror du inte Gud. Förkastar du Sonen, så förkastar du honom själv. Om du håller Kristi lära för en lögn, så gör du Gud till en lögnare. Akta dig för denna dödliga synd.
Misstro till Gud
Märk hur enkelt medlet är på vilket det eviga livet beror. "Den
som tror på Sonen har evigt liv." Han har det nu, det är
i hans hjärta nu och det inte endast för en tid, ty det är
ett evigt liv. Märk att så snart någon tror Gud, bekräftar
han att Gud är sann och då försvinner alla misstankar
rörande Gud. Orsaken till vår synd är ofta misstro till
Gud. Du tänker att Gud nekar dig något som skulle vara gott
för dig och därför går du bort och tar det. Du föreställer
dig att Gud är så grym, att han befaller dig att göra
det som är skadligt för dig och därför vägrar
du att lyda honom. Om du nu tror att Gud är sann, så skall
du hädanefter lämna vad han befaller dig att lämna och
eftersom han inser, att det är väl för dig att göra
så och du skall göra vad han bjuder, därför att du är
säker
på att hans bud är visa och goda. Mellan dig och Gud skall
hädanefter råda en helig förtrolighet och vart skall
detta leda? Den skall leda till ett heligt liv och ett ivrigt bemödande
att behaga Gud, på vilken du helt förtröstar. Du skall älska
honom av hela ditt hjärta och av hela din själ, sedan detta
förtroende har inletts.
Se vilken förändring tron åstadkommer. Har du aldrig hört berättas om den tjänarinna som trodde svåra ting angående sin husmoder? Hon trodde att hon var en tyrann och beslöt att inte göra något som behagade henne. Då hon utförde sina sysslor, gjordes det mycket dåligt och hon tyckte det var bra nog för en sådan varelse som hennes husmoder var. Men hon fick höra något om henne som alldeles förändrade hennes åsikt. Istället för att betrakta henne som en demon, började hon tycka att hon nästan var en ängel. Det kunde verka vara ett ringa ting, men det var inte så. Hon började sköta sina göranden ivrigt och glatt, sedan hennes misstankar var undanröjda. Förtroendet till hennes husmoder påverkade hela hennes liv. Så är det också i det andliga. Tron på Kristus är källan till lydnad som är tecknet på ett förändrat hjärta. Gud give er alla denna tro. Amen.
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
