Kristus - sitt folks härlighet
Predikan av C.H Spurgeon 1868
"Ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel." Luk. 2: 32
Foto: Rodolfo Clix - Brasilien
Vi måste läsa denna text bokstavligt, ty så var Simeons mening. Fastän Herren Jesus en gång föraktats och förkastats av sina egna landsmän, är han sin Guds folks Israels, stora ära och härlighet. Det räknas som en nations heder, då mycket framstående personer föds inom och tillhör den; men Israel kan göra anspråk på hedersplatsen bland alla land, ty detta folk kan säga, att vår Herre härstammar från Juda.
De utvalda och återlösta förhärligas i ljuset av Jesus
Lägg samman alla stora och hjältemodiga mäns namn från Grekland och Rom; lägg därtill Tysklands litterära storheter och Frankrikes glänsande förträffligheter; öka samlingen med Miltons, Shakspeares, Bacons och Newtons lysande rykte i vårt eget land - och alla dessa förenade kan inte omfatta en sådan härlighet av mänsklig storhet som den judiska nationen, ty denna kan framhålla inte blott sin Moses, David och profeterna utan vad mer är; Jesus från Nasaret, judarnas konung i vilken gudomens fullhet är boende i egen person. Om du nämner Egypten och Babylon eller Filisteen och Tyrus samt säger: "Denne man föddes där", så skulle svaret bli vad Sion beträffar: "Människosonen föddes där."
Det anstår oss inte att någonsin tala föraktligt om en jude. Det anstår illa den kristna kyrkan att misströsta om Israels säds omvändelse eller att vara så likgiltig för Israels omvändelse som hon emellanåt tycks vara. Bröder, den dag skall komma då täckelset skall tas bort från ögat och hårdheten från hjärtat; då Abrahams söner skall se den sanne Messias och ta emot honom som deras härlighet och allt. På den dagen och efter den långa vintern; hur skön skall inte sommaren bli! Om deras bortkastande har medfört en så stor välsignelse åt hedningarna, vad skall väl då deras insamlande bli, annat än liv ifrån de döda! Hur hänförande och djup skall inte försoningen bli mellan brudgummen och hans gamla trolovade, efter en så lång söndring! Hur skall inte jorden ljuda av fröjd och varje rinnande vatten i judarnas land jubilera, efter melodin av himlens egen musik, då Jesus och juden skall försonas och han som det profeterats; har blivit sitt folk Israels härlighet.
"Än höras skall i Sion,
Messias, underbar!
Ditt namn ske pris, Immanuel,
Nu som i forna dar.
Ty Israel skall se sin kung,
Som frälsning med sig för.
På berg, i dal, av gammal, ung,
Hör, vilken jubelkör!
Låt, Herre, Israel få se
Rätt snart sin ljuva tröst,
Då jude, hedning hyllning ge
Med en förenad röst."
Jag skulle haft orätt i att nyttja denna text som jag tänker använda den, om jag inte först framhållit dess bokstavliga mening för er. Vi har inte rätt att nyttja texter för andra syften, förrän vi allra först påvisat deras bokstavsinnehåll och sagt: "Så och så lyder i främsta rummet den helige Andes uttalande." Det är utan tvivel Andens mening då han här talar genom Simeon, att Herren Jesus skall bli ett ljus till att lysa upp de en gång förmörkade hedningarna, men att han särskilt skall bli den judiska nationens härlighet. Vi skall nu använda oss av det naturliga Israel som förebilden för Herrens utvalda och det är helt säkert att inte bruka våld på texten då vi säger, att Jesus Kristus är härligheten för den andliga säden för det återlösta folket som faktiskt står i samma ställning gentemot Herren som det forna Israel i förebilden. Jesus Kristus är sitt eget folks; sitt andliga Israels härlighet.
Guds förbund
Varför kan Guds heliga tydligt och lämpligt
jämföras
med Israel? Sannerligen därför att Gud har slutit ett förbund
med dem som han gjorde med Jakob. Jakob såg vid stegens fot
en väg som ledde från jorden, ända upp till himmelen.
Vid foten av korset har vi sett samma syn. Vi ser en väg från
vårt fallna tillstånd, upp till alla de härligheter
på det ställe där Herren bor. Den natten blev ett förbund
slutet med Jakob och mellan Gud och våra själar - i Jesu
Kristi person - ett välsignat förbund som skall
stå fast, om än jordens pelare sviktar. Han skall vara vår
Gud och vi skall vara hans folk. Han har slutit ett till alla delar ordnat
och fast förbund med oss. Detta är den stora källan till
alla våra nådeförmåner och grundvalen för
alla våra förhoppningar. Vår förbunds-Gud är
våra själars högsta förnöjelse, vårt
fasta slott och höga torn, vår sol och vår sköld.
"Hans ed har blivit hörd,
Jag trösta vill därpå,
Och skall, på vingar förd,
Hans himmel nå.
Hans anlete skall jag se,
Hans makt och härlighet,
Hans nåd min lovsång ge
I evighet."
Vi kan även jämföras med Israel i det att vi som Guds barn, har lärt oss att brottas med ängeln och övervinner honom. Det är ett kännetecken på himlens arvinge, att han förstår värdet av bönen i det fördolda och själv övar sig i den; det är för honom en lika allvarlig verklighet som brottningen är för atleten, då han försöker slå sin motståndare till marken; det är inte ett blott ett mumlande av ord, utan en framryckning av alla manlighetens krafter för att delta i striden - denna kära, välsignade kamp med Gud själv. Med rätta må sådana människor kallas för segervinnare och furstar. Min käre vän; om du känner till hemligheten med att segra genom bön, då behöver du inte tvivla på att du är en av Herrens Israel.
Prövning och tillrättavisning
Det kan hända att du har
en likhet med Israel i det
faktum, att du har blivit mycket prövad. Detta är inte
något så tillförlitligt
tecken som några vill anse det, men det är likväl skrivet: "Vi
måste gå genom många lidanden för att komma in
i Guds rike." Den arme patriarken Israel sade: "Allting är
emot mig!" då det ena efter det andra av hans barn blev ryckt
ifrån honom och hungersnöd rådde i landet. Det kan hända
att du känner dig frestad att säga detsamma och i det stycket
må du vara lik Jakob, men jag vill dock att det inte vore så,
ty det är bättre om du uthärdade allt detta och trodde
på den himmelska tillsägelsen: "För dem som älskar
Gud samverkar allt till det bästa." Tron måste prövas.
Gud hade en Son utan synd, men han har aldrig haft någon Son utan
tuktan.
"Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag." Jag hoppas att vi alltid skall likna Jakob i vår tro, fastän han emellanåt kunde ha misströstat, var han likväl en man med en stark tro och har fått sin plats i uppteckningen över troshjältarna, sådan den framläggs i Hebreerbrevet. Han välsignade Josefs söner och stödd emot sin stav, gav han befallning om bortförandet av sina ben. Han ville inte finna sig i att hans kropp skulle vila i Egypten; han väntade på löftets land och där och endast där, ville han att hans åldriga kropp skulle läggas i sin grav, liksom om han i döden ville ta det arv i besittning som Herren hade lovat honom och hans säd för evig tid. Måtte ni och jag ha en tro som inte kan tillfredsställas av alla de gröna ängarna i Gosen eller av Egyptens kornbodar, utan som längtar efter något bättre; som längtar efter löftets land som må vara osynligt för vår kropps ögon, men som är tydligt uppenbarat för själens blickar.
De heliga är friköpta från människorna
Det sanna Israel, vilket i andlig betydelse motsvaras av Kristi församling, sägs vara enligt vår text; Herrens folk. "En härlighet för ditt folk Israel." Låt mig nu i korthet erinra er, mina medsyskon i tron, om de band som gör oss till Herrens folk. Är vi inte alla hans i denna stund, till följd av hans heliga utkorelse? "Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter." Den evige Fadern har avskilt oss från fallets spillror och överlämnat oss i Kristi händer, för att vi skulle vara hans andel, hans brud och hans juveler, "liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom". Vi är Kristi tillhörighet på grund av köp. Han har återköpt oss genom ett särskilt och för oss egendomligt köpebrev. Ett pris har blivit betalt för oss; ett fullt giltigt pris som inte tillåter ett ögonblicks tvekan, att något enda av de så köpta föremålen någonsin skall gå förlorat. "Ni tillhör inte er själva, ni har blivit köpta och priset är betalt." De heliga är friköpta från människorna.
Sålunda är ni Kristi tillhörighet genom dubbla förpliktelser - Faderns gåva och köpet genom hans eget blod. Fadern har gett er åt Jesus, och ingen skall någonsin rycka er ur hans allsmäktiga händer. Ni är också hans denna afton på grund av erövring. Medge detta! Han har kämpat med våra synder och övervunnit dem. Den levande Gudens Ande har tagit hans eget så att säga likt ett lamm ut ur lejonets käftar. Ni fördes fångna av djävulen, men Kristus mötte djävulen och övervann honom i en förfärlig tvekamp och ni som en gång själva var villiga fångar hos mörkrets makter, är nu Kristi tillhörighet, fria och välsignade. Ni är nu er erövrares tillhörighet, ty han vann er från fiendens hand med sitt svärd och sin båge. Ni tillhör Kristus såsom ett byte, vunnet från döden och helvetet av honom. Ni är vidare hans genom ert eget frivilliga överlåtande åt honom. Säg älskade, förhåller det sig inte så? Vill ni inte bekänna:
"Mitt val är gjort! - ej bättre fanns,
Min Herren är, och jag är hans;
Han kallade, och i mitt bröst
Jag kände ljuvt hans himlaröst."
Herre Jesu välde
Om ni gör rätt, skall ni bekänna att det inte finns en
enda droppe blod i era ådror som inte tillhör Kristus eller
ett endaste hårstrå på ert huvud som inte är hans.
Hela människan tillhör nu Jesus och ni skall anse det som ett
vidrigt hån, om synden skulle få någon bostad inom
ett område som tillhör er rätte Herre och Mästare.
Från hela ert trefaldiga rike, från ande, själ och kropp,
skall ni efter bästa förmåga driva bort varje upprorsmakare
mot er Herre Jesu välde. Ni är hans i denna stund och ni vet
det; ni gläds över att få bekänna sanningen av denna
välsignade beskyllning och är villiga att inför människor, änglar
och djävlar, förnya er överlåtelse åt honom.
Ännu mer; ni är hans genom ett äktenskapligt band. Ni är vigda vid honom såsom kyska jungfrur. Hans gränslösa kärlek utvalde er före tidens begynnelse och har inte minskats; han gör sina anspråk gällande på er som sin egen brud och ni kallar honom era själars brudgum och gläds över att få kalla honom så. Mer än så; ni är hans genom en förening, lika innerlig som lemmarna med dess huvud. Ni befinner er i en personlig, verklig och levande gemenskap med Guds Son. Ni är hans egna i den fullaste och mest absoluta mening. O! Ni vill inte rygga tillbaka för att vara helt hans, utan mer och mer överlämna er helt och hållet åt honom och införlivas med det faktum, att ni är Kristi folk, hans fullständiga egendom; inte till en del eller som genom ett slags pantförskrivning, utan Kristi friköpta, obestridliga tillhörighet. Ni bär på er kropp Herren Jesu märken och önskar att vara hans nu och i hans evigt varande rike.
Det är till sådana som dessa nu nämnda, vilka liknar Israel och tillhör Kristus som min text i dag skall riktas. Jesus Kristus är sådana människors härlighet och pris. Vi skall dröja ett ögonblick och sedan skall vi kasta oss in i vår texts djup.
Utkorelsens och återlösningens härlighet
I. Då vi säger att Kristus är vår härlighet så menar vi, att vi får all den härlighet vi äger av honom. Några människor söker ära i högskolorna, andra på stridsfälten. På alla slags platser har människor strävat efter ära, men den troende säger att Kristus är den gruva, i vilken han gräver efter sitt guld. Kristus är det hav, i vilket han fiskar efter sin pärla; han lämnar allt annat sökande och strävar efter härlighet i Jesus och endast där. Alltså, mina älskade, finner vi att vår tillbedjansvärde Herre är vår härlighet i dag, men i vilka avseenden?
Först har vi utkorelsens härlighet; att vi blivit utvalda av Gud till att vara ett avskilt folk, uttagna från mänskligheten; en härlighet inför vilken den kejserliga ståten bleknar, men detta allt fås endast genom Jesus Kristus. "Liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga." Nästa härlighet är, att vi är återlösta. Det är ingen ringa ära för en människa att veta, att Gud älskade henne så högt, att han utgav för henne ett så högt pris, att himmel och jord inte kan jämföra det med något som finns där, att han utgav sin enfödde Son, för att vi måtte bli återköpta. Mina älskade, det är endast genom Jesus Kristus vi blivit köpta och om det är vår härlighet, att vi är frigivna i dag, att alla våra bojor är krossade, att vi är Herrens fria så vet vi också för vilket pris vi har vunnit denna frihet, ty vi har inte blivit födda som fria. Ja, Herrens frigivnas frihet måste finnas endast i Herren Jesus, vilken är Sonen som genom sitt blod gör oss rättsligen fria.
Det är en kristens härlighet, att han är upptagen som barn, att han är ett Guds barn, men även detta endast genom Jesus Kristus. Vi är medarvingar med Kristus. Vi har inget barnaskap annat än det, att han står främst på listan i familjeregistret. Han är sonen och vi blir de många bröderna, men endast därför att han förnedrade sig och tog på sig vår natur samt blev den förstfödde av oss.
Rättfärdiggörelse
Bröder och Systrar;
det är en stor glädje att veta och en stor härlighet att
säga: "Jag är rättfärdigad." Vi kan stå upp
här i afton och säga: "Vem kan lägga mig någonting
till last? Vem kan anklaga mig före konungens högsta domstol
i himlen, vem vågar fördöma mig före världsalltets
högsta rätt?" Att ha fått förlåtelse
av Gud och vara välbehaglig för honom, är ett företräde
utan like. Men nu kan ingen göra anspråk på verklig
rättfärdiggörelse annat än genom Jesus Kristus, ty
i detta ligger höjden och djupet av mänsklig rättfärdiggörelse,
att Kristi rättfärdighet blivit skänkt människan
och att hon har blivit tvättad med Kristi blod. "Vem är
den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött,
ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds
högra sida och ber för oss." Kom ihåg detta, mina
bröder, vi är välbehagliga, men vi är välbehagliga
i den älskade och vi är rättfärdiggjorda, men vi är
rättfärdiggjorda i hans rättfärdighet. Vi är
ett folk som är kärt för Gud och honom nära, men
allt ligger i Jesus Kristus. Vi är älskliga med den älskvärde
som han kläder oss med och vi är trygga inför Guds åsyn,
därför att vi är i Kristus Jesus.
En del av den kristnes härlighet och den som jag för egen del suckar efter mer och mer, är helgelsens härlighet. Det är en stor härlighet att ha ett nytt hjärta och en redbar ande samt att längta efter helighet, men även detta kommer på samma konungs väg, ty vi helgas genom Jesu blod som den helige Ande renar oss med. Det ges inte en enda partikel sann helighet i hela världen som inte härleder sig från korset. Allt som kom oss att likna Kristus, kommer allra först ifrån Kristus och inte från lagens gärningar eller från köttets ansträngningar eller filosofins lärosatser, utan helt och hållet:
"från det blod och vatten, som
från hans stungna sida kom."
Om vi därför gläds i heliggörelsen, må vi inte glädjas eller vara förhärligade annat än i Kristus Jesus, vars blod har gjort oss till präster och konungar åt vår Gud.
Trygghet
Mina bröder, det är också en stor härlighet
för en människa att veta om sin trygghet. Jag älskar
ganska uppriktigt våra Arminianska vänner, men jag vill inte
gärna
själv vara en av dem, ty de lär en så oviss frälsning,
att de inte vet om de till sist blir frälsta eller inte. De blir
frälsta om de blir trofasta; men ack; detta olyckliga "om" är
en farlig länk i kedjan och jag vågar inte låta min
svaga otrogna själ lita på ett så svagt stöd. De
reser i sin vagn, vars axlar kan brista innan de kommer till resans slut.
Jag tackar Gud att jag vet vem jag tror på och är säker
på att han förmår bevara, vad jag anförtrott honom
intill den dagen. Gott och väl; men om en människa vet att
hon blir frälst genom tron, är hennes kunskap en ogrundad förmätenhet,
om hon stödjer sin trygghet på någonting annat, än
Jesu Kristi avslutade frälsningsverks orubbliga klippa. Den som
kan säga: "Ja, jag litar på att Kristus frälser
mig och inte bara idag eller i morgon, ty han har frambringat en evig
förlossning åt mig; jag tror att han skall stanna hos mig
och kännas vid mitt namn inför domsbordet." En sådan
människa vet, att hon har byggt endast på Jesus och då är
hennes härlighet i fråga om trygghet, en härlighet i
Kristus och i honom allena.
Jag kunde fortsätta på detta sätt och visa er, att det inte ges en enda skatt som en kristen äger, vilken inte kommit till honom genom Kristus. Han har inget av vad han kan berömma sig, utan om vad han ödmjukt måste säga: "Jag har förvärvat detta på Golgatas saluplats; jag har funnit detta i gruvorna av min Frälsares lidanden; allt detta vann jag genom min blödande, begravne, uppståndne, återkommande Herre och han skall ha äran av detta så länge jag lever."
Härligheten lysande i Kristi karaktär
II. Det ges ännu en mening i denna text, nämligen denna: Vi ser en härlighet i Kristus så stor, att den förintar varje annan härlighet, såsom solens ljus döljer stjärnornas. Sanna troende skådar denna härlighet först och främst i Kristi person. De blir ofta överväldigade av tanken på, hur hans gudom och mandom på ett gudomligt sätt är förenade. Alla hans egenskaper slår dem med häpnad. De kan inte tänka på hans karaktär, sådan den uppenbarades då han var här nere, eller sådan den framstår inför tronen därovan, utan att hänryckas av tillbedjande förundran, kärlek och lov. Då andra talar till dem om de eller de filantroperna eller de förträffliga människorna svarar de heliga: "Vi har aldrig sett någon härlighet jämförlig med den som lyser i Kristi karaktär."
O, hur högt älskade inte Rutherford sin älsklige, outsägligt älsklige Herre Jesus! Give Gud, att jag hade hunnit så långt som han i denna himmelska förening, delaktighet och hänförelse. Vilka uttryck använder han inte! Hur djupt doppar han inte sin penna! Hur glödande skriver han inte och likväl överdriver han aldrig. Detta vore omöjligt! Kristus är alltför härlig att vi inte skulle kunna säga ett enda ord som ens till hälften, skulle nalkas fullheten av hans outsägliga storhet och gränslösa värdighet; än mindre behöver vi aldrig befara att med vår båge skjuta bortom målet. Nej, älskade, vår Herres person väcker förundran hos de största tänkare Gud någonsin skapat, och fastän änglarna under dessa många flydda sekler har studerat den höga vetenskapen om den korsfäste Kristus, likväl:
"Ej änglar skåda få
Dess underfulla djup,
Ej hemlighetens längd och bredd
Och höjd de mäktat nå."
Den människoblivne Guden är likväl bortom dem och i stället för att förtröttas under deras strävan, fortsätter de att studera samt sitter vid Guds församlings fötter, för att där må kungöras för furstendömen och väldigheter Guds mångfaldiga vishet. O! Ni skall aldrig mer få skåda någonting så härligt som den Älskades person, om era ögon blott en enda gång bevärdigats med att få kasta en blick på honom och era huvud en enda gång fått vila mot hans kärleksfulla barm. Bröder, månen är endast en fläck och solen ett utbränt kol i jämförelse med Immanuel.
Ett kärlekens under
De heliga ser en stor härlighet i Kristi lidanden. Då en
lågsinnad värld vänder sig bort från den föraktade
och förkastade; då är det som det pånyttfödda
hjärtat fäster sig starkast vid honom. O, hur gudomligt hans
blods scharlakansfärg anstår honom! Var väl Cesars purpur
ens hälften så härlig? Han är himlens klarhet. Var
du för evigt tillbedd, du våra själars sol! Men om det
ges en plats där vi framförallt vill kyssa hans fötter
och tvätta dem med våra tårar samt älska honom
allra mest, så är det vid Golgata kors. Hur brinner inte våra
hjärtan, då vi tänker på hur han bar skuldbördan
i vårt ställe - våndades, svettades, blödde och
under plågor utandades sitt liv! För denna blinda värld
må han vara en rot ur torr jord, men för oss mina älskade;
som blivit insläppta till hans innersta hjärtas hemlighet, är
vår käre Herre härlig över allt annat - ett kärlekens
under, jordens häpnad, himlens ständiga förundran, våra
själars allt i alla.
Om det fanns tid; skulle vi kunna säga, att han har varit härlig för oss i sin uppståndelse, synnerligen sedan han har lärt oss att uppstå tillika med honom i ett nytt liv; härlig i sitt uppfarande och nu då han sitter vid Faderns högra sida, framförallt då vi blivit uppståndna som han och försatta i honom på de himmelska tronerna. Han är härlig i sitt medlareskap. Vilken tröst är det inte för oss att tänka, att vårt eget namn finns på en av stenarna i hans strålande bröstsköld! Han är också härlig i sin andra tillkommelse. Vi väntar att han snart skall komma. Detta är hjärtats högsta hopp och församlingens mest brinnande bön.
Kom snart, Herre Jesus! För att få se dig vill vi gärna försaka synen av allting annat under stjärnorna. För att få se konungen i sin skönhet rida fram genom våra gator! Att få se honom klädd med regnbågens diadem och i stormvindens mantel! Att få se blott en enda skymt av den stora vita tronen, om också endast på avstånd! Att få höra honom säga ett enda ord vore ett slags evig himmel; att blott en enda gång ha sett honom och att blott en enda gång ha hört hans röst! Det skulle kunna förmå människor att tåligt uthärda tusen prövningar om de en enda gång med hjärta, öga och själ kunde få dricka en full dryck av Kristi härlighet. Mina bröder, vår själ brinner inom oss och vi längtar att få uttala vårt lov och sjunga:
"Kungars kung! Må jorden ära.
Herren, som oss frälsning bragt,
Honom prisa och hembära
Hyllning åt hans kungamakt;
Ty allena Honom allt är underlagt!"
Men vi må inte stanna här och inte heller dröja här. Det är nog att vi har bevisat för varje kristens hjärta - ifall ett sådant bevis vore behövligt - att Jesus Kristus är sitt folk Israels härlighet, i den meningen att de skall berömma sig av honom och förhärligas i honom.
Vårt förhärligande måste ges endast åt Kristus
III. För det tredje är denna text sann i den meningen, att vi förhärligar honom. Ack! ack! Det får en kristens blod att sjuda vid att se, hur man på en särskilt helgad plats för gudadyrkan och detta till och med i en församling som bekänner sig vara protestantisk, i Kristi ställe förhärligar en hop som kallar sig själva för "präster". Jag skulle inte benämna dem så om de vore så ärliga att de gick bort till Roms kyrka där de rätteligen hör, men de har den oförskämdheten att här i detta land berömma sig av vad de inte är, så vet jag inga ord starka nog att stämpla deras tilltag med. Vilken vördnad eller heder måste det inte visas dessa kaxar inom deras kopparportar, runt omkring det de kallar för altaret? Jag förmodar, att de där kopparportarna innesluter ett slags helgedom, dit de stackars lekmännen aldrig får komma! Om dessa präster fick sin vilja fram, skulle vi tvingas slicka stoftet av deras fötter som våra förblindade förfäder förr, knäföll för Roms legoherdar.
Förefaller det inte oss, då vi ser målningar av hans helighet och kardinalerna och så vidare, hur de utskiftar sina välsignelser i Vatikanen eller S:t Peterskyrkan, medan beundrande hopar av folk faller ned och tillber dem, att det vore oändligt mycket bättre att knäfalla för själva djävulen? Vi ger äran åt Gud, men inte ett enda grand ära eller härlighet åt vem det vara må i mänsklig eller ens i änglagestalt. Har jag inte själv stått och sett hela hopar av hundratals människor falla ned och tillbe beläten och utklädda dockor? Jag har sett dem tillbe ben och gamla tänder; jag har sett dem tillbe ett skelett, iklätt modern kostym och som sades föreställa skelettet av ett helgon och jag har förundrat mig över, att vi i detta nittonde århundrade kan finna människor så förblindade, att de tror ett sådant avguderi kunde vara behagligt för den allra högste Guden.
Probersten för religion
Vi, bröder som är Guds folk
och känner
Kristus, kan inte ge ära en sådan uselhet utan vi vänder
oss därifrån med fasa. Vårt förhärligande
måste ges åt Kristus och honom endast. Här är en
probersten på vilken ni kan pröva er religion. När ni
ber, till vem ber ni? Genom vilken ber ni? När ni sjunger, vem är
er sång tillägnad? När ni predikar, till vems förhärligande
predikar ni? Vem har ni för avsikt att tjäna? Då ni
går ut ibland de fattiga, då ni delar ut allmosor, då ni
sprider era traktater, då ni talar om evangelium; för vilkens
räkning gör ni detta? Ty, lika säkert som Herren lever;
om ni gör det åt er själva eller för någon
annans räkning än Herrens Jesus, så vet ni inte vari
gudaktighetens liv består. Ty Kristus och han endast måste
vara den kristnes stora syftemål; hans namns förhärligande
måste vara det varför han vill leva och om så erfordras,
det för vars skull han är redo att dö.
O! bort, bort med allting annat, men upp, upp, upp med Kristi kors! Ned med ert dop och era mässor och era sakramenter! Ned med er prästlist, och era ritualer och liturgier! Ned med er sköna musik och er ståt och era kåpor och era dräkter och alla era ceremonier! Men upp, upp, upp med läran om det nakna korset och den döende Frälsaren. Må den rösten ljuda kring hela världen: "Se upp på mig och lev!" Det finns liv i en endaste blick på denne korsfäste man. Det finns liv i det enkla förlitandet på honom, men det finns inte något liv annat än där. Måtte Gud sända sin församling ett outsläckligt begär till att upphöja Frälsarens ära, en oövervinnelig, okuvlig önskan och längtan efter att konungen Jesus framförallt måtte få sitt och få regera i dessa riken! I denna mening är därför och måste Jesus vara sitt folks härlighet.
Återglansen av Frälsarens härlighet
IV. Men det ges även en annan betydelse; att från Jesus återkastas all den härlighet som hans folk får. ViIken härlighet de än har och de har rätt mycken sådan i änglarnas ögon samt mycken ära i förståndiga människors ögon, så är den alltid återglansen av Frälsarens härlighet. Jag känner vissa heliga män och kvinnor, för vilka jag inte annat än kan ha den djupaste och innerligaste högaktning, men orsaken är den att de har så mycket hos sig som erinrar om min Mästare. Jag tror att jag skulle vilja resa många mil för att få tala med några av dem, eftersom deras tal alltid är så fullt av honom och de lever så nära honom. Om du tar fram några av puritanernas gamla böcker och några andra så vet jag vilka du skall tycka bäst om, ifall du älskar Kristus. Åh jo, de som talar om honom; och då du kommer till mitten av ett kapitel, där någon helig Guds man upphöjer honom, säger du: "Fastän han är död talar han likväl och talar just det som mitt öra längtar efter att höra."
Om det skulle finnas någon härlighet hos dig unge man så har den blivit din, eftersom du har mycket av Kristus hos dig. Tro mig, en kristens rätta väg till härligheten är att aldrig sträva efter litterär ryktbarhet, utan att Kristus får vara med. Han kan sträva efter den, dock som undeordnat ett högre syftemål, men den får inte vara hans härlighet som kristen. Det bör aldrig vara den kristnes härlighet, att han är en framstående affärsman; en kristen bör visserligen vara en god yrkesman, men detta skall inte vara något som han sätter sin ära i. Om du söker din ära i något annat än Kristus skall Gud kalla på en mask som förtär dess rot, ty om du är hans så vill han äga dig helt och odelat och du får aldrig ha något annat än Kristus, att berömma dig av. Ni vet, älskade, att detta är en svår sak för många av oss, ty jag fruktar att vi ofta är benägna att vinna ära under vår läroverksamhet, men om så sker är det slut med vår nyttighet. Vi måste förhärligas i Jesus och inte i vårt läroämbete.
"O!", ropade förr Jesu lärjungar då de kom åter med hänryckta hjärtan: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss!" Men han svarade: "Gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." Detta är det viktiga. Ni måste vända tillbaka till detta - att fröjdas över er egen personliga frälsning genom blodet. Ni måste fröjdas i honom och då skall ni tänka: "Om jag inte skulle få framgång i min lärareverksamhet trots att jag hoppas det, skall det likväl vara en tillräcklig belöning för mig, att jag har förhärligat Kristus. Om han blir upphöjd en tum högre betyder det ingenting om jag blir nedtrampad likt smutsen på gatorna. Om endast hans dyra namn förhärligas, vill jag bli ingenting. Om än aldrig någon kommer att gillande viska mitt namn, så må det vara; må din tjänare vara föraktad som en hund och må han bli begraven och glömd; så länge endast Kristus får bära kronan och människorna ropar: 'Länge leve konungen!'"
Ack, detta är den kristnes innerligaste önskan, att han må vinna Kristus och det är detta som skänker honom ära och anseende hos Gud, nämligen att han levt med en osjälvisk kärlek till Jesus glödande i sitt bröst; att han levt med en sådan himmelsk klarhet glänsande från sin tinning och framlysande i hela sin levnad. Sålunda består varje kristens sanna härlighet i hans Mästares och kommer från honom.
Att få följa Jesus i uppståndelsen
V. Men en sak till. Texten kan också läsas med denna innebörd. Kristus är sitt folks härlighet på det sätt, att de väntar sig härligheten då han kommer. "Vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom. Vår härlighet är magasinerad. Vi bär inte ännu våra söndagskläder. Allt detta är endast arbetsdräkten och den är ganska dammig och simpel och hos många är den stackars kroppen rätt utsliten. Må ni:
"Efter aftonstunden längta
För att vila få hos Gud."
ty då ni vaknar; vilken skön dräkt skall inte vara tillreds åt er! O, sådana kläder av härlighet och skönhet, att ni knappast skall kan känna igen er själva i dem. Ni skall inte likna ert nuvarande jag, ni skall likna Kristus.
"Är Jesus blott min, jag inte må rädas,
Men glädjefullt lämna stofthyddan där;
Att dö i Herren är endast att klädas
I härlighet, sådan min Frälsare bär."
Att få följa Jesus i uppståndelsen; vilken salighet! Men vi må inte börja att tala om detta, ty vi skulle aldrig sluta om vi började tala om denna härlighet - fullkomlighetens härlighet; härligheten att vara befriad från synden, segerns härlighet efter att ha trampat satan under våra fötter, den eviga vilans härlighet, den oändliga trygghetens härlighet, härligheten att vara lik Kristus, härligheten att befinna sig i Guds ljus och klarhet, att likt Miltons ängel stå i själva solen. Om ni vill veta vad himlen är, så kan ni stava detta ord med fem bokstäver, och om ni förenar de fem bokstäverna ljuder de: Jesus. Detta är himmelen. Det är hela den himmel som änglarna runt tronen begär att få lära känna. De önskar ingenting bättre än detta, att få se hans ansikte, att få se hans härlighet och att få vistas i en aldrig upphörande värld.
Så långt har vi nu blivit ledda in i mycken dyrbar sanning; vi har nu avslutat den undervisande delen av vår text, men vi måste förlänga vårt begrundande några minuter till och tala något om detta ämnes praktiska sida.
Förvara skatten hos Kristus
Vi har två eller tre ting att
säga. Vi
skall uttala ett varningsord till dem bland er som söker sin härlighet
någon annanstans, därför att lika säkert som
ni gör det och om ni än för en tid skördar ära,
lika säkert skall ni också förlora den. Det är alltid
illa att förvara sin skatt på ett ställe, där den
kan stjälas från er. Antag att ni söker er härlighet
i er lärdom. Ja, ja! När dödgrävaren tar upp er huvudskål
sedan ni varit döda en tid, vilken lärdom skall väl finnas
kvar där, vilken visdomsskatt skall kunna sökas upp där,
då allt upplösts till en smula nästan omärkligt
brunt stoft? Vad skall väl er vetenskap, er matematik, er kunskap
i klassikerna göra er för nytta i döden och domen? Antag
att du söker din härlighet i ryktet och blir nationens gunstling
som en stor krigare. När dödgrävaren låter dina
gamla torra ben rassla, vad betyder det väl då? Du kommer
att få ett stort rykte säger du och människorna skall
tala om dig. Nå ja, men skall detta hindra maskarna från
att fräta dig? Skall det ge dig ett enda ögonblicks vila om
du blir funnen i helvetet, att veta hur de som bor på jorden säger
att du har varit en ryktbar man? Stora män ser ganska små ut
i helvetet. Stora män får lida i gropen såväl som
andra - ja, de får uthärda större ångest, eftersom
de har varit så stora och haft så stort ansvar.
Då du vaknar upp på domens dag, du som strävade efter jordisk ärbarhet, skall famla efter din härlighet och försöka att gripa den, men det skall ske dig som det gick för den sovande, vilken drömde att han hade mycket guld och samlade det för fulla händer, men som då han vaknade, befann sig i en trång vindskammare där fattigdomen rådde och var lika utfattig som då han somnade in. Ack! ni som söker er härlighet på jorden, var det vara må, skall ni mista den, även om ni för en kort tid vinner den. Men när den som har sin härlighet i Kristus öppnar sina ögon i den tillkommande världen, skall han få se Kristus och finna sin härlighet i tryggt förvar och anförtrodd i hans vård. "Där", säger han, "är min skatt och jag äger den, ja, jag äger den för evigt." Detta är en trygghet som inga reglar, kassaskåp eller säkerhetslås, någonsin kan skänka dig. Förvara dina skatter endast hos Kristus, så är de alla i säkerhet. Till och med de helvetiska ficktjuvarna skall inte vara i stånd till att röva Kristus ifrån dig. Om du vinner Kristus och gömmer din skatt hos honom, så är du säker. Gud give, bröder, att vi måtte vara visa för evigheten, ty all annan vishet är endast dårskap.
En predikan utan Kristus är som en brödkaka utan mjöl
Ett ord till och det är ett tillrättavisningens ord. Det finns predikanter som vi känner till och jag tänker det kommer alltid att finnas sådana av det slaget som predikar, predikar och predikar, men som aldrig predikar om det som är Israels härlighet. De talar om allting annat än om Kristus. O, hur ofta har jag inte hört denna klagan från det kristna folket: "Vår predikant är en begåvad man, han är i det hela taget sund i läran och han predikar för oss en hel del om evangelium, men vi önskar att han predikar evangelium, inte endast om det, utan håller sig till själva saken. O, att han ville predika Kristus!" De bästa predikningarna är de som är fulla av Kristus. En predikan utan Kristus är ett farligt och ett förfärligt ting. Det är en tom brunn; det är ett moln utan regn; det är ett träd, två gånger dött och uppryckt med rötterna. Det är ett avskyvärt ting, att ge människor stenar i stället för bröd och skorpioner i stället för ägg och likväl gör de detta som inte predikar Jesus. En predikan utan Kristus? Likaväl skulle man kunna tala om en brödkaka utan mjöl.
Hur kan en sådan föda själen? Människorna dör och förgås, därför att Kristus inte är där och likväl är hans härligaste evangelium det lättaste ting av alla att förkunna och det ljuvligaste att predika; i det finns den största mångfald; det är mer tilldragande än vad det vara må i hela världen och likväl kan så många flacka omkring och anstränga sina huvuden så att de värker samt plugga igenom tjocka luntor för att skaffa sig,vad som inte är av mera gagn än en tung sten, lämplig att rulla framför gravens dörr samt stänga in Kristus som om han ännu vore död. O bröder, om vi inte kan blåsa i de rätta siIvertrumpeterna, så låt oss dock blåsa i krumhorn, men må vårt basunerande alltid vara Kristus, Kristus, Kristus! Må vi alltid låta den upphöjde Frälsarens namn genljuda och må vi säga människorna att det inte ges frälsning i något annat namn, men att det finns frälsning och liv för dem i Jesus - liv för dem nu, liv för varje själ som ser upp på Jesus och enbart är beroende av honom.
Låt texten vara Jesus
Ni kära lärare i skolan,
håll alltid på med att berätta för barnen om Jesus.
Ni kära vänner som på annat sätt arbetar för
Herrens ära, här är ert ämne. Ni känner till
det gamla ordspråket: "Skomakare bliv vid din läst";
på samma sätt är det med dig, du kristne. "Håll
dig till din text" och låt texten vara Jesus Kristus. Låt
inget glitter eller prål fresta dig att vika från den. Detta är
Libanons kalla snö; låt dig inte lockas därifrån
för att dricka av de ljumma bäckar som gäckar den törstande
själen. Detta är guld från Ofir; det finns inget som
kan liknas vid det, sök inte något annat. Detta är den
vidsträcktaste betesmarken att kringströva på - detta
saliga ämne - Jesus, Jesus, Jesus! Må han vara predikad, ty
han är Israels härlighet.
Till några bland er har jag ännu ett sista ord att säga och det är detta: Några bland er älskar Jesus Kristus, men blygs för att tala om det. Men alltsedan han är sitt folks, Israels härlighet är jag orolig för er skull, om ni inte låter honom bli er härlighet. I stället för att skämmas för att bekänna honom och hans sak, borde ni skämmas för er blygsel samt träda fram och säga: "Ja, jag har förenat mitt öde med hans folk, ty han är en sådan välsignad Frälsare. Jag vill aldrig vända ryggen till honom; här är jag om han blott vill ta emot mig, anteckna mitt namn i församlingens register; framförallt låt mig bli döpt som han; låt mig gå fram till hans bord och låt mig göra så till hans åminnelse; han är en så kär Herre och jag vill inte att någon må tro, att jag skulle blygas för honom." Jag skall inte pressa er, eftersom ett enda ord är tillräckligt för ett älskande hjärta och om ni älskar honom, är det inte nödvändigt att man drar er fram.
Du kan säga: "O, måtte han endast bevara mig och göra mig trofast, men jag räknar för min högsta glädje att få tillfälle att säga att jag är på hans sida; ty jag har beslutat att leva för honom och att om det så måste ske och han ger mig nåd till det, också dö för honom." Skjut då inte upp detta. Kom och anmäl dig hos församlingens äldste. De skall glädjas över att få se dig i detta ärende, förutsatt att du tillhör Kristus. Om det inte är så; så bekänn dig inte för att vara vad du inte är. Kom ihåg att du inte får träda fram och säga, att du tillhör Kristus om du inte är hans. Och till er som inte är hans vill jag säga, att Jesus finns att få blott genom att be. Om du söker honom, skall han låta sig bli funnen av dig. Gå inte till vila i afton innan du har sagt: "Herre, du är ditt folks härlighet, var min härlighet; ge dig själv åt mig; hjälp mig att jag må tro på dig." Och sedan du gjort detta så bekänn honom och må Gud välsigna dig för sitt eget namns skull. Amen.
Charles Haddon Spurgeon (1834-1892) var Englands mest kände predikant under den senare delen av 1800- talet. Då han var 20 år och endast fyra år efter hans omvändelse, blev han kallad som pastor i New Park Street Church i London. Han grundade sedan Metropolitan Tabernacle. Spurgeon var som en bomb hade slagit ner i det stela kyrkliga klimat som rådde, då han kom med sina levande och praktiska predikningar.
